Naturens nycker är faktiskt inte särskilt svåra att förutse. Det är givetvis svårt att förutsäga exakt när det kommer att bli torka eller översvämning. Däremot är det inte särskilt svårt att förutse att det nån gång kommer att bli torka eller översvämning. Man behöver faktiskt inte vara någon expert eller komma med efterhandskonstruktioner för att inse en sådan sak. Finns högst antagligen mängder med historiska och meterologiska data där man kan konstatera att torka såväl som översvämningar är något som faktiskt förekommer ganska ofta i Thailand. Finns dessutom teorier som talar för att under El-Nino-år kan man förvänta sig mer av just torka.
Ett risprogram som stimulerar ökad risproduktion leder sannolikt till ökat uttag ur vattenreservoarerna. Hur svårt är detta att förutse?
Ett massivt översvämningsprogram som skulle förbättra och uttöka översvämningsskyddet rann ut i sanden pga av korruption.
Det är helt uppenbart att vattenbristen orsakats/intensifierats av politiska åtgärder och massiv korruption. Likaså är det knappast något tvivel om vem som satt vid makten när risstödsprogrammet infördes och vem som satt vid makten när översvämningsprogrammet havererade. Om nu Yingluck inte själv kunna räkna ut vilka risker som fanns så hade hon i egenskap av PM tillgång till mängder av experter som sannolikt gett henne vettiga råd som hon istället valt att köra över. Jag tycker inte det minsta synd om henne. Som premiärminister har man ett ansvar för sina egna handlingar såväl som för övriga verksamheter som pågår under sitt ansvarsområde. Självklart får man finna sig i att ta ansvar för sitt eget maktutövande.
För att inte falla in i det vanliga skyttegravskriget så kan vi nog enas kring att man kan reducera effekterna av torka respektive översvämningar med hjälp av olika typer av åtgärder. Som ofta kräver politiska beslut, förhoppningsvis baserat på vad olika experter levererar i beslutsunderlag.
Samtidigt kvarstår problemen med naturens krafter år efter år i princip alla världens länder. Torka, översvämningar, jordbävningar, tsunamis, monsuner, snöstormar, etc., etc. Vi kan inte bemästra naturen än, hur mycket vi än vill.
Experter är som bekant inte heller eniga, lika lite som politiker. När det gäller jordbrukets påverkan på vattenbristen är jag för egen del mer benägen att tro på den expert i samma artikel som pekar på det mer långsiktiga ökandet av brukad areal sedan 1969.
Experter, oavsett land, besitter däremot en osviklig förmåga att sparka uppåt åt politikerhåll när något som faller inom deras ansvarsområde inte fungerar. Lägg till detta politikernas käbbel sinsemellan. Thailand är inte unikt när det gäller detta.
För att nämna en annan större infrastrukturfråga i Thailand, så bråkade ju Demokraterna rätt ordentligt när det gällde utbyggnaden av tågnätet, vilket orsakade problem att genomföra det. Sen återkom i princip samma förslag under nuvarande juntaregering, och klubbades då igenom rätt fort. Märkligt.
När det gäller ”Shin Kicking” i Thailand och att beskylla risprogrammet (hur ruttet det än var) som bland det mest bidragande till årets torka känner jag mig tveksam och förbehåller mig rätten att känna en sådan tvekan. Även om avsändaren är en ”distinguished fellow” på ett forskningsinstitut.
Likaså tveksam till möjligheterna i det politiska kaos som rått sedan 2006 genomföra nya långsiktiga åtgärder från politiskt håll. Oavsett om regeringen varit junta-, Demokrat-, eller Shinawatraledd har de haft relativt korta regenttider under de senaste 9 åren som inte har präglats av politiskt kaos i form av ”state of emergencies, ”care taker” status eller liknande. Också ur det perspektivet kan jag utan tvekan ge krönikören rätt i det orimliga att peka på Shinawatras som roten till allt ont, som ju är vad denna tråd inledningsvis handlar om. Men jag är medveten om att det bland de som fortfarande är engagerade i de politiska trådarna på MPR är en åsikt i minoritet. Mer nyanserade diskussioner får man bedriva någon annanstans.