Efter att ha läst genom hela tråden kan jag konstatera att det ekonomiska tänkandet är precis lika varierat i LOS som i Sverige.
Vissa är giriga intill döden medan andra förstår att livet är så mycket mer än att visa upp en stark ekonomi.
Jag hade tur, fick svärföräldrar (R.I.P.) som aldrig frågade om pengar. Kanske för att de klarade av vardagen ändå.
Däremot ser jag idag tonåringarna i thaifamiljen som tigger om senaste iphone modellen och ny mc o.s.v.
Tror de är under ett större " måste ha begär " för att visa upp sin status mot kompisarna än vad gamlingarna var.
På ett sätt tycker jag synd om dom som önskar en telefon för 20000 baht när de kanske själva kan jobba ihop brutto på 5000 / månad.
Finns förstås noll sparat när månaden är slut. Frågan är om det då är rimligt för de som saknar utbildning och möjlighet till hög inkomst
att leva som en välavlönad. Mitt svar är nej. Har de inget intresse av att skaffa en hög utbildning som ger ett väl betalt arbete så är det lika bra
de får inse att man måste leva enligt sina ekonomiska möjligheter. På lång sikt tror jag varken de elller jag blir lyckligare av att jag skänker
dom diverse konsumtionsprylar som i stort sett är värdelösa efter några år och vi är tillbaka på ruta ett.
Jag ger hellre pengar till utbildning men för det finns inget intresse.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
