Jag kände också en mensa-medlem en gång i tiden.
Han var en rödbrusig, energisk och trevlig svensk kille i 35-årsåldern
som jobbade i en take-away butik i Majorna. Vi kan kalla honom ”X”.
Lite smått udda var han jämfört med medelsvensson, men han var aldrig otrevlig.
När kunder besökte butiken var han alltid sprudlande pratglad, och han var inte rädd för
att ena stunden prata om Panäng-Gai för att snabbt flumma iväg
i sitt eget kosmos där han grubblade över kvantfysikens olösta lagar.
Han hade egentligen bara två större defekter.
1. Han var beroende av kaffe och energidrycker.
2. Han kunde inte säga nej när någon ville ha hjälp (speciellt när butiksägaren önskade hjälp).
Detta ledde till att han drog i sig ca 6 – 8 energidrycker (Red-bull o dyl) per dag + lika många koppar kaffe.
Ständigt jobbade han övertid i ett högt tempo och han fick nästan ingen ledig tid alls för att sova.
En dag fick jag ett samtal från en bekant som berättade att ”X” hade varit och grävt diken hemma
hos butiksägaren som bodde ute på Hisingen.
När han för andra dagen i följd hade varit där och grävt och grävt efter jobbet
så kände han att det tills slut fick vara nog. För att rensa tankarna ville han ta en långpromenad hem till Majorna.
Mycket riktigt så knatade han hela vägen från området bakom Lillhagen hem till lägenheten i Majorna.
Han lade sig ner på sängen, slöt ögonen och vakade aldrig mer upp. (Hjärtattack)
Pappan hittade honom liggandes där på överkastet efter ett dygns tystnad.
Så i hans fall så hjälpte det inte att vara smart nog att bli medlem i Mensa,
han förstod ändå inte sitt eget bästa.
SN
Min kompis gick arbetslös och hade inte så mycket för sig. Största delen av dagarna spenderade han på biblioteket i Täby. Som förströelse och för att slippa pensionärerna på biblioteket gjorde han det där testet.
Och se, det gick ju bra. Efter det anlitade jag honom i min firma...
Men det hade ingenting med hans begåvning att göra (säger jag 
). Som vanligt är kontakter viktigare än något annat om man vill ha jobb.
