Från Göteborg till Bangkok på cykel

Fantastiskt!!!!!

Jag håller med de alla andra som lagt input i denna tråd.

En härlig reseberättelse och underbara bilder.

Det visar ju att man utan större problem kan ta för sig lite mer än de man tror man klarar av.

Man lever ju bara en gång.

Tackar så mycket.

Robbanthai

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOTROLIGT helt enkelt! One step for man but,,,,,,,,,,,,,,,! Amstrong!

Det var en av de allra bästa reseskildringarna jag läst, sanna mina ord. Det var mycket underhållande att följa med på eran resa och det är nog ärofullt för MPR och dess medlemmar att ni valde att lägga upp tråden även här.
 

Om ni nu orkar, tycker jag att ni nu kan cykla hem till Sverige via en ny och lika intressant rutt. Tänk på oss som annars kommer lida svår framtida abstinens.

Tack för er långresa som vi fick följa med på,det bästa är att uppsatta mål inte är oövervinnliga utan att det är så att alla kan om man vill och detta menat utan att föringa er prestastation. 

Instämmer helt och fullt med de övriga talarna :14: :14:

Ni är BÄST!!!!

Tack för er fantastiska berättelse!

Misstänker att det är med blandade känslor ni har nått ert mål.

Lättnaden att ni klarat av det men ändå en liten tomhet. 

Jag kommer sakna att gå in på MPR och med förhoppning se om ni lagt ut en rapport.

Men ett stort grattis till er otroliga bedrift. Respekt

Hm.en av de bästa reseberättelser jag någonsin läst på nätet, verkligen bra bilder och intressanta saker.

Skulle ni inte också kunna vara så vänliga att cykla tillbaka till Sverige igen, så man får läsa och se lite mer

Hm.en av de bästa reseberättelser jag någonsin läst på nätet, verkligen bra bilder och intressanta saker.

Skulle ni inte också kunna vara så vänliga att cykla tillbaka till Sverige igen, så man får läsa och se lite mer

Neeej. Ta färjan österut och gör det kompletta "varvet" vet jag !

Ett stort tack för denna eminenta tråd och skoj att få träffa er i Udon.

25 ekrar av 25 möjliga.

Nu är det ju faktiskt så att vi har extrastarka handbyggda hjul med hela 36 ekrar. 

 

 

Nu när vi är framme skall vi sätta oss och redigera alla videoklipp som vi tagit. Om vi får ihop något presentabelt lovar jag lägga ut länkar här så än är tråden inte riktigt avslutad. 

 

 

Denna resa är inte så mycket en fysisk prestation som en mental - dom allra flesta skulle kunna upprepa vår resa. Det allra svåraste tror jag är att släppa taget om det invanda (man vet vad man har men inte vad man får) och fatta beslutet att genomföra projektet och sedan hålla modet uppe när det bär emot, för det gör det för alla förr eller senare. 

Vilken prestation... stort grattis. Och stort tack för de återkommande rapporterna under dessa fantastiska 9 månader. I början slogs man av en undran om er resa verkligen var genomförbar och om det verkligen skulle funka och ni verkligen skulle komma fram?

Det har ni nu gjort, så även hos mig har ni flyttat en mental spärr för vad jag trodde var genomförbart för "vanliga" människor. Mest imponerad blir jag över att människorna i alla länder ni passerat varit så gästvänliga och hjälpsamma och att ni inte vid något enda tillfälle (vad jag kan minnas) stött på "farliga" individer.

 

Som sagt, stort grattis!

 

Ps Vilket land anser ni var resans höjdpunkt så här sett i backspegeln?

Människor är i grund och botten vänliga och hjälpsamma, det tar sig bara lite olika uttryck. I framför allt Turkiet, men delvis även i Azerbaijan och Uzbekistan har vi upplevt en utåtriktad hjälpsamhet dvs. folk har velat hjälpa oss eller på något sätt ta hand om oss utan att vi gjort annat än att råka passera framför näsan på dem. Det har handlat om allt mellan att bli erbjuden ett glas the till att middag och husrum. Ibland har vi haft lite bråttom och då upplevt att vi fått dåligt samvete när vi tvingats tacka nej. 

I t.ex. Kina har folk förefallit vara mer reserverade och inte spontant erbjudit sin gästfrihet eller hjälpsamhet förrän vi signalerat att vi haft något behov, men då har det å andra sidan varit fullt blås på hjälpsamheten. Detta har fått mig att tro att människor runt om vårt klot faktiskt vill hjälpa främlingar som passerar förbi, men att man i olika områden har olika "triggers" för att   att komma igång. Detta gäller även i Sverige där jag tror att det inte räcker med att man cyklar förbi för att bli erbjuden något utan att man faktiskt måste fråga lite, men när väl isen är bruten är vi nog också hjälpsamma och gästfria (tror jag - har inte cyklat eller luffat runt mycket i Sverige).

Frågan om vilket land som är resans höjdpunkt är mycket svår att svara på då man kan se det ur så olika perspektiv. Vi kan rangordna länderna efter t.ex. sevärdheter, kvalitet på vägar, vackra vyer, kulinariska upplevelser eller "krånglighet" mm.  Vi kommer att göra en liten sammanställning över hur vi sett på olika länder på vår blogg som jag kan publicera här men en spontan gissning är att Turkiet kommer rankas rätt högt då där finns god mat, fantastiska människor och bra vägar. Kirgizstan är svårslaget för sina magnifika vyer och en solnedgång i öknen i Kazakstan går inte heller av för hackor. Sedan är ju Kina så stort och skiljer sig väldeliga från område till område så det får nästan ses som olika länder. Jag ber således att få återkomma med ett mer nyanserat svar när allt sjunkit in lite mer...

Ta en sväng genom Mexico osså med alla drogkarteller osv!

Ta en sväng genom Mexico osså med alla drogkarteller osv!

Bara för att folk i gemen är hyggliga får man ju inte vara dum och ta överdrivna risker. Att ge sig in i områden där samhället kollapsat pga brottslighet, krig eller liknande är nog att utmana ödet. Det finns vissa no go zoner runt om i världen som cyklister och andra resenärer undviker och vissa delar av Mexico brukar nog dessvärre räknas dit. 

Vi såg på Thaitv 3 igår eftermiddag. En reporter stod vid vägen och intervjuade människor som var på väg mot Hua Hin. Helt plötsligt kommer ett gäng glada cyklister som stannar och pratar. Flera av dom var med på er sista etapp. Dom verkar ha ett nytt projekt den här veckan.