Tåg runt Thailand

Gött å se. Man kan se mycke på vägen om man inte e stressad. kanske svårt första veckan man

kommer från jobbet med full speed till att inte göra någotting.

jolin najs med nya pix!  :locomotive:

Jag kör lite mer + på dig!! 

Mvh

Kimmo

Quote

Tack!

Jag gissar, men det är en kvalificerad gissning. Största tillåtna hastighet som anges för loktågen enligt skyltarna längs banan är 80 km/h, tåget var lite sent... och det finns ingen utrustning som automatbromsar tåget vid överhastighet. Har åkt 107 km / h i förarhytt på motorvagnståg (se 1 december, på bilden är det dock bara 103) där 100 var max tillåtet.

Sedan hör man boggidunket i skarvarna, hur pass kort tid det går mellan passagen av de enskilda axlarna. Lite känsla, sådär...

Ingen lön från thailändska järnvägarna, det skulle jag tänkt på att förhandla om innan jag började publiceringen 

Quote

Det var min födelsedagspresent till mig själv våren 2005, en Canon 350D, objektivet är ett 28-135 IS USM zoom som är mitt universalobjektiv vid resor. Kameran kostade mig åtta tusen och optiken fyratusenfemhundra (den köpte jag senare).

Efterföljaren 450D, två generationer senare och betydligt mera kompetent, får du loss för under fem tusen (utan optik) och objektivet kostar ungefär samma (Kan köpas här)

Köp en sådan kamera när du känner att kompaktkameran du har börjar begränsa dig. Min tidigare kompaktdigital (Olympus 5050Z) var svinjobbig att ställa in manuellt, gav för dålig zoom och hade seg autofokus. Dessutom blev det för mycket brus i bilderna vid dåligt ljus om man inte hade stativ och kunde köra på lägsta ljuskänslighet.

Och köp ingen skitoptik, jag köpte en billig telezoom - det var ett uselt köp...  28-135:an täcker det mesta jag behöver utomhus, men det är för dålig vidvinkel inomhus. Stora byggnader funkar inte heller.

Eftersom jag tog f-n i båten så kanske jag ska ro honom i land också, med de tre sista dagarna i Thailand, där det väl inte hände så mycket spektakulärt.

Sjätte december - dags att åka österut från Bangkok. Ett enda tåg gick ner längs kusten och jag gick upp tidigt för det avgick nånstans vid sju på morgonen. Flertalet resenärer ombord var skolungdomar som antagligen skulle till högre utbildning av åldrarna att döma.

Vi kom inte så långt innan det blev stopp i signalerna, och det uppstod tillfälle att betrakta thailändarnas avslappnade syn på säkerhet. Lägg särskilt märke till kvinnan som oberörd sitter på ytterrälen medan hon utför sina hushållsgöromål.

Just då satt hon relativt tryggt, som synes är växeln i mitten omlagd så det tåg som kommer mot henne har stopp i signalen innan och det bortersta tåget kommer att passera först.

När ändå tåget stannat, kan man ju passa på att idka lite på- och avstigning.

Vi svängde av åt höger mot Makkasan. Här var den enkla bebyggelsen nästan ute vid spåret. Lägg märke till skylten, som hör till järnvägen... hade det varit i Sverige och så mycket folk runt omkring hade den säkerligen varit nerklottrad..

Två thailändska killar i brun skoluniform (gav lite vibbar av tyskt 1930-tal) diskuterade mig tämligen ogenerat. De var övertygade om att jag skulle till Kambodjagränsen och klivit på fel tåg, och att jag skulle upptäcka det efter Chachoengsao. De blev generat tysta när jag gluttade lite i tidtabellen - på thai..

När Bangkok glesnade åkte vi ut på en otroligt platt landsbygd, med spikrakt spår som höll på att byggas ut. Varför visste jag inte, här verkade inte finnas någonting? Vi åkte förbi många ödsliga stationer av lite tyskt snitt med gångbroar över spåren. Inte många hus, inte många träd, bara gröna fält.

Efter en smärre evighet uppnåddes Chachoengsao, och vi vek av söderut på en betongbro. Tåget blev nära nog tomt, men det fanns en mycket snygg tjej (elva på en tiogradig skala) kvar i vagnen. Vi pratade lite och det blev engelska som gällde - hon talade alldeles utmärkt engelska. Det visade sig att hon hade en ledig dag från universitetet, hon läste till farmacevt.

Farmacevten in spe hoppade av vid en liten station mitt i ingenstans och tåget fortsatte mot Pattaya och vidare söderut.. Just vid uppehållet i Pattaya

så fick jag syn på något helsvenskt - rälerna var fastsatta med befästningen Hambo! Bland de värdelösaste produkter svensk industri bestått världen med, och detta hade man lurat på thailändarna...

Från tåget såg man tydligt kontrasten mellan de mindre bemedlades rustika boende och de förmodat pengastinna turisternas hotellpalats i bakgrunden.

Tåget fortsatte ner förbi ett antal sidobanor till olika godshamnar. Det var överhuvudtaget mycket godståg här, mycket mer än jag sett på hela resan. Detta var förklaringen till utbyggnaden jag sett tidigare - hamnarna längs den här banan är tydligen bland Thailands viktigare varuflödesportar mot omvärlden.

Vi fick inte åka ända ner till den sista hamnen (och gissningsvis den största), utan tåget stannade i den totalt intetsägande byn Ban Plu Ta Luang. Som synes på tavlan var det dock bara ett stationshåll ner till själva hamnen. Vid den på tavlan nämnda Khaosheechan Junction går det f ö en annan godsbana ner mot den sydöstra kusten.

Här fanns också en järnvägsverkstad där man uppenbarligen renoverade personvagnar. Underligt ställe för en sådan verksamhet, ute i ena hörnet av järnvägsnätet. Men så såg inte vagnarna bekanta ut heller - renoverade man månne för andra länder? Då var ju närheten till hamnen en mycket god förklaring.

Jag tog en liten promenad i omgivningarna och hamnade i Sverige (före 1967), med en helsvensk varningsskylt för järnvägsövergång med bommar eller grindar. Ni ser väl tydligt det korsande spåret på bilden? Jo, det finns faktiskt ett..

I sverige kör vi med bakåtvänd barnstol. Sånt trams är inget för thailändare.

Plötsligt stannade en bil. En dam i 30-årsåldern vevade ner rutan och undrade vad jag var för en filur. När hon hörde att jag var svensk, blev hon alldeles till sig - hon var släkt med en svensk själv..

Bara en bit bort kom en annan dam gående, nyfiken hon också, dock utan egen svenskanknytning. Hon visste dock att berätta att det var många i trakten som var gifta med just svenskar. Nån på MPR kanske?

Sedan fick jag syn på en gatuskylt - nummer nitton med thaisiffror! Tror det var första gången jag såg thaisiffror användas utanför de turistställen där man kör med dubbel prissättning..

Hungern började göra sig påmind - vid ortens resecentrum (busshållplats) fanns förstås en inrättning för att avhjälpa dylika problem

Sedan hände inte så mycket mera, tåget avgick tillbaka, jag begrundade de thailändska underliga klippformationerna

kollade in en glad liten unge

såg ett par elefanter som inte hann komma med på bild, och så var jag framme i Chichaoengsao. Passade på att plåta ett av de otaliga containertågen på väg in mot Bangkok

Sedan började jag knalla in mot centrum. Det tog lång tid innan det ens började likna något centrumaktigt. Och det kom inte förbi någon tuktuk - jag skulle tagit en vid stationen.. Efter en halvtimme blev bebyggelsen stadsaktig, men fortfarande inga hotell i sikte. Det var bara att släppa lös farangmarknadskrafterna och anropa en tuktuk, här fanns det iallafall att tillgå.

Med farangmarknadskrafterna avser jag det enkla faktum att jag inte vet vart jag ska, jag måste ha tag på nattlogi -> här finns pengar att tjäna!

Så mycket riktigt, efter en tuktukfärd till överpris, hamnade jag på ett riktigt trivsamt hotell i högre prisklass än jag normalt använde mig av. Men pengar hade jag, så det var inte något egentligt problem. Utsikt mot de sydligare delarna av sta'n - Chachoengsao var tydligen betydligt större än jag hade trott...

Tuktukföraren hade inviterat mig till en middag på ett hak bredvid hotellet. Jag gick dit och fick en trevlig stund tillsammans med tuktukföraren och en kollega till honom. Det framgick tydligt att huvudpunkten var att få en middag på farangens bekostnad  men det var rätt skoj ändå..

Bokade in tuktuken för färd till stationen morgonen därpå. Tog en promenix och hittade en skum nattklubb. Skulle jag kanske..? På dörren fanns en överkorsad revolver. Det avgjorde saken, jag gissade att klientelet inte var av det slaget att det skulle bli en trevlig upplevelse.. så jag gick och lade mig efter en rätt händelselös dag.

Nästa dag, den 7 december, checkade jag ut och bara ett par minuter efter utsatt tid dök den ena tuktukföraren från gårdagen upp och körde mig till stationen till farangpris. Orkade inte käfta om överpriset..

Tåget kom förhållandevis punktligt, och vi åkte iväg mot Kambodjagränsen. Frukost avåts naturligtvis på tåget. Så här såg det ut framme i Aranyaprathet - det är inte möjligt att köra vidare till Pnom Penh som vi strax ska se.

Stationsplanen var fylld av tuktukar.

Gjorde en deal med en dame, f ö första kvinnan jag sett köra tuktuk. För 200 bath skulle hon ge mig en rundtur i Aranyaprathet och visa mig runt vid gränsövergången.

Vi åkte ut via "gamla vägen" som gick igenom någon slags portal. Är det kinesiska skrivtecken? Jag fick aldrig kläm på vad portalen hade för historia.

Vi korsade järnvägen och det framgick tydligt att linjen till Pnom Penh behöver lite upprustning innan den kan användas igen..

Min guide parkerade tuktuken, vi var tvungna att promenera lite för att komma nära själva gränsövergången. Eftersom jag betalat för en guidad tur ansåg tuktukföraren att hon skulle bära allt mitt bagage - ryggsäck och fotoväska och en påse med lite käk och vatten. 

Vete fasen vad de sålde här - ser ut som lite kantiga älgskitar ??

Själva gränsövergången hade en kö för fotgängare

och en annan för lastbilar

Här fanns också en stor marknadsyta - Friendship Border Market (departementet för Politiskt Korrekta Namn...)

En stor del upptogs av försäljning av textilier

Sedan köpte jag lite "kanom" till oss båda, så körde Fru Tuktuk oss till en lite stillsammare park.

Efter mellanmålet var det tillbaka till stationen. Där fanns denna lite förvånande förpackning slängd i gräset, från "Thai Danish Dairy Farm".

Sen åkte tåget tillbaka österut över risfälten...

...förbi små hållplatser där man inte ens satt dit namnet med latinska bokstäver - det översta vet jag inte vad det är, men sedan kommer "röda ön"??

...och så småningom på kvällen kom vi till Bangkok efter att ha tillbringat en timma stillastående vid Makkasan.. 

Tog åter in på "Hotel Station".

Sista dagen i Thailand åkte jag till det riktiga turiststället, varför vet jag inte riktigt.. men här är iallafall ett par bilder från välkända Khaosan Road

Fick thaimassage på ett ställe i en marknadsgång. Dock var tjejen som masserade mycket mjukare i handlaget än massösen i Nong Khai. Det var väl skönt i och för sig, men det gav inte riktigt samma avslappning.

Så när massösen frågade hur det kändes, sa jag att det var som att bli masserad av en liten fågel - då garvade hon bara och försökte ta i lite mera, men hon var helt enkelt lite klen i nyporna.

Hon hette Noi, var 35 år och hade en pojkvän i Tyskland som hon uppenbarligen mest bråkade med. Verkade vara vanliga visan, hon bad om pengar och han trodde att hon bara var ute efter stålarna medan hon tyckte att han verkade snål. Mera bekymmersamt var att det mellan raderna framskymtade att tysken kunde vara hårdhänt. 

Lovade att komma tillbaka nästa år. Nu blev det inte så.. men jag hoppas att hon hittade någon bättre än tysken. Och jag försökte förklara det här med synen på pengar..

Ute på gatan igen gick jag på en shoppingrunda och köpte ett par jeans för 600 bath bakom solskyddspresenningarna. Det var god kvalitet - jag använder dem flitigt ännu 3 år senare och de ser inte ens slitna ut. 

Klämde in mig på en buss tillbaka till hotellet.

Käkade på den lilla restaurangen intill

Sedan var det bara tåget ut till Don Muang för flyget hem till Sverige.

Nästa reseberättelse kommer att hamna under "övriga sydostasien" - jag gillade Thailand bättre än Filippinerna men jag fick en väldigt god anledning att hålla mig till det senare landet fortsättningsvis..  och det blir inte så mycket tåg, lovar. 

Tack och adjö!

Tack för en riktig intresant bildberättelse

Phuket18.5

Tackar för en mycket underhållande berättelse.

/biker

Jolin!

som gammal amatörfotograf med Laica och Nikon 35mm kameror i garderoben gläds jag åt dina fina bilder.Kan bara konstatera att jag kanske skulle övervinna min lathet och börja konka på x kg järnskrot igen. När jag vandrade i regnskogen  på Borneo så hade jag med mig 11 kg kameror och tillbehör. Jag hyrde en bärare att konka på min övriga packning. Numera så är det 135 gram Sony som gäller.

När du var i Khoen Kean och kraftverksdammen. Om du från turbinhallen fortsatt några tiotal meter till slutet av vägen/stämmet för dammen så är det en bergknalle och högst upp fins ett tempel med väggar på 3 sidor och en utsiktsplats med en vidunderlig utsikt över dammfästet och sjön. I fjärran ser man en "Bamsebudda" på en bergstopp.

God fortsättning på det nya året

Ingvar

En av dom bästa reseberättelser i bild jag någonsin sett. Gedigen kvalité på både bilder och berättelse rakt igenom.

En annan sak som imponerar är dom kunskaper du hade både inför premiärresan, samt under och efter den. Själv hade jag inga förkunskaper alls när jag avreste första ggn och det tog ett antal resor, många år och mycket intresse innan jag var på den nivå du kan uppskattas varit efter EN resa.

Tack så hemskt mycket för den trevliga berättelsen!

Ser redan fram emot dom kommande från "övriga sydostasien".    

Jolin,

Upptäckte den här tråden först idag vilket kostade 3 timmar jag borde ägnat mig åt bokföring! 

Så nu är allt kört och jag förlorar med all säkerhet min firma värderad till någonstans mellan 50 och 75 öre.

Tack iaf! Har haft en underbar start på det nya året med 3 härliga timmar med dina berättelser!

Har sparat din hemsida i mina favoriter och kommer läsa de övriga berättelserna de närmaste dagarna.

Quote

Jag har kameran plus ett universalobjektiv (Canon 28-135 IS USM), och en kameraväska som passar till detta. Klumpigare än en kompaktkamera, men inte så det blir tungt.

Quote

Utsikten visste jag om, det var markerat i min Michelin Thailandkarta. Jag var på väg till bergknallen när jag blev inbjuden till lunchen.. men templet och Buddhan i fjärran hade jag inte en aning om.. skoj att veta hur som helst - tack!

Quote

  Mina förkunskaper när det gällde t ex sevärdheter var mycket små...  så det är väl mest en fråga om vad man är ute efter med sin resa..

Quote

TRE TIMMAR???    Jaja, du är väl en vuxen människa, hoppas du kan tjäna in 50-öringen under det kommande året...

På hemsidan har jag inga berättelser, bara bilder med kort beskrivning. Och nästan alla "personliga bilder" är bortgallrade. Men det kanske går bra ändå.. 

Quote

TRE TIMMAR???  Jaja, du är väl en vuxen människa, hoppas du kan tjäna in 50-öringen under det kommande året...

På hemsidan har jag inga berättelser, bara bilder med kort beskrivning. Och nästan alla "personliga bilder" är bortgallrade. Men det kanske går bra ändå.. 

Jag tycker att du skriver jättebra och spenderar gärna många fler timmar med dina berättelser.

Om du får ditt hus på kullen när du pensioneras hoppas jag att du skriver reseberättelser.

Fantastiskt berättat Jolin. Tagit timmar att titta igenom denna pärla...Beundrar hur du lyckas få själva resandet till så mycket mer än bara transport. Själv har man blivit mer rastlös och väljer oftast det färdmedel som går snabbast mellan de olika resmålen. Men man missar ju något på vägen då.

F.ö angående att det skulle vara nördigt med tåg, tycker inte det. Är själv totalt ointresserad av bilar och mc etc, men tåg är ju nåt annat !!

Jolin, var hittar  man hemsidan

mvh  walle