Tåg runt Thailand

Vi vill ha mer, kul att läsa om dina äventyr

Quote

Mai pen rai, kap Surin har jag ju sett med egna ögón så det gör inget. Blev dock lite nyfiken på vilket hotell du tog in på, låter på din beskrivning av pris och närhet till stn som att det kan ha varit det samma som jag bodde av och till på i 3 månader det år jag träffade frugan.

För övrigt så tycker jag att du visar upp grymt bra bilder hela tiden och det ska bli väldigt intressant att följa nästa delresa.

Och förresten, bara för denna tråds skull så nämde jag åt frugan att vi tar tåget Bangkok-Surin nästa gång, vilket blir om ca 1,5 vecka. Först svarade hon direkt nej eftersom vi vet av tidigare erfarenhet att detta tar oss många fler timmar samt av vi stiger av i stan, 68 km från vår by och inte i Prasat 30 km närmare som vi gör med bussen.

Men efter att ha funderat en stund på det hela så verkar hon tydligen ha ändrat sig eftersom jag överhörde när hon talade med sin bror över telefon och åt honom faktiskt nämde att vi skulle ta tåget till Surin den här gången.

Men det blir sovvagn och inte tredjeklass som när vi åkte sist det begav sig för några år sedan.

Bara en reflektion.Frasen hej på dej du har jag ochså hört vid ett otal tillfällen. Tycks ju vara en vandringsfras i barkretsar.

Jag tror säkert att bartjejen på tåget tycker om stormagade Lennart. Så länge sponsorn är välvillig finns det ju ingen anledning att inte tycka om.

Sedan kan man ju i och för sig undra om svenska språket verkligen är så komplicerat att endast en gammal löjlig fras fastnar i bartjejernas hjärnor.

Nästan lika patetiskt och korkat som att det tyska bomsen förvandlats till bomsing.

BTT

Hej Jolin!

Tack för fortsättningen på din reseberättelse! Det är kul att det finns så mycket att uppleva utmed Thailands järnvägsnätverk. Det gör att jag blir sugen att åka ännu mera tåg runt om i landet!

Kul att det finns även finns något för BBT i denna tråd. Han blev säkerligen jätteglad när han vaknade i morse halv sex och såg vilken chans han hade att kasta skit på andras kärlek! Han var nog så överväldigande över sin chans att han glömde bort att "bartjejen" är en människa som heter Jow!

Ser fram emot ev. fortsättning!

Svarten

Quote

Ja, patetiskt som sjutton.

Tacka vet jag alla vi svenskar som pratar det thailändska språker flytande och inte alls låter våra thailändska ordförråd begränsas till att chook dee khap och sawasdee khap, sabay dee mai?

Ännu en orsak till att bespotta dessa korkade barbrudar vars iskalla hjärtan av stål aldrig har plats för känslor, såvida mannen i fråga inte ser ut som Brad Pitt och vars konto besitter lika mycket pengar som densamme.

Tack för ett givande inlägg, BTT.

Jolin..

Det här kallar jag reseberättelse

Mkt.fina bilder med kommentarer som inte går av för hackor

Hej BTT,

Det är knappast så att damen ansträngt sig för att lära sig denna fras. I Isaan säger man faktiskt "haj på daj dö" (göteborgskt uttal ;-) vilket betyder ungefär "det kan jag inte ge dig".

Herr Chang har talat.

Hej Jolin!

Vilken underbar reseberättelse och helt outstanding fotografering!

Ser fram emot fortsättning.

Mvh. Robbe

Hejsan 

Jolin!

Fantastisk reseberättelse

Har själv åkt mycket tåg men även buss och båt i diverse mindre kända länder och till ställen dit inga turister hittar och tycker det ger massor i form av möten, synintryck och upplevelser.

BTT - vad ska man säga.

Helt otroligt hur du den karln hittar infallsvinklar där han på något sätt kan belysa barlivet.

Fantastisk berättelse 

Jag måste också säga att jag är imponerad av någon som kan tillbringa så mycket tid på tåg,

och är glad att du gjorde det så vi kan få ta del av dina minnen.

Quote

Men efter att ha funderat en stund på det hela så verkar hon tydligen ha ändrat sig eftersom jag överhörde när hon talade med sin bror över telefon och åt honom faktiskt nämde att vi skulle ta tåget till Surin den här gången.

Men det blir sovvagn och inte tredjeklass som när vi åkte sist det begav sig för några år sedan.

Expresståget (dagtåg) finns faktiskt kvar. Kan rekommendera det. Tar bara sju timmar... kolla tåg nr 71!

Bra käk, luftkonditionering, bekväma fåtäljer vända framåt.

Tidigt tisdag morgon den 29 november gick jag ner till stationen i Surin. Jag tänkte mig att åka till Korat (Thanonchira junction) och byta där till lokaltåget mot Bua Yai som jag åkt tidigare, och sedan åka med dagtåget från Bangkok upp till Udon Thani eller rent av Nong Khai.

Ett tåg avgick åt andra hållet, konduktören signalerar till föraren med en vit lampa som han hastigt vinklar uppåt och neråt.

Mitt tåg hade fått någon form av maskinproblem, så jag fick nöjet att vänta i ett par timmar på stationen (inga ersättningsbussar här inte!). Det stod rätt klart att jag inte skulle hinna med mitt tåg i Korat, och därmed inte upp till Nong Khai. Men jag hade mycket lång väntetid i Bua Yai - kanske det fanns någon annan möjlighet att ta sig dit?

Konduktören rekommenderade att ta en motorcykeltaxi till busstationen i Korat för att ta en buss till Bua Yai. När jag klev av tåget fick jag samma känsla av overklighet som jag fått i Ubon Ratchathani - alla som satt och väntade pekade åt mig vart jag skulle gå, och där klev det fram en MC-taxi-förare i orange väst. Hur kunde de veta? Jag hade ju precis klivit av tåget, jag hörde inte någon ropa från tåget..

Men MC-taxiföraren gav mig en hjälm, tyvärr var spännet sönder så en hand fick jag använda att hålla fast den på huvudet, sedan bar det av i slalom mellan bilar och oxkärror genom Korats centrum. Jag hade ryggsäcken på ryggen, kameraväskan över axeln och en plastpåse i vänsterhanden, högerhanden på hjälmen.. tur att han körde mjukt och fint runt de otaliga hindren.

In på bussterminalen, och runt till baksidan - se där fanns en stolpe med skylt Bua Yai! Hade det här varit Sverige hade det funnits en tidtabell också, men bussen skulle iallafall komma "snart". Även om jag insåg att "snart" kunde betyda vad som helst, frågade jag runt lite mera. Det var tur. Det visade sig att den enda bussen hade gått sönder.. jag blev hänvisad i hast till en annan buss som alldeles strax skulle avgå, en fin luftkonditionerad långfärdsbuss. Väl på plats inne i bussen konsulterade jag kartan, och fann att det fanns ett annat Bua Yai halvvägs till Surin - var det rätt buss? Jag hade ingen aning.. men bokstaverade mig långsamt igenom destinationen som var klistrad på framrutan. Det var inte lätt att läsa Thai spegelvänt, men jag kom fram till att det stod Udon Thani, så det var definitivt åt rätt håll.

Bussen brakade iväg med god fart, och efter inte alltför lång tid klev jag av vid vägkorsningen i Sida, där en tuktukförare fick dagens körning de tretton kilometrarna till Bua Yai.

När jag dök upp på stationen i Bua Yai sken alla försäljarna upp. Jag kände mig som den förlorade sonen som kommit hem.. Åt en måltid på samma ställe som sist, det var ungefär vad jag hann med. Den tilltänkta långa väntetiden hade reducerats till ett kort uppehåll. Men jag hann iallafall fotografera en tankvagn som uppenbarligen innehöll något brandfarligt.

Tåget från Bangkok till Nong Khai kom in och jag klev ombord i en skapligt modern vagn (m a o stoppade soffor istället för träbänkar). På tåget hände det inte så mycket, det var så stillsamt att till och med en av matförsäljerskorna somnade på en soffa.

Efter en stund så vaknade hon, och vi pratade en stund innan hon klev av i Ban Phai där hon bodde med sin familj.

I Khon Kaen klev det på ett par unga amerikaner (runt 25) som satte sig snett framför mig, utan att lägga märke till att det fanns en annan farang i vagnen. Dessutom klev det på en större mängd skolflickor i de nedre tonåren (tror jag, de hade iallafall kort hår fortfarande). Nu vidtog en pinsam färd norrut. Amerikanerna satt och skrävlade för varandra vilka kvinnliga erövringar de gjort och hur oemotståndliga de var, inkluderande alla snaskiga detaljer av de sexuella aktiviteterna. Jag gissar att de träffat damer av det mera lättfotade slaget, så svårigheten i erövringarna var säkerligen inte alltför stor. Det framgick också att de inte hade någon större respekt för thailändarna.

Som om det inte var pinsamt nog att höra dem innan, övergick de till att diskutera de fysiska företrädena hos småflickorna i vagnen, och sedan vilka sexuella aktiviteter de tänkte sig tillsammans med dem, begagnandes av samtliga för ändamålet möjliga kroppsöppningar. Eftersom de var tämligen högljudda blev de uttittade av tjejerna, de förstod tydligtvis och lyckligtvis inte vad killarna sa, vilket killarna tog till intäkt för att de hade "halva inne".

Alla tjejerna klev av vid en liten by en bit norr om Khon Kaen varvid killarna slängde slängkyssar och gastade "såg du, hon blinkade till mig, jag ska tillbaka hit sen och XXXXXXX henne i XXXXXX hela natten..

Eftersom dessa osmakliga herrar skulle till Udon Thani, bestämde jag mig definitivt för att åka hela sträckan till Nong Khai.

Norr om Udon Thani började solen gå ner.

Så kom jag till Nong Khai där stationen ligger en bit ifrån själv staden. Jag antar att den har flyttat till sitt nya läge som en förberedelse för att bygga järnväg till Laos. Utan kännedom om trakten bad jag en tuktukförare om transport till ett inte alltför dyrt nattlogi. Han körde till Ruan Thai Guesthouse som visade sig vara både enkelt, rent och trevligt, beläget på andra sidan gatan från Mekongfloden som man dock inte kunde se just där eftersom det var hus emellan.

Här hade jag definitivt kommit till en ort där det fanns faranger. När jag tog en kvällspromenad passerade jag en närbelägen bar, "The Danish Bar", som saknade väggar på två sidor. Den insyn detta tillät visade att där fanns en bardisk, några feta faranger och ett gäng påfallande lättklädda damer. Inget som föreföll mig särskilt intressant, så jag fortsatte en bit bort där det fanns fin utsikt mot bron över till Laos, med ett upplyst näringsställe i förgrunden.

Jag tassade tillbaka i mörkret för att hitta något ätbart, men blev hejdad utanför Danish Bar av att en av tjejerna smög sig på mig bakifrån och tog skamgrepp. Håhåjaja. Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet och gick vidare dit det fanns en liten restaurang på flodsidan av gatan, med utsikt över Mekong. På gatusidan av etablissemanget var en lite trevligare bardisk och några faranger spelade biljard och drack öl. Restaurangavdelningen var helt tom och det kom en osannolikt söt servitris och passade upp på mig.

Eftersom det var så lite att göra passade hon på att sätta sig och fråga ut mig lite, och berätta lite om sig själv, hela tiden med ett alldeles för stort intresse och ett alldeles för vänligt leende. Hon trodde kanske att jag skulle tro att hon fallit för mig på fem sekunder, men hela hennes sätt skrek "jag vill härifrån, hoppas du vill bli min biljett". Men jag lät henne hållas, det var intressant att höra om hennes situation, och hon var mycket trevlig. Och bara arton år "men jag blir nitton nästa månad".

Så småningom lyckades jag förklara för henne att jag inte var på jakt efter någon dam, och skulle jag varit det hade hon ändå varit på tok för ung för mig. När detta väl sjunkit in, övergick hon till en mera professionell servitrisroll..

När jag gick därifrån sa farangerna borta vid baren "take care, the young one's are dangerous" - men jag visste ju redan vad hon hade syftat till.

Nästa dag, onsdag den 30 november, tog jag en sväng för att titta på stan. Nong Khai visade sig vara mycket charmigt, jag bestämde mig för att stanna en dag här och ta en övernattning till. Kunde lämna in mina kläder på tvätt också - det behövdes. Jag följde floden söderut och hittade ett tempel. Mittemot templet fanns en trädgård som munkarna hade.

Här fanns också en trappa ner till floden, med höjdmätare. Det framgick att floden kunde stiga avsevärt när det var den tiden på året..

I bakgrunden syns bron till Laos.

En fiskare, om det nu var en laotier eller thai, drev medströms med god fart

Buddha betraktade Laos från sin upphöjda position

Sedan letade jag upp ett internetcafé, det var en farang som hade stället och det kändes lite som ett vardagsrum. Jag tänkte passa på att ladda upp mina bildbackuper på nätet - då visade det sig att Fuji Center i Korat för det första inte lyckats få alla bilder läsbara på den ena CD:n, och dessutom låg det virus på den andra..  och jag som redan raderat de flesta bilderna. Lyckligtvis var det bara ett fåtal från den första dagens flodfärd i Bangkok som inte gick att rädda.

Jag införskaffade en lövtunn resehandduk och en klocka till min son på marknaden. Det tog en stunds letande innan jag hittade en klocka med thaisiffror på urtavlan.. 800 bath, och det var det värt. Han använder den än.

På väg från marknaden tillbaka till panget för att lasta av grejorna passerade jag ett massageinstitut. Det såg faktiskt seriöst ut, och jag talade lite med en av damerna utanför. Är man i Thailand måste man bara prova thaimassage.. men jag kände mig rätt svettkladdig, så det var inte läge just då.

Panget såg väldigt trevligt ut i dagsljus, eller hur?

Promenerade norrut, tänkte gå bort till bron till Laos och titta på den. Längs vägen pågick byggen ner mot floden, jag kan tänka mig att det är färre ställen idag där man faktiskt kan se Mekong..

Fick syn på en elmätare placerad för enkel avläsning

Kom oförhappandes förbi den gamla stationen i Nong Khai, som nu bara var ruiner

Mötte en fransman och stannade och pratade lite med honom. Han upplyste mig om rimligt pris för tuktuk tillbaka - det visade sig vara en bit att knalla i värmen till den där bron.. och jag kunde kanske fuska lite på tillbakavägen..

Så kom jag äntligen fram till "Friendship Bridge"

Under bron fanns en liten plantering, där en fjäril storlek gråsparv drog till sig blicken

Tog tuktuk en bit tillbaka, sedan promenerade jag. Bestämde mig för att testa thaimassagen, och tog en välbehövlig dusch och drog på mig rena kläder innan jag knallade iväg till stället jag sett tidigare.

Det visade sig att innehavaren var gift med en svensk, och möblemanget var från Bro Möbler vilket hon var mycket stolt över. Dock talade hon inte svenska.. hennes man jobbade tydligen i Sverige sex månader per år, för att sedan bo med henne i Nong Khai den andra halvan av året.

Sedan fick jag mitt livs första thaimassage. Det var en brutal upplevelse.. hon hade muskler, och visste att använda dem. Efteråt kände jag mig som överkörd av en bandvagn, men totalt avslappnad i kroppen. Helt underbart - detta skulle jag prova igen!

Efter en ny middag på samma restaurang med samma servitris, nu totalt ointresserad av min närvaro   passerade jag Danish Bar igen. Nu kom en tjej ut och undrade om hon fick gå en promenad med mig. Det fick hon. Hon sa att hon inte jobbade på Danish Bar, däremot var hon bartjej i någon turistort i södra delarna av landet och just nu bara på hembesök. Hon hade thaikille där, men funderade på att bryta upp. Men hon var skrämd av att inte hitta nån annan eftersom hon var så gammal - 27..  men farangerna sa hon att hon hade chans hos - "farang duu". Och visst såg hon rätt OK ut, men hon var rätt härjad, antagligen mycket p g a rökning. Rösten var också märkbart påverkad av rökande, onaturligt mörk och lite småhes. Vi stannade på en stensatt liten öppen plats och hon ställde sig i profil och sträckte på sig - det var lite för uppenbart att hon fiskade efter att jag skulle få svårt att hålla tassarna borta. Men jag gav bara en komplimang för hennes utseende sedan fick det vara bra med det, och vi knallade tillbaka.

Vi satte oss en stund på Danish Bar, och jag fick lite att dricka serverat i ett glas med älskande par på. Jaja. Pratade lite med en annan tjej där, men vi var helt uppenbart ointressanta för varandra. Fascinerande det där med personkemi.

Sedan var det bara att knalla bort och sova, nästa dag skulle jag åka en bit söderut, vart visste jag inte riktigt men jag ville iallafall se dammen Ubon Rat, min karta skvallrade om vackra vyer. Föga anade jag vad som skulle hända..

Läste lite på din hemsida http://www.lyckhem.net förstår att du tåg fantast det ju trevligt sätt uppleva LOS.

Quote

Jo det får nog bli "rot duan" antingen med avgång 06:40 eller 22:25. Det får dagsformen avgöra, är inte säkert att fru och son har hunnit justera tiden så att dom orkar upp före 06 på morgon efter bara ett par nätter i Thailand. Dom är lite morgontrötta båda två.

Hur som helst så var din senaste delberättelse fantastiskt bra som vanligt. Otroligt skarpa och fina bilder dessutom. 

RESPEKT till dig Jolin..underbar läsning och proffsiga bilder.

Tackar och bockar djupt.