TACK för alla glada tillrop 
Syftet med denna tråd var mest att pusha lite för vår blogg men samtidigt passa på att lägga upp ett par bilder. När nu tråden mottagits så positivt så passar jag på att bre på med lite mer text och bilder. Bara att scrolla eller hoppa till nästa tråd om ni inte gillar. 
SNÖSTORM I UNGERN
Efter Polen passerade vi ett antal mindre länder. Slovakien passerades på tre dagar eller för att vara exakt så tog det en eftermiddag följt av en heldag och dag tre så tog det oss c:a en timma att flyga fram genom stormen till den ungerska gränsen. Planen var sedan att cykla genom östra Ungern på tre eller max fyra dagar.
Vid varje gräns vi passerar måste vi stanna för att ta en bild. Normalt riggar vi kameran på ett stativ och tar ett foto med oss båda, men eftersom det blåste fruktansvärt hårt fick vi ta bilder på varandra istället. Här är i alla fall ett souvenirfoto från den slovakisk-ungerska gränsen.
Nordanvinden var som sagt mycket hård och eftersom vi skulle rakt söderut gjorde medvinden att vi fullkomligt flög fram i mellan 35 och 40 km/h hela vägen fram till gränsen. Efter gränsen svängde vägen svagt västerut och vinden kom in lite snett från sidan vilket gjorde att hastigheten sjönk något.
Vår plan var att vika av rakt österut i samhället Ensc några mil in i Ungern. Först stannade vi dock till vid en bensinstation för att få i oss lite varmt kaffe och några mackor. Personalen tyckte uppenbarligen synd om oss, eller kanske mest om cyklarna som dom lät oss parkera i tvätthallen intill
Vi frös som hundar och våra tår var sedan länge bortdomnade och vi stannade därför ganska länge på macken och passade på att köpa en vägkarta över ungern och en flaska avfettningsmedel för att göra rent kedjorna med. När vi fikat klart hade vinden tilltagit och övergått i kuling som vi nu skulle få rätt in i sidan i och med att vi nu skulle svänga österut.
Den mindre väg vi svängt in på var täckt av packad snö och is. Vinden var stenhård och det gick inte att kommunicera utan att skrika. Vi hade svårt att hålla kurs och vi blåste båda två av vägen ett antal gånger innan vi efter någon knapp kilometer bestämde oss att ge upp och söka skydd på närmaste hotell.
Det finns tyvärr inga bilder från denna episod eftersom ingen av oss ville ta fram kameran då vi hade fullt upp med att hålla oss upprätta och kvar på vägen.
Irriterade, men samtidigt insiktsfulla om att bättre fly än illa fäkta, linkade vi tillbaka till bensinstationen och fortsatte sedan med vinden i ryggen ytterligare två kilometer dit vi visste att det fanns ett motell.
Eftersom vi anlände motellet ganska tidigt fanns det tid att göra annat. Kassetten (kugghjulen där bak) håller dubbelt så länge som en kedja och för att slita dem jämnt byter vi fram och tillbaka var 80:e mil. Vi parkerade cyklarna i garaget på varsin sida av motellägarens Honda Goldvwng som hur ståtlig den än må vara nu var i minoritet - fem myror är fler än fyra elefanter liksom två cyklar är fler än en Goldwing.
Under tiden som kulingen under eftermiddagen övergick i snöstorm hade vi fri tillgång till garaget och kunde i lugn och ro breda ut oss och rengöra våra drivlinor med vårt nyinköpta avfettningsmedel.
Sängarna på motellet var stenhårda och vi misstänker fortfarande att de bestod av spånskivor med att lakan fastspikat ovanpå. Vi löste det hela genom att helt enkelt lägga våra liggunderlag ovanpå sängarna för att kunna sova gott
Ett tecken på att det skulle komma att blåsa ordentligt under natten var att några män i personalen klättrade upp på taket med lite verktyg och började jobba. Uppenbarligen visste dom att det skulle bli åka av och passade på att spika fast takplåtar som kanske inte var ordentligt fastsatta.
Vi kunde inte annat göra än att bida vår tid och slappa på rummet. Tyvärr var internetkopplingen minst sagt svajig och det retade oss eftersom vi brukar ägna vilodagar åt research och kommunikation.
Dagen efter hade stormen bedarrat och på nyheterna visades bilder på bilar begravna under tre meter djupa drivor på motorvägen och på hur armén var ute med bandvagnar för att undsätta folk och rensa vägarna. Vi befann oss mitt i detta kaos och kan i efterhand vara glada över att ha hittat ett hotell med hårda sängar att bo på. Alternativet hade annars varit att bo i bensinstationens tvätthall...
Eftersom motellet var både dyrt och dåligt googlade vi fram att det skulle finnas ett billigare pensionat 12 km därifrån. Morgonen efteråt hade stormen avtagit och vi checkade ut och begav oss mot det nya stället. FIlmen nedan visar ett par klipp från när vi cyklade dessa 12 km. Som synes blåste det fortfarande rejält...
12 km skall inte ta lång tid att cykla, men trots att stormen dragit förbi blåste det fortfarande rejält och det hade bildats mycket drivor som gjorde att det tog mer än dubbelt så lång tid som det borde ha gjort. Till sist kunde vi dock checka in på pensionatet som hade något bättre internetuppkoppling men kanske ännu viktigare - sköna sängar...
Hela stället påminde om en mindre men välskött resort på landsbygden i Thailand. AC, kaklat golv, fräscht nymålat, elvärmare till duschvattnet, torkad chilli i skålar på matborden, och drivet i form av ett familjeföretag som levererade god och personlig service. Vi trivdes bra och åt mycket av den goda maten.
I Ungern måste man ju bara testa lite gulasch. Den smakade finfint med extra chilli och det kändes nästan som om vi redan var framme i Thailand.
Efter maten är det alltid gott med kaffe och en Becherovka - pepparkakslikör...
Morgonen därpå hade vädret övergått till en strålande vacker vårvinterdag. Våra värdar rekommenderade oss trots allt att stanna ytterligare en dag eftersom småvägarna vi avsåg att cykla på ännu inte hunnit rensas från all snö. Vi tog dem på orden och stannade kvar en natt till men ägnade dagen åt att promenera i omgivningarna.
Dagen efter var det dags att lämna detta lilla mysiga ställe och fortsätta genom vindistriktet Tokai. På vägen därifrån insåg vi att det nog var ett klokt beslut att vänta ut snösvängen.
Solen hade tittat fram och började faktiskt bränna oss i ansiktena och vi plockade fram våra solskydd.
Vingårdarna låg sida vid sida och om somrarna lär det vara gott om turister här. Nu var det öde och det mesta var stängt.
Ungerskan tillhör ju inte de indoeuropeiska språken och låter minst sagt annorlunda. Framför allt utgjorde ortsnamnen ett problem för besökare som oss. Tänk er att ni passerar skylten nedan snabbt med bil då är det inte lätt att begripa vad staden till vänster heter. Det blir lätt S..nånting. Cyklar man däremot i sakta mak kan man stanna och ta en bild med digitalkameran som man sedan kan plocka fram om man inte minns...
Man kan bli trött i benen av att cykla och det är lätt att frestas av att byta sin cykel mot en biljett med en raket som tar en till Bangkok lite snabbare. Vi tyckte dock att stolarna i ekonomiklass var lite hårda och eftersom fönstren inte gick att stänga i raketen beslutade vi att fortsätta på våra cyklar.
När vi stannade vid en infart till ett bostadsområde för att byta batterier till våra eluppvärmda sulor svängde en bil upp bakom oss och påkallade vår uppmärksamhet. Personen ifråga kunde nog färre än 100 ord på engelska men lyckades ändå få fram att han var sångare i ett välkänt rockband i Ungern. Ett sådant möte måste dokumenteras och ni ser beviset nedan. Kanske borde vi även bett om hans autograf - vem vet, han kanske var Ungerns svar på Håkan Hellström, Swedish House Maffia eller Christer Sjögren... Kanske han kommer med sitt band till Ullevi nästa sommar.
I Krakow parkerade vi cyklarna i trapphuset till vårt guesthouse. Vi låste dem bara med ramlåset men aldrig med vajern som fick sitta kvar på pakethållaren. När vi skulle åka därifrån upptäckte vi att just låsvajern var stulen. Att bli bestulen på sitt olåsta lås är ett ödets ironi.
När vi ett par veckor senare passerade en liten cykelaffär i östra Ungern gick vi in för att köpa en ny låsvajer. Där fanns inget av i västvärlden kända märken, men det fanns i alla fall vodkadäck. Kanske något för dom som säger sig inte kunna cykla nyktra
Innan vi rullade vidare mot Rumänien var det dags att göra slut på våra ungerska kontanter och vad passar då bättre än den lokala varianten av hamburgare sittandes på en parkbänk i Nyirbator...
Vi hade lämnat ett vintrigt Sverige och under några dagar mött våren i Polen innan vintern återkom med full kraft i Slovakien och Ungern.
När skulle våren komma? I Rumänien kanske..
To be continued.
