En studie i grymhet

Satt igår på flygplatsen och läste om ännu en attack mot en skola i södra Thailand och återigen vänder det sig i magen och jag förlorar ännu lite mera av min tro på mänskligheten. På nästa uppslag är det en artikel som slår fast att den nuvarande strategin för att få fred i södra Thailand inte fungerar – verkligen? Krävs det total 4,000 döda, varav många kvinnor och barn, 130 döda lärare och många hundra uppeldade skolor, sjukhus och andra byggnader för att denna insikten skall komma. http://www.nationmultimedia.com/home/2010/06/15/opinion/Strategy-in-the-south-is-still-not-working-30131560.html

Vet inte om det handlar om att jag är mitt inne i ett feberdelirium eller för att jag har våldsam magkramp som jag blir så deppig när jag tänker på det. Igår tänkte jag att jag ville skriva något om det på MPR men sket i det för att jag varken hade tid eller ork. Idag ligger jag sjuk på ett hotellrum och är uttråkad i varje liten del av kroppen och då lockar arbetsflykten dessto mer.

Jag tänker undvika att gå in på själva konflikten i sig för mkt. Vissa vill måla upp det som en religiös konflikt medans andra menar att det handlar om etnisk separatism. En tredje grupp pratar om simpel brottslighet understödd av kriminella nätverk som utnyttjar oredan som konflikten skapar osv. Konflikten är komplicerad – det borde det inte råda några tvivel om. Det är knappast så enkelt som att buddist står mot muslim även om jag vet att det finns forummedlemmar som konsekvent hävdar det.

Oavsett orsaker så har människorna boende i syd ett gemensamt problem. Deras vänner, barn och bekanta dör för ett syfte som är ganska oklart. Kampen är inte riktigt så mkt för någonting som mot någonting. Ett utbrett förakt och hat mot centralstaten skapar ett delvis egengjort och delvis Bangkok-sponsrat utanförskap där utbildning står som den yttersta symbolen för förtrycket.

Förr om åren så var det i princip uteslutande buddistiska lärare i skolorna. Du hade buddistiska symboler som utsmyckning och ledigt under buddistiska högtider etc. Dessutom pratade lärarna thailändska och då främst central-thai. Enda haken var att en majoritet av barnen var muslimer och en majoritet av barnen inte pratade thai och hade Jahwi som modersmål. Detta var under decinnier en extremt omtvistad fråga. Nuförtiden har utbildningssystemet utvecklats och insett att det finns såväl moraliska som pedagogiska poänger med att ha religionsfrihet i skolan samt att undervisning sker på ett språk barnen behärskar. Detta nya och mkt goda initiativ har dock inte börjat ge resultat ännu som det verkar. Skolan är fortfarande symbolen för allt ont och utbildningsväsendets historia ligger dagens skolbarn till last.

Det går nog aldrig att förstå hur folk resonerar i dessa situationer. Hur ett hat så starkt kan utvecklas att man med rått mod kan stoppa en skolbuss och plocka ut 8 lärare en och en endast för att avrätta. 2 buddistiska lärare först och sedan 6 muslimska för att de stödjer centralmakten. Eller hur de buddistiska byborna resonerade när de som hämd för de 2 avrättade buddistiska lärarna helt sonika attackerade en muslimsk skola och såväl lärare som barn omkom.

Militären har nog inte imponerat på någon med sin insats sedan konfliktens början. Felsteg efter felsteg med dödlig utgång har lett till att deras förtroende ör på noll. Nyinryckta lumpenkillar samt paramilitärer skall hantera en i princip omöjlig situation. Att dessutom militären begått en rad av direkta övergrepp mot lokalbefolkningen men att inte en enda militär dömts för varken misshandel, tortyr, våldtäkt eller mord bidrar också till en generell och utbredd avsky.

Det som intresserar mig lite grann är hur denna fråga har hanterats på diverse Thailandsforum de senaste åren. Då och då dyker det upp uttryck för avsky mot en begången våldsakt men annars är det lite av en icke-fråga. Jag tror detta handlar om flera saker men framförallt tror jag att det känns obekvämt för många.

För några veckor sedan stod det även klart att för vissa så är det skillnad på folk och folk. Även om det inte riktigt uttalas så ses de boende i de södra provinserna som inte riktiga thailändare och det verkar vara lite skyll er själva attityd som råder. Det berömda och flitigt marknadsförda medmänskligheten slutar tydligen någonstans norr om Songhkla. Har själv fått höra kommentarer om att enda skälet att jag orkar bry mig för att min fru är muslim osv. Man slutar aldrig att förvånas ibland.

Syftet med tråden – lite osäker faktiskt. Mest bara väldigt frustrerad.

Ett mycket lite axplock av olika händelser de senaste åren.

In November 2006, five teachers were killed, two were injured and ten schools were set on fire. On 24 November, insurgents shot and burned to death teacher Non Chaisuwan in front of staff and students in Sai Buri District, Pattani. The incident triggered the closure of nearly a thousand schools for a week.

In July 2008, insurgents allegedly issued a fatwa permitting the targeting of students. However, students had already been targeted for some time with as many as 30 killed and 14 injured in 2007 and 2008 (as of 31 July) – mostly in incidents in which students were shot on buses or, in one case, in their dormitory.

On 1 July 2007, gunmen opened fire on a 58-year-old Islamic teacher and five students in Pattani Province, killing the teacher and two boys, aged 9 and 11.

In two separate incidents in November 2007, a Muslim student was shot dead in Pattani Province763 and another was killed in Yala.

On 5 February 2008, a religious teacher at a private Islamic school was allegedly beaten, kicked, jumped on and suffocated with plastic bags by border police.

On 11 June 2008, a teacher was shot dead in Yala Province.

On 9 June 2008, separatists killed eight soldiers, and decapitated one of them, when they ambushed a teacher protection unit in Chanae District, Narathiwat.

On 20 May 2008, suspected insurgents shot dead an Islamic teacher on his way to school in Yala.

A chillingly complex operation was carried out on 2 June 2009 when insurgents attacked a pick-up truck carrying six teachers home from schools in Ja Nae District, Narathiwat Province. Gunmen disguised as government soldiers on motorbikes overtook a truck carrying a group of teachers and forced it to stop at a fake roadblock set up by other gunmen in their group.

Two Buddhist Thai teachers were singled out and killed: Atcharapon Tehpsor, a teacher at Ban Dusung Ngor School, who was eight months pregnant, and Warunee Navaka, a teacher at Barn Ri Nge School. Buddhist teachers were not the only targets. Muslim teachers were killed for “collaborating” with the state education system. There were also revenge killings on teachers in Muslim schools.

Det som intresserar mig lite grann är hur denna fråga har hanterats på diverse Thailandsforum de senaste åren. Då och då dyker det upp uttryck för avsky mot en begången våldsakt men annars är det lite av en icke-fråga. Jag tror detta handlar om flera saker men framförallt tror jag att det känns obekvämt för många.

Så länge inga turister/faranger är i fara är det väl ingen som bryr sig nämnvärt. Visst förfasas man om man råkar läsa en notis om något horribelt men det glöms ju snabbt av när man vänder blad och får läsa om Greens målvaktstavla i VM. En hel nation är i uppror.

Men, nu handlar det ju om allas vårat favoritland så man kan ju undra varför intresset inte är större. Kanske kan det bero på att Patani inte besöktes av turister eller att få faranger bodde där redan innan konflikten blossade upp igen? Som du redan nämnt känns det inte som det "riktiga" Thailand, vilket det kanske egentligen inte är heller. Det är nog ganska få som har partners från det området så i det stora hela kanske konflikten ligger på samma distans som burmas inre kaos.

Väldigt bra inlägg. Saknar fler skriverier i samma stil Hoppas du är sjuk ett tag till.

Hej

Ja det är en sorglig läsning även om det bara är en bråkdel av det som hänt där nere som är med.

Och det spelar ingen roll vilka som har makten i Bangkok dödandet fortsätter ändå, även om vissa på forumet tror att

situationen har förbättrats kraftigt sedan demokraterna kom till makten.

Det är nog bara dialog om ökat självstyre eller t.o.m självständighet som kan lösa problemet för gott.

Hoppas inte regeringen skapar en liknande situation i norr och nordost, dom borde ta lärdom av det som sker i södra

Thailand, och inte agera så att fler grupper i samhället känner sig så maktlösa och illa hanterade att dom som sista

desperata åtgärd känner sig tvingade att starta gerilla rörelser i landet.

Mvh Isan lover

Problemet är väl samma som överallt annars i världen, en eller ett par % av befolkningen i ett område vill ha makten till sig själva. Sen skiter dom i konsekvenserna för övrig befolkning (i regel brukar det skyllas på religiösa motsättningar eller att central regeringen inte lyssnar).

Det är vad jag tror i alla fall.

mvh. Lars

Kanske vore bäst för Thailand att avyttra de tre regionerna i syd till dem själva och sedan befria foket i Isaan genom att avyttra Isaan till Isaan.

Vipps så är alla inrikesdispyter borta,. njae eller i allafall inte Thailändska längre.

För att lösa konflikter tycks inte vara Thailändska politikers specialitet, näpp vänd bort huvudet så man inte ser vad som händer, då finns inte problemen mer.

Att lösa problem betyder att man måste kompromissa, men detta är för Thailändska politiker samma sak som att tappa ansiktet, och det vet vi ju att de aldrig kan acceptera.

Kanske vore bäst för Thailand att avyttra de tre regionerna i syd till dem själva och sedan befria foket i Isaan genom att avyttra Isaan till Isaan.

Vipps så är alla inrikesdispyter borta,. njae eller i allafall inte Thailändska längre.

För att lösa konflikter tycks inte vara Thailändska politikers specialitet, näpp vänd bort huvudet så man inte ser vad som händer, då finns inte problemen mer.

Hej

Jag håller med dig och tror att lösningar liknande dom Sverige har gjort tillsammans med våra samer på senare tid, som

numera har mer inflytande över sina områden, språk och kultur skulle vara om inte perfekta så i alla fall ganska bra.

Att enbart försöka betvinga regioner och folkgrupper med våld fungerar inget vidare, och att sopa problemen under mattan

och låtsas att allt är bra fungerar ju inte heller.

Mvh Isan lover

Visst är det en oerhört tråkig utveckling som varit i dom tre sydligaste provinserna dom senaste 10 åren och helt klart har dom hårda nypornas politik, som för övrigt antagligen stöds av dom flesta thailändare, bara förvärrat situationen.

Nu när hatet mellan grupperna blivit avgrundsdjupt så är det i princip omöjligt att göra något åt konflikten på kort sikt längre. Istället är nog den enda vägen framåt att via eftergifter långsamt försöka normalisera förhållandena. Börjar man idag så kanske nästa generation kan samsas hyfsat bra, åtminstone inte mörda varandra.

Problemet med att ge självstyre är väl att väldigt många, under dom senaste 100 åren inflyttade, innevånare inte vill ha det utan fortsätta lyda under centralmakten samtidigt som dom så att säga ursprungliga innevånarna helst inte vill ha med centralmakten Thailand att göra. Ett annat problem är väl dom värdefulla oljefyndigheter som finns i området.

Eftergifter som ett visst självstyre, samma medborgerliga, språkmässiga och kulturella status för båda sidor är en början i alla fall. Kanske även t ex en allmän amnesti, statens ursäkt samt skadestånd till drabbade familjer är nödvändiga i ett inledningsskede. Därefter förstås uppbyggnad av ett rättvist rättssystem där parterna har egenvalda representanter. Likhet inför lagen är väl essentiell och kanske även en del justeringar av lagtexter.

Intressant är dock att konstatera att assiileringen på många andra håll i landet gått nästan helt smärtfritt så här långt trots att den sker på bekostnad av mångas modersmål och särkulturer. Thai var väl egentligen bara modersmål för runt 40% av innevånarna i landet Thailand fram tills helt nyligen om jag inte missminner mig. Bara i vår hemprovins Surin så finns tre stora språkgrupper, förutom thai (lao, khmer, suay). Men att all undervisning osv sker på enbart riksthai är det ingen där som reagerar nämnvärt på. Vet inte hur många språk det finns i Thailand, men väldigt många är det.

Men det kanske inte är så konstigt att befolkningen inte bryr sig att dom tappar sin särart eftersom vi tills helt nyligen accepterat det även här i Sverige. Här uppe i Norrbotten fanns tidigare ingen undervisning på samiska eller meän kieli trots att det var väldigt många barns modersmål. Nu, när det snart är försent, har man dock fått upp ögonen för bevarandet.

I södra Thailand är det dock klart att dom inte vill bli mer thailandiserade längre.

Får det första gäller det här:

UD avråder sedan tidigare från icke nödvändiga resor till provinserna Narathiwat, Yala, Pattani och Songkhla i södra Thailand, på grund av säkerhetsläget där. (23 april 2010)

Det betyder att reseförsäkringen inte gäller fullt ut om du besöker dessa provinser.

För att bilda sig en uppfattning om de påstådda anledningarna till den uppkomna situationen och oroligheterna, är det nog nyttigt att studera fakta om dessa 3 thailändska provinser ur ett historiskt perspektiv.

http://en.wikipedia.Pattani_Kingdom

Samt upprorsorganisationens struktur och historia:

http://en.wikipedia.org/wiki/PULO

Jag vet inte om det finns önskemål från upprorsmakarna att också "befria" de delar av Malaysia som skulle ingå i Kungadömet Pattani??

Utdrag ur artikel från Amnesty 2008: http://www2.amnesty.4B?opendocument

"Våldsamheter förekommer nästan dagligen i området, men måndagens attack mot armén beskrivs av BBC som en av de blodigaste hittills. Omkring 40 000 thailändska poliser och soldater finns i de södra provinserna men de har inte lyckats slå ned upproret. På nyårsafton skadades 27 personer vid tre olika bombattacker mot nöjeslokaler i Sungai Kolok i Narathiwat.

Enligt en rapport från Human Rights Watch, HRW, i augusti 2007 är civila ofta måltavla för rebellernas attacker. Både buddhister och muslimer i södra Thailand drabbas av våldet. Enligt HRW är ett av syftena för attackerna att driva iväg buddhistiska thailändare från området.

Sedan upproret inleddes 2004 har rebellerna haft en låg profil rent publicitetsmässigt. HRW uppger att rebellerna är bybaserade militanter som kallar sig ”Pattani Freedom Fighters”, som har bildat ett löst nätverk kallat ”National Revolution Front-Co-ordinate”. Medlemmar, som HRW samtalat med uppgav att det inte var intresserade av någon dialog med den thailändska regeringen.

Även thailändska säkerhetsstyrkor har anklagats för övergrepp, däribland godtyckliga arrresteringar och utomrättsliga avrättningar."

I de södra provinserna i Thailand beräknas omkring 85 procent av befolkningen vara muslimer. Området tillhörde ursprungligen kungariket Pattani. 1902 införlivades området med Thailand. Många av invånarna upplever att de har mer gemensamt med malajerna än med thailändarna. Språket yawi är en malajsisk dialekt.

På 1970-talet inledde muslimska separatister ett uppror där bland annat Pulo, Pattani United Liberation Organisation, deltog. I slutet av 1980-talet lade de flesta väpnade grupper ned vapnen. Därför kom de samordnade attackerna mot skolor och arméförläggningar den 4 januari 2004 som en överraskning."

Jag ser det som att den enda lösningen vore någon form av självstyre, autonomi.

Givetvis är metoderna, som används från båda sidor förkastliga, behöver väl knappast nämnas här..

JohanB

Visst är det en oerhört tråkig utveckling som varit i dom tre sydligaste provinserna dom senaste 10 åren och helt klart har dom hårda nypornas politik, som för övrigt antagligen stöds av dom flesta thailändare, bara förvärrat situationen.

Nu när hatet mellan grupperna blivit avgrundsdjupt så är det i princip omöjligt att göra något åt konflikten på kort sikt längre. Istället är nog den enda vägen framåt att via eftergifter långsamt försöka normalisera förhållandena. Börjar man idag så kanske nästa generation kan samsas hyfsat bra, åtminstone inte mörda varandra.

Problemet med att ge självstyre är väl att väldigt många, under dom senaste 100 åren inflyttade, innevånare inte vill ha det utan fortsätta lyda under centralmakten samtidigt som dom så att säga ursprungliga innevånarna helst inte vill ha med centralmakten Thailand att göra. Ett annat problem är väl dom värdefulla oljefyndigheter som finns i området.

Eftergifter som ett visst självstyre, samma medborgerliga, språkmässiga och kulturella status för båda sidor är en början i alla fall. Kanske även t ex en allmän amnesti, statens ursäkt samt skadestånd till drabbade familjer är nödvändiga i ett inledningsskede. Därefter förstås uppbyggnad av ett rättvist rättssystem där parterna har egenvalda representanter. Likhet inför lagen är väl essentiell och kanske även en del justeringar av lagtexter.

Intressant är dock att konstatera att assiileringen på många andra håll i landet gått nästan helt smärtfritt så här långt trots att den sker på bekostnad av mångas modersmål och särkulturer. Thai var väl egentligen bara modersmål för runt 40% av innevånarna i landet Thailand fram tills helt nyligen om jag inte missminner mig. Bara i vår hemprovins Surin så finns tre stora språkgrupper, förutom thai (lao, khmer, suay). Men att all undervisning osv sker på enbart riksthai är det ingen där som reagerar nämnvärt på. Vet inte hur många språk det finns i Thailand, men väldigt många är det.

Men det kanske inte är så konstigt att befolkningen inte bryr sig att dom tappar sin särart eftersom vi tills helt nyligen accepterat det även här i Sverige. Här uppe i Norrbotten fanns tidigare ingen undervisning på samiska eller meän kieli trots att det var väldigt många barns modersmål. Nu, när det snart är försent, har man dock fått upp ögonen för bevarandet.

I södra Thailand är det dock klart att dom inte vill bli mer thailandiserade längre.

Hej

Jag tror faktiskt att folk pratar ett språk (t.ex lao som i vår by) men tvingas studera på Thai är en av anledningarna till

att det inte går så bra för barnen (i vår släkt) i skolan, att få undervisning på sitt modersmål borde vara en rättighet

för alla minoritets grupper i Thailand.

För barnen är inte dummare där än på andra ställen, men att tvingas använda ett annat språk än det egna är onaturligt och

leder nog till minskad förståelse och minskat intresse.

Mvh Isan Lover

Hej

Jag håller med dig och tror att lösningar liknande dom Sverige har gjort tillsammans med våra samer på senare tid, som

numera har mer inflytande över sina områden, språk och kultur skulle vara om inte perfekta så i alla fall ganska bra.

Att enbart försöka betvinga regioner och folkgrupper med våld fungerar inget vidare, och att sopa problemen under mattan

och låtsas att allt är bra fungerar ju inte heller.

Mvh Isan lover

Hej IL. Jag kan informera dig om att man tycker det är bråk i svenska riksdagen så är det bara förnamnet om vad det är i Sametinget, tyvärr.

Kim. Min exsvärfar var från tornedalen och ansåg liksom jag att meän kieli inte är ett eget språk utan en dialekt som tex älvdalsmålet är som jag gissar Odin behärskar men ingen av oss andra skulle fatta ett dugg vad dom pratar om över huvud taget.

Jag råkade befinna mig i foajen på Medborgarhuset i Arvidsjaur när Sametinget hade årsmöte en gång för många år sen.

Blev lite förundrad när alla mötesdeltagare kom ut och pratade rikssvenska med varandra.

Nu får jag väl på skallen att jag ser ner på andra folkgrupper men det tar jag med en klackspark eftersom jag har vänner bland både samer, tornedalingar.och en tatuerad älvdaling

Fritz

Det som intresserar mig lite grann är hur denna fråga har hanterats på diverse Thailandsforum de senaste åren. Då och då dyker det upp uttryck för avsky mot en begången våldsakt men annars är det lite av en icke-fråga. Jag tror detta handlar om flera saker men framförallt tror jag att det känns obekvämt för många.

Jag tror inte det handlar så mycket om att konflikten är obekväm utan mer på det Joints tar upp; nästan ingen på forumet har in-laws eller vänner från de tre södra provinserna. Känner man inte någon i konfliktområdet så blir konflikten lika anonym som vilken annan utländsk konflikt som helst, typ Afghanistan, Sudan, Kyrgyzstan, som man ägnar 10 sekunder åt innan man återgår till sitt vanliga liv.

Jag har dock emellanåt tänkt på hur sällan katastrofen i Deep South diskuteras bland mina thailändska in-laws och bekannta, politik i allmänhet är annars ett populärt samtalsämne. Jag tror att thailändare, även bättre utbildade, har oerhört svårt att förstå varför de inte vill vara thailändare och upplever dem som otacksamma. Jag är helt säker på att jag oftare hört Irakkriget diskuteras än konflikten i Deep South och det är ju oerhört svårt att tänka sig om man överför det på Sverige och flera tusen dött i orolighter i Skåne och Blekinge. Om det fanns ett gigantiskt hat så hade det nog diskuterats, det är mer en fråga om uppgivenhet, oförståelse och rent ointresse.

Trots allt tror jag att åtminstonde den yngre generationen insett att det krävs ett större självstyre i Deep South och då de flesta inte verkar anse att de är en riktig del av Thailand iaf så borde det inte vara så svårt att uppfylla det.

Hej

Jag tror faktiskt att folk pratar ett språk (t.ex lao som i vår by) men tvingas studera på Thai är en av anledningarna till

att det inte går så bra för barnen (i vår släkt) i skolan, att få undervisning på sitt modersmål borde vara en rättighet

för alla minoritets grupper i Thailand.

För barnen är inte dummare där än på andra ställen, men att tvingas använda ett annat språk än det egna är onaturligt och

leder nog till minskad förståelse och minskat intresse.

Mvh Isan Lover

Hej IsaanLover,

är det verkligen så att barnen i byn känner sig ”tvingade” studera på Thailändska?

De bor ju i Thailand och förmodligen ska de skapa sig en framtid i landet?

Chansen att kunna göra detta uppe i byn är väl inte så stor när befolkningen sväller och arbetstillfällena minskar i takt med att mer och mer teknik införs i jordbruket.

Man kunde ju istället hoppats på att både de själva och föräldrarna av ren nyfikenhet mot omvärlden såg det som en fin möjlighet att få börja lära sig riks-thai ordentligt, vilket är en nödvändighet om de nu ska kunna läsa tidningar, se på TV-nyheter och studera vidare på exempelvis yrkesskola och högskola.

Spetskunskap i form av bra undervisningslitteratur finns väl inte heller på de lokala språkvarianterna i vare sig norra, södra eller nordöstra Thailand, så innan detta material finns att tillgå så bör man kanske vara pragmatisk och ”gilla läget”.

Kanske det finns en allmän brist på nyfikenhet gentemot omvärlden?

Det är möjligt att delar av landsortsbefolkningen känner sig aviga mot användandet av ”Riks-Thai”?

Men å andra sidan tycker jag att språkintresset brister även hos Thailändarna i Bangkok och de centrala delarna av landet, men då gäller det istället avigheten mot att lära sig en riktig engelska eller kinesiska som idag är de två stora världsspråken.

Någon större fördjupning i exempelvis Engelska och dess uttal och grammatik tycks många gånger ses som lite onödigt finlir som man inte kan se någon direkt nytta av.

Vissa språkintresserade undantag som ser en framtid inom hotellnäringen finns naturligtvis.

Lite elakt kan man säga att många thailändare rent primärt tycker att de själva först och främst bör begripa vad de säger, och att det är sekundärt att även den som lyssnar begriper vad som sägs.

Jag tror att det stora felet gällande bristande språkintresse i Engelska ligger i att nästan alla filmer ska dubbas i Thailand.

Vad tror du?

Hej

Jag tror faktiskt att folk pratar ett språk (t.ex lao som i vår by) men tvingas studera på Thai är en av anledningarna till

att det inte går så bra för barnen (i vår släkt) i skolan, att få undervisning på sitt modersmål borde vara en rättighet

för alla minoritets grupper i Thailand.

För barnen är inte dummare där än på andra ställen, men att tvingas använda ett annat språk än det egna är onaturligt och

leder nog till minskad förståelse och minskat intresse.

Mvh Isan Lover

Hur gör vi med tornedalingarna i Sverige. Ska undervisning ske på Meän-kieli? Det bör ju motsvara Isaan dialekt med Lao blandat med Thai.

Hur gör vi med Thailändarna i Sverige. Ska undervisningen ske på Thai? Ska dom verkligen behöva tvingas att studera på det Svenska språket?

Hur kan du tycka att det är en rättighet att få en undervisning i ett minoritets språk i Thailand? Tycker du det samma i Sverige.

Samiska universitet, Meän-kieli universitet, Pite/Skelefte bondska universitet och sedan har vi ju älvdalen?

Nä det är verkligen synd om mannen i Erkheikki som inte får plugga på sitt ikke-språk Meän-Kieli

Hej IL. Jag kan informera dig om att man tycker det är bråk i svenska riksdagen så är det bara förnamnet om vad det är i Sametinget, tyvärr.

Kim. Min exsvärfar var från tornedalen och ansåg liksom jag att meän kieli inte är ett eget språk utan en dialekt som tex älvdalsmålet är som jag gissar Odin behärskar men ingen av oss andra skulle fatta ett dugg vad dom pratar om över huvud taget.

Jag råkade befinna mig i foajen på Medborgarhuset i Arvidsjaur när Sametinget hade årsmöte en gång för många år sen.

Blev lite förundrad när alla mötesdeltagare kom ut och pratade rikssvenska med varandra.

Nu får jag väl på skallen att jag ser ner på andra folkgrupper men det tar jag med en klackspark eftersom jag har vänner bland både samer, tornedalingar.och en tatuerad älvdaling

Fritz

Att meän kieli är en dialekt är nog rätt men en finsk dialekt och inte svensk. Gränsen mellan det för 200 år sedan delade Sverige och Finland avgjordes som bekant inte av vad folk talade för språk utan i direkta krigsförhandlingar mellan ryss och svensk. Sverige ville dra den nya gränsen mellan Ryssland och Sverige vid Kemi älv, ryssarna ville ha den vid Kalix älv (som ju ungefär är den naturliga språkgränsen). Kompromissen blev Torne älv och en stor finsktalande befolkning hamnande därför på svenska sidan och har behållt språket fram till våra dagar. Däremot kommer ju dom flesta nya ord från svenskan eftersom ingen sedan 1809 skolats i finska och dessutom finns det i meän kieli en hel del gamla ord kvar som inte längre används i Finland. En förvanskad form av finska alltså.

Värt att nämna är väl också att flera svenskspråkiga områden i nuvarande Finland i fredsförhandlingarna hamnade i Ryssland, t ex Österbottenskusten, trakterna vid Helsingfors, Åland mfl. Och där talar di nomer int svenska otan finlandssvenska.

Visst är det en oerhört tråkig utveckling som varit i dom tre sydligaste provinserna dom senaste 10 åren och helt klart har dom hårda nypornas politik, som för övrigt antagligen stöds av dom flesta thailändare, bara förvärrat situationen.

Nu när hatet mellan grupperna blivit avgrundsdjupt så är det i princip omöjligt att göra något åt konflikten på kort sikt längre. Istället är nog den enda vägen framåt att via eftergifter långsamt försöka normalisera förhållandena. Börjar man idag så kanske nästa generation kan samsas hyfsat bra, åtminstone inte mörda varandra.

Problemet med att ge självstyre är väl att väldigt många, under dom senaste 100 åren inflyttade, innevånare inte vill ha det utan fortsätta lyda under centralmakten samtidigt som dom så att säga ursprungliga innevånarna helst inte vill ha med centralmakten Thailand att göra. Ett annat problem är väl dom värdefulla oljefyndigheter som finns i området.

Eftergifter som ett visst självstyre, samma medborgerliga, språkmässiga och kulturella status för båda sidor är en början i alla fall. Kanske även t ex en allmän amnesti, statens ursäkt samt skadestånd till drabbade familjer är nödvändiga i ett inledningsskede. Därefter förstås uppbyggnad av ett rättvist rättssystem där parterna har egenvalda representanter. Likhet inför lagen är väl essentiell och kanske även en del justeringar av lagtexter.

Intressant är dock att konstatera att assiileringen på många andra håll i landet gått nästan helt smärtfritt så här långt trots att den sker på bekostnad av mångas modersmål och särkulturer. Thai var väl egentligen bara modersmål för runt 40% av innevånarna i landet Thailand fram tills helt nyligen om jag inte missminner mig. Bara i vår hemprovins Surin så finns tre stora språkgrupper, förutom thai (lao, khmer, suay). Men att all undervisning osv sker på enbart riksthai är det ingen där som reagerar nämnvärt på. Vet inte hur många språk det finns i Thailand, men väldigt många är det.

Men det kanske inte är så konstigt att befolkningen inte bryr sig att dom tappar sin särart eftersom vi tills helt nyligen accepterat det även här i Sverige. Här uppe i Norrbotten fanns tidigare ingen undervisning på samiska eller meän kieli trots att det var väldigt många barns modersmål. Nu, när det snart är försent, har man dock fått upp ögonen för bevarandet.

I södra Thailand är det dock klart att dom inte vill bli mer thailandiserade längre.

Bevara gärna språket, men håll det borta från undervisning.

Vilken konkurrenskraft skulle ett barn som pluggat meänkieli ha?

Kan varken finska eller svenska ordentligt och duger således varken på finska eller svenska arbetsmarknaden.

Förövrigt så finns det flera samiska språk och vilket av det samiska språken skulle undervisningen ske på?

Eller ska de som pratar Öst, Central och Sydsamiska få utbildning på respektive språk?

MVH

Högerregeli mies