Blir lite svårt att kommentera en veckas poster i en post så jag hoppar det.
När vi kritiserar var Thailand står idag ska vi ändå komma ihåg att Thailand hade en av världens bästa ekonomiska utveckling från andra världskriget fram till Asienkrisen 97. Även demokratiskt och socialt utvecklades Thailand väl och även om utvecklingen stannat av sedan 97 så är over hälften av världens länder trots allt fattigare än Thailand. Man ska också komma ihåg att Thailand hamnar ganska hogt nar länders genomsnittliga lycka mäts så beviserligen är inte allt fel och helt klart ar det thailändarna själva som måste välja hur och om det behovs forändring.
Jag tror det är dodfott att måla ut en socialgrupp som skyldig till Thailands problem; den giriga overklassen, den lata underklassen och den allmännt inkompetenta medelklassen får nog dela på både skuld och credit. Att måla ut etniska och religiosa grupper som korkade Isaaniter, ockrande kineser och bombande muslimer är lika meningslost. Det är till och med menigslost att peka ut den alltid bespottade yrkeskåren politiker eftersom de trots allt på ett eller annat sätt blivit ditrostade. Det brukar dessutom sägas att ett land har de politiker de fortjänar.
Nej, istället for att skylla på diverse grupper, som man själv och ens närmaste av en ren slump givetvis inte tillhor, så måste nog Thailand titta på sin kultur och sina traditioner. Det var tufft i Sverige nar vi på 50-talet till sist gjorde upp med vårt arv som jord- och skogsbrukare och folket tvingades in i städer och fabriker. Det var också tufft på 90-talet då vi plotsligt upptäckte att vi inte var bäst och inte längre kunde få 100% ersättning när vi var bakfulla. Vi har fortfarande inte accepterat att vi inte längre är ett industriland och att nästan allt vi kan gora kan goras lika bra och mycket billigare någon annanstanns.
For ett så stolt och nationalistiskt land som Thailand är det fruktansvärt svårt att acceptera att det formodligen är i själva begreppet "kwaampenthai" som problemet finns. Att ändra allt som är dåligt i själva begreppet utan att forstora det som är bra och unikt Thai är oerhort svårt och det krävs en oerhort stark ledare for att ens våga prata om det. Thailand måste acceptera att deras kultur/tradition av patronisering, sanuuk&sabai och maipenrai kanske är trevligt och kul men inget som kommer gora den stora massan rik eller ens halvrik och det kommer inte heller hjälpa den sociala och demokratiska utvecklingen.
Thailand har exempelvis en av Asiens sämsta skola trots att de har en skolbudget som är jämforelsevis hog. Patroniseringskulturen foder korruptionen genom att pooyai tillåts gora lite vad de vill så länge de dyker upp på några brollop samt bjuder till fest vart fjärde år och delar ut en 500-ing. Mycket av skolpengarna forsvinner därfor innan den ens når skolsalen. Patroniseringskulturen gor också att en relativt outbildad och underbetald skollärare ändå är en pooyai i barnens och foräldrarnas ogon så givetvis kan hans/hennes ord inte ifrågasättas. Det krävs en enorm studievilja om man ska härda ut både en fordummande skola, ointresserade foräldrar och ett samhäller där man som bonnunge ändå aldrig får någon riktig chans.
Pratet om naturfolk ger jag, med stod av ovanstående, inget for. I så fall skulle varenda svensk utanfor Stockholm också varit naturfolk i borjan av 1900-talet men även vi hade en patroniseringskultur med Herr Brukspatron, Herr Folkskollärare mm som snarare bromsade upp utvecklingen. Dessutom finns mer eller mindre samma problem på landsbyggden i Centrala Thailand som på Isaans landsbyggd så isf är mer eller mindre alla thailändare naturfolk.
