Från Göteborg till Bangkok på cykel

Vilka kämpar ni är, fortsatt lycka till.

Skinnarmo och Klum - släng er i väggen

Det här kallar jag expedition - på riktigt.

Tyvärr har jag tappat intresset för denna tråd. Att flyga tillbaka till Sverige när det passa är inte riktigt det jag trodde från början...Lite fake story....

Besynnerlig kommentar. 

Jag tror nog att Du minns, alltför tidigt bortgångna, Göran Kropp. Kanske mest känd för sin cykeltur från Sverige till Mount Everest. Som han besteg. Utan syrgas. Innan han cyklade hem igen.

Men. På hemresan gjorde han, likt Banankontakt, ett stopp och flög till Tyskland för att medverka i ett TV program innan han flög tillbaka och cyklade vidare. Kallar Du även Göran Kropp för "fuskare". Vad värre är p.g.a. av visatrubbel var han dessutom tvungen att ta cykeln på tåget en bra bit för att komma hem. Alltså måste han ha varit en riktig "dubbelfuskare". Dock inte i mina ögon. Varken Banankontakt eller Göran Kropp.

Tack till Banankontakt för en mycket intressant tråd. Undrar hur man bär sig åt för att hitta en thailändska som frivilligt sätter sig på en cykel? Från Sverige till Thailand. Mitt hus ligger längst in i ett "ghetto" så vi har ca 400 m till "stora vägen". Jag köpte cyklar till "ungdjävlarna" för att de skulle slippa gå till skolbussen som alltså hämtar upp utanför området.   Efter 2 månader dagligt gnäll av hur jobbigt det var att cykla dessa 400 m gav jag upp och köpte dom en moppe.

Man blir peppad av denna tråd, tror jag skall cykla till Finland i sommar!

Man blir peppad av denna tråd, tror jag skall cykla till Finland i sommar!

Från Haparanda eller?

Jag tycker personligen att det låter som en närmast hopplös uppgift att cykla från Göteborg ända till Bangkok.

Så länge det cyklas i europa är det kanske inte så komplicerat men när man cyklar in i osivilicerade länder som Iran, Afghanistan och pakistan kanske det blir lite värre och hur ska det cyklas via indien??

Genom de stora bergsområdena i Bangladesh och norra indien??? För annars ligger ju indiska oceanen i vägen

BTT

Bästa tråden på länge!

Med vänlig hälsning,

Är det ingen modd som jobbar i kväll ???

Är det ingen modd som jobbar i kväll ???

Jodå men testa att klicka på "ANMÄL inlägg" så ser vi att det är tokiga inlägg mycket snabbare.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen!

Fantastisk tråd och jag är så tacksam att jag får följa med på resan...

 

 

 

 

Är helt enig med er, en kanontråd är det

Jag tycker personligen att det låter som en närmast hopplös uppgift att cykla från Göteborg ända till Bangkok.

 

Så länge det cyklas i europa är det kanske inte så komplicerat men när man cyklar in i osivilicerade länder som Iran, Afghanistan och pakistan kanske det blir lite värre och hur ska det cyklas via indien??

Genom de stora bergsområdena i Bangladesh och norra indien??? För annars ligger ju indiska oceanen i vägen

 

BTT

Vad som är en hopplös uppgift skiljer sig nog väldigt från person till person. För oss ryms denna cykelresa inom rimlighetens gräns medan andra tycker det är stolleprov. Sådant som vi tycker är stolleprov kanske andra tycker är helt normalt.

Att cykla mellan Europa och Asien är inte så ovanligt som man kan tro. Göran Kropps cykeltur har ju redan nämnts och vi har stött på många andra som är ute på liknande turer. Senast var förra veckan då vi sprang på en polack som är på väg till Sydney. För ett par veckor sedan cyklade vi under två dagar ihop med två britter som skulle till Indien respektive Rayong!!!

Vi är nu i Georgien och skall ta färja över Kaspiska havet i Azerbadjan. Detta är B-alternativet då A-alternivet Iran föll bort i våras pga. dom inte ger visum till ensamresenärer under perioden före och under sommarens presidentval. Iran är lite av standardrutten för dom som skall cykla till Asien och tvärtom om vad man kan tro råder det en delad mening inom cykelsubkulturen att Iran är "peak of hospitality". Dom må ha en knäpp regering, men folket bemöter tydligen cyklister och andra resenärer på ett mycket gästfritt sätt. Vi fick det senast bekräftat av en annan thailändsk cyklist som vi hängde med några dagar här i Georgien och som cyklat runt i Iran i en dryg månad.

Mellan Kina och Pakistan går den berömde Karakoram Highway vilken lockar många cyklister, men vi skall inte ta den vägen den här gången. Kommer man till Pakistan är man snart i Indien och därifrån kommer man inte vidare landvägen. Genom Burma är det kört och från Indien kommer man inte in i Kina, ej heller från Nepal. Indien är världens största återvändsgränd, men i diverse cykelforum på nätet hoppas man på att demokratiseringsprocessen i Burma skall leda till att man kan cykla den vägen istället för den långa omvägen genom Kina. 

Tack till Banankontakt för en mycket intressant tråd. Undrar hur man bär sig åt för att hitta en thailändska som frivilligt sätter sig på en cykel? Från Sverige till Thailand. Mitt hus ligger längst in i ett "ghetto" så vi har ca 400 m till "stora vägen". Jag köpte cyklar till "ungdjävlarna" för att de skulle slippa gå till skolbussen som alltså hämtar upp utanför området.   Efter 2 månader dagligt gnäll av hur jobbigt det var att cykla dessa 400 m gav jag upp och köpte dom en moppe.

Tack själv

Sambon och jag hittade varandra långt innan vi började cykla ihop. Vi gillar friluftsaktiviteter och när vi flyttade till Sverige försökte jag introducera henne för kajakpaddling, men hon gillade det aldrig. Däremot cyklade hon 9 km enkel väg in till centrum för att spara pengar under tiden vi båda pluggade. Samma år skulle jag göra en svensk klassiker men tvingades lämna återbud vätternrundan. Sambon tyckte det var synd på 800 spänn och tog min biljett och körde själv. Vältränad efter vättern tyckte hon vi skulle göra en cykeltur i Provence senare på sommaren och på den vägen är det. Så man kan nog säga att det nog är mer hon som dragit in mig i cykelturistandet än tvärtom.  

Därefter har vi upptäckt att cykling är en boomande sport i Thailand. Jag har en gammal begagnad racer ståendes i Bangkok och brukar köra på den tillsammans med ett gäng när vi är där på semester och många i det sällskapet är riktigt duktiga. Däremot är det nog tyvärr en lång uppförsbacke att få thailändare att använda cykel som vardagligt transportmedel. Du har ju själv märkt detta på ett handfast sätt. Kanske ett cykel-wii-spel skulle bli mer använt. men då kommer ungarna ju förstås aldrig fram till den där busshållplatsen

Vi är nu i den sydgeorgiska staden Bojormi - känd för sitt mineralhaltiga och stinkande vatten...

Detta blir ett nästan cykelfritt inlägg med vanliga turistbilder från vår vistelse i Istanbul - staden med ett ben i Europa och ett annat i Asien

Istanbul

Ingen av oss hade varit i Istanbul tidigare så vi ville få möjlighet att stanna ett par dagar för att se lite sevärdheter. 

Aya Sophia var en upplevelse. Typ 1500 år gammal och först kyrka, sedan moské och nu museum. Väldigt mycket turister men det är det ju ofta i stora städers största turistattraktioner. 

Intill Aya Sofia ligger den blå moskén som fått sitt namn av den blåa tonen i mosaiken på insidan. Pampigt värre, men lång kö för att få komma in. Bilden visar taket.

Galatabron över viken ”the golden horn” är en klassiker. Folk står och fiskar från bron och vi passerade ett antal gånger vid olika tider och insåg då att dom fångade olika sorters beroende när på dygnet det var. 

Under Galatabron finns restauranger som säljer Balik Ekmek dvs. fisk i bröd. Det lär vara en klassiker i Istanbul men kändes mest som en turistfälla där man kränger på turister en bit makrill i en baguette. 

Gångtunneln under bron var packad med folk och varustånd. Kändes lite som MBK i Bangkok.

Skoputsare i ivrig diskussion med sin kund.

Säsongen med färska grönsaker kommer igång lite tidigare i i Turkiet än i Sverige. Tomaterna smakade till och med tomat vilket dom ju inte gör hemma vid den tiden av året. 

Mat verkar vara lika viktigt för turkarna som för thailändarna. Det åts överallt och gott var det. Och är man i Turkiet för första gången så måste man ju på ort och ställe testa det berömda turkiska kaffet.

Burak och Gökhan är två stycken turkiska långfärdscyklister som i månadsskiftet oktober/november (!!!!) cyklade mellan Oslo och Köpenhamn och då bodde hos oss i två nätter. Gökhan jobbar inom resebranschen och fixade hotell åt oss i tre nätter inne i centrala Istanbul. 

När vi var färdigturistade i centrum kom han och mötte oss och trampade med oss hem till Burak vars familj vi skulle bo hos i ytterligare fyra dagar.  Buraks familj bor på asiatiska sidan och ståendes på färjan som tog oss över Bosporen fick vi vinka adjö till Europa. 

Cyklarna stod också parkerade på däck, men dom visade inga tecken på upphetsning över att snart få rulla på en annan kontinents vägar.

Buraks familj som pendlar mellan sina två boenden i Istanbul och Zonguldak på svarta havskusten, tog emot oss med öppna famnen och såg till att vi aldrig var hungriga. Mormor bor hos familjen halvårsvis.

Liksom när man är gäst hos någon i Thailand så dröjer det inte länge mellan måltiderna när man är gäst hos någon i Turkiet. Väldans tur att vi bränner lite kalorier om dagarna för annars hade vi snart sett ut som fotbollar.

På tal om fotboll så var vi ute en kväll på stan en kväll när istanbullaget Fenerbache skulle spela match och en stor grupp supporters hade samlats i ett gathörn och sjöng sånger och hejaramsor för att komma i rätt stämning. Totalt ointresserade av fotboll insåg vi dock snart att turkarna är lika galna i fotboll som thailändarna. Vi lärde oss snabbt namnen på några viktiga turkiska lag vilket senare visade sig fungera bra för att bryta isen när vi skulle kommunicera med folk vi inte kunde tala med pga språkproblem.

Efter att ha bott på vandrarhem, enkla hotell och tält var det skönt att få komma hem till en familj och vara med dem ett tag. Att packa upp väskorna utan att behöva packa dem igen följande morgon var underbart. Jag gillar att laga mat och under de nära två månader vi varit iväg har jag inte lagat annan mat än på friluftsköket så det var roligt att få härja lite i ett riktigt kök igen.

I Turkiet är dom duktiga på sötsaker och efterrätter och en dag tog vårt värdpar ut oss till ett ställe för att dricka the och äta efterrätter. Vi beställde in varsin efterrätt, men jag tror att jag och sambon vräkte i oss 3,5 av de fyra skålarna på bordet...

På kvällen under vår sista kväll i Istanbul tog familjen med oss till en utomhus theservering. Det var lite kallt, men vi fick filtar och satt på golvet i små bås och drack the medan vi spanade på ljusen från centrum på den europeiska sidan samtidigt som stora fartyg seglade förbi i mörkret.

Fan vad grymt asså!  

En imponerande cykeltur    , skulle själv aldrig tänka mig tanken att göra denna rumpgnidarresa.