Från Göteborg till Bangkok på cykel

Ja Peter, jag tror tamef..n det, helt otroligt. :ahh:

Woffe

Vad är det jag läser? Ska ni cykla tillbaka också?

Oh nej - vad fick du det ifrån? Vi ska simma tillbaka via piratvattnen utanför Somalia 

Skämt åsido. Jag tror jag var lite otydlig angående däcken. Jag skrev något om att sambons däck kommer hålla hela vägen tillbaka också, men jag glömde säga att lägga till "om hon skulle cykla" vilket hon inte ska. Vi tänker flyga hem i vanlig ordning med cyklarna i en kartong. Det som tog 10 månader att göra för muskelkraft kommer vi att fixa på lika många timmar genom att ge ett knippe dollar till något väl valt flygbolag.

Landskapet häromkring är inte så upphetsande och med tanke på att vi har många kilometer att klara av i Kina och att visumklockan tickar obönhörligt så är vi just nu i en "pressa på rejält period" och tuggar kilometer till frukost, lunch och middag. Det blev knappa 170 km igår och nästan 180 idag så vi är rätt sega just nu där vi ligger under bar himmel på en ofärdig bensinstation (se bild när jag skriver denna post(.  Ordinarie uppdatering av tråden får vänta tills krafterna kommit åter. 

Ja men då så! Nu är min puls tillbaka på normal takt igen.

AKSU - TURPAN

Den ofärdiga motorväg vi trampade på i ensamt majestät på hela vägen fram till Aksu var i bruk från Aksu och österut. Alldeles utanför Aksu hamnade vi i en större trafikplats där den nya motorvägen och den gamla landsvägen delade sig. På påfarten till motorvägen stod det stora skyltar om att fotgängare, hästkärror, traktorer, motorcyklar och cyklar var förbjudna. 

Vad göra - följa lagen och ta omvägen vi gamla vägen eller göra som alla andra cyklister gör och cykla på motorvägen.

Eftersom det var en betalväg tänkte vi att det snart ger sig om vi tillåts vara där eller inte. Efter ett par kilometer kom första betalstationen och damen i luckan bara vinkade förbi oss och pekade på att vi skulle åka på vägrenen.

Det är långt mellan rast- och matställena och därför tar vi bild på skyltar och aktuell distans vid skylten för att komma ihåg hur långt det är kvar. 

Att trampa genom öknen kan vara ganska enahanda. Vi har bergen på vår vänster sida och öknen till höger medan vi trampar fram på en utsökt fin kinesisk motorväg. Det finns bara två aber med vägen och det ena är att den kantas av ett två meter högt taggtrådsstängsel och den andra är att det är långt mellan bensinstationer och andra ställen där man kan äta. Men om man vill pumpa mil så är det perfekt. 

Vi tillbringade första dagen efter att vi lämnat Aksu på motorvägen, men eftersom vi inte kände för att tälta lämnade vi motorvägen och åkte in till en liten by där sambon hittade ett lokalt hotell som sett bättre dagar. Vi tog in i deras svit (80 kr/natt) dvs med eget badrum. Hade vi hållt till godo med rum utan eget badrum hade vi fått använda dessa gemensamma utrymmen.

Utanför hotellet kom ett par nyfikna gentlemen fram för att prata. Ingen vänder sig direkt till mig utan alla börjar att ta kontakt med sambon - undrar om det kan ha något med utseendet att göra.

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag ena dagen på motorvägen drabbades jag av två punkor inom loppet av en kilometer. Det skulle bli värre.. En av dagarna fick vi fyra punkor tillsammans inom loppet av 90 km. Orsaken var 0,5-1 cm långa små sylvassa bitar av vajer som trängt igenom däcken. Så små saker kan man inte se från ett par meters håll och allt kändes orättvist tills vi kom på att dem kom från exploderade bil- och lastbilsdäck. När vi insett detta var det bara att hålla undan från däcksrester och antalet punkor gick ner ordentligt. Bilden visar när jag måttligt road fixar dagens 4:e punka...

Så kom vi fram till staden Korla. Vi trodde det skulle vara en liten landsortsstad, men när vi kom över ett backkrön och såg stan slogs vi att den hade en skyline. Det visade sig att Korla har 700.000 invånare och vilket tydligen är en håla i Kina. 

I Aksu lät jag en cykelhandlare rikta mitt hjul som blivit lite skevt.

Korlas centrum.

På väg ut ur Korla hamnade vi på en liten väg ut ur stan. När vi kom till något slags industriområde var vi törstiga och ville köpa dricka. Inte helt lätt att veta vilken butik som säljer topplockspackningar eller sprejburkar och vilken som säljer läsk när skyltarna ser ut så här.

Korla är en oas i öknen och bara lite utanför stan så tar det torra karga ökenlandskapet vid.

Vi hittade inte tillbaka motorvägen utan fick hålla tillgodo med en liten väg vid sidan av.

Öknen är dock inte helt torr. Från Tian Shan bergen flyter en flod fram till sjön Bosten som ligger alldeles vid staden Yanqi. Bland vassruggarna i floden syntes hägrar och sjöfåglar.

On a dark desert highway... 

Så var det dags igen.

Varje uppdatering av tråden måste ha en tältbild verkar det som. Här på kanten av en grop som det förmodligen skall odlas fisk i.

Öknen var länge ganska enahanda, men de senaste dagarna har vi passerat två bergskedjor som bjudit på ett vansinnigt vackert landskap. 

En ny form av grafitti med vita stenar utlagda på det rödbruna berget.

Vi är i vanlig ordning långsammast uppför bergen, men nedför är vi snabba. Vi har den breda fina vägrenen för oss själva och kan susa förbi tunga lastbilar som sakta kryper nerför på låga växlar.

En märklighet som vi stött på och som jag aldrig sett tidigare är vad jag tror är inbromsningsramper för skenande lastbilar. Dom är placerade i strategiska kurvor, lutar kraftigt uppåt, är säkert 100-150 meter långa och täckta av ett tjockt lager grus och makadam. 

Jag inbillar mig att syftet med dessa ramper är att erbjuda skenande lastbilar med uppbrunna bromsar ett säkert sätt att bromsa in. 

Är det någon i MPR:s samlade expertis som känner igen dessa tingestar. Finns dom på annat hål i världenl eller är dem typiska för Kina???

Upp på bergen var det svala nätter och lagom varma dagar. Just nu är vi i staden Turpan i den s.k. Turpan-sänkan som är Kinas djupaste (under havsytan) och varmaste plats. Hettan är tryckande och vi vill snabbt härifrån. 

To be continued..

Sådana uppbromsningsramper kan man se lite här o var i alperna.

mvh

Sådana uppbromsningsramper kan man se lite här o var i alperna.

 

mvh

Och på vägen mellan Tak och Mae Sot

Sådana uppbromsningsramper kan man se lite här o var i alperna.

 

mvh

 

 

Minsann - där ser man vad man missat trots att man varit både i Alperna och åkt mellan Mae Sot och Tak.  

På vissa av ramperna syntes tydliga spår av att dom kommit till användning. Med tanke på det tjocka lagret av makadam och grus tror jag det tar stopp ganska fort. Säkert ingen angenäm händelse varken för förare eller last. Det gäller att ha lastsäkrat ordentligt. 

Dom finns även i Tjeckien vid gränsen mot Tyskland där alla gränshororna finns.

Kanske ett samband för att de ska stanna,vad vet jag

Ursäkta ot

Har en liten undran, ni tar en ganska nordlig rutt i Kina, hur kommer det sig.

Blir ni hänvisade en rutt, eller är det bästa vägen, kan tänka mig att det blir lite långrandigt där ni är nu.

Woffe

Finns även mellan Khon Kaen och Pattis.

Har en liten undran, ni tar en ganska nordlig rutt i Kina, hur kommer det sig.

Blir ni hänvisade en rutt, eller är det bästa vägen, kan tänka mig att det blir lite långrandigt där ni är nu.

 

Woffe

Drömmen vore att ta en sydlig rutt genom Tibet, men det är inte tillåtet sedan ett antal år tillbaka. Kineserna släpper inte in ensamresenärer och vill man åka måste man resa med en guide och det är svindyrt samt att den frihet man har försvinner helt. En del cyklister försöker ändå och trampar förbi bredvid vägspärrar nattetid, men de flesta brukar åka fast.

Man kan även ta den södra vägen runt Taklamakanöknen och åka längs med Tibets nordgräns. Vi funderade länge på att göra det, men avstod då den tar längre tid och vi ändå kommer få raska på för att hinna ut innan visumet tar slut. Södra rutten är mer enslig men förmodligen vackrare.

Det var en dryg vecka med enahanda landskap men när vi passerade bergskedjorna på bilderna blev det spännande igen. Nu väntar en ny period med tråklandskap men sedan hoppas vi ha avklarat dom trista bitarna när vi kommer till centrala Kina. 

Måste bara säga att detta är en fantastisk resa ni gör, beundrar ert mod att hoja runt halva världen.......

Keep up the good work  

Tack ännu en gång för att vi får följa denna underbara resa

Sylvia

Tror att våra vänner på cyckel har o göra i Kina för att hinna innan viseringarna går ut.

Inga nyheter på ett tag, får hoppas det inte hänt något, men det kommer väll ett lass med bildberättelser snart.

Kämpa på där borta, och hoppas allt går bra.

Väntande Woffe.

TURPAN-ZHANGYE

Nu är det ett tag sedan tråden senast uppdaterats. Vi är nu i staden Zhangye i centrala Kina. Öknen ligger  nu bakom oss och imorgon skall vi trampa upp i bergen. Det skall bli skönt att slippa all sand. 

Utanför staden Turpan passerade vi Framing mountain som är ett känt berg. Det är knallrött och sambon tyckte det påminde om Ayers rock i Australien. Längs bergets fot fanns en flygplats för ultralätt flyg och uppe i luften surrade flera maskiner då vi passerade.

Inte långt efter vi lämnade Turpan kom vi över det magiska 1000-milastrecket.

Kinas bästa vindruvor och russin kommer från Turpan, åtminstone om man får tro lokalbefolkningen. Överallt låg druvor på tork.

Vi har åkt en hel del på motorvägen, men alla punkor vi fick där gjorde att vi vissa dagar testade att åka på den gamla vägen. Det går lite långsammare samt är längre, men fördelen är att man får bättre kontakt med lokalbefolkningen. Vi blev flera gånger stoppade och fick ta emot vindruvor från folk vi passerade.

Kina verkar satsa hårt på förnyelsebar energi. I städerna kör folk omkring på elmoppar vilket gör att det inte blir lika mycket avgaser i stan (dem hamnar runt kolkraftverken) samt att ljudmiljön blir bättre. 

Vid mobilmaster står ofta ett stort antal solceller. Jag antar att dom används för elproduktion till masten, men när vi lämnade Turpan såg vi att man även installerat solceller på taken till nybyggda hus. 

Solfångare för uppvärmning av varmvatten är hur vanligt som helst och syns både på nybyggda lägenhetshus och gamla ruckel. 

Thailand har ju en del sol och det hade varit trevligt om man satsade på solenergi och elmoppar. 

Taklamakan är ju en stor och blåsig öken som inte kan användas till jordbruk. Däremot har man satt upp vindkraftsparker och vi har passerat ett antal som har tusentals och åter tusentals snurror. En mycket vanlig syn på motorvägen är transporter av delar till kraftverken. Det är dock inte så uppmuntrande att se 1000 vindsnurror vända i den riktning vi är på väg.

I staden Hami har man en vindkraftpark och en stor fabrik för tillverkning av snurrorna som är stadens stolthet. Till och med gatlamporna är utformade som vindsnurror.

Mellan Turpan och Hami är det c:a 45 mil. Det skulle kunna gå att cykla på tre dagar men vi valde att ta det på fyra för att slippa slita ut oss. Dock skulle denna etapp komma att ställa till rejäla problem för oss. 

När vi tittade ut på morgonen var det disigt, men när vi kom ut såg vi att det inte var dis utan damm och att det blåste rejält från fel håll. Därtill fick sambon punka med en gång så dagen började inte bra, och sämre skulle det bli. Efter någon mil började min ena pedal konstra och ville inte snurra runt sin egen axel. Lite ruckande på den och den var igång igen. 

Vinden lättade tillfälligt på eftermiddagen för att mycket plötsligt återkomma som en väldigt kraftig sidvind. Vi hade mycket stora problem att hålla balansen och rullade ofta ut i dikeskanten. Till detta kom att min pedal fullständigt låste sig och eftersom vinden kom snabbt tänkte vi att den nog skulle försvinna lika snabbt så vi tog skydd bakom en vall där jag ägnade mig åt pedalen.

Efter någon halvtimme tyckte vi vinden mojnat och började trampa igen, men redan efter halvannan kilometer kom kulingvindarna tillbaka samtidigt som min pedal kärvade fast igen. Vi beslöt att avbryta för dagen och söka skydd. Tyvärr hittade vi ingen vindskyddad plats att sätta tältet på så vi tog skydd i en kulvert under vägen och byggde en mur av våra väskor som vindskydd. Det fungerade bra och vi sov gott hela natten.

När vi vaknade nästa morgon upptäckte sambon att hon fått punka samt att hennes bakhjulslager glappade rejält. Medan hon lagade sin punka plockade jag isär min pedal bara för att konstatera att lagren rasat - dom borde servats långt tidigare. 

Sträckan mellan Turpan och Hami är en av de ödsligaste sträckorna genom öknen och det finns knappast bensinmackar. Vi stod c:a en tredjedel i denna sträcka och hade en trasig pedal, ett glappande baknav, oändliga punkor samt en kraftig sidvind. Det kändes som att situationen kunde varit bättre och vi höll ett kort rådslag som resulterade i att vi måste lifta till närmaste stad. 

Vi linkade fram 10 km till en rastplats där vi lyckades få lift ett par mil till en betalstation vid vilken vi kunde ta bussen de återstående 15 milen in till Hami. 

Får på tuktukflak på väg till de sällare jaktmarkerna - det var dock inte denna transport vi liftade med. ;-)

I Hami lämnade vi cyklarna till service. Alla hjulnav servades och jag köpte nya pedaler. Tyvärr var det inte slut på eländet än.

Vi har 60-dagars visum till Kina och har räknat med att göra en förlängning i någon mindre stad utanför Chengdu. Eftersom Kina har ändrat sin utlänningslagstiftning i två steg den 1 juli och 1 september är det osäkert om förlängningar kommer beviljas. Vår back up plan har därför alltid varit att göra en visa run till Hong Kong och där ansöka om nytt visum. I Hami fick vi del av nyheten att det inte längre är möjligt att ansöka om visum i Hong Kong om man inte bor där.

Detta blev en situation som krävde omplanering och vi tvingades stanna kvar i Hami i hela tre dagar för service och planering. När det var dags att lämna staden låg vi efter i schemat och ställdes inför ett trist val. Vi vill allra helst cykla hela vägen till Bangkok, men eftersom vi nu blivit försenade och låg 40-50 mil efter schemat måste vi välja mellan att fortsätta på snabba tråkiga vägar eller fuska med buss för att senare ha tid att åka på de vackra vägarna. Vi ältade en hel kväll innan vi till slut beslutade oss för att ta bussen för att kompensera för de 45 mil vi missat under vår oplanerade vistelse i Hami. 

Något modstulna över att behöva fuska lastade vi in cyklarna och våra väskor i bagagerummet på bussen. Redan vid första stoppet fick dom sällskap av en låda möss och ett levande får i en säck. 

Vi klev av bussen i staden Guazhou och eftersom vi behövde hitta någonstans att bo frågade vi denne man om han kände till något billigt hotell. Kolla in hans glasögon - dom är ju nästan lika coola som Jan-Öywinds...

Det är kul att träffa lokala människor. Dessa vänliga personer bjöd oss på dumplings med fyllning av åsnekött. Smakade smaskens.

On the road again...

En dag kom vi till en lokal turistattraktion med tillhörande museum. Vi fick övernatta i museets vaktrum och åt i tillhörande matsal. Många långfärdsbussar stannar där för att låta passagerarna äta. Eftersom vi inte kunde se cyklarna inifrån restauranten fick vi sitta ute på gårdsplan och äta till busspassagerarnas stora nöje. Burken framför mig är inte en tiggarskål utan lönen för en dags slit i motvinden. Man behöver inte vara raketforskare för att gissa vad det var. ;-)

Än så länge har vi hållit oss mest på motorvägen. Det är glest mellan mackar och servicestationer, men dom som finns har ofta god mat. 

Varuleverans till affären bredvid macken. Lastpall och pallyftare - vad är det???

Vi har trampat nära 200 mil genom öknen men häromdagen började grönskan och att komma tillbaka. Det är väldigt tacksamt att få vila ögonen på blommor efter att ha stirrat på sten och sand i nära en månad.

Mer blommor.

Och lökskörden är i full gång...

Västra Kina är ju till stora delar muslimskt, men arkitekturen hos denna moské visar hur muslimsk och kinesisk kultur har influerat varandra.

Om man lastar för mycket på flaket kan det gå så här. Skönt att säckarna inte tappades när lastbilen passerade oss.

Motorvägen är ganska flack och vi kan hålla hög hastighet. Det gäller dock att inte cykla för fort för då kan Farbror Blå stoppa en. Denna gång klarade jag mig undan genom att be om ursäkt och lova att inte trampa så fort i fortsättningen. ;-)

De senaste dagarna har det börjat dyka upp riktigt höga berg. Bilden är från vårt rum i ett enkelt hotell i ett litet samhälle på landet. Lägg märke till solfångarna. 

Det är inte varje by som har en så maffig bakgrund.

Och så här såg det ut när vi kom på lite håll från byn. Högarna i nederkant tror vi är gravar.

Vi är nu i staden Zhangye på c:a 1400 meters höjd. Det är underbart sensommarväder här med lagom skönt solsken på dagarna och ganska kalla kvällar. I morgon bär det upp i bergen och där uppe på över 3000 meters höjd lär det vara betydligt svalare.

To be continued..