Att inte kunna hejda sitt habegär finns inte bara hos de sk naturfolk som IsaanLover radade upp.
Med grundläggande utbildning kan man naturligtvis minska onödig shopping och lånekarusellen.
Har personen lite mer ekonomisk kunskap så kan de lättare koppla ihop orsak och verkan,
vilket förmodligen har en viss hejdande verkan när köphungern sätter in.
Men helt och hållet får man nog inte bort allt onödigt habegär eftersom handlandet i sig
ger en dopaminkick hos dessa personer.
Kanske är naturfolk mer känsliga och mottagliga för ett dopaminbegär?
En del forskare hävdar ju att så är fallet.
Exempelvis Indianer, Aboriginer och Eskimåer sägs ju ha lättare att bli alkoholister än andra mänskliga raser.
Även hos vi blekfisar finns det många personer som spenderar mer än vad de har råd till, och varje gång när ballongen spricker höjs det arga röster som kräver att de ”dumma” bankerna ska straffas och att sms-lån bör förbjudas mm. Men det personliga ansvaret vill väldigt få peka på eller diskutera. När de inte längre kan betala sina räkningar så grinar de krokodiltårar och skriker unisont att de har blivit lurade och förförda av de som ville låna ut pengar till dem.
Alla känner vi säkert någon svensk som trots en redan ansträngd ekonomi gärna shoppar loss med hjälp av diverse lån och kreditkort, och gladeligen skjuter de återbetalningen på framtiden. De vill ju så gärna skaffa ny dator, platt-TV, mobiltelefon, bil, fräscha upp köket, kakla om badrummet, samt åka på semester till Phuket för det har ju grannen och arbetskamraterna redan hunnit gjort. Många ”förförda” dras med, och de både glömmer och gömmer sitt destruktiva handlande bakom smått suggestiva argument som:
”- Mina bekanta hade ju råd, och då har väl jag också råd att ha roligt – annars är det inte rättvist, och rättvisa är ju jätteviktigt”.
http://www.expressen.se/ekonomi/1.1823709/lettland-krisen-ar-svenska-bankers-fel
När det gäller svenskar, letter eller obildade fattiglappar i Thailand
så är mitt råd att grundläggande ekonomisk utbildning lönar sig i längden,
och sk mikrolån till skötsamma kvinnor i fattiga länder skulle nog vara bra mycket bättre än de
nuvarande destruktiva lånevillkoren på vischan som bara bidrar till ett kortsiktigt glädjerus.
Mikrolånen är ju baserade på låntagarens ekonomiska skötsamhet,
ett uppträdande som följs av en uppmuntrande belöning (ökad kreditgräns),
vilket i sig ger låntagaren en nyttig dopaminkick (glädjerus).
På så vis bygger mikrolånen upp ett personligt beroende av att vilja vara ekonomiskt skötsam,
i motsatts till att slösandet i sig ger personen en kortvarig glädjekick.