Vad göra med livet?

Jag måste fatta ett ganska stort beslut snart, skilja mig eller skaffa barn och hus.

Jag har varit med samma tjej nu i 5 år, hon är Indiska och med sina ganska traditionella uppväxt vill hon nu förståeligen skaffa barn, hon tycker vi har väntat tillräckligt länge. Jag förstår henne helt och hållet på den punkten. Dock är jag inte så sugen på att skaffa barn för tillfället, jag är troligen mest sugen på att göra slut.tror jag...

Problemet är att jag inte vet vad jag vill, jag är gillar henne och efter 5 år är man ju väldigt nära varanda på de flesta sätt. Jag tror inte jag är direkt kär i henne längre, lite kär kanske, men mest väldigt bunden vid henne på ett känslomässigt plan. Vi är båda runt 30 år.

Frågan är väl om jag någonsin hittar någon som henne igen, jag är rädd att jag ska ta fel beslut, oavsett vilket jag väljer får det ju minst sagt stora följder. Skaffar jag barn och ångrar mig är det ju en katastrof, gör jag slut och ångrar mig är det också katastrof, dock mindre sådan antar jag...

Ibland är jag sugen på att skaffa familj och ett riktigt hem, men ibland är jag lika sugen på att vara fri, festa, resa och ha kul för mig själv med kompisar osv. Ibland känner jag mig gammal och att det nu är dags att stadga mig ordentligt, men sen kan jag tycka " va fan, jag lever ju bara engång, lika bra festa och röja ett par år till liksom".

Jag kan inte vänta längre nu, vill jag inte ha barn så måste vi göra slut.

Jag är absolut inte rätt person till att ge något råd.

Men jag kan alltid hoppas att du väljer rätt beslut, och lyckönska dej vad du än kommer att besluta att göra.

Svårt att ge råd då man inte kan sätta sig in i någon annans känslor etc, men efter fem år så är man aldrig kär på samma sätt som den första nyförälskelseperioden. Det övergår i en andra känslor, och det verkar du ju beskriva som att du är bunden på ett känslomässigt plan och att du gillar henne. Dessutom skriver du att du känner att du aldrig kommer hitta någon som henne igen. Tycker att det låter som du tycker mycket om henne. Så funkar allting bra för övrigt så tycker jag inte du borde göra slut pga. detta. Är det enbart ångesten inför att vara pressad att skaffa barn borde kanske detta gå att lösa med samtal. Kan vara ide att söka någon professional att samtala med. Gärna då båda två, t ex familjerådgivning.

Lycka till!

Känner igen denna känsla korp (för tillfället samma känsla), fy fan det inte är lätt.

Det känns väldigt mycket som en "kris"..dvs en sk 30-årskris där man börjar ifrågasätta sitt liv och hur långt man kommit, vad man gjort och vad man skulle vilja göra. Känslan av att vara fri samtidigt som du känner starkt för den tjej du varit med under fem år skapar denna slitning.

Det finns många aspekter, uppslag och vinklingar på detta och det första som du ska göra är att ta dig tid och värdera för och emot när det gäller din tjej. Förklara för henne att du inte känner dig redo att skaffa barn och motivera varför...se hennes reaktion och efter detta vet du hur du ska göra.

Som det känns nu efter det jag läst så verkar du vara ganska nära att släppa taget. Hur ser det ut på kompishållet då? Är de flesta upptagna? Är dom kanske i fas att skaffa familj? Singellivet kanske inte alls blir det du önskar...och så sitter du och ångrar dig och saknar ditt förra liv.

Ta ett steg i taget...känn efter...gör inget överilat. Ta råd från dig själv..magkänslan..

Lycka till!

Jisses!

Varför lägga tid på dylika triviala funderingar, singla slant!

Gräset är alltid grönare på andra sidan så oavsett vad du väljer kommer du att ångra dig.

Sanningsägaren Arne

Övertecknad kan ej hållas ansvarig för di råd som delges kreti & pleti, de får skylla sig själva.

Kan bara säga som så att tristess i ett förhållande drabbas nog de flesta av förr eller senare. Man är inte lika kär i sin partner efter flera år ihop, eller åtminstone inte kär på samma sätt som man var när man först träffades.

Visst kan man dumpa sin partner och hoppas på att man träffar nån som bättre passar in i ens liv, nån man aldrig "slutar" att vara kär i. Men risken är nog väldigt stor att vem man än blir tillsammans med senare så kommer samma känsla av tristess att komma smygande förr eller senare.

Jag vet många som brytit upp och hittat nån de passar bättre med och jag vet lika många som innerst inne ångrade att de bröt upp från sin förra partner, så vad som är rätt eller fel går nog inte att säga. Ett jättebra svar är förståss att man "ska följa sitt hjärta", men om hjärtat för tillfället slår oregelbundet så blir det inte lättare att fatta ett beslut efter det.

Mvh Swippe

Korp,Varning! Skaffa inga barn,du har ett livstids engagemang för detta barn,för att ge barnet ett vettigt liv.Jag hoppas att du är medveten om detta ansvar!

Det är inte så att du går och sucktar efter en "singelresa" till LOS? Du älskar din fru men vill fortfarande vara fri att kanske resa iväg på lite äventyr.

Lite av att både ha kvar kakan och äta upp den. Jag är ganska säker på att många här suttit i den sitsen och kännt samma sak.

Vet om en del gifta män som faktiskt tar sig en tur då och då till LOS och sedan är nöjda med det. Ibland med fruns vetskap och ibland inte.

Vill inte uppmuntra dig till att vara otrogen, men ibland kanske man behöver prova själv för att se om gräset var grönare på andra sidan eller inte.

Är man i ett förhållande som gått lite i stå kan det vara frestande att vara singel. Men det brukar inte ta lång tid innan man saknar sin sambo eller fru.

Tänk dig för mycket noga innan du lämnar en kvinna som du har levt med ganska länge och du säger själv att du inte kan hitta bättre.

Svår situation, önskar dig lycka i valet av hur din framtid ska se ut!

Svårt val du korp. Det är bara du själv som kan känna av vad som är det rätta.

Korp,Varning! Skaffa inga barn,du har ett livstids engagemang för detta barn,för att ge barnet ett vettigt liv.Jag hoppas att du är medveten om detta ansvar!

Förmodar att du inte har barn!

Men Korp iom att du tvekar så betyder det förmodligen att du skall skilja dig och gå vidare!

MEN om du väljer att skaffa barn kommer du aldrig ångra detta eftersom ett eget barn ger/är den största kärlek en människa kan uppnå

Förmodar att du inte har barn!

Men Korp iom att du tvekar så betyder det förmodligen att du skall skilja dig och gå vidare!

MEN om du väljer att skaffa barn kommer du aldrig ångra detta eftersom ett eget barn ger/är den största kärlek en människa kan uppnå

Var just pa gang att skriva samma som Baboo.

Varfor skall man vara radd for ett livstids engagemang?

Klart att om man kanner sig olamplig som blivande foralder, eller inte mogen for att skaffa barn just nu, sa ar det antagligen klokt att lata bli eller vanta ett tag...

Att vara foralder ar underbart, en otrolig omstallning av livet, svart att forklara for nagon som inte har barn, jag fattade inte hur stort det var att bli far forran jag blev det.

Fast alla ar olika, och att skaffa barn BARA for att ens andra halft tycker att det ar dags ar oklokt, sa Korp som andra sagt, folj din magkansla.

MVH Tommy

Om du har hört om 80/20 regeln

Du kan bara få 80 % av en kvinna som du känner väl. Du får bara 20% av en du inte känner.

Deep down you know

Förmodar att du inte har barn!

Men Korp iom att du tvekar så betyder det förmodligen att du skall skilja dig och gå vidare!

MEN om du väljer att skaffa barn kommer du aldrig ångra detta eftersom ett eget barn ger/är den största kärlek en människa kan uppnå

Är det inte väldigt egoistiskt att tänka så? Hur tror du barnet känner som ska kastas mellan två föräldrar i 18år. Mitt barn fick då väldigt stora problem och det var en dryg resa att rätta till allt. Jag vet otaliga som upplevt detsamma.