Den bakomliggande artikeln beskriver hur det finns stora regionala skillnader i Thailand och
att grannländer som Malaysia och Singapore får märkbart högre testresultat i liknande IQ-tester.
Några ”naturfolk” kontra civiliserade populationer jämförs inte i det berörda testmaterialet.
”Man kom fram till att barn i 20 provinser i snitt har ett IQ på 100 eller mer, medan barn i 38 provinser ligger på ett snitt under 100.”
- Men vilka dessa provinser är har man i artikeln valt att utelämna.
Förmodligen för att skona barnen som härstammar från de specifika ”stolle-provinserna”
så att de arma barnen inte blir brännmärkta som trögtänkta resten av livet.
Min gissning är att de så kallade godartade provinserna som uppvisar ett IQ på 100 eller mer
är de områden i Thailand där det under de senaste 20-30 åren har varit stora ekonomiska
investeringar i antingen produktionsindustrin eller turistnäringen,
vilket positivt har påverkat både skola och hälsovård i dessa områden.
Att den uppmätta IQ:n är högre i dessa finansiellt starkare områden beror på att utsocknes folk
har flyttat in och bosatt sig i dessa områden och sedan skaffat barn med andra hyggligt begåvade människor.
Deras ungar har sedan vuxit upp och skaffat barn i sin tur med jämlikar.
De som har flyttat in till dessa områden har alltså till merparten bestått av människor som är lite
mer förändringsbenägna och uppfinningsrika i den mån att de har begripit att de själva måste ta tag i
och förändra sitt liv till det bättre.
Kvar hemma i de mindre utvecklade områdena har då blivit de människor som saknar denna
initiativförmåga och pragmatiska vilja till miljöombyte (Vi flytt int!).
Vissa områden blir då efter hand drabbade av sk ”brain drain”, och när denna kvarvarande population
sedan tvingas skaffar barn med varandras gelikar så förankras eller i värsta fall ökar det debila draget
hos den nya generation. Undantag från nämnda ”cerebral-förlamnings-ekvation” finns naturligtvis
eftersom jag spånar i mer generella termer än absoluta sådana.
De positiva undantagen som utgör en provinsiell begåvningsklick kommer i vuxen ålder antingen
stanna kvar i stolle-provinsen och där tjäna en rejäl hacka på den billiga arbetskraft som de
mer trögtänkta utgör eller också flyttar även dessa ljushuvuden till mer utvecklade iq-provinser där de kan
prova lyckan och för att bilda familj med jämlika partners.
De regionala skillnaderna förstärks och befästs på detta vis.
Skall man kunna bryta den utarmande trenden i vissa provinser så måste det till fler
investeringar, industrijobb och liknande i ”stolle-provinserna” – först då kan flyktingströmmen
eventuellt vändas eller hejdas.
SN