Jag känner igen Magroods beskrivning av gåvoköp ur ett objektiv farangperspektiv, och till viss del ur ett fysiskt. Jo, det är ju JAG som får bära hem alla dessa påsar med torkade firrar, kryddade korvar och skivade svampar som vi inhandlar på våra "långväga" resor runt Thailand
.
Dessa enkla gåvor som Magrood beskriver är ingen kostnad att tala om, vare sig för en farang eller thai, det handlar om gesten. Något som min käre fru fått mig förstå är viktigt, om inte annat så är det väldigt uppskattat. 
För svärmor, hennes systrar, fruns kusiner mm som aldrig, eller åtminstone sällan rör sig utanför Udon är dessa "märkliga" matvaror givetvis mycket välkomnade.
Att fylla hela släkten med starkdricka och mat när vi är på besök känns för mig personligen helt främmande. Att däremot bjussa ungarna på svenskt godis, munkarna på pepparkakor och svärmor på min egen mors hembakta kanelbullar, det är lika givande för oss som för mottagarna.
Visst, vill man hålla med fest så får man ju givetvis även "stå för fiolerna", mao öppna plånboken. Det är väl å andra sidan samma sak som gäller i Sverige.Om man inte är en försiktig general vill säga, och skriver "knytkalas" på inbjudningskortet 
För att återgå till själva frågan som trådskaparen ville ha svar på:
Är det t.ex så att man måste bjuda alla släktingar på mat och dryck?
Och om man måste ge pengar till hennes mor m.m.
- Nej, nej, nej! Du måste inte! Lika lite som du måste bjuda en svensk flickväns alla släktingar på mat och dryck när du besöker dem. Det är helt och hållet upp till dig själv.
Som tidigare skribenter redan sagt: Prata med din sambo. Hon om någon vet ju vad som gäller!
Mvh/
www.mangeudon.se