Magrood. Isaantjejen som gång på gång visar att hon ligger steget före alla oss andra i klokskap. 
Visst är förmågan att kunna uttrycka sig verbalt med varandra viktig, men långt ifrån viktigast i sammanhanget.
Kan inte du ta över efter Abhisit, Ban Kii-Moon eller någon annan betydelsefull höjdare Magrood? Tror du skulle kunna göra mycken nytta på en liknande post. 
Själv talade jag uteslutande thai med frugan dom första 3-4 åren och nästan enda gången vi talade engelska var när vi grälade. Ingen ville ge den andre en språknackdel/fördel när stämningen var hätsk. he he Nu när hon gått igenom SFI, svenska grund, svenska A och B (dvs gymnasiesvenskan) så talar jag bara svenska med henne. Ofta talar hon thai med mig men jag svarar till 99% tillbaka på svenska. Och gradvis tappar jag därmed min thaispråkkunskap... tyvärr.
Vi har alltså hela vårt förhållande igenom undvikt "genvägen" engelska trots att frugan har en thailändsk universitetsutbildning med huvudinriktning "english", samt förutom det högsta betyg från svensk gymnasieengelskakurs på komvux.
Och vi har lyckats uttrycka allt det som krävts på våra respektive språk ändå, förutom då vid grälen. 
Men vårat exempel, där jag kunde tala thai hjälpligt redan när vi träffades, är väl inte representativt och jag förstår att det kan vara jäkligt frustrerande om tjejen kan typ 10 ord engelska och killen ännu färre thailändska. Speciellt då om man ska talas vid över telefon. Hade själv träffat en tjej på någon av mina första resor på nittiotalet som brukade förvåna mig genom att ringa mig i Sverige. På den tiden kunde jag inte thai och hon kunde inte engelska och när hon sagt "i love you" så var konversationen i princip slut, för mer kunde vi inte säga varann. Var antagligen en av orsakerna till att det aldrig blev något mer mellan oss.