Hej.
Här kommer min tolkning på vem som betalar eller inte.
I Thailand är det en ära att betala, det ger status och uppskattning och visar på gästfrihet. Den som har en stor plånbok och/eller social rang har naturligtvis större chans att få notan.
När vi är en stor grupp ute som äter och det är äldre medlemmar med typ fastrar, svärfar, svärmor, morbröder mm har jag aldrig fått den äran att betala notan utan det har alltid varit någon annan som på ngt smart sätt snappat åt sig notan. Många fula tricks används för att få äran att betala. Ibland ropar dom snabbt in notan och tar den när ngn konkurent går på toaletten.
När jag är ute och äter med gumman och hennes systrar så tar jag alltid notan utan att ngn protesterar.
När jag är ute och käkar ett gäng med svågrar och respektive brukar jag ibland vinna äran att få betala, men det är ett stort socialt spel och man får ibland ta till lite fula trick för att få äran att betala notan och man får akta sig för att trampa ngn på tårna och naturligvis inte spela allan och på ngt sätt påpeka att man minsann var den som vann äran denna gång.
Något försök att få mtill en deal om att splitta notan skulle nog ses som ngt suspekt och rekommenderas inte.
Så Måne mfl som står för kalaset. Sträck på er! Ni har stor social status och rang i eran bekantskapskrets. Och vi som inte lyckas snappa notan så ofta får jobba på för att öka vår status, men en dag så kommer nog chansen. 
Och till Thaimoose, fråga din sambo hur det förväntas. Men ta det som en ära och inte en börda om du förväntas betala.
/mvh
Du verkat har sett samma "osynliga koden" som jag som en thailändska har sett.
Det är beundransvärd i mina ögon. 
Inte alltid man som kommer utifrån med andra erfarenheter kan få samma uppfattning av samma fenomen som inföddingar.
---
Min och Svatens erfarenhet är ungefär samma. Undrar hur det kommer sig. 
Släktingar i Bangkok ska absolut betala.
Men släktingar på landet bjuder vi. Det har jag gjort redan som student och inte bara när jag har varit ihop med en farang.
Bland mina kompisar har de en konstig ide´att de som kommer med sina respektive blir bjudna. Och jag var ganska snabb med att skaffa min respektive så jag har för det mesta blivit bjuden. Det kanske är smygagent att uppmuntra alla att skaffa kille någon gång!!! 
Min mamma körde sin egen race. Men nu har det blivit bättre.
---
Bylivet
Det är inte bara farang som bjuder.
Förr i tiden (när jag var liten) när någon kom hem från Bangkok efter att ha varit och jobbat brukade de köpa med sig något gott för att dela med sig till barn och äldre samt grannar.
Det brukade samlas folk i det hemmet.
Barn fick godis eller frukt.
Gamla fick sötsaker (de gillar sötsaker) och betelnötter med hela köret. Ibland fick de lite pengar.
Ibland lagades det mat och de bjöd på det.
Men oftast räckte det med små godis.
Det var kul med något "Hänt extra" i byn.
---
När jag läste på universitetet i en annan del av landet brukade jag köpa med med gottisar när jag åkte hem.
Jag köpte torkade havsfiskar från kusten.
Väl i Roi Ett brukade jag ta en runda till marknaden för att handla lite saker för att göra dessert och köpa betelnötter+hela köret.
Farfar gillade rått köttsalad så jag köpte kött hem också.
Väl hemma gav jag betelnötter till farmor och hon brukade vilja att jag dela de i små delar och gå till andra gamlingar i byn.
Det lagades extra god mat för famljen.
Följande måltider bestod mycket av torkade havsmat.
Farmor ville smaka på torkad fisk men hon hade bara tre tänder kvar vid det laget så jag fick mosa det i mortel för henne.
Det var den gamla goda tiden.
---
Nu verkar byn ha blivit annorlunda.
Man har lättare att ta sig till stan. Man har bättre ekonomi. Man brukar inte samlas hos den familjen som just fått hem någon släkting från Bangkok.
Men vi har tur som får uppleva lite av den gamla traditionen eftersom min faster har en butik där folk kommer och handlar lite då och då. Så det blir en automatisk samlingspunkt.
---
Ojj Det låter som offtopic.
Tanken var bara att berätta om hur vi "thailändare" brukar göra även utan inblandning av farang.
Så att köpa med sig lite extra och bjuder är inget vi bara börjar nu för att suga åt oss från farang.
Vi gör så utan er också.
Det handlar nog om "omtanken" - att jag tänker på dig.
Jag köper det här för jag vet att du gillar det och skulle bli glad av det.
---
Har ni tänkt på hur många souvenirbutiker det finns på alla ställen man åker till i Thailand.
Smågodis, torkad banan, torkad durian, torkad fisk, korv i bananblad, söt korv osv osv.
Det måste komma från att vi har tradition av att man köper med sig något och ta till dem man åker till.
Eller så är det bara en vanlig försäljningsknep.
---
Welder...
Tack för den berättelse. Det var den bilden jag hade av byn när jag var liten också. Kul att läsa det ur en farangs synpunkt.
Mvh
Magrood
verkar inte så.Mvh Måne bjuden på det mesta 55555
