Vad göra med livet?

Gratis spadom och dessutom leverad i punktform - tank vilken tur jag har.

Forresten - du trodde att allt var som jag? Odmjukt, charmant och insiktsfullt?

Intressant vilka konsekvenser det far att inte halla med Herr Mooauan - for resten av livet.

Skont att du inte ar bitter sa det lyser igenom iaf. Att jag inte staller upp pa dina deklarerade sanningar som tex att en man alltid maste forodmjuka sig for att en kvinna skall kanna trygghet i forhallandet osv innebar alltsa jag ar arketypen for de som gar pa blasningar. Osaker pa vilken blasning du syftar pa men jag hoppas du inser att den enda gemensamma namnaren for 100% av alla dina (daliga som det verkar) erfarenheter ar just DU och din personlighet. Innan du massar domedagsprofetior kan det vara vart att tanka pa.

Hoppsan, wille, nu är det nog läge att lämna in autopiloten för service...

Eller bara gått upp med fel fot ur sängen...vem vet?

//Singha711

Korp

Fy fan va jag känner igen dom där ångesttankarna, mitt facit och jag menar mitt är att hur tusan jag än gjorde så kändes det förjävligt.

Jag stannade skaffade barn och åkte ut 2år och 1,5 mille senare (husrenovering).

Det sorgliga är att du är helt ensam i detta beslut Korp ingen kan råda eller hjälpa dej, du verkar vara en intelligent och tänkande människa så du tar säkerligen rätt beslut... Eller det minst dåliga beslutet iaf.

Men vilket det än blir så kom ihåg att det var ditt beslut och att du gjorde vad du ansåg vara bäst just då och stå fast vid det beslutet utan ånger.

Det tar en livstid att veta hur kärleken fungerar, när vet det har man förbrukat livstiden.

Men jag lärt mig ganska mycket efter 36 år med samma tant.

Känns det inte rätt att skaffa barn o hus så vänta..

FF

Känns det inte rätt så är det i regel inte rätt heller. Att skaffa familj med sin partner och inte känna att det är rätt, är inte valet ganska lätt då? Även om det känns förjävligt. Jag hade samma problem som dig korpen, det var tufft att bryta upp. 5 år är lång tid och när man varit tillsammans så länge är det många faktorer som kan spela in: man har det bra ställt ekonomiskt, man har en bra vänskapsrelation, man är rädd att mista det man har.

Men i slutändan är det ju faktiskt ditt liv, hur vill du leva och vad är det du vill ha i framtiden?! Känner man en osäkerhet om sin relation, så skulle iaf inte jag ta det steget att bilda familj med tankar "gjorde jag rätt, om jag inte gjort detta så kanske... blabla".

Jag vet, det är förbannat knepigt. Det är som att man inte lita på sina egna känslor om sin partner och realtion, man vet helt enkelt inte vad man känner eller var man står. Men jag tror när man väl börjar fundera som du gör, så är det förmodligen inte rätt?!

Lycka till med vad än du förtar dig!

Tjåck dii!

Tack för alla råd. Jag har vägt för och nackdelar som en galning en längre tid nu, problemet är att jag inte vet vad jag vill eller vad jag prioriterar i livet just nu.

Att vänta är inget val, blir hon inte gravid om ett par månader så är det slut. Hon säger att hon är för gammal för att vänta och vill ha barn nu och om jag inte vill det måste hon gå vidare. Jag vill inte ha barn nu, jag är inte sugen på barn alls. Jag vill massa annat i mitt liv. Hon är väldigt traditionell och jag förstår henne när hon ställer detta ultimatum, men samtidigt ska väl inte jag behöva göra allt hon vill.

Problemet är att jag gett 5 år av mitt liv och varit under ganska stor "kontroll". Vi bröt upp i två månader, för ett år sen. Orsaken var att jag nästan hamnade i en depression av hur illa hon behandlade mig, kontrollerande och rent elakt. Jag känner nu att jag vill supa, festa, resa och ha kul. Så känner jag, men samtidigt vet jag inte om jag bara är rädd för att binda mig och gör bort mig om jag gör slut, sedan känner jag väl lite att det kanske är dags att ha barn, inte för att jag vill utan för att det är "dags" bara.låter lite sjukt kanske.

Dock har hon även blivit otroligt snäll efter de där två månaderna när jag slängde ut henne för ett år sen, hon fattade väl att hon hade gått för långt. Hon har sin egen karriär och sina vänner här i London så hon kommer alltid klara sig, men jag känner en stor "skuld" till henne på nått sätt..

Hmm upplever nog egentligen att det inte är ett eventuellt faderskap som är problemet. Verkar mer som om du är ytterst tveksam om huruvida du tillbringar din tid med "rätt" kvinna. Inte alls omöjligt att du hade varit den första att säga ja till en graviditet om du bara kännt dig trygg i relationen.

Att du känner att det skulle vara kul att festa, resa och bara finnas till är väl också det ett symtom på att relationen inte är som den ska.

Mitt råd till dig är att du ska för stunden glömma kravet på att bli pappa. Fundera istället på om du överhuvudtaget är med rätt kvinna. Om du verkligen vill vara kvar i relationen. För jag tror resten av svaren är just där..

Lycka till

snacka med någon kompis öga mot öga

och prata med din kvinna helt öppet

du kan messa mig om du vill

Fundera istället på om du överhuvudtaget är med rätt kvinna. Om du verkligen vill vara kvar i relationen. För jag tror resten av svaren är just där..

Bättre svar än så kan man nog inte svara.

Är det inte väldigt egoistiskt att tänka så? Hur tror du barnet känner som ska kastas mellan två föräldrar i 18år. Mitt barn fick då väldigt stora problem och det var en dryg resa att rätta till allt. Jag vet otaliga som upplevt detsamma.

Kanske!

Men idag är väl en mariotet skilsmässobarn, så det är väl mer "vanligt" idag än när jag växte upp!

Läs igen vad jag svarade på.

"MEN om du väljer att skaffa barn kommer du aldrig ångra detta eftersom ett eget barn ger/är den största kärlek en människa kan uppnå"

Skälet att skaffa barn skulle vara att få garanterad kärlek.

Man kan ju förbättra barnets odds för en bra framtid genom att vara överens till 100% både om barn och relation innan man förökar sig.

Men lilla vän!!!

HUR kunde du hitta nåt negativt i det jag skrev?

Men man ser det man själv vill se!

Jag har en ganska nära vän, hon har sagt till mig i över 1 år att jag ska göra slut och hitta någon annan. Hon känner väl mig ganska väl, men inte min partner alls. Dock har hon lyssnat på mig och mitt gnällande med tålamod väldigt länge nu.

Det har varit ganska jobbigt i någon vecka nu, vi kom överrens om att vi ska köra på fram till April i år, vill jag inte ha barn då så ska vi göra slut. För min del känns som det som jag fegar och drar ut på tiden bara.

Kvinnor är så jävla smarta och de är så bra på att projektera skuld så man nästan kollapsar, iaf just denna kvinna vet vad hon gör. Jag börjar ärligen bli trött på mitt eget gnällande också. Dock är omständigheterna extremt komplexa också både socialt och för egen del även psykologiskt.

Jag har en ganska nära vän, hon har sagt till mig i över 1 år att jag ska göra slut och hitta någon annan. Hon känner väl mig ganska väl, men inte min partner alls. Dock har hon lyssnat på mig och mitt gnällande med tålamod väldigt länge nu.

Det har varit ganska jobbigt i någon vecka nu, vi kom överrens om att vi ska köra på fram till April i år, vill jag inte ha barn då så ska vi göra slut. För min del känns som det som jag fegar och drar ut på tiden bara.

Kvinnor är så jävla smarta och de är så bra på att projektera skuld så man nästan kollapsar, iaf just denna kvinna vet vad hon gör. Jag börjar ärligen bli trött på mitt eget gnällande också. Dock är omständigheterna extremt komplexa också både socialt och för egen del även psykologiskt.

"Köra på fram till april"??

Ledsen att behöva säga detta korp, men jag tror att det är dags att släppa taget. Ni verkar inte alls ha samma drömmar eller samma framtidsvisioner så att vänta in det väntade är att dra ut på eländet och plåga er själva. Jag vet för jag har varit där...

Det är svårt att bryta upp ett förhållande, men när det ställs ultimatum så är det fel redan där...

Din vän har rätt, kliv ur nu. Jag vet inte hur gammal du är men du verkar vara vuxen nog, känn efter objektivt hur känns det? ni har det bättre på var

sitt håll right?

Du vill inte hon vill, de kan bara sluta på ett sätt.

Bit i den sura och acceptera 6 mån. psykiskt helvete (i mitt fall över ett år) och gå vidare med ditt liv, du verkar ju ändå vara färdig där du är nu...

Håller med Odin & Stefan!

Det har varit ganska jobbigt i någon vecka nu, vi kom överrens om att vi ska köra på fram till April i år, vill jag inte ha barn då så ska vi göra slut. För min del känns som det som jag fegar och drar ut på tiden bara.

Ursäkta mig, men vad är du för jävla pajas egentligen.. Du sitter och ger råd i olika relationstrådar hit och dit och så sitter du och darrar som ett jävla asplöv över att din flickvän till 5 år tillbaka vill ha ett barn.. Verkar som att du har anammat för mycket på detta forum och därför inte nöjer dig med din indiska fru/sambo/flickväns önskan att bilda familj, vilket jag anser är normalt efter 5 år tillsammans.. Jag kan lova dig, skaffar du dig en thailändsk/svensk/pakistansk flickvän, så nog fan vill dom också ha barn efter fem års förhållande..

Jag hoppas att denna kvinna du vill överge pga hennes biologiska klocka finner en man med mer värdighet än dig, ynkrygg

Ursäkta mig, men vad är du för jävla pajas egentligen.. Du sitter och ger råd i olika relationstrådar hit och dit och så sitter du och darrar som ett jävla asplöv över att din flickvän till 5 år tillbaka vill ha ett barn.. Verkar som att du har anammat för mycket på detta forum och därför inte nöjer dig med din indiska fru/sambo/flickväns önskan att bilda familj, vilket jag anser är normalt efter 5 år tillsammans.. Jag kan lova dig, skaffar du dig en thailändsk/svensk/pakistansk flickvän, så nog fan vill dom också ha barn efter fem års förhållande..

Jag hoppas att denna kvinna du vill överge pga hennes biologiska klocka finner en man med mer värdighet än dig, ynkrygg

Sådärja!

Av med velourpyjamasen, Korp, Du måste väl ändå inse att en vacker dag vaknar Du och tittar Dig i spegeln och ser bilden av en man, kanske det är dags att agera som spegelbilden, väx upp och ta Ditt ansvar.

Och för all världens bästa, skaffa inga barn, Du är i ditt tänkande inte speciellt lämplig att bli förälder för stunden, det kan ju inte vara nån mening med att om Du avser att leva unkisliv ytterligare ett antal år försöka agera weekendfarsa när det så passar, barn förtjänar en bättre start i livet än så.

Baa