Thaisläktens förväntningar vid första besöket?

Har aldrig varit i Thailand, men är sambo med en thai kvinna sedan 1 år. Nu ska jag åka till Thailand för första gången i april och nu får man mycket info om hur man ska vara när man träffar familjen.

Är det t.ex så att man måste bjuda alla släktingar på mat och dryck?

Och om man måste ge pengar till hennes mor m.m.

Är det nån som kan ge mig ett svar hur det fungerar som i Thailand med detta?

Har aldrig varit i Thailand, men är sambo med en thai kvinna sedan 1 år. Nu ska jag åka till Thailand för första gången i april och nu får man mycket info om hur man ska vara när man träffar familjen.

Är det t.ex så att man måste bjuda alla släktingar på mat och dryck?

Och om man måste ge pengar till hennes mor m.m.

Är det nån som kan ge mig ett svar hur det fungerar som i Thailand med detta?

Börja med att prata med din sambo. Hon kan säkert svara dig på det.

Har aldrig varit i Thailand, men är sambo med en thai kvinna sedan 1 år. Nu ska jag åka till Thailand för första gången i april och nu får man mycket info om hur man ska vara när man träffar familjen.

Är det t.ex så att man måste bjuda alla släktingar på mat och dryck?

Och om man måste ge pengar till hennes mor m.m.

Är det nån som kan ge mig ett svar hur det fungerar som i Thailand med detta?

Det är nog bara din sambo som kan svara på det. Men generellt så är det mycket viktigare att uppföra sig enligt tradition i Thailand än i Sverige (min kommentar). Men om du vill vara sambo med din sambo så är det nog bäst att ta upp det med henne, och var beredd på att få höra mycket nytt för dig. Lycka till

Uppför dig väl. Hellre en wai för mycket än en för litet. Angående förväntningar så borde nog din sambo veta tämligen exakt vad som förväntas av dig. Det lär inte vara helt otänkbart att det förväntas att din sambo, dvs. du ska ta diverse kostnader när ni är på plats

Självklart så måste du inte göra någonting som du inte vill, men att sponsra ett ordentligt kalas sitter ju aldrig fel vare sig för andras eller egen del. Plus att du får chansen till en (förhoppningsvis) trevlig dag/kväll och en nöjd och glad fru.

normalt sätt så kommer du att bli bjuden på det mesta vid ett besök och tillåts inte att betala men det bör ju bjudas igen åtminstånde för din egen skull!

och ngn form av present skadar ju aldrig!

conservator,har du varit i Thailand verkar inte så.Mvh Måne bjuden på det mesta 55555

Hej Thaimosse, ta med dig fetplånboken, för det kommer inte att bli gratis att träffa släkten. Dom förväntar sig att du ska betala allt, för du är Farang med mycket pengar.

MVH

Sakaeo

Hej Thaimosse, ta med dig fetplånboken, för det kommer inte att bli gratis att träffa släkten. Dom förväntar sig att du ska betala allt, för du är Farang med mycket pengar.

MVH

Sakaeo

Är det en självupplevd erfarenhet eller hittar du på?

Min fru´s släkt har aldrig förväntat att jag ska betala nått när jag varit nere.

Frågade frugan flera gånger om det inte var lämpligt med lite presenter när jag skulle träffa dom första gången.

Det behövdes inte men jag köpte en Whisky till svärfar ändå för det kändes som en bra idé.

Ja småkusinerna hade vi köpt en massa svensk choklad till men inte behövdes det nån "fetplånbok" som sakaeo snackar om för det.

Men som dom flesta säger här...prata med din flickvän och hör vad hon har att säga.

För ni har väl en dialog får jag hoppas?

conservator,har du varit i Thailand verkar inte så.Mvh Måne bjuden på det mesta 55555

Ja jag har varit i TL, har upplevt inställningen många ggr "är du gäst hos oss så är det vi som bjuder" men givetvis så finns det alltid möjligheter att bjuda igen!

Trist om du bara kommit till hem som förväntar sig att du skall bjuda, men det blir ju roliga tillställningar det också men ändå lite trist! eller är det så vid ett ev. svenskt besök att du

blir bjuden på allt? för i så fall är det ju lite avatt ge o ta? 55555 ?

Är det en självupplevd erfarenhet eller hittar du på?

Min fru´s släkt har aldrig förväntat att jag ska betala nått när jag varit nere.

Frågade frugan flera gånger om det inte var lämpligt med lite presenter när jag skulle träffa dom första gången.

Det behövdes inte men jag köpte en Whisky till svärfar ändå för det kändes som en bra idé.

Ja småkusinerna hade vi köpt en massa svensk choklad till men inte behövdes det nån "fetplånbok" som sakaeo snackar om för det.

Men som dom flesta säger här...prata med din flickvän och hör vad hon har att säga.

För ni har väl en dialog får jag hoppas?

precis, det finns faktiskt en massa familjer som faktiskt har sett fram emot ett besök och vill ta väl hand om sin gäst och inte hans plånbok!!

Det beror till stor del på vilken samhällsklass de tillhör. En mer välställd familj tar säkert hand om sin gäst utan att tänka på ersättning medan en mindre bemedlad familj inte har den ekonomiska möjligheten att bjuda ett flertal gäster.

Jag var och hälsade på i en by utanför Buriram där det inte fanns särskilt mycket pengar. Tjejen som jag då var tillsammans med hade sagt att det skulle vara mycket folk som väntade på oss och det var nog ett hundratal där. De flesta hade aldrig sett en "farang" på riktigt.

Det var inte någon fest direkt utan mer en samling av nyfikna människor som satt och umgicks med varandra medan de väntade på oss. Det serverades drycker och lite tilltugg men inte så mycket mer. Dryckerna bestod av öl, dricka och vatten och det fanns så att det räckte till dem som ville ha.

De som drack öl gjorde det måttligt och socialt. Efter att ha hälsat på de som jag skulle hälsa på fick jag sätta mig på ett bord som det låg några flätade mattor på. Ni som varit på besök i någon thailändsk by vet vad jag menar, ni andra får gissa. Där satt jag nästan som en Buddha med fotknölar som värkte mer och mer ju längre tiden gick.

Aldrig har jag känt mig så uttittad som då. Men det var ingen som var påflugen utan de satt och pratade och skrattade med varandra. Mamman och några andra kvinnliga släktingar gick runt och såg till att alla hade det bra och att inget saknades. Barnen som först stått och storögt tittat på den där konstiga vita människan hade börjat leka med varandra och var upptagna av sitt.

Efter några timmar började de att göra mat men när det var dags att äta gick de andra hem till sitt och kvar blev bara de närmaste tjugo släktingarna och vi gick inomhus och åt. Det fanns minst tio olika rätter och det var ljuvligt för gommen. De hade gjort ordning särskild mat till mig som inte var så stark men eftersom jag var nyfiken provade jag lite av det andra också och den smakade också väldigt bra och var inte alls så stark som jag trott.

Den här familjen bestod av pappa, mamma, min tjej och hennes dotter och en lillasyster. Av dem var det endast pappan som jobbade med gården även om de andra hjälpte till med riset när det var dags. Pappan födde upp några fåglar och när han fick tid gjorde han lite korgar och annat som kunde säljas på marknaden. Annars så var de i stort sett självförsörjande. Det ris de själva inte hade användning av såldes för att de skulle kunna handla annat. Det blev inte särskilt mycket över mer än att det täckte deras dagliga behov.

Innan jag kom hade vi gjort upp att jag skulle köpa vad som behövdes och så skulle de själva göra ordning det. Den andra dagen behövde några kompletterande inköp göras och vi gick till byns lilla affär. De hade handlat på kredit så jag betalade den och tillsammans med dagens inköp gick det på ca 2800 baht.

Under dagen kom det minst lika många på besök med den stora skillnaden att det inte var några där och väntade på oss när vi kom. Vi bodde på ett hotell någon mil därifrån för 300 baht natten! Efter lunchen och den obligatoriska vilan efter den väcktes jag och uppmanades att gå ut i trädgården. Vilken syn som mötte mig!

Från infarten och en bra bit bortåt vägen stod det en kö av människor som nu skulle komma fram och hälsa på farangen "på riktigt". De stod antagligen efter ålder för den första som kom fram till mig var nog en av de äldsta gummorna jag sett. Jag kan inte komma på något bättre ord än gummor eftersom tanter inte riktigt passar som beskrivning. Det här var gummor.

Den första gumma kom fram och jag försökte att göra en wai så bra det gick. Jag har inte riktigt fått in det där så jag gjorde det på mitt sätt och waiade samtidigt som jag bugade mig. Rätt eller fel, ingen sa något så det var bara att fortsätta sedan. Hon var så liten och tunn och tittade storögt på mig. Med lite darrande händer tog hon ett bomullsband och drog över min arm samtidigt som han tyst mumlade någon ramsa. Sedan knöt hon bandet om min handled och höll sedan min arm.

Hon kände på min arm och på mina händer och nöp lite försiktigt i mig. Hon skrockade lite för sig själv under tiden men släppte inte taget. Hon studerade mitt ansikte och mitt blonda hår och jag kände mig inte helt bekväm men jag kunde ju heller inte gå därifrån. Samma procedur upprepades med de nästkommande två gummorna men sedan gick det lite snabbare. Samtliga hade ett band som de knöt och det var riktigt mycket omkring armen när de till slut var klara.

Efter att de hade hälsat så fortsatte de in i trädgården för att få lite förfriskningar. Två av gummorna eskorterades hem och kanske hade de varit med om tillräckligt för en dag. Samma muntra stämning rådde som under gårdagen. Männen satt tillsammans och berättade historier och skrattade och den kvinnliga delen stod i olika små grupper och pratade och skrattade även de. Barnen lekte och drack läsk. När de började med maten började det luckras upp bland de andra som säkert skulle hem och äta de med och de kom fram och sa hej då när de gick.

Jag hade nog innan jag kom dit fantiserat lite om hur det skulle vara och hade målat upp en bild med eldar och helstekta grisar och mat och musik i överflöd. Men det här gick ju också bra. Två trevliga dagar där de samlades och hade det trevligt. Att det inte var något ekonomiskt överflöd i den här byn kunde jag se på de ganska torftiga husen och hur de flesta var klädda. Lite lappat och lagat här och var men det verkade inte bekomma dem alls. De hade mat för dagen och oroade sig inte för morgondagen och verkade vara lyckliga.

Någon dag senare åkte vi in till ett stort varuhus och storhandlade. Då menar jag storhandlade. De fyllde tre riktigt stora varuvagnar med allt möjligt. Matoljor, tvättmedel, schampo, plastkärl, vispar och jag vet inte vad. Lite nya kläder och en plastbyrå åkte också med. Ett tag funderade jag på om jag hade tillräckligt med pengar eller om jag skulle behöva gå och ta ut mer innan jag kunde betala. Hela kalaset gick på drygt 5000 baht och hade de sagt 30000 baht så hade jag inte protesterat efter att ha sett mängden på det som inhandlades.

Med flaket fullt åkte vi hemåt igen. Jag hade erbjudit mig att bjuda på mat i restaurangen men eftersom det var fler hemma som också var hungriga så åkte vi direkt hem. Där kom de andra och mötte oss och flaket tömdes oerhört snabbt på både varor, mammor och mostrar. När allt var inplockat och maten börjat puttra i grytorna gick jag ut för att röka. Vid ena gaveln var det skugga och fläktade något och det passade mig bra.

En stund senare kom mamman ut och gick fram till mig och sade "khap kun" medan hon tittade på mig och nickade försiktigt. Jag visste inte vad jag förmodades säga men jag tänkte att en wai är nog inte fel och gjorde det mot henne. Hon log lite och återvände sedan in.

Jag var där i två veckor och inköpen till familjen gick i runda slängar på knappt 15000 baht. Sista dagen gav jag mamman ett kuvert med 10000 baht i och jag hade vid ett tillfälle när jag var själv i huset stoppat ner en tusenlapp i dotterns sparbössa utan att säga något till någon.

Det var ju en del utgifter när vi var på olika utflykter eller när vi var ute på några av de lokala karaokebarerna men det vet jag inte riktigt hur mycket det blev. Jag hade det bra, även om det då och då var otroligt långtråkigt, och jag tror att de andra hade det bra de med. Några av byborna hade säkert fått ett minne för livet vilket även jag fått. Det starkaste minnet har jag nog av den första gumman som kom fram till mig.

Att få uppleva så mycket för mindre än en månadslön är få förunnat. Att åka till Thailand bara för att sitta i olika barer och dricka bort sina pengar är inget för mig. Det kan vara kul någon gång ibland men får man chansen att åka ut och hälsa på folket i byn så ta den. Oavsett vad det kostar så är det värt det för du bär med dig det minnet resten av ditt liv.

Det blev en lite längre berättelse än vad jag först räknat med men det hoppas jag att ni har överseende med.

Mvh

Welder

Hej Welder,

Alls icke för lång berättelse... tack för att tog dig tid att skriva!

Stämmer ganska bra med mina erfarenheter, även om jag aldrig tillbringat mer än fyra dagar åt gången i hembyn. Ett tips för den som oroar sig för att det ska gå för mycket pengar är att lämna över plånboken till frugan. Om sen någon kommer och ber om pengar så: Tyvärr, jag har inga pengar, men fråga min fru! Lite cyniskt kanske, men ibland kan det faktiskt vara svårt att avgöra vad som är en rimlig begäran om man är nykomling i byn. Att frugan har hand om pengarna är det nog ingen som tycker är konstigt.

Herr Chang har talat.

Welder,

Stämmer nästan precis som det var för mig också första besöket i byn

Det var en ny omtummlande, spännande och häftig upplevelse med alla dessa vänliga människor

Hej.

Här kommer min tolkning på vem som betalar eller inte.

I Thailand är det en ära att betala, det ger status och uppskattning och visar på gästfrihet. Den som har en stor plånbok och/eller social rang har naturligtvis större chans att få notan.

När vi är en stor grupp ute som äter och det är äldre medlemmar med typ fastrar, svärfar, svärmor, morbröder mm har jag aldrig fått den äran att betala notan utan det har alltid varit någon annan som på ngt smart sätt snappat åt sig notan. Många fula tricks används för att få äran att betala. Ibland ropar dom snabbt in notan och tar den när ngn konkurent går på toaletten.

När jag är ute och äter med gumman och hennes systrar så tar jag alltid notan utan att ngn protesterar.

När jag är ute och käkar ett gäng med svågrar och respektive brukar jag ibland vinna äran att få betala, men det är ett stort socialt spel och man får ibland ta till lite fula trick för att få äran att betala notan och man får akta sig för att trampa ngn på tårna och naturligvis inte spela allan och på ngt sätt påpeka att man minsann var den som vann äran denna gång.

Något försök att få mtill en deal om att splitta notan skulle nog ses som ngt suspekt och rekommenderas inte.

Så Måne mfl som står för kalaset. Sträck på er! Ni har stor social status och rang i eran bekantskapskrets. Och vi som inte lyckas snappa notan så ofta får jobba på för att öka vår status, men en dag så kommer nog chansen.

Och till Thaimoose, fråga din sambo hur det förväntas. Men ta det som en ära och inte en börda om du förväntas betala.

/mvh

Welders inlägg gav många bra svar på hur det oftast går till, dock finns det ju en faktor till, Du är sambo med en Thaitjej men har aldrig varit Thailand. Har Din sambo haft en farangpartner före Dig som varit i byn? Om så är fallet så bör Du nog klla extra noga med henne så Du inte ger "för lite", alltså inte menat som kritik utan bara så att familjen inte tappar i anseende för att dottern "bytt ner sig" om Du förstår vad jag menar, inget överdåd men minst lika mycket.

Lycka till med resan, det blir ett minne för livet.

Baa