Thaisläktens förväntningar vid första besöket?

Hon är min flickvän,fru och bästa vän, vi hjälper mer än gärna mina föräldrar. Senast var det att måla om huset tog oss ett par dagar men vi fick det gjort, va nu inte så jävla dum och tro att jag är någon kärlekskrank looser.Menar du om jag hjälper mina föräldrar ekonomiskt så säger vi i vår familj det är inte svårt att skita om röven är full.Sen får du fundera på vad jag kan tänkas mena med det.Sen måste du ha lässvårigheter för var står det att jag sprider pengar över mina svärföräldrar,vad jag däremot skriver är att jag inte är beredd på att stillasittande se på om de skulle gå under.

Ojdå, den måste ha svitit den du, men lässvårigheter har jag inte..

Men du verkar tycka att alla ska leva som du lär, annars så respekterar man inte sina svärföräldrar..

Men om dom nu e så täta, så är det väl inget som du behöver oroa dig över.

För själva lever vi i ett helt normalt förhållande där båda gör så gott vi kan.

Då menar jag inte bara ekonomiskt, utan rakt av, med städning, matlagning osv.

Sen kräver inte min flickvän att jag hjälper hennes släkt med pengar, för dom klarade sig innan jag träffade henne och dom verkar klara sig utmärkt utan min assistans..

Det verkar att många tar det hela som ni vore någon manlig moder Theresa, som gör brandkårsutryckningar, för att rädda släkten från fattigdom..

Rock on!

Ojdå, den måste ha svitit den du, men lässvårigheter har jag inte..

Men du verkar tycka att alla ska leva som du lär, annars så respekterar man inte sina svärföräldrar..

Men om dom nu e så täta, så är det väl inget som du behöver oroa dig över.

För själva lever vi i ett helt normalt förhållande där båda gör så gott vi kan.

Då menar jag inte bara ekonomiskt, utan rakt av, med städning, matlagning osv.

Sen kräver inte min flickvän att jag hjälper hennes släkt med pengar, för dom klarade sig innan jag träffade henne och dom verkar klara sig utmärkt utan min assistans..

Det verkar att många tar det hela som ni vore någon manlig moder Theresa, som gör brandkårsutryckningar, för att rädda släkten från fattigdom..

Rock on!

Det samma gör vi vi delar på allt trevligt och allt mindre trevligt som städning o,s,v , var står det att jag tycker att alla måste leva som jag.Du gör helt rätt som delar på sysslorna i hemmet och det ekonomiska. Min fru kräver inte av mig att vi ska skicka några pengar och vi gör det endast vid högtider och födelsedagar,men menar du att om de inte har pengar för att äta sig mätta att du inte skulle kunna avara en krona eller två,de flesta här ser det i svart eller vitt men jag menar på att det finns en gråskala alla thailändare är inte ute efter att ta allt man har,var och en gör som de själv vill men jag menar på att allt för många stirrar sig blinda på allt negativt som skrivs här och då kommer fram till slutsatsen att alla släkttingar på den thailändska sidan är ute efter att skinna dem,det är inte vad jag har upplevt men har svårt för att bli trodd.

Hej Thaimoose,

Du startade ju den här tråden med lite umgängesfrågor gällande mötet med dina framtida svärföräldrar.

Som signatur Magrood skrev så borde du kanske ha fått ett lite mer informativt svar än det jag tidigare kom med.

- Jag skall i alla fall försöka, men det hade dock varit lättare om du först hade beskrivit familjesituationen hos svärföräldrarna, innan du frågar vad som förväntas av dig vid första besöket hos svärföräldrarna.

Beroende på dig och deras sociala och ekonomiska situation så får ni ju anpassad er efter varandra.

Hur som helst så är ju lite presenter på sin plats när man besöker dem första gången, detta oavsett om de är fattiga, medelklass eller förmögna. Det samma gäller ju även i Sverige när man besöker någon för första gången. Men då tar man vanligtvis med sig en chokladkartong, blommor eller en vinflaska till värdparet.

Här är några frågor som du bör ställa dig:

1. Hur gamla är Svärföräldrarna?

(beroende på ålder så kan önskemålen också variera)

2. Finns båda kvar i hemmet?

(beroende på kön så kan önskemålen också variera)

3. Har de några akuta behov eller önskemål som kan vara uppskattade att få lösta av dig och din sambo när ni kommer på besök?

(Kanske att få cykeln eller mopeden lagad, brunnsborrning till en fungerande två/trekammarbrunn, lite mediciner, tandläkarbesök, några sköna filtar inför den svalare vintern, en ny TV-antenn på taket, en stor säck ris av god kvalitet, myggnät för fönster och dörrar mm).

Ps. Jag själv har köpt svenska militärens vapenrockar till både min svärfar, hans bror och min sambos bror. De är otroligt stolta över dessa utländska kamouflagemönstrade plagg som de tycker är så jättecoola och användbara i värmen. Att prylarna kommer från utlandet värderas oftast högst, och de beundras av byborna med en nästan dyrkande inställning.

4. Hur är svärföräldrarnas inkomstsituation idag?

(Om de inte har råd att bjuda sina gäster på någon fest eller middag,

så är det ju onödigt om de känner sig tvingade att låna upp pengar i byn för att inte förlorar ansiktet)

5. Har de någon pension, eller är de redan nu försörjda av barnen?

(Hur stor andel av denna försörjning står din sambo för, och vad är hennes ställning i syskonskaran)

6. Har de några skulder till exempelvis den lokale lånehajen i byn som dränerar deras köpkraft, och förväntas du och din sambo att lösa dessa lån när ni kommer på besök?

(Det är ganska vanligt förekommande. Ta i så fall reda på vad denna skuld beror på?

Är det kortspel, sjukhusräkning, borgenärsåtaganden, skolavgifter, byggmaterial, kapitalvaror, arrende av åkermark, köp av utsäde och kemikalier, reparation av maskiner och transportmedel, mm, mm). Vissa saker som exempelvis spelskulder kan ju vara mindre lustiga att behöva betala.

7. Hur står det till med svärföräldrarnas ev fritidsintressen?

(Gillar svärfar att fiska, så köp honom ett bra fiskespö och en håv,

och svärmor kanske önskar sig ett brodyrsett eller en symaskin)

8. Hur många personer bor hemma hos svärföräldrarna?

Det kan ju vara bra att få en uppfattning om hur många syskon och barnbarn etc som bor under samma tak. Speciellt om man nu har tänkt sig att köpa lite presenter och nyttoprylar till den yngre generationen. Det är ju lite taskigt att bara köpa till vissa av barnen.

Hur skulle jag själv göra?

Om båda svärföräldrarna är i livet och om de befinner sig någonstans mellan thailändsk arbetarklass och medelklass så skulle jag nog göra så här den första gången jag träffar dem.

Först skulle jag ta det säkra före det osäkra och i första bästa butik inköpa ett helt lass med rent dricksvatten på flaska och ta med mig det till svärföräldrarnas bostad. Eventuellt så dricker de själva uppsamlat regnvatten från stora lerkrus som du själv kan bli riktigt magsjuk av.

Om svärfar röker så skulle jag köpa honom en limpa Marlboro på flygplatsen, och förmodligen skulle jag även ge honom en flaska whisky (Black Label), om han nu inte är alkholist. Om ni kan grogga lite så lättar nog snart stämningen mellan dig och honom.

Svärmor skulle jag kanske ge en fleece pläd från Sverige, och på ett Thailändskt varuhus skulle jag köpa en presentkorg med frukt och sådana där små glasburkar som innehåller en stärkande buljong som är framställd av fågelbon "Brands birdnest". De är mycket uppskattade att dricka av den äldre generationen i Thailand.

Till barnen skulle jag ta med mig ett antal påsar med mikro popcorn, och kanske några påsar med geléhallon att mumsa på. Kolla först om de har någon mikrovågsugn. Om de inte har en så är det ju ganska billigt att köpa in en sådan till svärmor. Du har ju själv nytta av en sådan om du ska värma upp lite ris, fixa lite kaffevatten eller nudelsoppa. Jag har själv testat och funnit att just micropopcorn gillas av såväl de gamla som de unga i Thailand.

Skulle jag bjuda dem på middag på en restaurang?

Ja förmodligen skulle jag det om de är trevliga, men inte på någon lyxrestaurang, för det är helt bortkastat. Jag skulle försöka stuva in svärföräldrarna i en Taxi för att ”göra lite ärenden på stan”, dvs jag skulle inte sprida ut till vare sig min sambo eller till de andra att jag tänker bjuda dem på middag. Om du berättar i förväg om dina restaurangplaner så är risken jättestor att halva grannskapet hänger på för att få smörja kråset. Det samma gäller om du ställer till med fest och dukar upp käk i deras hem. Då har du snart en hel del folk som har bjudit in sig själva. Du kanske inte bryr dig så mycket om detta, men det är bra att du är förberedd på att det kan bli så.

Bli heller inte förvånad om de inte tackar för vare sig middagen eller för presenterna som du har med dig. Det är mycket vanligt att man ”glömmer” det i Thailand. Jag tror att de helt enkelt är ovana att säga tack, och att det delvis beror på att de i hela sitt liv har sett att munkarna som får gåvor av folket inte heller säger tack när de får dessa gåvor. Det ska tydligen vara givaren som skall vara glad och tacksam över att få ge bort något i Thailand. Detta beteende känns lite avigt och oartigt för oss svenskar, och jag tycker att det ankommer på din sambo att förklara och upplysa dem om att en farang förväntar sig ett tack om det nu ska bli några fler presenter i framtiden. De får helt enkelt lära sig att det är smartare att säga tack än att bara ta presenten och sedan vända på klacken och gå.

Uppföranderegler för dig i thaihemmet:

1. Ta alltid av dig skorna innan du går in i deras hus!

2. Håll dig på respektabelt avstånd från Svärmor, systrar och mostrar. Alltså inga kramar eller vänliga klappar på axeln eller ryggen eller på någons huvud. Vill de beröra dig, så låt det ske, men ta inget eget initiativ till kroppskontakt. Kyss inte eller krama din sambo om någon annan ser er. Sådana sysslor får ni sköta privat i sängkammaren.

3. Sitt inte med benen utsträckta så att dina fötter pekar i riktning mot någon person. Detta uppfattas som oförskämt och att du ser ner på den personen eller att du muckar gräl med personen. Försök att vika in benen under dig när du sitter ner så blir det inga problem.

4. Om de äldre sitter ner så bör även du sätta dig ner i rummet för att inte uppfattas som högfärdig eller oförskämd. Du behöver inte vänta på att de ska säga ”varsågod och sitt”. Slå dig ner så fort som möjligt på en stol eller på golvet så slipper du att uppfattas som att du tronar och ser ner på omgivningen. Om Svärmor eller svärfar sitter ner när du ska överlämna en present eller hälsa på dem för första gången så gör du klokast i att själv också gå ner på huk innan du överlämnar presenten och säger Savadeekrap (hej). På detta sätt visar du din respekt gentemot dem. Det är även vanligt att man böjer lite på benen och ryggen om man i huset går förbi en sittande person. Man ger då ett respektfullt sken av att sänka sig lite när man passerar. Detta för att inte nonchalera den sittande personen. Detta behöver du dock inte göra om någon är yngre än dig själv, eller om personen är en byfåne eller taxichaffis.

5. Ge inte barnen pengagåvor utan att de behöver prestera något. Om du gör det misstaget så har du snart många tiggande små händer i din närhet. Ge dem en uppgift eller ett litet arbete och belöna detta arbete med en liten slant. Det kan exempelvis vara att städa upp på tomten, tvätta hunden med avlusande schampo eller att skicka iväg dem till närbutiken för att köpa lite snacks, is, läsk eller öl till dig. Uppmuntra med andra ord redan från början tankesättet att ”arbete lönar sig”.

6. Folk kan vara lite pryda av sig, så ta det försiktigt när du har varit och duschat så att du inte knatar ut från duschen i bara kalsongerna.

7. Vi i Sverige gillar ju husdjur som hundar och katter, och vi har en förkärlek att klappa dessa djur. Ibland även småpratar vi uppmuntrande till jycken när vi hälsar på den eller klappar den. Thailändare pratar eller tilltalar inte en hund vänligt. Det är under deras värdighet att samtala med en hund som om den vore en likvärdig individ. Detta gör tydligen bara den Thailändske Kungen som anser att hans två favorithundar "Khon Thongdaeng" och "Khon ThongLuang" är hans mest pålitliga vänner.

Så du bör inte småprata med deras hund,

för då tappar snart omgivningen respekten för dig och du blir framöver ansedd som en välbärgad idi*tisk ”byfåne”.

- Jaha, det var lite tips inför mötet med dina svärföräldrar.

Men som sagt – så är det är jättesvårt att ge några patentlösningar när man inte känner till något om din sambos föräldrar.

Lycka till!

Så där.

Mycket fint!

Visste att du har mycket att ge.

Mvh

Magrood

Ett väldigt bra svar Magrood Men frågan som jag ställer mig är upphör den "plikten"för döttrarna om det kommer en farang med i bilden??Mvh Måne PS så är det i mitt fall,frugan har två systrar som aldrig bidrar utan förväntar sig att vi ska göra det(så oxå modern DS

Även om det inte finns någon farang iblandad så finns det ju de som lever på andra.

Ibland känns det som om många här tror sig att farang är gud... ursäkta - det känns så ibland.

Många sätter sig själv som farang i centrum av unversium.

De som utnyttjar de utnyttjar även thailändare och sina syskon också.

Vissa beteenden har alltid funnits. Det uppstår inte bara för att ni kommer in i bilden.

Men att man som farang kanske känner sig att man bidrag med mer jämfört med andra. För många stämmer det säkert. Men det jag tror det snarare ligger i att era fruar känner att de nu har möjlighet att hjälpa till, att göra sin plikt osv osv... nu när det kanske har det bättre ekonomiskt.

Man verkar inte dölja sin ekonomisk förmåga i Thailand i allmänhet. Så det rankas tyst vem som har större ekonomisk förmåga och denna förväntas bidra med mer.

Ibland kallar vi detta Sociala skatter (Phasi sangkhom ภาษีสังคม) - ju högre rank desto dyrare att leva för det förväntas mer av en, typ.

---

Att andra döttrar inte bidrag beror kanske på att de tycker att din fru har den ekonomisk förmåga att fixa det ensamt. Det är hon som får säga stopp själv.

Det är ju bekvämt att få - om den som ger inte sätter gränser.

Skulle tror att de hade betett sig likadant om din fru hade varit gift med en rik thailändska man.

Men där är det kanske lite lite svårare att ge lika mycket bidrag till sina föräldrar - mannen ska ju försörja sina Mia Noi också --- he he he. Nu är jag taskig.

---

I de flesta familjer som jag känner till så är det inte alla barn som hjälper till att försörja sina föräldrar. Oftast blir det tyvärr bara en som tar den bördan. Och för det mesta så brukar arvet tillfalla denna mer än andra.

Farmor och farfar har tre döttrar och några sönner. Det är bara den yngsta dottern som tar hand om dem dagligen. Hon bor i huset bredvid dem. De andra lever sitt eget liv. Kanske ger lite pengar till farmor ibland vid speciella tillfällen eller när de kommer på besök. Ibland köper de ngt extra gott till farmor.

Tror att den yngsta faster fick mest arv av alla barn.

Min mormor hade två döttrar och fyra sönner. Hennes döttrar tog inte hand om henne utan det är hennes näst yngsta son som är duktigaste på att tjäna pengar. Han är mycket mamma och han är homosexuell hela han.

Min moster har ingen dotter. Hon är helt skräckfylld av tanken att hennes två söner ska ha någon tjej. Nu är den älsta 31 år gammal - ingen tjej duger för mamma. Ibland undrar jag om det är modersband hon inte vill klippa eller om det är något annat.

---

Mvh

Magrood

Tack för att du gav oss en bra och intressant inblick från din synvinkel.

Det är sällan man hör talas om att bröder bidrar till sin familj på samma sätt som döttrarna gör.

Vad beror det på? De flesta av dem har säkert en egen inkomst och borde kunna dra sitt strå till stacken.

Eller gör de det i samma omfattning även om det inte framkommer lika ofta?

Jag tror det ligger i uppfostran.

Killarna förväntas inte hjälpa till lika mycket som tjejer både när det gäller hushållsarbete och ekonomiskt.

Det förekommer - men inte lika ofta. Eller så pratar de inte om det lika mycket som vi kvinnor gör.

Min faster på landet har en dotter och två sönner. En son gör i princip ingenting och pratar inte med någon av det motsatta könet i princip. Den andra sonen vägrar att ta studielån från staten för att han tvingas att klippa håret så föräldrarna som är bönder är tvungna att skicka pengar till honom varje vecka. De kan inte skicka månadsvis för då bränner han upp allt på en gång... och de har inte så mycket pengar att skicka på en och samma gång heller. Dottern ger en del av sin lön till sin mamma varje början av månaden. Vid slutet av månaden lever hon på nudlar från mammas butik.

En annan faster som har två döttrar och flera söner. Det är bara en dotter som tar hand om henne dagligen och lönen används säkert för mamman och sig själv. Sönerna bor också där - men det har inte lika starka band till sin mor, verkar det som. Nu när hon blev sjuk kom den andra dottern ned och hjälper till.

En farbror blev sjuk. Han har två döttrar och en son. Döttrarna hjälps åt att betala för pappa. Sonen - vet jag inte.

Vad jag förstått så anses det ok att de sedan enbart ansvarar för sin nya familj och släktingarna på flickvännens eller fruns sida?

Det känns så. Men det finns förstås de som sköter den gamla familjen också.

Jag känner också till några exempel där den dottern som har en pojkvän inte längre bidrar till föräldrarna och att de andra då får försöka att täcka upp detta bortfall. Motiveringen till det är att de sparar sina pengar inför ett kommande bröllop trots att de bor och lever med hennes föräldrar.

Med mitt västerländska synsätt så ter det sig både märkligt och oförklarligt.

Kanske är det inte vanligt och kanske har du inte några svar men jag vill ändå fråga dig.

Precis. Men även syskon som förmodligen kommer ut ur samma hål (ursäkta - det är bara ett uttryck) och uppfostras av samma föräldrar beter sig olika. Har olika nivåer av samvete.

Mvh

Welder

Jag blablar upp exempel från mina släktingar för att visa att inom en och samma familj är det också olika.

Mvh

Magrood

Ursäkta... med för många inlägg på en gång.

Kan bara skriva i lugnt och ro när lillen sover.

---

Jag tänker på annat aspekt av "givande" från farangsfruars sida. (Gäller när man är gift med en thai som har det lite bättre ställt också - men nu följer jag strömmen som verkar tro att Farang är svaret på allt. )

Och detta aspekt är att man har haft historia tillsammans sen tidigare.

Man kanske har fått hjälp sen tidigare.

Man kanske har kämpat ihop.

I Sverige gör man rätt för sig direkt. Man har liksom inte ett långsiktigt konto på givande och tagande, utan avräkningen sker så fort som möjligt.

I Thailand är det inte så. Man har lång lång lång avräkningstid.

Ibland om man vill göra rätt för sig direkt kan det uppfattas som oartigt till och med.

T.ex. min kompis körde från Chonburi till flygplatsen för att hämta mig. Jag ville betala för bensin och vägavgift för att göra rätt för mig - men hon stenvägrade.

Jag fick möjlighet att ge tillbaks för de turerna jag fått åka gratis först flera år efter när hon kom på besök i Sverige och jag stod för hennes uppehälle här under de få dagarna hon var här.

När jag träffar en faster brukar jag ge henne någon tusenlapp. Varför det? Har hon bett om det? Nej.

Har hon förväntat sig det? Det tror jag inte.

Men vi har haft historia tillsammans.

Jag ha fått bo hos henne när jag gick i skolan i stan. Hon gav mig veckopeng av de lilla hon hade. Vi jobbade hårt tillsammans. Nu när jag har möjlighet så ger jag henne gärna för att visa att jag är tacksam för att hon varit så snäll mot mig.

När era fruar hjälper någon så har de kanske den känslan av tacksamhetsskuld på någon sätt.

Eller så är de andra bara giriga.

Men det är långt ifrån alla som är giriga - även om vi är fattigare.

Men det finns de som värdesätter andra saker än era plånböcker också na.

---

Nu får jag låta er vara i fred ett bra tag.

Mvh

Magrood

Jag blablar upp exempel från mina släktingar för att visa att inom en och samma familj är det också olika.

Mvh

Magrood

Tack för förklaringarna.

Mycket mycket bra skrivet Magrood

På många sätt och vis så tror jag att det förväntas mer av din flickvän än av dig.

Kvinnor är oftast dem som bär ansvar för familjen och allt annat medans mannen bara lyder order...

Hej Svarten

Jag tror att du är en smula "blind" när det gäller människor som jobbar svart.

Orsaken i många fall är att dessa "rika" som du talar om vill ha svartjobbare istället för att anställa.

Detta för att komma undan sociala avgiter och skyldigheter som arbetsgivare har.

Ofta kan det också vara att dessa "rika" företagare,föreslår en svartlön som är minimal med motiveringen att arbetstagaren(svartjobbaren)kan lyfta a-kassa samtidigt.

Därför kan man ju fråga sig vem/vilka det är som utnyttjar det svenska samhället.

Dom rika är alltid snabba på att hitta sätt att utnyttja vanliga arbetare för att bli rikare.

Förstår att du får ett bryskt uppvaknande från ditt idylliska tänkande om dom "stackars rika".

Du som är "medelinkomstagare" och får tillbaka vad du betalar.

Lev på a-kassa ett år utan undansparade slantar så får vi se hur arrogant du är då.

Dom som "fuskar" och jobbar svart har oftast inte valt det.

Det är bara nackdelar.

Lägre pension och utebliven lön mm.

Ingen drömtillvaro.

/Marsupilami

Hej Marsupilami!

Mitt inlägg om ”skattesmitare”, ”rika”, ”giriga”, osv. var utan mina personliga värderingar. Jag ville kommentera att de thailändare som inte bidrar med bidrag till sin familj samt som ”suger ut faranger” har sina motsvarigheter i Sverige. Över hela världen förväntas att de med mest pengar ska ställa upp mest. I västländer sker detta via olika marginalskatt och i Thailand sker det via förväntningar inom familjen samt egen generositet. Transfereringsbeloppen är rätt så stora då vi jobbar bara halva livet och försörjs av andra människor under den andra halvan. Detta leder förstås till ”freeriders” som försöker komma undan betalningarna men som gärna är med på utdelningarna.

Det är viktigt att du poängterar att det inte är så enkelt att peka ut alla svenska bidragstagande svartarbetare som särskild giriga. Det är ju väldigt tufft inom några branscher i landet. Det är mycket svårt för somliga att skaffa vitjobb som lönar sig. Å andra sidan finns säkert lika logiska förklaringar till många thailändska svågrar som inte bidrar själv och som sträcker fram sina händer efter pengar. En sådan förklaring kan vara att dessa svågrar ställer upp för sin hustrus familj istället.

Ha det gott!

Hälsning

…

Fru Chang lägger inga stora belopp på min släkt. Hon vill dock gärna ge små enkla presenter när vi besöker dom.

…

Herr Chang har talat.

Hjälper du din svenska familj lika mycket och i såna fall, hjälper din flickvän till då också?

Rock on!

Hej!

Faktum är att Herr och Fru Chang samt Dibobal med frun/sambon (dvs. om hon har jobb i Sverige) hjälper Herr Changs och Dibobals svenske släkten med miljonbelopp.

I stället för att hjälpa familjen direkt som man oftast gör i Thailand hjälper vi familjen indirekt via skattesedeln samt inbetalning försäkringsavgifter.

En av de absolut tyngsta posterna i den kommunala landstingssektorn är äldreomsorgen. Sjukvård till äldre över 65 år är ytterligare en tung post. När vi lägger på pensionerna innebär det att vi talar om miljonbelopp per person som vi hjälper våra mödrar, fädrar, morföräldrar och farföräldrar med för att de har ställt upp för oss med en dräglig materiallevnadsstandard när vi var små.

Och listan är mycket längre än så. Studiebidrag till våra barn, syskonbarn, m.fl., arbetslöshetsersättning, hemförsäkring, socialbidrag, bostadsbidrag, osv. Vi betalar långt över 50 procent av vår inkomst på privata och offentliga transfereringar till våra käraste. Detta motsvarar thailändarnas kultur att ”skicka pengar till släkten” eller att vara generös vid umgänge med släkten. Dessa pengar är deras pension, studiehjälp, arbetslöshetsersättning, ersättning för olyckor, osv.

Skillnaden mellan Sverige och Thailand är snarare ”frivillighetsgraden” snarare än de totala genomsnittliga transfererade beloppen. I Sverige är vi tvungna att betala den kollektiva sociala försäkringen via skattesedeln samt har en rad frivilliga försäkringar att välja ifrån. I Thailand är det samvetet och i viss mån familjetryck som avgör vad som är ett skäligt belopp för familjens pensionärer, arbetslösa, studenter, osv.

Hälsning

Svarten