.
.
Men visst finns den alltid där rivaliteten mellan stad och land. Min svärmor kallar mig alltid "lao" för min förkärlek för papayasallad, men det är nog mest ett
Skämt för dom flesta Thailändare av kinesiskt ursprung
som jag känner föredrar nog 9 gånger av 10 en khapaogai före en Dimsum.
En annan sak som man säger skiljer Thai från Kineser är att en thailändare tänker för dagen och att en kines tänker på nästa generation; och enligt mig så stämmer det lite grann. Dom flesta Thailändare av kinesisk börd som jag känner är väldigt mån om att spara för nästa generation och inte slösa för mycket för dagen... Lite svenskt faktiskt...
Roligt att läsa det du skriver det stämmer så bra med min egen uppfattning. Speciellt att thailändarna tänker för dagen och kineserna på nästa generation, är så uppenbart i de absolut flesta fall. Speciellt bland thailändare och thaikineser med en lägre nivå av utbildning. När det gäller thai med högre utbildning så gäller det inte längre, utan de har förstått att man måste ha en mera långsiktig syn på tillvaron.
Dock tycker jag att ditt exempel om papaysallad stämmer mer in på den thailändisering som thaikineserna genomgått. Vanliga thailändare skojar dagligen om att du beter dig som en "lantis" genom att ge dig beteckningen "lao". Jag tror inte att det är något som kineserna fört med sig, utan det är nog helt och hållet ett thaiuttryckssätt. Har för mig att de i södra Thailand uttrycker det på ett annat sätt.
Själv får jag väldigt ofta beteckningen lao när jag gör vissa saker. Ibland för att de tycker att jag beter mig som en lantis i positiv bemärkelse, men ofta för att tala om för mig att jag beter mig som en riktig thailändare. Men de kallar mig aldrig lao för att jag gillar papaysallad. Vilken jag älskar, men jag vill inte ha nordöstvarianten med fisksmaksättning, utan jag föredrar varianten med jordnötter. Eftersom jag vill ha riktigt mycket chili så att den blir riktigt stark brukar de säga att jag är "ingen falang utan en thailändare", maichai falang pen khon thai.
Första tiden i LOS umgicks jag mycket med kineser, då en stor del av vår närmaste vänkrets i Bangkok var thaikineser, numera håller vi till mestadels uppe i byn där det i stort sett bara är thai. I och med detta tycker jag mig också ha sett en annan skillnad mellan thai och thaikineser. Detta är att thaikineser är enklare att komma in på livet. Både thai och thaikineser är väldigt trevliga och öppenhjärtliga. Men det finns en skillnad som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva, men jag tror att många har upplevt det. Jag upplever thai som mera ytliga på något sätt, de är måna att du har det bra att sitta, dricka, äta. Thaikineserna sak samma, men de är också intresserade av att du känner dig bra inombords, mera intresserad av dina inre tankar och dina åsikter. Thai bryr sig ofta inte om en falangs åsikter.
Vet inte om jag helt är ute och cyklar, men kan inte detta vara en av nycklarna till kinesernas framgångar? De känner av vad andra tycker, de suger upp ideer, anpassar sig till förutsättningarna på ett helt annat sätt än vad thai gör. I Thailand har de insett att de kan inte ha en annan kultur om de ska bli framgångsrika. I andra länder har de sina gemenskaper eftersom dessa länder gör det möjligt för dom att behålla sin kultur. Mycke funderingar och tankar blev det, helt klart är kineserna ett fenomen.
. Min thailändska släkt är varken kineser, malayer, khmerer eller laoitier utan "äkta" thailändare, de borde kanske få 10 röstsedlar var med tanke på vilken liten minoritet de är och för att de faktiskt är "äkta" thailändare...
