Inte blev man besviken, det är ju så bra 
:wai:
Woffe
Medlem sedan 2009
11 sep. 2013#241
Laddar…
Från Göteborg till Bangkok på cykel
11 sep. 2013#242
13 sep. 2013#243
Jäklar vilket äventyr den senaste rapporten blev....
Men nu skall jag bli lite förmanande i all välmening....
Kalla det inte fusk en gång till bara för att ni tvingades till att ta bussen för att rädda er ur en knepig situation....
Det som ni genomfört hittills är otroligt beundransvärt och tror få andra här på MPR skulle klara av det...
Ni behöver inte lägga ngn prestige i att ni måste cykla varenda meter till Thailand...
Viktigast av allt är att ni tar er fram och att ni gör det helskinnade och säkert...
All lycka till er på er fortsatta färd som jag ser fram emot oerhört mycket...
Kram på er... 
Medlem sedan 2008
13 sep. 2013#244
Fantastiskt roligt att i bild och text få följa er ovanliga resa. 
Trist att det ska vara så mycket byråkrati som lägger tidspress och annat i vägen för det egentliga äventyret.
Frugan tappade nästan hakan när jag första gången berättade om er resa. Hon som är rädd för allt möjligt när vi är i nåt annat land än Thailand eller Sverige tror jag anser att ni genomför något som i princip är omöjligt, därav hennes fascination. Och rent krasst så är det är nog nyttigt för oss alla att verkligen se att det är fullt genomförbart trots att vi aldrig kommer att göra detsamma. Uppfriskande att se att gästfriheten och vänligheten hos människor verkar vara universell och gälla i alla länder ni passerat.
Medlem sedan 2008
14 sep. 2013#245
Jäklar vilket äventyr den senaste rapporten blev.
Men nu skall jag bli lite förmanande i all välmening.
Kalla det inte fusk en gång till bara för att ni tvingades till att ta bussen för att rädda er ur en knepig situation.
Det som ni genomfört hittills är otroligt beundransvärt och tror få andra här på MPR skulle klara av det...
Ni behöver inte lägga ngn prestige i att ni måste cykla varenda meter till Thailand...
Viktigast av allt är att ni tar er fram och att ni gör det helskinnade och säkert...
All lycka till er på er fortsatta färd som jag ser fram emot oerhört mycket...
Kram på er...
Tackar för förmaningen - jag lyssnar och lär. Du har ju givetvis helt rätt i att det inte är fusk att ta bussen för att rädda sig ur en knepig situation. En kommentator på vår blogg skrev något i stil med "kalla det inte fusk, kalla det för möjliggörande" så jag tar er på orden och ska inte kalla det "fusk" något mer även om jag hoppas att vi slipper fler bussresor om inte annat så för att det är så krångligt
Syftet med resan är ju att utforska vad som finns mellan Thailand och Sverige och vilka som bor där. Längs sträckan där vi åkte buss bodde just ingen och den typen av landskap har vi sett mer än nog av så vi har ju inte missat något utan fått mer tid till de områden vi verkligen vill besöka i Kina - just nu befinner vi oss på 3500 meters höjd och fryser som hundar, men bilder från detta kommer om ett par dagar.
Byråkrati är ju aldrig kul. Många resenärer vi träffar klagar över byråkratin för att få visum till olika länder och då brukar jag svara att våra visumproblem ändå är en västanfläkt jämfört med hur svårt det kan för folk i de länder vi besöker att få visum för att resa till länder i väst.
Vi har också stött på det här med att det är farligt överallt förutom i det egna hemlandet. Vi har t.o.m. fått frågan om vi ska ha vapen med oss. Dessa reaktioner som visar på rädslan för länder och folk man inte har någon egen erfarenhet av har vi fått både i Sverige och i Thailand och det är väl det främmande som skrämmer. En australisk kompis som cyklade jorden runt för 10 år sedan ihop med sin hustru kommenterade sin månadslånga vistelse i Iran som att han aldrig tidigare under så kort tid kunnat slå sönder så många av sina egna fördomar.
Allt detta påminner mig om när jag 1986 fick erbjudande om att åka till Thailand som utbytesstudent och fick massvis med förmaningar från folk hemmavid om att det var farligt på alla de sätt med tropiska sjukdomar, krig, fattigdom, opålitliga människor som bara vill råna en osv osv. Nu 26 år senare när var och varannan svensk har hus i Thailand eller åtminstone åker på charter dit så är det annat ljud i skällan. Jag är glad att jag framhärdade och åkte till Thailand trots alla förmaningar, men att för den sakens skull tro att man är fri från fördomar är ljuga för sig själv. Förhoppningsvis kan dock denna resa få bort några fördomar precis som dom gjorde för våra australiska kompisar för 10 år sedan.
Medlem sedan 2013
15 sep. 2013#246
15 sep. 2013#247
Otroligt resa, och fantastiskt bra och intressant beskrivit. Såg två långfärdscyklister i förrgår längs väg 24 utanför Korat, var nära att stanna för att se om det var ni.
Medlem sedan 2008
17 sep. 2013#248
Otroligt resa, och fantastiskt bra och intressant beskrivit. Såg två långfärdscyklister i förrgår längs väg 24 utanför Korat, var nära att stanna för att se om det var ni.
Det hade nog krävts warp speed och en sådan där inbromsningsramp för lastbilar som hopp för att kunna fixa en tripp från centrala Kina till Korat så snabbt... 
gäst
17 sep. 2013#249
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Jomän !
Medlem sedan 2008
17 sep. 2013#250
ZHANGYE - MINHE
Äntligen har vi den bruna öknen bakom oss och de gröna och bergiga områdena framför oss.
Det rivs ju mycket gammal i Kina för att ersättas med moderna byggnader. När vi trampadeut ur Zhangye kom vi till ett område där den gamla bebyggelsen fått stå kvar.
Runt omkring Zhangye bedrivs jordbruk. Det grönskade och växte blommor överallt och efter en månad i öknen var härligt att kunna vila ögonen på annat än bara sand och sten.
Zhangye ligger på 1500 meters höjd och var det 10 mil på en spikrak väg till ett dubbelpass på 3800 meters höjd. Vi hade medvind och eftersom det var väldigt svag lutning körde vi upp i hög fart. Dock var vi rädda för att få höjdrelaterade problem om vi körde upp för snabbt så vi planen var att övernatta halvvägs i staden Minle på 2300 meters höjd. Precis som vanligt i Kina visade sig staden vara större än vad vi trott.
I dessa trakter lever hankineser, muslimer och tibetaner sida vid sida. Detta tibetanska tempel stod längs vägen.
Och i floden stod ett gäng yakar.
Och på kullarna gick det får.
Sedan ett par dagar har vi sällskap med vår polske vän som vi cyklade med i centralasien. Han cyklar lite långsammare än oss och brukar starta tidigare än oss på mornarna och vi brukar nå ifatt honom runt lunch.
Efter ett par timmars trampande skymtade vi en cyklist framför oss, men när vi kom ifatt visade det sig vara en annan cyklist än vår polske kompis. Det var en kines som talade utmärkt engelska. Han presenterade sig som Fisher och berättade att han var dataingenjör som efter tre års jobb sade upp sig för att cykla runt hela Kina. Han hade varit ute i ett år och två dagar och just klarat av 2000 mil när vi träffades.
På frågan om varför han bara cyklar i Kina och ej utomlands svarade han att det är för krångligt att få pass och sedan söka massa visum - något vi känner igen, men som ”arbetslös” kines är det nog svårt att få visum till Europa. Han har ju dock ett stort och spännande eget land att cykla i...
Efter att vi lämnat staden Minle för att trampa mot bergspassen blev landskapet kargare.
Vi trampade längs en å till vilken det rinner små bäckar. Denna å rinner senare ut i gula floden. Det är intressant att se hur vattnet har så olika färg vilket förmodligen har att göra med bergrunden.
Mitt emellan de båda passen ligger byn Ebuzhen. Det var bara ett par grader varmt ute och blåste rejält och vår polske kompis hade fått feber, förmodligen till följd av för hård ansträngning, för lite mat och för snabb stigning till hög höjd. Byn har inte mycket att skryta med men det fanns ett gammalt gistet och ganska skitigt värdshus utan vare sig rinnande vatten eller toalett. Polackens tillstånd gjorde att vi skippade planerna på att tälta och istället knödde in oss alla fyra i ett dubbelrum i värdshuset.
På morgonen fick jag bevittna hur en jak slaktades på gårdsplanen bakom värdshuset.
En halvtimme senare såg det ut så här.
Byn var inte stor och här ser man en av tre gator.
De tibetanska husen i området är vackert dekorerade.
Det var rejält motlut sista biten upp mot andra passet som var på knappt 3800 meter.
På toppen fanns en tibetansk helig plats
Efter motlut kommer medlut och när vi så småningom kom ner på lägre nivå hamnade vi i jordbruksmarker igen. Det är alltid kul att titta på när andra jobbar ;-)
Kärvar med säd stod uppställda på tork ute på vissa av fälten medan andra skördades med moderna skördetröskor.
För en dryg vecka sedan beslutade vi oss för att lätta packningen genom att slänga överflödiga reservdelar samt skeppa hem våra varma tröjor och regnkläder till Bangkok. Vi visste att detta var ett vågspel och när vi den tredje kvällen efter vi lämnat Zhangye såg hur molnen drog ihop sig till regn så var vi inte helt nöjda.
Mycket riktigt så regnade det och var 8 grader varmt följande morgon. Medan kinesen och polacken trampade vidare stannade vi för att köpa varsitt par långkalsonger och en fleecetröja. Så snart detta var gjort slutade det regna 
Det kom att bli en av de bästa cyklingsdagarna så här långt med medvind, svagt utför, lagom temperatur och en fullständigt underskön natur även om solen sällan tittade fram.
Vi beskådade en hel del lokal kultur i form av tibetanska tempel och vackra kinesiska dörrportar.
Vädret var höstlikt och gulnande björkar gjorde att vi kände oss som hemma i Europa. Kolla björken i nedre högra hörnet.
Byar på andra sidan älven nås genom broar. Denna hängbro tyckte jag såg extra härlig ut.
En av fördelarna med att cykla i sällskap med andra är att vi äntligen kan få några bilder på oss tillsammans.
De små samhällen vi passerar har ofta något slags härbärge. Vi har dock svårt att hitta dem men för vår kinesiske vän är det ju naturligtvis enkelt. I byn där våra vägar skulle skiljas åt vi en sista gemensam middag. Det var rejält kallt, både inne och ute.
Alla vi träffat som cyklat på motorvägen har problem med mycket punkor. Efter att ha sluppit punkor i flera dagar vaknade jag till en pyspunka sista dagen. Har man en inglasad veranda att sitta och fixa den i så ska man ju inte klaga.
Inglasade uterum verkar vara lika vanligt i dessa trakter som i Sverige. Kan det månne ha med likartade vädertyper att göra???
Sista 12 milen ner till Minhe gick genom samma dalgång som vi trampat i föregående dag. I början var det lika vackert som tidigare.
Fyra mil från stan började ett två mil långt och dammigt vägbygge och två mil från stan blev trafiken på de dammiga vägarna så intensiv att vi hade svårt att se framför oss på grund av all rykande damm.
När vi kom fram till staden Minhe var vi rejält skitiga. Vi hittade till slut ett hotell som hade tillstånd att hysa utländska gäster. Dock hade dom inte något bagagerum så vi fick ta cyklarna in i hissen och förvara dem på rummet. Både cyklarna och vi var genomskitiga vilket kanske syns på mitt svarta ansikte. Inte utan att vi tycker lite synd om städerskan.
Idag trampar vi vidare mot nya berg och i morgon hoppas vi kunna korsa Gula Floden.
To be continued...
Medlem sedan 2008
17 sep. 2013#251
Helt underbart att få följa med er på resan.
Tackar så mycket.
gäst
17 sep. 2013#252
ZHANGYE - MINHE
Äntligen har vi den bruna öknen bakom oss och de gröna och bergiga områdena framför oss.
Det rivs ju mycket gammal i Kina för att ersättas med moderna byggnader. När vi trampadeut ur Zhangye kom vi till ett område där den gamla bebyggelsen fått stå kvar.
Runt omkring Zhangye bedrivs jordbruk. Det grönskade och växte blommor överallt och efter en månad i öknen var härligt att kunna vila ögonen på annat än bara sand och sten.
Zhangye ligger på 1500 meters höjd och var det 10 mil på en spikrak väg till ett dubbelpass på 3800 meters höjd. Vi hade medvind och eftersom det var väldigt svag lutning körde vi upp i hög fart. Dock var vi rädda för att få höjdrelaterade problem om vi körde upp för snabbt så vi planen var att övernatta halvvägs i staden Minle på 2300 meters höjd. Precis som vanligt i Kina visade sig staden vara större än vad vi trott.
I dessa trakter lever hankineser, muslimer och tibetaner sida vid sida. Detta tibetanska tempel stod längs vägen.
Och i floden stod ett gäng yakar.
Och på kullarna gick det får.
Sedan ett par dagar har vi sällskap med vår polske vän som vi cyklade med i centralasien. Han cyklar lite långsammare än oss och brukar starta tidigare än oss på mornarna och vi brukar nå ifatt honom runt lunch.
Efter ett par timmars trampande skymtade vi en cyklist framför oss, men när vi kom ifatt visade det sig vara en annan cyklist än vår polske kompis. Det var en kines som talade utmärkt engelska. Han presenterade sig som Fisher och berättade att han var dataingenjör som efter tre års jobb sade upp sig för att cykla runt hela Kina. Han hade varit ute i ett år och två dagar och just klarat av 2000 mil när vi träffades.
På frågan om varför han bara cyklar i Kina och ej utomlands svarade han att det är för krångligt att få pass och sedan söka massa visum - något vi känner igen, men som ”arbetslös” kines är det nog svårt att få visum till Europa. Han har ju dock ett stort och spännande eget land att cykla i...
Efter att vi lämnat staden Minle för att trampa mot bergspassen blev landskapet kargare.
Vi trampade längs en å till vilken det rinner små bäckar. Denna å rinner senare ut i gula floden. Det är intressant att se hur vattnet har så olika färg vilket förmodligen har att göra med bergrunden.
Mitt emellan de båda passen ligger byn Ebuzhen. Det var bara ett par grader varmt ute och blåste rejält och vår polske kompis hade fått feber, förmodligen till följd av för hård ansträngning, för lite mat och för snabb stigning till hög höjd. Byn har inte mycket att skryta med men det fanns ett gammalt gistet och ganska skitigt värdshus utan vare sig rinnande vatten eller toalett. Polackens tillstånd gjorde att vi skippade planerna på att tälta och istället knödde in oss alla fyra i ett dubbelrum i värdshuset.
På morgonen fick jag bevittna hur en jak slaktades på gårdsplanen bakom värdshuset.
En halvtimme senare såg det ut så här.
Byn var inte stor och här ser man en av tre gator.
De tibetanska husen i området är vackert dekorerade.
Det var rejält motlut sista biten upp mot andra passet som var på knappt 3800 meter.
På toppen fanns en tibetansk helig plats
Efter motlut kommer medlut och när vi så småningom kom ner på lägre nivå hamnade vi i jordbruksmarker igen. Det är alltid kul att titta på när andra jobbar ;-)
Kärvar med säd stod uppställda på tork ute på vissa av fälten medan andra skördades med moderna skördetröskor.
För en dryg vecka sedan beslutade vi oss för att lätta packningen genom att slänga överflödiga reservdelar samt skeppa hem våra varma tröjor och regnkläder till Bangkok. Vi visste att detta var ett vågspel och när vi den tredje kvällen efter vi lämnat Zhangye såg hur molnen drog ihop sig till regn så var vi inte helt nöjda.
Mycket riktigt så regnade det och var 8 grader varmt följande morgon. Medan kinesen och polacken trampade vidare stannade vi för att köpa varsitt par långkalsonger och en fleecetröja. Så snart detta var gjort slutade det regna
Vi beskådade en hel del lokal kultur i form av tibetanska tempel och vackra kinesiska dörrportar.
Vädret var höstlikt och gulnande björkar gjorde att vi kände oss som hemma i Europa. Kolla björken i nedre högra hörnet.
Byar på andra sidan älven nås genom broar. Denna hängbro tyckte jag såg extra härlig ut.
En av fördelarna med att cykla i sällskap med andra är att vi äntligen kan få några bilder på oss tillsammans.
De små samhällen vi passerar har ofta något slags härbärge. Vi har dock svårt att hitta dem men för vår kinesiske vän är det ju naturligtvis enkelt. I byn där våra vägar skulle skiljas åt vi en sista gemensam middag. Det var rejält kallt, både inne och ute.
Alla vi träffat som cyklat på motorvägen har problem med mycket punkor. Efter att ha sluppit punkor i flera dagar vaknade jag till en pyspunka sista dagen. Har man en inglasad veranda att sitta och fixa den i så ska man ju inte klaga.
Inglasade uterum verkar vara lika vanligt i dessa trakter som i Sverige. Kan det månne ha med likartade vädertyper att göra???
Sista 12 milen ner till Minhe gick genom samma dalgång som vi trampat i föregående dag. I början var det lika vackert som tidigare.
Fyra mil från stan började ett två mil långt och dammigt vägbygge och två mil från stan blev trafiken på de dammiga vägarna så intensiv att vi hade svårt att se framför oss på grund av all rykande damm.
När vi kom fram till staden Minhe var vi rejält skitiga. Vi hittade till slut ett hotell som hade tillstånd att hysa utländska gäster. Dock hade dom inte något bagagerum så vi fick ta cyklarna in i hissen och förvara dem på rummet. Både cyklarna och vi var genomskitiga vilket kanske syns på mitt svarta ansikte. Inte utan att vi tycker lite synd om städerskan.
Idag trampar vi vidare mot nya berg och i morgon hoppas vi kunna korsa Gula Floden.
To be continued...
Beundrar Er.nog i er ålder man ska göra en sån resa.-
Medlem sedan 2008
17 sep. 2013#253
Ett ordspråk som tål att upprepas och som känns än mer aktuellt när man följer en tråd som denna är att "det finns ingenting som är omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid". Tack för att ni delar med er.
17 sep. 2013#254
Man ryser i kroppen över hur bra det här är....
Medlem sedan 2012
17 sep. 2013#255
Love it! tack ännu en gång.
Sylvia
Logga in för att svara.