För att inte falla in i det vanliga skyttegravskriget så kan vi nog enas kring att man kan reducera effekterna av torka respektive översvämningar med hjälp av olika typer av åtgärder. Som ofta kräver politiska beslut, förhoppningsvis baserat på vad olika experter levererar i beslutsunderlag.
Samtidigt kvarstår problemen med naturens krafter år efter år i princip alla världens länder. Torka, översvämningar, jordbävningar, tsunamis, monsuner, snöstormar, etc., etc. Vi kan inte bemästra naturen än, hur mycket vi än vill.
Experter är som bekant inte heller eniga, lika lite som politiker. När det gäller jordbrukets påverkan på vattenbristen är jag för egen del mer benägen att tro på den expert i samma artikel som pekar på det mer långsiktiga ökandet av brukad areal sedan 1969.
Experter, oavsett land, besitter däremot en osviklig förmåga att sparka uppåt åt politikerhåll när något som faller inom deras ansvarsområde inte fungerar. Lägg till detta politikernas käbbel sinsemellan. Thailand är inte unikt när det gäller detta.
För att nämna en annan större infrastrukturfråga i Thailand, så bråkade ju Demokraterna rätt ordentligt när det gällde utbyggnaden av tågnätet, vilket orsakade problem att genomföra det. Sen återkom i princip samma förslag under nuvarande juntaregering, och klubbades då igenom rätt fort. Märkligt.När det gäller ”Shin Kicking” i Thailand och att beskylla risprogrammet (hur ruttet det än var) som bland det mest bidragande till årets torka känner jag mig tveksam och förbehåller mig rätten att känna en sådan tvekan. Även om avsändaren är en ”distinguished fellow” på ett forskningsinstitut.
Likaså tveksam till möjligheterna i det politiska kaos som rått sedan 2006 genomföra nya långsiktiga åtgärder från politiskt håll. Oavsett om regeringen varit junta-, Demokrat-, eller Shinawatraledd har de haft relativt korta regenttider under de senaste 9 åren som inte har präglats av politiskt kaos i form av ”state of emergencies, ”care taker” status eller liknande. Också ur det perspektivet kan jag utan tvekan ge krönikören rätt i det orimliga att peka på Shinawatras som roten till allt ont, som ju är vad denna tråd inledningsvis handlar om. Men jag är medveten om att det bland de som fortfarande är engagerade i de politiska trådarna på MPR är en åsikt i minoritet. Mer nyanserade diskussioner får man bedriva någon annanstans.
Nog kan man väl hålla med om att det kunde vara intressantare med lite mer nyanserade diskussioner, men om man inleder diskussionen med rent löjeväckande påståenden i stil med att Shinawatra skulle blivit kritiserad för själva torkan av någon så har man nog passerat gränserna redan från början.
