Från Göteborg till Bangkok på cykel

Hur klarar sig magarna för er? Kan ju inte va så kul om den protesterar. Vilka är era största problem annars?

Nu har man läst ikapp en fantastisk tråd. Stor applåd till er och er fantastiska resa.

MVH b-tung

Det här är så bra att om ni skildrade denna resa i bokform, så skulle nog många köpa, fantastiskt.

 

Woffe

 

Det finns ju redan en uppsjö böcker om cykelresor framför allt på engelska och några på svenska. Visst skulle det vara kul att skriva, men då måste man hitta en ny vinkling som ingen haft tidigare. På thailändska bokhyllorna är det desto glesare - det enda som finns är väl Moo och Wans fyra böcker om deras jordenruntcykling så det är nog enklare att hitta en ledig vinkling på thai. Kanske något för sambon att ta tag i.

 

 

Självklart är ju verkligheten alltid mer storslagen än en fotobild - särskilt dem jag publicerar här. För att kunna ladda upp via dåliga linor tar jag ned bildkvaliteten så mycket att vissa bilder blir väldigt urvattnade. 

 

Jag har vandrat mycket i fjällen och då tar det ju lång tid för landskapet att ändra sig. När vi cyklar så rör vi oss mellan 8-15 mil per dag och då ser man ju landskapsförändringar nästan dagligen så ibland blir det som att man måste nypa sig själv i armen för att förstå att det faktiskt är på riktigt. Ett exempel är när vi kom till Kirgizstan efter alla mil genom ett ganska platt Uzbekistan. Under loppet av en enda cyklingsdag rörde vi oss från slättland till en väldigt alpin miljö vilket var väldigt mäktigt och skapade den där känslan av "ett enda stort leende".  

 

Dessvärre blir äventyret ibland vardag och när vi stressar med att fixa mat och riva tält mm så glömmer man lätt den storslagna miljön omkring en, men då gäller det att stanna upp och påminna sig om att detta faktiskt är semester - stressa kan man göra när man kommer tillbaka och börjar jobba igen.

 

Många av de resenärer vi träffar har haft problem med sina magar men våra har klarat sig bra hittills. Det enda jag råkat ut för är när jag fick rännis en morgon i Samarkand men det är också allt - kanske beror det på att man utvecklat stålmage efter alla år i Thailand och alla litrar kranvatten i Bangkok som slunkit ned. 

Största problemet annars är väl att hålla motivationen på topp. Det är roligt att resa och se nya miljöer och träffa nya människor, men alla som backpackat vet att det kommer perioder när man inte orkar ta in några fler intryck. När dessa perioder kommer går vi in i "cycling mode", dvs. vi struntar i "resandet" (besöka sevärdheter, träffa folk mm) för att i stället koncentrera oss på själva"cyklingen" (pumpa mil) som ju är en stor hobby för oss.  Att ständigt packa upp och packa ned är ibland jobbigt och då stannar vi några dagar någonstans och upprättar ett tillfälligt "hem".

Tack för en underhållande läsning och lycka till på resan.

TILL KINA

Efter vår ofrivilliga vistelse i byn vid världens ände var det på söndagen dags att trampa bort mot gränsen för att hitta en tältplats tillräckligt nära för att kunna ta oss in i Kina tidigt på morgonen. 

Det var inte mycket trafik ute på söndagen så vi hade vägen för oss själva. Vi hade ju redan kört 15 km av vägen innan vi tvingades vända och som ni vet går det ju alltid fortare när man åker en väg andra gången så denna gång flög kilometrarna förbi.

Kirgizstan är i huvudsak grönt och som ett sant nomadfolk har kirgizerna en nära relation till sina hästar som man ser beta överallt. Bergen i bakgrunden är Pamir i Tajikistan.

Överallt uppe i bergen stötte vi på kirgizernas sommarvisten, oftast i form av runda vita jurtor, men här mer liknande ett partytält. Den röda punkten är en tjej som ligger och läser (var tvungen att kolla i kikaren). Utanför jurtorna står ofta bilar så det verkar som om man lämnar stan för att bege sig upp i bergen om somrarna.

Efter tre mil började det långsamt bära uppåt. Eftersom vi redan var på 3500 meters höjd började luften bli tunn och vi flåsade rejält. Det kändes lockande att sätta sig i någon av dessa byssjor och vila.

Till slut nådde vi toppen av passet på 3760 meters höjd.

Därefter bar det av nedåt. Perfekt väg, ingen trafik, lagom brant och inte många svängar borgade för ett höga hastigheter. Vi uppnådde 69,7 km/h som är vårt nya hastighetsrekord på denna resa. 

Vi rörde oss längs med bergen i Pamir. Vi har varit i Pamir tidigare, men att se bergen så här på lite håll är nästan vackrare.

Så var det då dags att slå läger för sista gången i Kirgizstan (för denna gången...) och då gäller det att välja en plats med utsikt.

Folk frågar ofta hur långt det är till en viss plats. I bergiga regioner är distansen dock inte lika viktig utan hur många höjdmeter som skall tas och därför försöker vi när vi har tillfälle göra höjdprofiler för bergiga sträckor. Från vår sista tältplats till gränsen skulle det bara nerför men det var en hel del uppför - flashiga internetverktyg funkar inte alltid eller så är google maps inte helt korrekt i dessa trakter.

När vi kom till sista byn ett par kilometer före själva gränsen slogs vi av att alla hus såg exakt likadana ut - alla med blåa tak. Vi fick förklaringen senare - en jordbävning hade begravt byn i rasmassor och när man återuppbyggde byn gjorde man alla hus likadana.

Gränstrakter brukar vara känsliga trakter med ökad militär närvaro och vi brukar vara försiktiga med fotograferandet. När det står en gammal klassisk stalinorgel och skräpar kan man dock inte låta bli att lite kvickt dra fram kameran. Det satt ett par raketer i den men den verkade rostig och pekade faktiskt bakåt mot Kirgizstan snarare än mot Kina så den var nog inte så ”hemlig”.

Så var det äntligen dags att ta sig in i Kina, det trettonde landet på vår resa. Sträckan genom Kina är c.a 550 mil och utgör ungefär en tredjedel av resan.

Tyvärr flyttades förra året den riktiga gränskontrollen 14 mil in i landet och kvar vid gränsen finns bara än förkontroll där dom går igenom bagaget (vi fick tom. visa datorns innehåll...). Passen stämplas inte förrän vid den riktiga kontrollen och detta innebär att man vistas i Kina utan ännu ha ”checkat in”. Denna förändring innebär att man inte får resa på egen hand utan tvingas ta en transport. I vårt fall stoppade gränspoliserna en tom lastbil som vi fick åka med. 

Att man tvingas åka lastbil de första 14 milen är känt bland cyklister och vi hade förberett oss genom att köpa repsnöre att säkra våra grejer med samt tagit av alla pedaler och vridit styrena. Ombord på lastbilen visade det sig inte finnas några hål eller krokar att knyta fast grejerna i - väggarna var helt släta. Eftersom vi visste att vägen var dålig blev vi oroliga för att alla grejer skulle åka runt så vi knöt ihop dem till ett stort paket och hoppades att det skulle vara tillräckligt tungt och stort för att inte åka runt för mycket. 

Det pågår ett vägbygge från staden Kashgar till gränsen. De första 20 km var fin nylagd asfalt och chauffören körde i normal fart. Vid ett ställe pågick arbete och det låg en sträng grus över vägen som kanske var 20 cm hög. Chauffören saktade inte in och när det var några sekunder kvar insåg vi att han inte sett den och klamrade oss fast vid våra säten.

”Pang” - fjädringen slog i bott, vi flög alla omkring i hytten och när vi landade dråsade det ner filtar, kläder, burkar med mat och annat från luckorna ovan vindrutan som flugit upp.

Våra cyklar måste ju fått sig en flygtur också och vi var rädda att framför allt pakethållarna brutits. När vi kom fram till den riktiga passkontrollen efter 14 mil visade det sig att grejerna klarat sig bra. 

Kashgar är en stor stad med svenska mått mett men förmodligen liten med kinesiska. Vi checkade in på ett "riktigt" hotell med hela 15 våningar. Den högsta byggnad vi sett sedan Turkiet (tror vi).

Lämpligt nog hade vårt hotellrum badkar i badrummet där vi kunde tvätta kläder. Som synes var dom rätt skitiga.

Centralasien är väl ingen kulinarisk höjdare men nu var vi äntligen i Kina där maten är på en annan kulinarisk nivå. 

Trots att vi är nära den punkt på jorden som är längst bort från något hav så serverades det minsann fisk.

Hotellfrukosten smakade betydligt bättre än det torra intetsägande brödet i centralasien. 

To be continued...

Som jag sagt tidigare,en fantastisk intressant tråd att följa.Fortsätter resan åt vårat håll så har ni en stående inbjudan till verandan.

Tack för en generös inbjudan - var någonstans bor du?

Det är många som undrar vilken rutt vi skall ta genom Thailand och det är en del lokala cyklister som uttryckt att dom vill följa med oss någon delsträcka så vi måste nog ta tag i planeringen av färden genom Thailand snart och då är det ju bra att veta var man kan bo.

Tack för en generös inbjudan - var någonstans bor du?

 

Det är många som undrar vilken rutt vi skall ta genom Thailand och det är en del lokala cyklister som uttryckt att dom vill följa med oss någon delsträcka så vi måste nog ta tag i planeringen av färden genom Thailand snart och då är det ju bra att veta var man kan bo.

Jag bor med min familj i Rayong som ligger vid kusten halvvägs från Bangkok mot Cambodja eller närmare bestämt 18 mil från BKK.Här finns sovplats.  

Jag bor med min familj i Rayong som ligger vid kusten halvvägs från Bangkok mot Cambodja eller närmare bestämt 18 mil från BKK.Här finns sovplats.  

Hej

Vi lurar just nu på om vi skall ta oss in via bron i Nong Khai eller trassla oss över floden till Chiang Rai. Vilken väg tar beror således på var vi kommer in i Thailand men eftersom "home to home" delen i min resa slutar i Banglen 60 km NV om Bangkok så tror jag att Rayong ligger lite vid sidan av vår rutt. Vi tackar för erbjudandet och tittar kanske förbi senare istället - vi längtar ju rejält efter havet nu när vi befinner oss någon veckas trampande från den plats på jorden där det som allra är längst till någon kustlinje

Om ni väljer Nong Khai är ni välkomna att övernatta hos oss i Udon Thani, 65 km söder om Nong Khai. När ungefär räknar ni med att komma till Thailand?

/SA

Om ni väljer Nong Khai är ni välkomna att övernatta hos oss i Udon Thani, 65 km söder om Nong Khai. När ungefär räknar ni med att komma till Thailand?

 

/SA

Hej!

Tackar även för detta generösa erbjudande   Lovar återkomma när rutten genom Thailand är bestämd.

Vi trampade in i Kina den 12 augusti vilket innebär att vi måste lämna landet allra senast den 10 november men helst ett antal dagar tidigare än så.  Om vi lämnar Kina runt den 5 november och tar rutten till Nong Khai som innebär 70 bergiga mil, vilket torde kunna klaras på 7-10 dagar, borde vi kunna ankomma Thailand någon gång runt mitten av November.

Då är vi på plats. Välkomna om ni väljer inresa via Friendshipbridge. 

/SA

Finns även mat och övernattning i Korat (Nakhon Ratshasima) om ni väljer den rutten.

Leif

Och vill ni ha ett sent stopp före Bangkok så finns det gott om utrymme hos mej i Ayutthaya.

Även jag ställer mej i hyllningskören. Tack för att ni delar med er.

Att få 2300 karma på 74 inlägg måste vara nytt rekord. Ni är värda varenda ett av dom.

Väntar med spänning på nästa rapport.

Finns även mat och övernattning i Korat (Nakhon Ratshasima) om ni väljer den rutten.

 

 

Leif

 

 

Rutten genom Thailand är som sagt inte fastställd än, men det känns skönt att veta att det finns trevliga människor som är villiga att hysa oss.

Vi tackar och bockar och lovar återkomma.