Jo, jag tycker du är överslätande. Du skyller det inträffade på kungen.
Den högste ansvarige är och förblir premiärministern! I Detta fallet Thaksin Shinawtra.
Tro mig, jag hader varit lika jävla upprörd om det hade varit Chuan Leekpai som satt vid makten och beordrade denna slakt.
Detta har inget med rött eller gult att göra, det handlar om människors rättigheter. Något som Thaksin sket fullständigt i och därför borde dömas i en internationell domstol för.
Thaksin spenderade 16 år inom polisen i Thailand, tror du på fullt allvar att han inte kunde räkna ut själv vad som skulle hända när han gav poliskåren fria händer att lösa problemet med narkotika? En poliskår som tillhör de mest korrupta i världen? Eller spenderade han sin poliskarriär inlåst i ett rum utan fönster?
NoBuzz har länkat till ett par mycket tänkvärda punkter när det gäller brott mot mänskligheten.
Mai Chai, det skiljer sig säkert inte speciellt mycket i vårt synsätt om narkotikans negativa inverkan på samhället i stort, och i det felaktiga i att avrätta de människor som en regering, militärmakt eller polismakt finner oönskade i samhället.
Det som kanske skiljer oss i den här frågan är nog att jag inte har dina subjektiva känslor,
och att jag förmodligen därför inte är lika kvick med att söka efter en önskad indiciekedja
som styrker Thaksin’s skuld i det mesta.
Det är ju möjligt att även jag dras med vissa subjektiva filter ibland,
men det är nog inte jag rätt person att bedöma.
Vem klarar av att vara fullständigt objektiv i alla frågor och spörsmål?
Att du tycks söka efter en huvudansvarig bov i dramat,
samt svar och förklaringar som stödjer dina förhoppningar är kanske en del av ditt sorgearbete.
Det är väl inte så konstigt i sig eftersom du förlorade en god vän under den tid som knarkkriget pågick.
Och mycket talar väl också för att det var någon ur poliskåren som sköt din vän.
Du kanske även blev lite irriterad förut då jag hävdade att den Thailändske kungen
i ett av sina tal 2002 inspirerade Thaksin och hans regering till att försöka ”utrota” knarket
och det snabbt växande ja-ba knarkandet i Thailand.
Och förmodligen tolkade du det som att jag ville hänga ut kungen som huvudarkitekten
till ”The War on Drugs” och det ganska oselektiva dödandet från polisens sida.
Det tycker jag är en feltolkning av vad jag skrev.
Det jag hävdar är att Kungen i bl.a. TV vid denna tid utryckte sin stora oro över att knarket
spred sig som en farsot över landet, vilket enligt honom höll på att förstöra Thailands framtid.
Denna information hade han bl.a. fått av landets höga generaler som var oroliga över
knarkets spridning in över Thailand från Burma.
Här nedan är en gammal artikel som lyfter fram knarkproblemet i Thailand under början av 2000-talet:
****************************************************************************************
According to Thai military officials, the foremost threat to Thailand's national security -- greater than any since the communist insurgency of the 1970s and early 1980s -- lies along the northern border. It consists of a mass of highly addictive methamphetamine pills, (known locally as ya ba, which translates to “crazy medicine”) produced in Myanmar for the Thai market by the United Wa State Army (UWSA), minority insurgents at present in a cease-fire agreement with Yangon.
In January 2000, both then Royal Thai Army (RTA) commander General Surayud Chulanont and Thai Armed Forces Supreme Commander General Mongkol Ampornpisit inspected troops along the northern border. They were followed in early February by General Boonlert Kaewprasit, head of the RTA's Narcotics Suppression Committee, who, after a three day tour of the (northern) Third Army Region stated that: "The situation is now quite critical and decisive action inevitable."
The impact of methamphetamine abuse in Thai society over the past several years has reached crisis proportions. From an early user-base among sugar cane workers and long distance truck-drivers, Myanmar- produced methamphetamine has spread to infiltrate homes, schools, offices and factories throughout the country. The pandemic of ‘ya ba' has left in its wake a widening swathe of organized crime, official corruption, street violence and broken families. The impact among youths and students has been most severe. A September 1999 survey of 32 of Thailand's 76 provinces, including Bangkok, found that 12.4 per cent of youth in secondary and tertiary education were either using or dealing drugs and nearly 55 per cent of that group were using methamphetamines.
The government estimates that three million Thais, or five percent of the population are methamphetamine users. Prime Minister Thaksin’s war against drugs produced some results. Between February and August 2003, over 51,000 arrests and 2000 extra-judicial deaths have occurred, causing worry among human rights watchers. Thaksin is still unsatisfied with the results and has threatened harsh action against Wa drug traffickers if Burma does not act. In addition, scandals have also brought police corruption to the public forefront; an issue in which Thaksin must contend. After five months of closure, borders reopened with Burma, but differences remain over boundary alignment and the handling of ethnic rebels, refugees, and illegal cross-border activities, especially illicit transfer of drugs.
http://www.globalsecurity.org/military/world/war/thai-drug-war.htm
**************************************************************************
Alla tidigare premiärministrar i Thailand under de senaste 60 åren inklusive den
nuvarande ledaren Abhisit vet om att man måste vara gillad och omtyckt av kungen
om man ska ha en ärlig chans att kunna regera landet under hela sin mandatperiod.
Hamnar man på kollisionskurs med monarken så blir man snart bortsopad från makten
av några villiga Generalers kvastar.
Detta förhållande mellan Kung & Politik visste naturligtvis även Thaksin om, och han handlade därefter.
Jag själv tror att Thaksin blev lite för ivrig,
och förmodligen även ”övertolkade” han kungens önskemål om att regeringen
med polisens vapenvåld borde ta i ordentligt mot knarkproblematiken.
Han ville väl visa Kungen att han var en handlingarnas man och en duktig scout
som var ”rätt” person att lösa både kungens och nationens bekymmer.
För Thaksin var nog detta beroendeförhållande gentemot Kungen den huvudsakliga
drivkraften till att börja bekämpa knarket, och vad jag kan se så fanns det
inget annat egenvärde för honom att starta ett storskaligt krig mot knarket.
Thaksin är ju nämligen i huvudsak en affärsman och han är sannerligen ingen
osjälvisk messias som struntar i ”quid pro quo”.
Först var ju drygt 90 % av befolkningen positiva till att Thaksin och
polisen skulle ta i med hårdhandskarna mot både knarkarna och langarna.
Senare när kritik mot knarkkrigets framfart började dyka upp i pressen
så fick Thaksin faktiskt stöd och uppmuntran av kungen som tyckte att kriget "helgade medlen".
Vid tiden då knarkkriget pågick och kritik ventilerades lär Kungen ha sagt följande:
*******************************************************************************************
As usual on the eve of National Day the King gives a televised speech to the nation and the government. While offering support for Prime Minister Thaksin Shinawatra's bloody war on drugs today, the revered monarch also advised him to make a virtue of moderation and not get carried away by success.
King Bhumibol Adulyadej said Thaksin and his government had faced unfair criticism over the deaths of suspected traffickers during a 10-month campaign that ended this week.
"It is a good thing to suppress drugs," the King of Thailand said in a 90-minute televised speech.
He rejected criticism of the role of the security forces during the campaign in which 2,500 people were killed.
"Most of the dead were people who had killed one another, people who did the trafficking, the production," the King of Thailand told an audience of government leaders and diplomats.
"If the prime minister did not launch this campaign, there will be more than 2,500 dying each year from addiction, trafficking, and including government officials being killed while fighting narcotics," the King said.
http://www.mathaba.net/news/?x=28825
*********************************************************************************
Det är därför jag vänder mig emot att vissa lite enkelt tolkar det som att
Thaksin ”single handed” skulle vara en blodtörstig galning som med
vett och vilja plötsligt beordrade en massa mord på helt oskyldiga.
Visst kan man tycka att han som gammal snut borde ha begripit att även
mer eller mindre oskyldiga människor skulle komma att dödas när den
korrumperade och ofta inkompetenta polisen fick lite för ”fria tyglar”.
– Men att vara hemmablind, naiv, korkad eller ointresserad av denna
olycksrisk är nog inte juridiskt straffbart i Thailand.
Så här i efterhand vilar det naturligtvis ett stort moraliskt ansvar på även Thaksin
för att det i flera fall gick åt helt åt helsike i knarkarjakten,
men var detta moraliska ansvar skulle kunna hamna på en
thailändsk juridisk straffskala - ja det kan man ju undra?
Huvudparten av de svartlistade personer som med avsikt sköts ihjäl av poliser
var helt säkert aktiva knarklangare och inbitna knarkare – men detta faktum är väl ingen tröst i sig?
Skyldiga eller oskyldiga knarkare så tycker jag ändå att det är fel problemlösningsmetod
när man försöker skjuta bort problemen i samhället.
Vad det gäller Abhisit och hans regering som också drogs med en orolig monark
så vände sig de istället till militärmakten.
Detta upprepades vid flera tillfällen för att ta i med hårdhandskarna.
På så vis ville de få bukt med ett växande rött ”problem” i samhället.
Varje gång slutade detta bruk (missbruk) av de militära styrkorna
med att även oskyldiga dödades på Bangkoks gator.
Men vad lärde sig Abhisit från de episoderna?
- Inte slutade han upp i alla fall, trots att liken staplades upp till allmän beskådning.
Att poliserna i Thailand i mångt och mycket är skurkaktiga samt att de saknar ett rimligt rättvisepatos
och att de även är ”triggerhappy” är ju ingen direkt hemlighet.
Knappast den bäst lämpade instansen att få uppdraget att lösa svåra samhällsproblem i Thailand.
Men att som Abhisit istället kalla in militären och snipers mot demonstranter
på Bangkoks gator har ju bevisligen visat sig förödande
under mängder av tillfällen i den Thailändska historien.
- Visste inte Abhisit om dessa historiska fakta - skolkade han från historielektionerna i plugget?
Eller var han likt Thaksin lika hemmablind, naiv, korkad eller ointresserad av denna
uppenbara olycksrisk när han gav CRES och militären lite för ”fria tyglar” att städa upp i samhället?
Det kan väl aldrig vara så att även Abhisit tyckte att ”ändamålen helgar medlen”?
Hur som helst så tycker jag att både Abhisit och Thaksin har ett eget moraliskt ansvar
för att oskyldiga människor fick sätt livet till.
Mvh
SiamNilsson