KASHGAR - AKSU
Sambon har blivit förkyld och vi tvingas ligga stilla i staden Aksu och vad kan då vara bättre än att nyttja vilotiden till att uppdatera denna tråden.
Vi gillade att vara i Aksu efter att ha tillbringat så mycket tid i ödemark och i en del mindre samhällen i centralasien. Hotellet vi bodde på var bra och det skall erkännas att vi lämnade det motvilligt.
Det var liv och rörelse på stan och överallt for eldrivna moppar fram på föredömligt breda och fina cykel/mopedbanor. Sådana elmoppar borde man ha både i Sverige och Thailand då de varken väsnas eller spyr ut illaluktande avgaser. Enda nackdelen är att dom inte låter något så man får verkligen se sig om.
Vi fotar och filmar mycket och i Kashgar passade vi på att shoppa en extra hårddisk samt ett lokalt SIM-kort så att vi kan surfa från tältet.
Vi försökte även få tag i en vägkarta med text både på kinesiska och engelska, men lyckades inte hitta någon. Navigering utan karta med engelsk text kommer bli den stora utmaningen.
Våra sista-minuten-shopping innebar att vi kom iväg från stan sent och bara hann 45 km till staden Artux. Vi trodde det skulle vara ett litet samhälle men det visade sig vara en stor stad där vi kunde bo ännu billigare och bättre än i Kashgar. Bilden visar basaren i Artux
Det rivs ju mycket gammalt i Kina och ersätts med nya byggnader. Detta hus i Artux såg nytt ut men det var åtminstone dekorerat i gammal stil.
När vi lämnade Artux kom vi ut på stora vägen som går norr om Taklamakan-öknen. Den har en föredömligt bred och fin vägren att cykla på men tyvärr ligger det rätt mycket vassa småstenar där vilket resulterade i detta..
Trots att det var ganska mycket trafik på vägen fanns det väldigt få bensinstationer eller vägkrokar att stanna vid. Det var c:a 10 mil från Artux till nästa ort som verkade vara ett samhälle där långfärdsbussar och långtradare stannar till för att vila och äta. Vi passade på att käka middag där för att slippa laga mat själva och diska kastrullen och tallrikarna i dyrbart och tungt köpevatten.
Så var det dags för första campingen i Taklamakan-öknen. Det var enkelt att hitta tältplats - bara att rulla av vägen och gå 150 meter in bland buskarna.
Det hade varit en blåsig dag med hård sidvind snett framifrån. När vi väl fått upp tältet mojnade det typiskt nog.
Nästa morgon vaknade vi av att det regnade och att det blåste hårt mot ”fel” sida av tältet. Vi beslutade att sova en timme till och när vi gick upp var det kallt, blåsigt och regnet hängde i luften. Ska det verkligen vara så här i en öken???
Bredvid vägen vi cyklade på anläggs en ny motorväg. Vi tog oss upp för att kolla om det gick att åka där och insåg att motorvägen är färdig men att allt runt omkring såsom räcken, skyltar, linjer och påfarter återstår att göra. Det är inte varje dag man får en motorväg för sig själv att cykla på.
Här och var pågick arbete och eftersom det fortfarande blåste snålt satte vi oss och pausade i lä av en vält.
Andra tältnatten i öknen fick vi flytta runt tältet ett antal gånger för att få fäste för markpinnarna, men till slut gick det. När vi vaknade på morgonen var himlen molnfri och solen på väg upp.
Frukost i öknen beståendes av kaffe, bröd och fruktjuice. Det har definitivt varit sämre... 
För att komma från vår tältplats till den ofärdiga motorvägen vi avsåg cykla på var vi tvungna att ta oss under den befintliga vägen.
Vi har få foton på oss båda cyklandes tillsammans vilket vi ville göra något åt. Kameran ställdes på stativet och eftersom vi inte har någon fjärrutlösare fick vi laborera med självutlösaren. Första försöket gick inte så bra...
Efter ett par försök fick vi till det.
Alla cyklisters våta dröm - vindstilla, solsken, 25-28 grader och en hel motorväg för oss själva.
Vi hade inte tvättat våra sockar och cykeltröjor på ett antal dagar och svett kombinerat med ökendamm blir rätt grisigt så när vi för första gången på många dagar såg ett vattendrag stannade vi och sköljde upp lite kläder.
Motvinden hade de tidigare dagarna hindrat oss från att komma så långt som vi planerat, men med de nya ideala förhållanden så ville vi göra ett försök att komma ifatt och nå fram till staden Aksu. Det skulle innebära en sträcka på dryga 20 mil den dagen och då gäller det att pausa regelbundet.
Det blev ett race mot solnedgången och vi hann förbi industriområdena i utkanten av staden medan det fortfarande var ljust men när vi nådde in till centrum hade det hunnit bli mörkt.
Vi hittade ett hotell som visade sig väldigt bra och prisvärt och när vi checkade in hade vi putsat vårt distansrekord som nu lyder 205 km med en genomsnittshastighet på 21,4 km/h.
OBS - sambon har inte gjort på sig. Det är bara hennes lädersadel som färgat av sig...
To be continued.
Ska ni cykla tillbaka också?