Återigen efterfrågas en patentlösning på vad ”Thaisläkten” förväntar sig vid besöket av farangen som har gängat sig med deras dotter. Det verkar som om en del av MPR:arna tror att den thailändska befolkningen är en sluten sekt eller en nyupptäckt "jungle tribe" med märkligt fascinerande beteenderegler som en besökande vit man bara hjälpligt kan förstå sig på.
Det finns alla möjliga blandningar av folk och kulturyttringar i Thailand, så det är väl bara att prova sig fram i umgänget till man hittar folk som man trivs med – det gör man ju även i Sverige i den mån man har något umgänge här.
Det är väl bara att använda sunt förnuft när man träffar sina svärföräldrar eller umgås med folk för första gången, men det är väl kanske där som det brister hos en del herrar – det saknas helt enkelt fingertoppkänsla och socialt sunt förnuft.
Jag har sett ganska många faranger som tar i så de nästan spricker när de vill försöka anpassa sig på den Isaanska landsbygden.
1: De delar ut konstiga Wai i tid och otid vilket gör att invånarna bara garvar åt dem.
2: De försöker sitta med korslagda ben på golvet tills de nästan blir helt ledbrutna i knä och anklar.
3: De krälar omkring på golvet framför munkarna i templet och känner sig heligt lyckliga över att få skänka ett bidrag till en religion som de inte tror ett dyft på. Som tack för tempelgåvan får de några ”magiska” bomullssnören knutna runt handleden som de resten av sin semesterresa går runt och visar upp (gärna i Pattaya).
4: De dricker uppsamlat skitigt regnvatten ur stora lerkrukor, tills de får ett akut diarré anfall.
5: De käkar kloakfiskar, larver, skalbaggar och grillade råttor, tills de egentligen vill kräkas.
6: De håller masken och låter sig väl smaka av det sunkiga hönsriset och den syrligt illasmakande Isaanmaten som är överlastad med chili för att dölja smaken av andra ingredienser eller härskna råvaror.
- Nej, nej och åter nej. Ni behöver inte försöka göra om er eller försöka vara byborna till lags med än det ena, än det andra. Var istället er själva, och var den ni är, dvs en helt vanlig svensk på främmande mark.
Det är ju inte direkt vanligt att tjocka släkten i Isaan talar en begriplig Engelska. Så om ni nu av någon anledning vill komma era svärföräldrar och släkten närmare, så ta för guds skull och lär er att prata Thailändska. Om nu Thaidamerna med noll eller 4 års skolgång kan lära sig att tala en fullt begriplig svenska på ganska kort tid i Sverige, så borde väl en svensk med gymnasieutbildning kunna klara av att lära sig att föra ett enklare samtal på Thai. Eventuellt så begriper byborna så pass mycket Riks-Thai att ni då kan börja föra ett samtal utan att ni behöver förlita er på att er fru ska agera mellanhand, filter och tolk.
När de sedan vet att ni förstår varför de skrattar och till synes är så förbannat muntra i er närvaro, ja då är det heller inte lika roligt att försöka fortsätta med att utnyttja eller göra sig lustiga över farangen längre.
Så om ni vill veta om ni är uppskattade och respekterade av er fru och hennes släkt så bör du snarast framföra att du skall börja plugga thailändska. Om din fru då hajar till och tycker att det är en dålig idé så beror det på att hon har saker och ting i sitt liv som hon vill dölja för dig. Uppmuntrar hon istället att du ska lära dig språket så har hon och hennes familj sällan några hemligheter eller några smusslande affärer bakom ryggen på dig.
Det är i alla fall min egen erfarenhet och min personliga ”sanning” av hur det oftast funkar i Thailand.
Mvh Måne som har gått i alla fällor och gör det fortfarande (medvetet?)
!!men men man ska väl inte dra alla över samma kant det måste jag väl säga!!!nä nu ska jag ut och äta och få mig en kall chang !!
