Från Göteborg till Bangkok på cykel

Önskar man va 25 år yngre, för trött för det här nu.

Jag vill bara tacka för en fantastisk berättelse    

Blev lite fel igår, fick en 6 timmars Denguattack allt blev fel, sorry.

Blev lite fel igår, fick en 6 timmars Denguattack allt blev fel, sorry.

Dom är jävliga dom där 6 timmarsvarianrena!

Kul att se resan i ord o bild.

Hade

Baa

Fantastisk berättelse och enastående bedrift!

Ni måste ha muskler som Hulken, uthållighet som B Jonsson och ett psyke som jag vet inte vad.

Otrolig resa, tack för alla fina bilder!

HEMKOMST TILL BANGLEN

Vår resa heter ”Cycling home to home” med underrubriken ”Göteborg - Bangkok by bicycle”. Resan har därför tre mål, dvs. våra respektive thailändska hem samt Sanam Luang i Bangkok.

Denna dag var min stora dag - dvs. dagen då jag skulle ankomma mitt thailändska hem. Vi startade kl 06.30 från Ayuthaya för att först trampa mot Pathum Thani där vi skulle besöka min f.d lärarinna i thai och ”fadder” under mitt utbytesår. Min lärare och hennes man blev min ”säkerhetsventil” under utbytesåret och vi har allt sedan dess hållit tät kontakt. Här är en bild på oss anno 1987 då jag fortfarande hade hår och dom ännu inte hade några barn. 

Året efter jag lämnat Thailand föddes deras dotter som jag sett växa upp, lekt med i alla år och kånkat omkring med på armen. När vi besökte dem för ett år sedan var vi tvungna att ta ett nytt foto av mig och dottern. Samma människor på samma plats fast 20 år senare. När vi tar nästa bild om 20 år är blir det nog hon som får lyfta mig. ;-)

Det är för övrigt dottern med boyfriend som har designat våra nya cykeltröjor.

Jag hade lovat att ringa när vi lämnade Ayuthaya men glömde det och ringde inte förrän vi var vid deras ”pak soi”. Dom var ute och handlade och förbjöd oss strängeligen att åka in innan dom kommit tillbaka så det var bara att vänta hos motorcykeltaxiförarna.

När exläraren med make kommit hem ringde dom och gav oss grönt ljus. Vi rullade in på gatan och kramkalas uppstod.

Familjen hade låtit göra en välkomstskylt och satt upp på huset till vår ära. 

Efter ett par timmars samvaro och småätande var det dags att ta sig an eftermiddagens etapp som skulle ta oss till mitt hem i Banglen norr om Nakorn Pathom. Det tog inte lång tid förrän vi korsade Chao Phraya.

När man är såpass nära Bangkok som vi var är vägarna stora och inte speciellt kul att cykla på. 

Det var en söndagseftermiddag så trycket i trafiken var överkomligt.

Efter lite trixande på genvägar kom vi ut på stora vägen och det var en härlig känsla att för första gången se en vägskylt med Banglen.

Floden Tha Chin flyter genom Banglen och alldeles före man kommer in i samhället korsar man floden på en liten bro. Jag kan fortfarande minnas första gången jag åkte över bron tillsammans med min värdfamilj. Dom hade hämtat mig i Bangkok och jag var rejält jetlaggad och sömning där jag satt inklämd med sex andra personer i deras bil. När vi rullade över bron och jag för första gången såg min blivande hemort trillade poletten ner att jag hade en stor utmaning och äventyr framför mig.

Jag har under de 26 år som förflutit sedan den gången åkt oräkneliga gånger över bron, men när jag nu åter stod vid bron kom jag liksom första gången till en insikt. Första gången jag åkte över den insåg jag att jag hade ett stort äventyr framför mig och denna gången förstod jag att äventyret låg bakom mig. Denna obetydliga bro kommer hädanefter att kallas ”Insikternas bro”. ;-)

Innan det var dags att trampa bort till min familj så ville jag göra ett par besök vid för mig viktiga platser. Första stället blev huset där familjen bodde när jag var student och ett antal år därefter. Huset står nu tomt, men det känns fortfarande lite som att titta på sitt gamla hem varje gång jag åker förbi. 

Jag var väldigt nära kompis med pappan i min värdfamilj. Han var en mycket aktiv lekman i templet och när han gick bort för fem år sedan blev hans aska gravsatt i en ståtlig minipagod inne i templet. Innan det var dags att åka hem till familjen tog vi en sväng förbi templet för att tända lite rökelse vid hans grav.

Så var det dags att rulla bort till huset där familjen nu bor. Sista kilometern från stora vägen in till huset var en härlig känsla. Jag antar att cyklisterna i Tour de France känner något liknande när dom rullar mot målet längs Champs-Élysées.

Längst borta längs gatan stod familjen och väntade.

Efter nytt kramkalas rullade vi in på gården och upptäckte att barnen klottrat ner hela gårdsplanen med välkomsthälsningar precis som alpvägarna är nedklottrade i Tour de France. 

Och så en liten uppställning i diverse olika kombinationer. Detta är enda bilden som togs med vår kamera och på den syns bara ena syrran, hennes barn samt ena brorsans trillingar. Jag måste ta och be att få filerna från alla andra kameror som användes vid tillfället.

Det vankades sedan en härlig barbecuemiddag på kvällen. Maten sköljdes ner med ett par välförtjänta pilsner medan vi uppdaterade varandra om vad som hänt på respektive kant under året som gått.

Vi är fortfarande kvar hos värdfamiljen och ska på lördag påbörja sista etappen som går till Bangkok. Där blir det två målgångar, den ena framför något välkänt landmärke i Bangkok och den andra framför den blå porten till sambons föräldrahem.

Ett 30-tal thailändska cyklister har anmält att dom kommer följa med under hela sista etappen. Samling är i Banglen klockan 9.30, avfärd kl 10.00 och ankomsten till landmärket i Bangkok är runt kl 15.00.  Från början var det tänkt att vi skulle avsluta turen framför Wat Prakhaew / Grand Palace på Sanam Luang men med tanke på alla demonstrationer nu så lutar det åt att den officiella målgången blir vid Wat Arun kl.15.   Detta beror dock på hur omständigheterna utvecklar sig och jag kommer lägga upp en slutlig slutpunkt alldeles före avfärd härifrån på lördag så om ngn är intresserad av att möta oss så ta en titt här innan ni ger er ut. 

To be continued..

Fan man blir ju tårögd.

Grym prestation och härligt välkomnande.

Så jäkla underbart....  

Hej alla

Så påbörjar vi då sista etappen in till Bangkok. Riktigt sista är det dock inte utan det är etappen som avslutar resan Göteborg-Bangkok. Etappen som avslutar sambons "home to home" sker i morgon då vi kommer bo på hotell inatt. Etappen i morgon kan antas komma att bli resans kortaste då den blir under 4 km...

Vi hade tänkt att ha målgång på Sanam Luang, men till följd av pågående demonstrationer är det flyttat till Wat Arun dit vi beräknas komma kl 15.00. Om någon vill komma och träffa oss medan vi fortfarande är på resande fot så går det bra att dyka upp där mellan 14.30-15 någon gång.  Vi är i sällskap med ett 30-tal thailändska cyklister så vår grupp lär nog inte vara svår att hitta.

Idag kommer vi ladda upp foton på vår blogg under resans gång. Kolla in http://cyclinghome.nu/?p=5305 för nästan live-uppdatering.

Kommer inom några dagar även att lägga upp lite bilder här.

Vi ska hålla koll på hur demonstrationerna utlöper. Kan vara tveksamt om vi kan ta oss från Nonthaburi mot Bangkok då det väntas demonstreras utanför det lokala stadshuset som ligger på vägen man måste åka.

Om vi inte ses så tack så mycket för att ni har delat med er av er resa.

Reseberättelse i världsklass.

Jag och min fru åkte till platsen som var Joakims och Wejs mållinje i Bangkok idag.

Vilka fantastiska personer, så oerhört trevliga och sympatiska.

Ett antal thailändska medryttare var med denna sista etapp.

Resten får dom berätta själva.

TILL Bangkok

Efter att jag kunnat bocka av min resa ”home to home” var det så dags att avsluta resan Göteborg - Bangkok. Vi hade tillbringat fem dagar hos min thailändska familj och latat oss i stor skala. 

Ett 30-tal cyklister hade anmält att dom skulle komma ut till Banglen och cykla med oss sista etappen in till Bangkok. Det lilla kafét som öppnade förra året måste ha fått världens chock när detta gäng dök upp en tidig lördagsmorgon. 

Lung Netr är en nestor inom touringcyklingen i Thailand. Sambon har cyklat en del med honom tidigare men för mig är det han en ny bekantskap. 71 år gammal bryr han sig inte om mode utan klär sig som han vill. Jag utser honom till vinnare i tävlingen ”dagens fräckaste outfit”

Min lärare i thailändska under utbytesåret hade tagit sig ut till Banglen tillsammans med make och blivande svärson som skulle fotografera under dagen. Svärsonen har tagit de flesta av bilderna i detta inlägg. Min gamla lärare missar för övrigt aldrig ett tillfälle att ta sig till Banglen eftersom det där lagas Thailands allra bästa "Kanom Pia", åtminstone om man får tro henne själv ;-)

Så bar det äntligen iväg på den sista etappen mellan Göteborg och Bangkok.

Så vinkar vi hej till publiken.

Sambon tar täten.

Efter två kilometer passeras skolan där jag var utbytesstudent för snart 27 år sedan.

Vi ska ju inte så långt, bara knappa 7 mil. Det går långsamt och sambon och jag rör oss runt i klungan för att prata med alla. Här har jag fått sällskap av en kvinnlig bankrånare... ;-)

Sambons sällskap verkar mer intresserad av personen i andra änden av linjen än henne ;-)

Farbror Netr är en baddare på att cykla

Och så blir det lunchpaus i ett tempel där en grupp på runt 20 cyklister från Nakorn Pathom ansluter.

Många är framme och vill klämma och känna på våra grejer.

Efter gänget från Nakorn Pathom anslutit överstiger vår eskort nu 50 personer. Som brukligt i Thailand ska det fotas i alla tänkbara kombinationer så det dröjer innan vi kommer iväg efter pausen.

Ledaren för klubben som gjorde oss sällskap in till Bangkok hade rekat vägen några dagar tidigare och vi åkte mestadels på småvägar. Här passerar vi en marknad i ett samhälle längs vägen. 

Det finns riktiga småvägar väldigt nära Bangkok.

Så börjar vi närma oss Bangkok

Resans sista drickapaus skedde vid BTS station Taling Chan 

Bangkok - here we come.

Äääääntligen frammme..  

MPR medlemmen Nice Beaver med hustru hade tagit sig till Wat Arun för att hälsa på oss. Vi blev glada över denna gest och som vanligt var det väldigt trevligt att få ett ansikte till ett nick här på MPR

Thailands största (?) cykeltidning mötte upp. Dom har intervjuat oss längs vägen och det kommer komma en artikel i decembernumret och ytterligare en i januari. 

Vänta nu. vi har glömt något

Vår sponsor måste få en avslutningsbild med oss också. Fotografen kastar sig på marken för bästa vinkel. 

Och här syns resultatet. Klättermusen vars klätter- och friluftskläder brukar hamna på Mount Everest, Sydpolen och Grönland i parti och minut har nu även skådats vid Wat Arun i Bangkok.

Och så en sista bild av oss båda framför Wat Arun innan vi drar vidare till den middag vi bjudit vänner och bekanta till.

Det börjar bli sent och vi tvingas ge gärnet mellan Wat Arun och restaurangen på Rama III. När vi kommer fram är alla redan på plats och vi får nöja oss med att vaska av oss i ansiktet. Inte första gången vi hoppar över duschen (i öknarna gick det ofta en vecka mellan gångerna), men att vara värd och stå klädd i svettiga cykelkläder var en nyhet för oss båda (och kanske även för gästerna.)

Vår polske vän och vapendragare genom delar av centralasiens öknar hade stannat till i Bangkok på sin väg till Singapore. Vi vet inte när vi ses nästa gång så vi ville gärna ha med honom på festen.

Sambons mamma börjar bli till åren och är inte så pigg på att gå ut så hon hoppade över festen. Efter mingel, middag och bildvisning så tog jag och sambon in på hotell för att möjliggöra för svärmor att ta emot oss när vi dagen efter avslutade sambons "home to home" resa

Vi ville inte att resan skulle ta slut än så vi körde en liten omväg. Vi rullade längs Silom och framför Lumpiniparken stannade vi och tog kort.

Först hamnade vi på Bangkoks största (?) cykelbutik, Probike, som ligger alldeles bakom Lumpiniparken. Sambons cykel har en gång i tiden inhandlats där. Cykeln har sedan dess gått runt 5000 mil och hon är nu inne på tredje uppsättningen av komponenter så den ska pensioneras efter denna resan. 

Efter besöket i cykelaffären rullade vi igenom parken. Vi har klarat oss från allvarliga olyckor men med mindre än 3 km kvar var det nära att jag orsakade en viltolycka mitt inne i Bangkok. Bäst som vi rullade sakta genom parken höll jag på att köra på denna ödla som jag helt enkelt inte såg trots att det var mitt på blanka dagen. Att den har svansen kvar kan den tacka sambon för som i sista sekund hann skrika ett ljudligt STOPP 

Så rullar vi vidare genom Lumpiniparken

Inte långt efter vi lämnat parken svängde vi in på gatan där sambon har sitt föräldrahem. I porten stod svärmor och ena brorsans familj och väntade. Det brukar ta 10-11 oändliga timmar i en trång flygstol när vi ska åka och hälsa på dem - denna gången tog det 9,5 oförglömliga månader..

Snipp snapp snut så var sagan slut..

Tack alla som följt denna tråd.

Ett stort tack för att vi fick följa med på denna fantastiska resa, hoppas det kommer mer äventyr med eller utan cykel framöver så man har något att se fram emot!

OUTSTANDING!

Baa

En av de bästa reseberättelserna på detta forum någonsin. Grattis till er fantastiska resa som givit en hel del för er så klart men även för oss läsare. Stort Grattis!