UDON THANI - AYUTHAYA
Det är alltid trevligt att komma bort från stora vägarna och så snart vi kommit en bit bort från Udon så letade vi upp vackra småvägar. De lilla väg vi hittade på blev ännu mindre och till slut var det bara en grusväg med lös sand som var jobbig att ta sig igenom. Vi grymtade lite men insåg samtidigt att en halvtimmes slit i lös sand inte är något att svära över när vi kört 60 mil på betydligt värre underlag i större hetta i Kazakstan.
När vi kom till byn Baan Saeng Sawang i Khon Kaen såg vi en skola och ett tempel som båda skulle vara perfekta att campa på. Vi bestämde ändå att fråga runt lite om tänkbara boenden och uppmanades då att fråga ”Phuyai Baan”. Vi sökte upp henne och välkomnade oss att slå upp våra tält på hennes ”sala” (paviljong) vid dammen bakom hennes hus. När hon hörde att vi kom från Sverige blev hon eld och lågor eftersom hennes dotter är gift med en svensk och bosatt i Malmö.
Gruppfoto med ”Phuyai Baan” (damen i kavaj) och hennes familj innan avfärd.
Det är väl inte helt långsökt att tro att hennes svärson är medlem här på MPR. Är det någon som känner igen sina svärföräldrar på bilden? Hälsa i så fall och tacka så väldigt mycket för gästvänligheten.
Av någon underlig anledning har fotograferandet avtagit sedan vi kom till Thailand. Kanske beror det på att vi inte är så upphetsade över allt vi ser och känner oss ungefär lika hemma i Isaan som om vi som göteborgare skulle ha gjort en cykeltur i Skåne eller Dalarna.
Några gånger har kameran i alla fall fått komma fram t.ex. när vi passerade ett helt silverfärgat tempel i Chaiyaphum (tror vi det var...)
Milstenar har vi sett längs vägkanterna i de flesta länder och vi har haft god nytta av dem. Jag har aldrig tidigare tänkt på att det bara är thaitext på stenarna här i Thailand. Vi klarar oss bra, men jag kan inte låta bli att tänka på hur besvärligt det måste vara för utländska cyklister.
Många undrar vilken väg vi skall ta genom Thailand. Denna jättemilsten i Chaiyaphum (?) ger ju en del förslag. Vad sägs om de 1052 km via Phuket eller Mae Hong Son dit det bara är 779 km.
Förutom sin del av vår gemensamma blogg skriver min sambo även en tråd liknande denna på ett thailändskt cykelforum. Hon har fått en del frågor om när och var vi passerar vissa orter och en dag stod en äldre farbror och väntade på oss längs vägen. Han hade cyklat 60 km dit, hängde med oss c:a 50 km och cyklade sedan 65 km hem. Denne 70-åring cyklade således 17,5 mil den dagen, men det tyckte han inte var mycket att yvas över då han normalt cyklar 30 mil i veckan fördelat på två kortare 7-8 milspass och ett längre 15-17 mils pass.
När vi kom till Amphur Baan Thaen i Khon Kaen visste vi inte var vi skulle bo. Sambon och vår gemensamme kompis P’Ben har båda cyklat mycket touring ihop i Thailand tidigare och dom föreslog att vi skulle fråga om vi kunde få tälta på polisstationens gräsmatta. Vi svängde upp på polishusets gårdsplan och frågade om lov och visst fick vi tälta där, men poliserna vi talade med menade att det kunde vara mycket mygg och föreslog att vi sov över inne i polishuset.
Vi slapp sova i arresten utan hamnade i polismästarens luftkonditionerade kontor och kunde surfa på dennes wifi.
Vår resa genom Isaan har varit ganska platt och vi har sluppit långa sega klättringar. Dock bjöds vi på rejäla utförsbackar ner vi lämnade Isaan på vår väg mot centrala Thailand
Det började bli sen eftermiddag när vi kom fram till Amphur Tha Luang i Lopburi. Intill Tha Luang ligger sjön/dammen Pasak Chonlasit och eftersom var vår absolut sista chans att campa under denna långa resa ville vi göra ett försök. Vi rullade över bron i sjöns norra ände och frågade i en fiskrestaurang på västra sidan om och var vi kunde sätta upp våra tält. Svaret kom snabbt - framför buddhastatyn. Dom enda som hade synpunkter på detta var alla lösa hundar som brukar övernatta på den ljumma betongen. Dom fick nu sova bredvid tälten och vi är säkra på att dom fört rejält väsen om någon närmat sig våra tält.
Vi passade på att äta en god fiskmiddag i restaurangen alldeles intill ”Camp Buddha”.
I gryningen gav sig fiskarna ut på sjön.
Och så här såg ”Camp Buddha” ut i dagsljus.
Längs bron över sjön hittade vi ett vackert andehus.
Dagen vi cyklade till Ayuthaya var den tredje sista på denna resa. Det var med mycket blandade känslor av vemod och lycka vi såg skyltar som denna.
På vägen mot Ayuthaya fick jag syn på en intressant tingest. Någon har fått tag i en sektion av en jumbojet och gjort ett förråd av den. Var får man tag i ett sådant förråd, på Bauhaus eller Hornbach? Jag skulle vilja ha en udda sommarstuga och frågade senare min kompis som jobbar på en teknisk avdelning på Thai om hon kunde fixa fram en halv 747:a åt mig, men inte ens hon kunde lova detta så hur tusan ska man göra?
Så kom vi äntligen fram till Ayuthaya och där bjöds vi på en brakmiddag av lokala cyklister som följer vår blogg.
En middag med denna utsikten är ju inte svår att stå ut med.
Jag har ju varit massvis med gånger i Ayuthaya och hade ingen lust att betala inträde för sevärdheterna. Bättre att tjuvkika gratis över muren. ;-)
I Thailand har cykelsporten formligen exploderat de senaste tio åren och vägarna mellan Bangkok och Ayuthaya är väldigt populära att cykla på och man möter ofta ensamma cyklister eller klungor som är ute och tränar. När vi kom till Ayuthaya trampade två separata grupper upp från Bangkok för att möta oss.
När vi var ute för att ta några obligatoriska bilder framför lokala sevärdheter stötte vi på dessa cyklister som var ute i samma ärende.
To be continued. med bilderna från näst sista cyklingsdagen.
Tror att det är bättre att möta vid målsnöret.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
