Vi bodde först i Bangkok och umgicks med frugans Bangkokbaserade släktingar och universitetskompisar ur Bangkoks och Centrala Thailands medelklass. Sedan flyttade vi till byn och umgicks med hennes bybaserade släktingar, gamla klasskompisar och grannar ur arbetarklassen. Ganska många, framförallt av kvinnorna, sprang emellanåt till munkar, spåmän, heliga träd och annat för att få råd i vardagen och om mer seriösa problem. Jag, som en stark motståndare av all religion och vidskepelse, betraktade allt detta som en intressant kulturyttring men avfärdade det samtidigt som något de mest höll på med på grund av avsaknad av vettig utbildning.
Nu umgås vi sedan många år tillbaka med vad IL skulle kallat "den royalistiska militärkramande eliten" och nästan alla frugans väninnor har pluggat i väst många år. Man skulle ju då kunna tro att historier om kompisar som springer till "gypsies" eller vandrar 13 varv motsols runt ett heligt träd vore ett gammalt minne att skratta åt. Så är det inte. Om något har det ökat och den enda markanta skillnaden är att de inte betalar 50 Baht för en session med en "gypsie" som säger att de kommer hitta en man om de bär ett visst halsband, utan istället betalar 50,000 Baht för att höra att de måste donera 200,000 Baht till ett obskyrt tempel i Nakorn Nowhere för att deras son ska komma in på Stanford eller för att deras cancersjuke far ska bli bra igen.
Jag vet att många välutbildade etniska kineser (huvudsakligen kvinnor) i länder som Taiwan, Hong Kong och Singapore springer till munkar, spåman och Feng Shui Masters men det känns som att det i Thailand är extremt; det är inte en liten minoritet utan en klar majoritet.
Vad är era uppfattningar och åsikter?

