Tåg runt Thailand

Jolin

Häftig resa

Kul med lite tågresor

Ska själv försöka åka lite så man får se sej om

Jolin..inte har du åkt klart ännu?

Är du medlem på http://www.rotfaithai.com/

Nädå. Jag har kvar Phitsanulok - Chiang Mai, Chiang Mai - Bangkok, Bangkok - Sattahip(nästan..) - Chachoengsao, Chachoengsao - Aranyaprathet - Bangkok och en dag i Bangkok innan hemresan... 

Det har blivit lite dåligt med skrivandet p g a rejäla otrevligheter i privatlivet.

Tack för tipset om sidan, hade lite roligt att tyda ut thaitexten på titelsidan. Rot Fai Thai gick ju bra, men vad sjutton dååt kååm, det vet jag inte vad det betyder..?  ööhh.. vänta nu.. till slut hamnade även den polletten där den skulle.. 

Fortsätter nu på min resa..

På söndagmorgonen den 4:e december vaknade jag tidigt. Mycket tidigt. Kommer inte ihåg exakt vad klockan var,men i storleksordningen tre på morgonen. Kunde inte få de fula stackars småtjejerna från gårdagskvällen ur tankarna. Samtidigt som jag visste att deras öde inte var mitt ansvar, var det svårt att inte vara berörd och undra hur det skulle gå för dem.

Kollade på tidtabellen, det skulle gå ett tåg norrut rätt snart. Eftersom jag ändå inte kunde sova, kunde jag lika gärna åka iväg till Chiang Mai. Jag gick ner till receptionen och betalade mina 135 bath till en sömnig och förvånad portier och klev över gatan till stationen. Besparar er ännu en tråkig motorvagnsbild som jag tog där..

Efter ett tag dök ett glest besatt tåg norrut upp, och jag bänkade mig på en galonbeklädd tredjeklassoffa.

Utsikten var det inte mycket bevänt med så här dags, och tågets rörelser lyckades bättre än hotellsängen med uppgiften att få ögonlocken att trilla ihop. Vaknade när vi närmade oss Uttaradit. Nu hade det blivit ljust. Här klev det på en hel del människor. En thaiman med fru, mannen var lätt salongsberusad redan i denna arla morgonstund. Ett par medelålders thaikvinnor satte sig på andra sidan gången.

En hade ett lite originellt, men inte oattraktivt utseende, dock hade hon färgat delar av håret i en läskig röd nyans. Naturligt svart som är så oöverträffat snyggt!

Nu började landskapet bli betydligt intressantare (ska jag vara ärlig var inte naturupplevelserna över risfälten någon höjdare) och vi kom att följa ån/floden Yom en bit

Stigningarna på banan ackompanjerades av Disneyaktiga varningsskyltar till lokförarna 

Någonstans längs vägen åkte vi in i en skapligt lång tunnel och kom ut på ett ställe som kärnfullt kallades för "Summit". Tåget hade uppenbara problem att rymmas vid plattformen..

Tyckte om stuket på husen där, skulle kunna tänka mig att uggla här uppe på berget när jag blir pensionär..

Kvinnan med det partiellt illrödfärgade håret blev nyfiken på den där farangen som hängde ut genom fönstret för att fotografera och började fråga mig saker. Hon kunde ingen engelska alls och hennes thai var mycket svårbegriplig. Konduktören kom förbi och såg oerhört road ut, tittade på mig och pekade på henne och sa "Suay chai mai?"

När konversationen kom till extrem snigelfart, grep den andra medelålders kvinnan in och översatte de viktigaste delarna i budskapet - hon hade ingen man..  Det visade sig att hon haft tre män tidigare i sitt liv, jag fick inte riktigt kläm på orsakerna till att det gått snett. Hon bodde iallafall i Ayutthaya, och skulle nu till Chiang Mai för att hjälpa sin syster att flytta grejor.

Den salongsberusade thaimannen längre bak i vagnen var nu rejält full och hans fru höll på att skälla på honom, vilket direkt gav oss ett samtalsämne. Åtmnistone en av de tidigare männen hade varit sån... 

En försäljare kom förbi och sålde kokta jordnötter och den rödhåriga (jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad hon hette) köpte en rejäl påse och tecknade omedelbart till mig att hålla ut handen så jag skulle få en rejäl näve. Sedan flyttade hon sig från sätet mittemot till att sitta bredvid mig.

Hennes beteende gav mig direkt vibbar från generade högstadiedagar, hon såg till att få kroppskontakt mellan våra armar precis så mycket att det verkade mycket avsiktligt men fortfarande inte mer än att det KUNDE varit oavsiktligt, hon tryckte sitt ben mot mitt på precis samma vis.. och där satt Jolin och var på högstadiet han också och tänkte på ungefär hur mycket respons som kunde vara lämpligt, och om han nu över huvud taget var intresserad..

Hon sade att hon skulle ut och äta med sin syster på kvällen, och jag fick gissa om det var en invit att jag skulle bjuda dem på middag eller inte.. de verbala kommunikationsproblemen fällde hursomhelst avgörandet. Det hade kunnat bli en rätt ansträngd tillställning, så jag uppmuntrade inte hennes subtila (?) fysiska kontaktförsök vidare. 

Så småningom kom vi till Chiang Mai, vi tog adjö och jag knallade in mot centrum till tuk-tuk-förarnas oförställda besvikelse. Hittade ett litet guesthouse, men det var fullt. Tänkte efter - jag hade åkt på riktigt lågbudget och hade mycket pengar kvar av de 25000 bath jag startat med. Äsch vad fan...  tog in på ett riktigt skapligt hotell med fin utsikt, även om det blev 1200 bath för en natt.

Från rummet kunde man se ner på det klara badvattnet (ähum..)

Nå, Chiang Mai såg egentligen riktigt prydligt ut.

Efter en dusch knallade jag ut för att titta på stan.

Många anslag skvallrade om att detta var en farangtät ort. Och nog såg jag en hel del faranger, så många hade jag inte sett sedan Kanchanaburi, även om det fanns en hel del i Nong Khai också.

Marknaden var kanske extra stor p g a den stora dagen 4 december. Inte vet jag. Det fanns iallafall gott om god mat. Det gick ner!

Och vad hittade jag en bit bort, om inte en fotograf med en precis likadan kamera - men med ett smula längre tele... borde hon inte haft ett stativ till den där bazookan?

En hel del var klart turistinriktat, vilket inte direkt är min likör.. Men han var duktig på att spela.

Och den här tjejen var duktig på att dansa, jäklar vilken ENERGI !! Hennes föräldrar var rätt energiska också, så det ramlade säkert in rätt mycket bathingar. Men det såg rätt trivsamt ut för att vara barnarbete, tjejen gillade helt klart att få allas blickar på sig..

Ja, som sagt, en och annan farang var det...

Och sedan dök det upp en kvinnlig polis. Jag hade ingen aning om det är vanligt eller inte i Thailand, man jag hade iallafall inte sett någon innan, så det fick bli en bild på henne..

Hennes manlige kollega tyckte att vi skulle posera tillsammans på en bild, så här är en bild på den dåförtiden skägg(van?)prydde Jolin halvsittandes på en polismotorcykel i Chiang Mai. 

Mörkret sänkte sig över marknaden, men kommersen var i full gång

Köpte på mig ett par små silkedukar, sedan knallade jag tillbaka till hotellet. På TV:n höll Thaksin tal till kungen, sedan höll kungen ett tal. Kungens thai var klart lättare att begripa än kvinnan på tåget, och han föreföll faktiskt ge Thaksin en bassning - kunde jag hört rätt?

Hade haft funderingar på att skippa svängen till Aranyaprathet för att i stället stanna i norra Thailand, men Chiang Mai kändes så farangifierat att jag bestämde mig för att dra vidare nästa morgon.

Bredde ut mig i den sköna hotellsängen och svalkade mig i luftkonditioneringen.

Mycket bra tack!

pigge01

jolin:  Tack så mycket för dina jättefina bilder och historier till dom. 

Du har definitivt en författarådra i dig. Fortsätt gärna lite till.

MVH

      BanFang

Trevligt med tåg i dessa ickeflygtider 

Talang...är bara förnamnet.fortsätt gärna! 

Måndagmorgnar är inte alltid så illa, när man vaknar upp på ett fint hotell och kan börja med att knalla in i frukostmatsalen för en rejäl matbit. Hotellfrukost hade jag inte fått sedan de första dagarna i Bangkok, och den låg definitivt i lä. Det fanns så gott som ingenting enligt västerländsk frukoststandard, utan det var olika maträtter och ris. Men det gjorde ju ingenting.

Kostade på mig en tuktuk ner till stationen. Visserligen var klockan inte så mycket, men jag gick inte upp så tidigt att jag skulle hinna med "mjölkpallståget" till Bangkok. Det skulle gå ett expressmotorvagnståg lite senare, och jag ville vara i tid för att boka plats.

Ett stackars ånglok stod uppställt utanför stationen för att ge korrosionen ett ansikte.

Stationshuset var däremot prydligt, och klockan gick rätt.

Expresståget var fullbokat, så jag ställde in mig på att åka en delsträcka söderut med något annat mjölkpallståg. Knallade sakta ut mot plattformarna när det utropades omedelbar ombordstigning mot Bangkok! Det var tåget som skulle gått för en timme sedan som fortfarande stod inne. Jag tog en rush och hann precis ombord.

Tåget var mycket glest besatt. Redan i Lamphun fick jag resesällskap, ett thailändskt par tillsammans med en yngre manlig släkting till mannen.

Idag var jag med på noterna och fotograferade en vit bro som jag lagt märke till dagen innan. Den gav ett slags modelljärnvägsaktigt intryck, och trots att det var en liten bro gjorde den ett visst intryck mot bergens bakgrund.

Pratade mycket med mina medresenärer, som faktiskt talade skaplig engelska, så det blev lite blandat språk. Jag fick tyvärr lite dåliga vibbar av mannen som var lite väl sarkastisk mot sin både söta och jättetrevliga hustru, tråkade henne för både det ena och det andra. 

De hade med sig bagage i form av en stor kista, och på den ställdes det snart fram en flaska med whiskyliknande innehåll. Jaja, det VAR whisky, jag bara snobbar lite...    Jag var ju van vid att handla min mat av de talrika ambulerande försäljarna ombord, men när jag var på gång att göra ett inköp blev jag hejdad. Mitt ressällskap begärde istället fram en meny från restaurangvagnen. På thailändskt vis beställde var och en ett par rätter att delas av alla. Som kontrast till de andra herrarnas köttbitar, beställde jag en rejäl hög med wokade grönsaker.

Herrarna såg lite besvikna ut, men damsällskapet verkade uppskatta mitt val.

Vi åkte vidare under ätande och drickande, och vi delade faktiskt på notan på så sätt att när det började sina på faten beställde ibland de mera, ibland jag.

Herrarna gick iväg till vestibulen och rökte med jämna mellanrum. De verkade mycket förvånade att jag inte delade denna ovana. Frugan verkade däremot uppskatta mina svenska hälsosamma egenheter, grönsaksätande, måttlighet med drickat och ingen rökning. Och inga tråkningar. Jag anade att det skulle bli en viss debatt när herrskapet kom hem..

Vid Uttaradit fick jag plötsligt syn på damen från dagen innan, nu i sällskap med sin syster. Jag fick syn på dem just när de skulle kliva av, så det blev inte mer kontakt än en glad vinkning.

Gänget skulle till något ställe utanför Phitsanulok (Wat Bot?) och den nu lite smålullige  äkta mannen tyckte att jag skulle kliva av och följa med dem hem och hälsa på. Som jag sett den äktenskapliga stormen torna upp sig lite lagom hotfullt, kände jag det inte som någon lämplig idé. Vi nöjde oss med att utbyta adresser (som jag naturligtvis tappat bort).

När de klivit av, strömmade det på nya resenärer. De hade varit förutseende och hade platsbiljetter. Det hade ju inte jag. Så det var bara att resa sig och försöka hitta någon annan plats. Konduktören kom på att jag ju var berättigad att resa i andra klass på mitt Rail Pass, så jag blev eskorterad till den näst främsta vagnen där jag fick sjunka ner i en vilfåtölj. Här var det rejäla jalusier för fönstren, så att se ut på landskapet kunde jag glömma.

Det dröjde dock inte alltför många stopp innan även andraklassutrymmet fylldes av sittplatsbiljettinnehavare. Konduktören visste dock på råd. Jag blev slussad ytterligare en vagn framåt. Detta var resgodsvagnen!

Här kunde man sitta på en låda fraktgods alldeles intill den dörrlösa lastöppningen, där endast en plastlina var skydd från att ramla ut från tåget som säkerligen höll sina modiga 90 km/h.

Vi blev pö om pö flera resenärer i den lilla resgodsvagnen, medan solen började sänka sig över landskapet.

En mamma lade ifrån sig sitt lilla spädbarn mellan ett par kartonger utom skotthåll från min kamera, och satte sig  själv på en motorcykel

Personalen hade ett litet spritkök på vilket värmdes vatten till kaffe, med mycket socker och mjölkpulver. Den enda koppen gick runt bland samtliga närvarande ett antal varv med påfyllning så snart den passerade spritköket. En sådan vänlighet! 

Vid Bang Sue, nästan framme, fick jag tillfälle att återgälda vänligheten, när personalen höll på att glömma kvar en låda ombord. Nu började det regna också. Synd, jag hade klarat mig från regn under hela vistelsen, men tre regnfria veckor är kanske att be om för mycket...

Jag klev av vid Hua Lampong. Redan från tåget såg jag en ljusskylt som förkunnade "Station hotell". Efter lite letande lyckades jag hitta hotellet med ingång från en mörk gränd. Det kunde genast konstateras att något Hilton var det inte fråga om.

Hotellet var dock schysst, och 400 bath för en natt i Bangkok får anses som anständigt pris, eller hur?

Och liksom i Phitsanulok undrade portieren om han skulle skaffa lite "nattsällskap" åt mig... men jag avstod. Gick ut på gatan utanför och käkade, tog en dusch och somnade som en stock. Det var faktiskt ett riktigt tyst hotell, med tanke på läget mitt i Bangkok. Kan rekommenderas för lågbudgetresenären som inte räds spartansk inredning. Helt och någorlunda rent.

Hej Jolin,

Fina bilder och ord som vanligt.

tåget som säkerligen höll sina modiga 90 km/h.

Vet du det eller är det en gissning? Jag har inte åkt så mycket tåg men jag tycker alltid det går väldigt sakta. Varje gång jag är i Thailand planerar jag att åka tåg så mycket det går. Men det blir alltid bussar eller de hemska minivans. Man är väl lat.

Nästa år tror jag att de thailändska konduktörerna kommer att förbryllas över att det är så många svenskar som plötsligt börjat åka tåg överallt. Har du lön från thailändska banverket?

Kan tänka mig, precis som Joints skriver, att den här reseberättelsen inspirerar fler till att ta tåget hädanefter. Kommer definitivt öka mitt resande i alla

fall i tidigare nämnda åkdon som fram tills dags dato mestadels inskränkst sig till nattliga färder i mörker mellan Bangkok och Sura Thani. Sedan är det ju

miljövänligt också. Kanske inte så snabbt men det är ju resan som är målet har jag för mig.

Vad kan en kamera som tar så bra bilder gå på tro Jolin?

edvardpop: Kameran tar nog inga bilder utan det är jolin som är bra på att fotografera 

MVH  BanFang

Hmm...jag tror för min del att bilderna blivit aningen sämre om Jolin varit utrustad med min kamera(en Ixus 75).

Hmm. Jag tycker att den påminner väldigt mycket om dig edvardpop: 

Med sin hypermoderna design och extra stora skärm är Digital IXUS 75 som gjord för att sticka ut. Och med DIGIC III-processorn och avancerade funktioner som teknik för ansiktsavkänning blir resultaten precis lika slående som utseendet.

MVH BanFang