Thai-Kines

S-N,

Trist med vurpan. Korkade MPR-inlägg har ännu inte renderat mig några fysiska skador även om risken för hjärnblödning i bland varit överhängande

Krya på dig nu och vässa pennan igen.

Har inte läst alla inlägg men berättar lite om min upplevelse.

Tjejens syster är gift med en halvkines.

Vi bodde i deras hus mitt i Bangkok för en fyra år sedan.

De hade en väldig fin dubbelsäng i sovrummet och till min förvåning fick vi sova i den medans alla andra sov på golvet rummet bredvid.

Snacka om gästfrihet.

Första morgonen vaknade jag av ett enormt snattrande maskinkinljud utanför.

När jag tittade ut genom fönstret såg jag symaskiner som gick för fullt,

Så småningnom när jag var utanför så räknade jag till 9-10 maskiner och det hade inte fått plats mer på den lilla gården.

Burmaneser och Kambondjaner mm som jobbade för en billig peng.

En del var jättefina tjejer som frågade om om farang och slippa livet där men det är som det är.

På eftermiddagen så fraktades allt de sytt till en annan garageliknande lokal där ett halvdussin tjejer väntade på att sy knappar, blixtlås och annat krafs på tygen.

Därifrån sedan direkt till prattunams marknad som låg ett stenkast bort.

Det kallar jag logistik och affärssinne på högsta nivå