Är osäker på om det hjälper så mycket.
Tror att många mödrar ”planterar” en slags skuldkänsla hos barnen så att de känner sig skyldiga att betala tillbaka allt lidande modern har haft för deras skull. Skulle de då träffa en farang så är återbetalningen bara ”lite” större än om det var en thaiman…
bob
Ska man inte betala från sina egna pengar som man har arbetat. Vet nyss att man har en farang man för att betala för sin skuld.
Det är det nog en del på detta forumet vars fruar har haft en annan "drömprins" i fråga än vad de till slut fick...
men inte skinnar de sina barn för det...
Det finns säkert en eller annan som via ett olyckligt äktenskap låter den frustrationen gå ut över sina barn, men jag känner för många döttrar i TH som har samma problem och de är inte gifta varken med en thaiman eller farang för att din tes skall vara av mer generel natur...
bob
Moderlig avundssjuka och girighet, samt att se på äldsta dottern som kompenserande affärsmöjlighet är väl dessvärre en inte helt ovanlig företeelse i Thailand, det håller jag med om.
Det gäller väl att i bästa möjliga mån upplysa de thailändska kvinnorna att de inte alls har någon skuld till sin mor och far att återbetala.
Det var nämligen föräldrarnas gärning och personliga val att gå till sängs som satte henne till världen – graviditeten och ansvaret som följer därpå berodde med andra ord inte på någon illvilja från dottern.
Det bästa vore om döttrarna rätade på sig och vågade säga ifrån på skarpen, och att de meddelar mor/far om att de ska hålla igen på sitt habegär, annars kanske dottern tröttnar helt och istället väljer att leva sitt eget liv utan några tjatiga gamlingar. Det är ju alltid lättare att trampa och kliva på någon som väljer att kröka rygg.
Självklart IL så finns det föräldrar som inte vill ha något av sina barn förutom kanske lite hjälp vid sjukdom etc.
Men jag vill nog påstå att det finns en mycket stor mängd föräldrar som tycker att det är dags för ”payback” när väl dottern har gått klart utbildningen sin eller gift sig… En mycket större del en i tex Sverige…
bob
Hej
Håller med dig om detta också och livet är ju som vanligt lite av ett lotteri, har man otur kan det nog bli problematiskt med detta oavsett om man själv gör allt för att undvika det.
Sen finns det ju alltid ett ansvar som följer med och som innebär lite kostnader på sikt eftersom Thailand i princip saknar socialt skyddsnät och åldringsvård, där kommer ju dom flesta av oss att bli inblandade och det bör man ju ta med i beräkningen redan när ma inleder ett förhållande med någon ifrån ett fattigare och mindre utvecklat land än vårt eget.
Mvh isan lover
Ska man inte betala från sina egna pengar som man har arbetat. Vet nyss att man har en farang man för att betala för sin skuld.
Är lite osäker på vad du menar Yingthai, menar du att det är ok så länge det inte är farangens pengar som det betals med eller?
Vi har aldrig haft några problem men då är min fru enda barnet och svärföräldrarna tidigare statligt anställda med hyfsad pension, och låga krav, så där finns inget behov. Vi har ställt upp med några mindre lån till några släktingar men det var ett par år sedan och de betalade tillbaka. När vi är hemma i byn och åker och handlar så betalar vi även för svärföräldrarna och mormor men å andra sidan så sätter de in en hyfsad summa på vår dotters sparkonto varje månad så rent ekonomiskt har det nog gått på ett ut.
Jag har hört en del av frugans släktingar och kompisar som har problem med förväntningar från föräldrar och svärföräldrar. Från de mindre bemedlade handlar det om ekonomisk hjälp och det kan ju vara jobbigt om man har det knapert själv men kraven från de bättre bemedlade föräldrarna och svärföräldrarna kan nog vara väl så jobbiga då den nya familjen ska vara framgångsrika, tjäna rikligt med pengar, avla barnbarn och dessutom se till att de blir framgångsrika. Det verkar här i tråden som om det bara vore tjejens föräldrar som förväntar sig återbetalning för investeringar i uppfostran och utbildning men vad jag hört kan det lika ofta vara snubbens föräldrar som har förväntningar på bidrag eller framgång.
Vill man ge sina barn en fördel gentemot övriga barn, framförallt genom en bättre utbildning, så är det för de flesta en avsevärd investering så det finns en viss logik i förväntningen på "någon form av tacksamhet" även om det kan verka lite cyniskt för oss. Jag läste att många Bangkokbor lägger mer än 25% av sin disponibla inkomst på sina barn(s) utbildning och det innebär ju att de under en lång tid får avstå från något. Man kan ju resonera som så att det är föräldrarnas vilja att skaffa barn och att ge dem en bra chans men har de avstått sin pensionsbesparing för att ge sina barn en bättre chans både socialt och ekonomiskt så tycker inte jag att det är helt ologiskt att barnen, när och om de har råd, visar sin tacksamhet när de blir äldre.
Vi har aldrig haft några problem men då är min fru enda barnet och svärföräldrarna tidigare statligt anställda med hyfsad pension, och låga krav, så där finns inget behov. Vi har ställt upp med några mindre lån till några släktingar men det var ett par år sedan och de betalade tillbaka. När vi är hemma i byn och åker och handlar så betalar vi även för svärföräldrarna och mormor men å andra sidan så sätter de in en hyfsad summa på vår dotters sparkonto varje månad så rent ekonomiskt har det nog gått på ett ut.
Jag har hört en del av frugans släktingar och kompisar som har problem med förväntningar från föräldrar och svärföräldrar. Från de mindre bemedlade handlar det om ekonomisk hjälp och det kan ju vara jobbigt om man har det knapert själv men kraven från de bättre bemedlade föräldrarna och svärföräldrarna kan nog vara väl så jobbiga då den nya familjen ska vara framgångsrika, tjäna rikligt med pengar, avla barnbarn och dessutom se till att de blir framgångsrika. Det verkar här i tråden som om det bara vore tjejens föräldrar som förväntar sig återbetalning för investeringar i uppfostran och utbildning men vad jag hört kan det lika ofta vara snubbens föräldrar som har förväntningar på bidrag eller framgång.
Vill man ge sina barn en fördel gentemot övriga barn, framförallt genom en bättre utbildning, så är det för de flesta en avsevärd investering så det finns en viss logik i förväntningen på "någon form av tacksamhet" även om det kan verka lite cyniskt för oss. Jag läste att många Bangkokbor lägger mer än 25% av sin disponibla inkomst på sina barn(s) utbildning och det innebär ju att de under en lång tid får avstå från något. Man kan ju resonera som så att det är föräldrarnas vilja att skaffa barn och att ge dem en bra chans men har de avstått sin pensionsbesparing för att ge sina barn en bättre chans både socialt och ekonomiskt så tycker inte jag att det är helt ologiskt att barnen, när och om de har råd, visar sin tacksamhet när de blir äldre.
Ja, kultur och mentalitet skiljer sig ganska markant åt, när man jämför Sverige och Thailand.
Sedan så skiljer sig, kanske inte kulturen så mycket, men åtminstone mentaliteten sig inom respektive länder och inte att förglömma skilnaden på mentalitet och kultur mellan generationerna.
Mina föräldrar ansåg att deras plikt var att deras barn skulle få en bättre uppväxt än vad dom hade. Kosta vad det kosta vill.
Den generationen verkar vara "underhållsskyldig" för sina barn ända tills dom dör (dagen surpensionärer m.a.o).
Känner till väldigt många mor och far-föräldrar som ekonomiskt stöttar deras barn som är runt 30-40år och kanske t.o.m äldre.
I tillägg till det så har dom även barnbarn som dom köper barnvagnar, kläder, presenter, skor, kläder, mera kläder, mat, resor, fler par skor, och ytterligare en barnvagn eftersom barnbarnen blir fler.
I tillägg till det så ordnar dom med skolskjuts, och transport till fotboll och andra aktiviteter. Bakar tårtor till kalas o.s.v.
Kanske är det för att "föräldrarna" (vi får nog kalla dom vårdnadshavare) är mitt uppe i en superkarriär, och jobbar så "hårt"?
Men om man nu är uppe i sin "karriär", ger inte det några pengar?
Att dagens "ungdom" inte skäms. Hade det varit för 30år sedan så hade dom blivit klassade som mentalt handikappade.
Min generation är nog den som kommer att bli försörjd av både den äldre OCH yngre generationen.
Ja, kultur och mentalitet skiljer sig ganska markant åt, när man jämför Sverige och Thailand.
Sedan så skiljer sig, kanske inte kulturen så mycket, men åtminstone mentaliteten sig inom respektive länder och inte att förglömma skilnaden på mentalitet och kultur mellan generationerna.
Mina föräldrar ansåg att deras plikt var att deras barn skulle få en bättre uppväxt än vad dom hade. Kosta vad det kosta vill.
Den generationen verkar vara "underhållsskyldig" för sina barn ända tills dom dör (dagen surpensionärer m.a.o).
Känner till väldigt många mor och far-föräldrar som ekonomiskt stöttar deras barn som är runt 30-40år och kanske t.o.m äldre.
I tillägg till det så har dom även barnbarn som dom köper barnvagnar, kläder, presenter, skor, kläder, mera kläder, mat, resor, fler par skor, och ytterligare en barnvagn eftersom barnbarnen blir fler.
I tillägg till det så ordnar dom med skolskjuts, och transport till fotboll och andra aktiviteter. Bakar tårtor till kalas o.s.v.
Kanske är det för att "föräldrarna" (vi får nog kalla dom vårdnadshavare) är mitt uppe i en superkarriär, och jobbar så "hårt"?
Men om man nu är uppe i sin "karriär", ger inte det några pengar?
Att dagens "ungdom" inte skäms. Hade det varit för 30år sedan så hade dom blivit klassade som mentalt handikappade.
Min generation är nog den som kommer att bli försörjd av både den äldre OCH yngre generationen.
Det är mig du beskriver 
men min karriär är över. 
Är lite osäker på vad du menar Yingthai, menar du att det är ok så länge det inte är farangens pengar som det betals med eller?
Ja jag vill inte lägga mig i men många farangar har blivit lurade. Jag kommer till Sverige och ber aldrig pengar från min man. Jobbar och tar mitt ansvar. De där tjejerna har lärt att tigga bara.
Jag har nog haft tur.
Lånade ut 20000kr som jag fick igen på utsatt datum.
Nu har vi det lite knapert men tjejens mamma har satt in pengar på sin dotters konto. Dvs: Vi har 20000kr att ta av om det skulle knipa. Det ligger bara där på kontot uti fall att.
Mina svärföräldrar har inga ekonomiska krav på mig alls.
Däremot känner min flickvän att hon har press på sig att ge pengar till sin familj.
Traditioner som sitter i antar jag.
En dotter som inte vill ge pengar till mamma & pappa är inte bättre än en hund säger hon.
Jag har nog haft tur.
Lånade ut 20000kr som jag fick igen på utsatt datum.
Nu har vi det lite knapert men tjejens mamma har satt in pengar på sin dotters konto. Dvs: Vi har 20000kr att ta av om det skulle knipa. Det ligger bara där på kontot uti fall att.
Mina svärföräldrar har inga ekonomiska krav på mig alls.
Däremot känner min flickvän att hon har press på sig att ge pengar till sin familj.
Traditioner som sitter i antar jag.
En dotter som inte vill ge pengar till mamma & pappa är inte bättre än en hund säger hon.
Att ens partnern känner en press är nog som sagt vanligt och den pressen kommer nog inte alltid från föräldrarna utan lika mycket från annan släkt och "vänner" som skall förklara hur mycket de ger eller tycker att man skall ge till sina föräldrar...
Att ens partnern känner en press är nog som sagt vanligt och den pressen kommer nog inte alltid från föräldrarna utan lika mycket från annan släkt och "vänner" som skall förklara hur mycket de ger eller tycker att man skall ge till sina föräldrar..!
Och det ar just detta som har, och kommer att knacka en hel del eljest bra forhallanden.
En del av problemet är att en del förskönar sin situation, skryter om hur bra dom har det, ribban sätts högt
sen vill självklart de andra få 100.000 bath i månaden och ett drömslott.
Jag har fått lära mig av ingifta Thailänska släktingar (kvinnor) att det sociala, ekonomiska strukturen i familjen är HELT ANNORLUNDA än den svenska.
De var helt oförstående till att vi i Sverige är så egoistiska och inte bidrar till våra släktingars välfärd och försörjning.
Enligt vad mina ingifta släktingar berättade så är Familjen nr 1 och deras familj har en gemensam ekonomi. Det innebär att de yngre och arbetsföra försörjer bl.a. de äldre i familjen. Om man inte bidrar till familjen kan man bli utstött ur familjegemenskapen och det är den största skam en Thailändare kan bli utsatt för.
De räknar alla släktingar till familjen, även de som vi ser som avlägsna släktingar här i Sverige. Och om det är någon i familjen som behöver eller vill ha något går man oftast till den av släktingarna som har mest pengar.
Så ni som har gift in er i en Thailänsk familj bör nog ta reda på mer om hur deras sociala och ekonomiska struktur fungerar. Och ni som tänker gifta er med en från Thailand i framtiden bör också ta reda på hur det fungerar där nere.
Thailand är inte Sverige och har inte vårt sätt att tänka. Det betyder inte att deras sätt är sämre, utan bara annorlunda.
[size=12]Jag har fått lära mig av ingifta Thailänska släktingar (kvinnor) att det sociala, ekonomiska strukturen i familjen är HELT ANNORLUNDA än den svenska.[/size]
[size=12]De var helt oförstående till att vi i Sverige är så egoistiska och inte bidrar till våra släktingars välfärd och försörjning.[/size]
[size=12]Enligt vad mina ingifta släktingar berättade så är Familjen nr 1 och deras familj har en gemensam ekonomi. Det innebär att de yngre och arbetsföra försörjer bl.a. de äldre i familjen. Om man inte bidrar till familjen kan man bli utstött ur familjegemenskapen och det är den största skam en Thailändare kan bli utsatt för. [/size]
[size=12]De räknar alla släktingar till familjen, även de som vi ser som avlägsna släktingar här i Sverige. Och om det är någon i familjen som behöver eller vill ha något går man oftast till den av släktingarna som har mest pengar. [/size]
[size=12]Så ni som har gift in er i en Thailänsk familj bör nog ta reda på mer om hur deras sociala och ekonomiska struktur fungerar. Och ni som tänker gifta er med en från Thailand i framtiden bör också ta reda på hur det fungerar där nere.[/size]
[size=12]Thailand är inte Sverige och har inte vårt sätt att tänka. Det betyder inte att deras sätt är sämre, utan bara annorlunda. [/size]
Du har helt rätt i hur det funkar men tycker du inte att den som gifter sig med ex en svensk ska bry sig om sin nya familj också?
Du har helt rätt i hur det funkar men tycker du inte att den som gifter sig med ex en svensk ska bry sig om sin nya familj också?
Vad menar du 
Att den från Thailand ska avsäga sig allt hon/han har lärt sig från barnsben och riskera den största skam hon/han kan tänka sig
Är inte du först och främst Svensk oavsett var du bor
Att gifta sig med någon från en annan kultur innebär att båda måste komma överens om hur de ska ha det tillsammans.
Sen beror det också på var man bosätter sig.
I Thailand anses ALL egendom den ingifte Falangen har i Thailand, tillhöra familjen oavsett vad falangen säger. Det är något som alla behöver ha i minnet.
Bosätter sig paret i Sverige behöver paret komma överens om hur de ska förhålla sig till Thailand. Om paret någon gång vill besöka Thailand, kan inte den thailändare som gift sig med en Svensk ens besöka sin biologiska familj om hon/han inte har bidragit till familjen ekonomiskt. Paret som bor i Sverige är då inte välkomna!
Logga in för att svara.