Thaiföräldrarna är som bortskämda barn…

Vi har aldrig haft några problem men då är min fru enda barnet och svärföräldrarna tidigare statligt anställda med hyfsad pension, och låga krav, så där finns inget behov. Vi har ställt upp med några mindre lån till några släktingar men det var ett par år sedan och de betalade tillbaka. När vi är hemma i byn och åker och handlar så betalar vi även för svärföräldrarna och mormor men å andra sidan så sätter de in en hyfsad summa på vår dotters sparkonto varje månad så rent ekonomiskt har det nog gått på ett ut. 

 

Jag har hört en del av frugans släktingar och kompisar som har problem med förväntningar från föräldrar och svärföräldrar. Från de mindre bemedlade handlar det om ekonomisk hjälp och det kan ju vara jobbigt om man har det knapert själv men kraven från de bättre bemedlade föräldrarna och svärföräldrarna kan nog vara väl så jobbiga då den nya familjen ska vara framgångsrika, tjäna rikligt med pengar, avla barnbarn och dessutom se till att de blir framgångsrika. Det verkar här i tråden som om det bara vore tjejens föräldrar som förväntar sig återbetalning för investeringar i uppfostran och utbildning men vad jag hört kan det lika ofta vara snubbens föräldrar som har förväntningar på bidrag eller framgång.

 

Vill man ge sina barn en fördel gentemot övriga barn, framförallt genom en bättre utbildning, så är det för de flesta en avsevärd investering så det finns en viss logik i förväntningen på "någon form av tacksamhet" även om det kan verka lite cyniskt för oss. Jag läste att många Bangkokbor lägger mer än 25% av sin disponibla inkomst på sina barn(s) utbildning och det innebär ju att de under en lång tid får avstå från något. Man kan ju resonera som så att det är föräldrarnas vilja att skaffa barn och att ge dem en bra chans men har de avstått sin pensionsbesparing för att ge sina barn en bättre chans både socialt och ekonomiskt så tycker inte jag att det är helt ologiskt att barnen, när och om de har råd, visar sin tacksamhet när de blir äldre.  

En tacksamhet i att visa goda studieresultat förväntar jag mig också från mina barn och skulle de inte klara av studierna så blir de arvslösa, sanna mina ord .

Jag har fått lära mig av ingifta Thailänska släktingar (kvinnor) att det sociala, ekonomiska strukturen i familjen är HELT ANNORLUNDA än den svenska.

 

De var helt oförstående till att vi i Sverige är så egoistiska och inte bidrar till våra släktingars välfärd och försörjning.

 

Enligt vad mina ingifta släktingar berättade så är Familjen nr 1 och deras familj har en gemensam ekonomi. Det innebär att de yngre och arbetsföra försörjer bl.a. de äldre i familjen. Om man inte bidrar till familjen kan man bli utstött ur familjegemenskapen och det är den största skam en Thailändare kan bli utsatt för.

 

De räknar alla släktingar till familjen, även de som vi ser som avlägsna släktingar här i Sverige. Och om det är någon i familjen som behöver eller vill ha något går man oftast till den av släktingarna som har mest pengar.  

 

Så ni som har gift in er i en Thailänsk familj bör nog ta reda på mer om hur deras sociala och ekonomiska struktur fungerar. Och ni som tänker gifta er med en från Thailand i framtiden bör också ta reda på hur det fungerar där nere.

 

Thailand är inte Sverige och har inte vårt sätt att tänka. Det betyder inte att deras sätt är sämre, utan bara annorlunda.

Naturligtvis kan man göra samma generalisering för en svensk släkt. Ska man då säga att ingen i den svenska släkten bryr sig om någon annan eller vad ska man säga som en enda gällande generalisering?

Med denna inledning så vill jag tala om att det är lika svårt att generalisera om en svensk som en thailändsk släkt. Den thailändska strukturen för familjestöd var mycket enklare förr. Hjälpte man inte de äldre så svalt dom ihjäl helt enkelt. Hur väl beställd familjen var/är spelar alltid in i hur det fungerar i en släkt även rent historiskt och även i nutidens Thailand. Var släkten bor spelar också roll. Det man kan säga är nog att har någon problem och någon i släkten kan hjälpa så får man oftast hjälp. Fast visst är det ibland att detta inte stämmer också.

En följd av detta kan bli att en del i släkten inte bryr sig så mycket om sin egen försörjning. De vet att om de blir utan pengar kan de gå till den som har pengar och be om hjälp. Ska en viss person hela tiden ge sina sparade pengar till någon latmask så försvinner insitamentet att spara pengar. Så fort man har pengar ser man till att sätta sprätt på dom så att man själv får ha mesta möjliga nytta av dessa. Man bjuder även kompisar som då står i skuld till en och sedan ska betala tillbaka denna skuld. En del räknar dessa favörer och håller väl reda på om man bjuder tillbaka eller inte. Sedan finns alla andra varianter också. Fast detta tycker jag att man ofta lägger märke till vid en längre tids vistelse i LOS. Därmed inte sagt att detta är normen hos alla.

T.ex falangen beräknas stå för det mesta av förpläggnad och resor samt annat nöje när han besöker familjen. Naturligtvis ska han ges denna möjlighet att visa hur välbestäld och generös han är mot släkten.

Naturligtvis kan man göra samma generalisering för en svensk släkt. Ska man då säga att ingen i den svenska släkten bryr sig om någon annan eller vad ska man säga som en enda gällande generalisering?

 

Med denna inledning så vill jag tala om att det är lika svårt att generalisera om en svensk som en thailändsk släkt. Den thailändska strukturen för familjestöd var mycket enklare förr. Hjälpte man inte de äldre så svalt dom ihjäl helt enkelt. Hur väl beställd familjen var/är spelar alltid in i hur det fungerar i en släkt även rent historiskt och även i nutidens Thailand. Var släkten bor spelar också roll. Det man kan säga är nog att har någon problem och någon i släkten kan hjälpa så får man oftast hjälp. Fast visst är det ibland att detta inte stämmer också.

 

En följd av detta kan bli att en del i släkten inte bryr sig så mycket om sin egen försörjning. De vet att om de blir utan pengar kan de gå till den som har pengar och be om hjälp. Ska en viss person hela tiden ge sina sparade pengar till någon latmask så försvinner insitamentet att spara pengar. Så fort man har pengar ser man till att sätta sprätt på dom så att man själv får ha mesta möjliga nytta av dessa. Man bjuder även kompisar som då står i skuld till en och sedan ska betala tillbaka denna skuld. En del räknar dessa favörer och håller väl reda på om man bjudr tillbaka eller inte. Sedan finns alla andra varianter också. Fast detta tycker jag att man ofta lägger märke till vid en längre tids vistelse i LOS. Därmed inte sagt att detta är normen hos alla.

I Sverige har vi ett socialt skyddsnät, där "samhället" har det yttersta ansvaret för alla svenskars försörjning, och som vi ser som en självklarhet i vårt land. Något alla som arbetar (vitt) betalar med skatten (som så många klagar på).

Skulle någon svensk avlägsen släkting komma och be om ett ekonomiskt bidrag för t.ex. en bil, skulle vi vägra. I Sverige ska var och en försörja sig själv eller gå till "socialen"/samhället för att få bidrag till "existensminimum".  Som förälder har vi i Sverige försörjningsplikt för våra barn, men inte för andra släktingar. I Thailand är det hela familjen som försörjer barnen, inte bara föräldrarna.

Det gäller att se till den totala sociala strukturen och inte bara till det ekonomiska. Det Thailänska samhället  är uppbyggt helt annorlunda än det Svenska! Något som många glömmer! 

Visst finns det idag många i Thailand som vill leva på sina släktingar och slippa arbeta. Har aldrig sagt att deras system är perfekt, men vad jag säger är att det är annorlunda och att vi för att förstå behöver lära oss mer om deras sätt att leva och tänka. 

Vad menar du

 

Att den från Thailand ska avsäga sig allt hon/han har lärt sig från barnsben och riskera den största skam hon/han kan tänka sig

 

Är inte du först och främst Svensk oavsett var du bor

 

Att gifta sig med någon från en annan kultur innebär att båda måste komma överens om hur de ska ha det tillsammans.

 

Sen beror det också på var man bosätter sig.

 

I Thailand anses ALL egendom den ingifte Falangen har i Thailand, tillhöra familjen oavsett vad falangen säger. Det är något som alla behöver ha i minnet. 

 

Bosätter sig paret i Sverige behöver paret komma överens om hur de ska förhålla sig till Thailand. Om paret någon gång vill besöka Thailand, kan inte den thailändare som gift sig med en Svensk ens besöka sin biologiska familj om hon/han inte har bidragit till familjen ekonomiskt. Paret som bor i Sverige är då inte välkomna!

Vad händer om ett Thai/svensk par gifter sig och får gemensamma barn?

Ska barnet få uppfostran att det bara är thaifamiljen som tillhör familjen eller tycker du inte att barnet ska känna att den svenska familjen betyder något mer än bara den ekonomiska biten.

Tro det eller ej, jag och många andra svenskar har också känslor för familj, släkt och vänner.

I Sverige har vi ett socialt skyddsnät, där "samhället" har det yttersta ansvaret för alla svenskars försörjning, och som vi ser som en självklarhet i vårt land. Något alla som arbetar (vitt) betalar med skatten (som så många klagar på).

 

Skulle någon svensk avlägsen släkting komma och be om ett ekonomiskt bidrag för t.ex. en bil, skulle vi vägra. I Sverige ska var och en försörja sig själv eller gå till "socialen"/samhället för att få bidrag till "existensminimum".  Som förälder har vi i Sverige försörjningsplikt för våra barn, men inte för andra släktingar. I Thailand är det hela familjen som försörjer barnen, inte bara föräldrarna.

 

Det gäller att se till den totala sociala strukturen och inte bara till det ekonomiska. Det Thailänska samhället  är uppbyggt helt annorlunda än det Svenska! Något som många glömmer! 

 

Visst finns det idag många i Thailand som vill leva på sina släktingar och slippa arbeta. Har aldrig sagt att deras system är perfekt, men vad jag säger är att det är annorlunda och att vi för att förstå behöver lära oss mer om deras sätt att leva och tänka.

Är det så du tänker så avundas jag inte dig.

Min familj uppfostrade mig till att bry mig om varandra, hjälpa varandra.

Jag finns för min familj och dom finns garanterat för mig.

Vad händer om ett Thai/svensk par gifter sig och får gemensamma barn?

Ska barnet få uppfostran att det bara är thaifamiljen som tillhör familjen eller tycker du inte att barnet ska känna att den svenska familjen betyder något mer än bara den ekonomiska biten.

Tro det eller ej, jag och många andra svenskar har också känslor för familj, släkt och vänner.

Självklart ska barnen till ett par som kommer från olika länder få lära sig att båda föräldrarnas familjer är viktiga. De behöver få kunskap om hur de olika ländernas sociala struktur fungerar. 

Det är det som är föräldrarnas ansvar att lära ut!

Är det så du tänker så avundas jag inte dig.

Min familj uppfostrade mig till att bry mig om varandra, hjälpa varandra.

Jag finns för min familj och dom finns garanterat för mig.

Har inte sagt att jag inte bryr mig om min familj eller mina släktingar. De är viktiga för mig, men jag är inte ansvarig för deras ekonomi eller deras sociala välfärd. Det jag ger till eller det jag får från familj och släkt är inget som påtvingas mig av Sveriges sociala struktur. Det är något som ges med hjärtat!! 

I Sverige har vi ett socialt skyddsnät, där "samhället" har det yttersta ansvaret för alla svenskars försörjning, och som vi ser som en självklarhet i vårt land. Något alla som arbetar (vitt) betalar med skatten (som så många klagar på).

 

Skulle någon svensk avlägsen släkting komma och be om ett ekonomiskt bidrag för t.ex. en bil, skulle vi vägra. I Sverige ska var och en försörja sig själv eller gå till "socialen"/samhället för att få bidrag till "existensminimum".  Som förälder har vi i Sverige försörjningsplikt för våra barn, men inte för andra släktingar. I Thailand är det hela familjen som försörjer barnen, inte bara föräldrarna.

 

Det gäller att se till den totala sociala strukturen och inte bara till det ekonomiska. Det Thailänska samhället  är uppbyggt helt annorlunda än det Svenska! Något som många glömmer! 

 

Visst finns det idag många i Thailand som vill leva på sina släktingar och slippa arbeta. Har aldrig sagt att deras system är perfekt, men vad jag säger är att det är annorlunda och att vi för att förstå behöver lära oss mer om deras sätt att leva och tänka. 

Förmodligen så har jag inte förklarat mig på ett bra sätt. Men det Thailand som jag upplevde för snart 30 år sedan är inte detsamma som det är idag. Då brydde man sig verkligen om varandra än vad som är idag. Då kunde man sätta sig på en fullsatt buss i Bangkok. Kom det in en äldre eller en gravid kvinna flyttade sig alltid de yngre. Jag lämnar alltid plats till dessa, och hoppas att de som inte gör det skäms när en gammal falang gör det som inte ungdomen gör. Ärligt talat tror jag inte de bryr sig bara de får sitta kvar så är det bra. Idag har detta ändrats så mycket att man funderar om det är samma land man kommit till. Rent fysiskt så är det ju det, men rent socialt och kulturellt så är det ett helt annat land.

I och med att ett land får det bättre ekonomiskt ändras också de sociala förutsättningarna, till det bättre eller det sämre tar jag inte ställning till. Naturligtvis är det både och, en del till det bättre men även till det sämre. Den kulturella förändring som Thailand gått igenom tycker jag definitivt är till det sämre.

Om en thailändare kommer och ber om en bil tror jag att det är väldigt få i släkten som skulle säga ta pengar här och gå och köp dig en bil, betala tillbaka när du har pengar. Det låter ofta ganska fint att familjen tar hand om barnen. Fast jag har pratat med flera tjejer som upplever att detta har gett upphov till ett uttnyttjande som har tagit väldigt hårt på dom. Nu menar jag inte sexuellt utnyttjande utan att dessa barn som tagits om hand om upplevt att de har behandlats som arbetskraft som hela tiden används väldigt hårt.

Idag har vi knappast den hemska verkligheten där barn kan säljas till slavarbete både inom t.ex textilindustrin och sexindustrin. Idag finns så många från fattigare länder att ta från. Naturligtvis är det bättre att inte utsätta sitt eget kött och blod för detta, men att nyttja andra från fattigare länder tycker jag inte är så pass mycket bättre heller. Fast thailändarna har naturligtvis upplevt stora förbättringar i och med detta. Nu är jag ute på de extrema kanterna och vandrar igen. Naturligtvis är det så att de stora massorna i Thailand fått det bättre. Men att allt bara ges med hjärtat är inte alltid sanning. Däremot kan jag hålla med om att thailändare är generösare och mindre själviska än vad vi svenskar är numera, fast skillnaden kanske inte är så stor ändå, fast annorlunda. Same same, but different. Framförallt har de lärt sig att uppskatta att ha roligt på ett mera otvunget sätt än vad vi har i Sverige.

Kan jag hjälpa min bror med en bil i Sverige gör jag naturligtvis det. På samma sätt har jag och frugan ställt upp för släkten i Thailand, men när det blir ett ensidigt uttnyttjande då har det gått för långt. Det har jag upplevt och många thaitjejer jag känner som bor i Sverige upplever samma uttnyttjande och har tagit avstånd till sin släkt i Thailand. I detta fall skulle thailändarna behöva en annan världsbild, alla utlänningar är inte miljonärer, om man ska dra till med en annan thailändsk generalisering. En modernisering av det thailändska skolsystemet skulle varit på sin plats för länge sedan.

Så ni som har gift in er i en Thailänsk familj bör nog ta reda på mer om hur deras sociala och ekonomiska struktur fungerar. Och ni som tänker gifta er med en från Thailand i framtiden bör också ta reda på hur det fungerar där nere. Thailand är inte Sverige och har inte vårt sätt att tänka. Det betyder inte att deras sätt är sämre, utan bara annorlunda.

Visst har du rätt i att man skall veta lite mer innan det bär till prästen, men det hoppas jag att de flesta fixar, vad de inte fixar däremot är den ekonomiska förändring svärföräldrarna genomgår då "farangslantarna" förväntas trilla in som manna från himmelen, man blir plötsligt "förmögen" i grannskapets ögon och då kan man väl dela med sig lite till alla "kusiner".

Tror det finns en uppsjö av besvikna svärmödrar då de plötsligt inser att TV och verklighet inte är riktigt samma sak, inte 3 bilar, inte 3 hus, inga resor till Switserland, inget Hollywood och framför allt, ingen fet bankbok, där kommer problemen med allt tiggeri och gnäll om pengar, uppfinningsrikedomen är det inget fel på då det skall fabriceras penningabehov, sick buffalo är bara en nysning!

Och som vanligt är det väl bäst att tillägga att DETTA GÄLLER INTE ALLA!

Alla släktkonflikter som finns där under ytan.

Land som fördelats orättvist.

Arv som inte delats korrekt.

Spelskulder som regleras av hjälpande släkt.

Hus som blir tvångsinlösta pga spelande familje medlemmar.

Utbildningar som betalats av en annan familj utan "pay back" när barnet vuxit upp & fått ett bra jobb.

Hör om sådant hela tiden.

Thailand har enligt min teori definitivt förändrats senast 30åren. Inte till det bättre.

Dålig utbildning i kombination med ett system som premierar den (framgångs)rike & inte uppmuntrar människor till att tänka & analysera själva bäddar nog för en dålig "samhälls moralisk" framtid.

Den thailändska generositeten missbrukas ofta. Av thailändarna själva.

Konstaterar att jag dragit vinstlott i svärföräldralotteriet men det är bra att läsa här ifall något skulle hända med det nuvarande förhållandet och man av någon anledning skulle träffa någon ny från Thailand. (Är tveksam till det senare men jag hade inte tänkt att träffa någon i Thailand första vändan heller så osvuret är bäst.)

Om paret någon gång vill besöka Thailand, kan inte den thailändare som gift sig med en Svensk ens besöka sin biologiska familj om hon/han inte har bidragit till familjen ekonomiskt. Paret som bor i Sverige är då inte välkomna!

Nja, så är det säkert i många fall, men inte hos alla. Vi bidrar inte ekonomiskt till hennes familj, p.ga att behovet inte finns eller efterfrågas. Dock brukar det handlas presenter/godis till syskonbarn och ibland ngt husgeråd till föräldrarna. Men vi är i högsta grad välkomna.

Konstaterar att jag dragit vinstlott i svärföräldralotteriet men det är bra att läsa här ifall något skulle hända med det nuvarande förhållandet och man av någon anledning skulle träffa någon ny från Thailand. (Är tveksam till det senare men jag hade inte tänkt att träffa någon i Thailand första vändan heller så osvuret är bäst.)

Du skrev precis vad jag tänkte

Hahaha,frugan har precis prata med svärmor och nu vill hon ha en ny moppe(hon är 84)för grannen har minsann köpt en sån .Hon har aldrig kört moppe men hon vill ha en "for show"   

Hahaha,frugan har precis prata med svärmor och nu vill hon ha en ny moppe(hon är 84)för grannen har minsann köpt en sån .Hon har aldrig kört moppe men hon vill ha en "for show"   

Bara att ta fram "lädret" måne och så vara glad att det inte var en bil grannen hade köpt...