Med mitt inlägg om en bra diktator, menar jag följande:
Det som är målet i ett land är väl ändå att befolkningen har det bra, så bra de bara kan.
Välfärd, mat, 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmar vila osv
Vem eller hur detta åstadkoms är i det stora hela mindre viktigt.
Man kan inte per automatik säga att med demokrati följer välfärd.
Lika lite som man kan säga att med en diktator följer elände.
Alltså rent teoretiskt.
Mitt påstående var en tanke som jag hade och fastnade för, för många år sedan och håller fast vid än idag.
Tanken är egentligen ett ganska bra tanke-experiment, just eftersom ordet diktator är så pass laddat som det är.
Många fastnar vid den negativa klangen av ordet och slutar tänka på vad meningen egentligen säger...
Så för att förtydliga repeterar jag:
En helt osjälvisk diktator osjälvisk diktator som gör allt i sin makt för att folket ska ha det bra, är enligt mig bättre, än en demokratiskt vald självisk person - som inte gör någonting positivt för sitt folk.
En "osjälvisk diktator" måste vara en paradox om något. Är man osjälvisk så har man väl ingenting emot demokrati och fria val.
// mrco
