Hej allihopa,
Vid det här laget vet väl alla att jag inte dra mig för att ha en åsikt.
Men jag har som princip att vara någorlunda insatt i frågan, innan jag yttrar mig.
I frågan PPP vs PAD känner jag mig faktiskt osäker, även om jag är en strikt anhängare av strategier som på sikt leder till verklig demokrati i Thailand. Jag var i Thailand under oroligheterna och haft tillfälle att diskutera frågan med både fru Singha och många thailändare.
Jag har då fått intrycket att de inte än finns förutsättningar att dryfta frågan mot samma bakgrund som vi har i Sverige. Det är ett väldigt viktigt faktum att ta hänsyn till. Det är ett annat folk med en annan kultur och framfört allt en hel annan historia bakom sig än vi i Europa (lyckligtvis). Närmast tänker jag då som tysk på mellankrigshistorian. Det ligger faktiskt närmare för jämförelse än vi tror.
Även där fanns en monarkistisk tradition som visserligen var sönderslagen, men som missbrukades som språngbräda och ideell värdegrund gentemot den svaga men spirande demokratirörelsen i Weimar Republiken. Att bråket mellan nazister och kommunister sedan efter ideliga konstitutionella ändringar resulterade i nazisternas maktövertaget och därefter i fullständig katastrof för stora delar av världen, behöver vi väl inte påminna om med facit i handen.
Nåväl, PPP har faktiskt en viss legitimitet genom att de faktisk kom till regeringsmakten genom offentliga val, som dessutom blev utlyst efter en militärkupp som berövade deras anhängare (TRT) makten. Alltså kom legitim till makten FLERA GÅNGER eftervarandra. Detta är VÄLDIGT viktigt att påminna om, hur mycket man än kan anklaga PPP för fusk och oegentligheter. Dessa anklagelser kan riktas med mycket goda argument mot BÄGGE sidor. Det kan vi väl vara överens om. Att PAD har bokstaven ”D” i sitt namn, är närmast en förolämpning om man bara hastigt tittar på partiprogrammet eller PAD’s gärningar. Det är INTE demokrati som efterstävas, utan dess förhindring vid närmare påseende. Att man skyller på bråkmakare är en taktik som tyvärr fortfarande går hem i Thailand, men förväntas vara främmande för en modern svensk demokrat med kunskap om sin egen historia (Ådalen etc.). Att varken PPP är riktig rumsren försvårar naturligtvis saken, men man måste ändå se det hela i ett längre historisk och kulturell perspektiv.
Skulle jag behöva höfta ur mig ett ställningstagande idag, skulle jag påstå att PPP har embryon och potentialen att förändra Thailand i modern riktning, medan PAD strävar emot genom att försöka konservera bestående förhållanden, alltså motsatsen till nödvändig progression. Detta kommer jag säkert att få minus-karma för, men karma lever jag inte av (Karma cannot eat, hehe…).
Som sagt, jag vill idag inte luta mig alltför långt utför balkongen. Jag vill bara skissa bakgrunden till tänkbara scenarier. Åt vilket håll det så småningom lutar, får vi nog snart en hänvisning om efter kungens frånfälle. De är FÖRST DÅ vi får tillräkligt många kort på bordet för att bedöma situationen rättvist.
P.S. Jag avstod ifrån att rösta, då jag inte kan bedömma Thaksin's skuld utifrån thailändska massmedia. D.S.
Mvh
//Singha711