Det var en gång en liten skola i det lilla samhället Majpilsrutan, det var väl inget speciellt med den lilla skolan förutom det att de i årskurs 3 bedrev försöksverksamhet med skillda klasser för pojkar och flickor. I klass 3B gick föjdaktligen bara pojkar och deras klassföreståndare var den unge och välutbildade William. William var omtyckt av nästan alla eleverna då han visste så mycket och dessutom oftast var snäll och rättvis, dessutom visade han ofta en massa fina bilder. Visst hände det att någon av pojkarna tyckte att William var lite nedlåtande, ja nästan lite spydig, fast det gick snabbt över då han igen briljerade med sin kunskap och visade en massa fina bilder.
Klassen var tydligt uppdelad i två grupperingar som ständigt var i strid med varandra om vems pappa var starkast samt en tredje grupp, den största, som var helt ointresserad av vad de bråkade om. Den ena gruppen, som mestadels bestod av pojkar från de små gårdarna utanför samhället, hade en tydlig ledare i Bond Olle, en väldigt retsam men snäll liten rackare. Hans ständige följeslagare, Roffe L, gick aldrig mer en meter bakom och ju mer de andra pojkarna retade Bond Olle, ju argare blev Roffe L och han var aldrig sen att hämnas med en padda i ryggsäcken eller liknande. Övriga i gruppen, som för övrigt kallades Rödingarna då de flesta bodde i små röda stugor, höll oftast tyst och höll egentligen inte alltid med Bond Olle men ville så gärna vara med i ett gäng. Den andra, betydligt större gruppen, som mestadels bestod av pojkar inne från samhället och kallades Gulingarna efter färgen på stadsvapnet, hade ingen tydlig ledare men helt klart såg många upp till den vältalige Nobbe och den allvetande Mick.
En majdag, strax efter lunch, började det plötsligt åska och strömmen gick, den annars så tystlåtne ByaKalle utropade "Himlen faller ner!" För en kort stund så blev det kallabalik i klassrummet men William lugnade alla barnen med sin myndiga stämma och snart var strömmen tillbaka. William förklarade att visst kan katastrofer inträffa men att himlen skulle ramla ned är högst osannolikt. Alla barnen verkade acceptera att faran var över utom ByaKalle, som var helt säker på att detta bara var övning av de onda krafterna, samt Bond Olle som minsann visste att det bara var en tidsfråga innan de onda krafterna slog till igen, för sådant var samhället. På rasten efteråt var ByaKalle fortfarande så uppskärrad att han sprang hem och mig veterligen har han inte vågat sig tilbaka än. Bond Olle samlade dock sitt gäng runt sig och förklarade att det är bara en tidsfråga innan himlen verkligen ramlar ned och det finns bara en person som kan rädda dem och världen "Min pappa Tage är starkast i hela världen, bara han kan rädda oss". "Tage är jättestark och alla andra är bara dumma" fyllde Roffe L i med.
Tillbaka i klassrummet började lärare William berätta om Halland åar och frågade om någon visste vilken som var den längsta ån. Nästan alla räckte upp handen och väntade på att få svara men Bond Olle, som inte räckt upp handen, svarade istället "Det är Dalälven för det har min pappa sagt". Genast började Mick och många i hans gäng att skratta och Mick sade "Dumskalle, det vet väl alla att Dalälven inte rinner i Halland, det hörs väl på namnet". Långe Jan, Micks trogne följeslagare, fyllde snabbt i med "Knäppis, Dalälven rinner i Dalsland, det hörs ju på namnet". William skulle precis avbryta bråket när rektorn knackade för ett brådskande ärende. Genast såg Bond Olle sin chans att berätta för alla att himmlen verkligen kommer ramla ned och att bara pappa Tage kan rädda dem. Mick, Nobbe, Långe Jan samt flera andra ur Gulinggänget kunde inte hålla sig för skratt då de dels fann det absurt att himlen skulle ramla ned men framförallt för att Bond Olle alltid framhöll Tage. De höll alla med om att Tage förvisso var stark men han var ytterst otrevlig och opålitlig, ja faktiskt en riktig skurk. Mick började slå i en uppslagsbok för att bevisa att himlen inte kommer falla ned, varför skulle den göra det, och om den mot all förmodan skulle falla ned så har vi ju alla snälla Gulingpappor som givetvis kommer fortsätta beskydda vår lilla stad. Nobbe, Långe Jan, Suren, Valter och Puffen fyllde i med att skulle himlen ramla ned så är det för att Bond Olles pappa är så oerhört dum, faktiskt är han så dum att om han ska bestämma så är det faktiskt rent av bättre om himlen faller ned. Bond Olle fortsatte, tillsynes oberörd, att upprepa, gång på gång, säkert flera hundra gånger, att hans pappa var lösningen på allt och att Gulingpapporna faktiskt var direkt ansvariga för att himlen kommer falla ned "Era pappor ser kanske snälla och duktiga ut" sade han "men alla ute i gårdarna vet att de konspirerar med de onda makterna om att få himlen att ramla ned över byarna medans ni äter glass i staden". "De är jättedumma utsugare" fyllde Roffe L i med "Ja, jättejättedummast" sade Rolle och till och med 33:an hängde på men det var nog mest bara för att jävlas.
Mick läste upp den ena förklaringen efter den andra tll varför himlen inte kommer falla ned, ivrigt påhejad av Långe Jan och de andra och Nobbe fokuserade på att såga Tage längs fotknölarna. Inget bet dock på Bond Olle som fortsätte att repetera det enda han tyckte var viktigt, det vill säga att Tage var starkast. Mick och hans kollegor blev mer och mer uppretade och för att få Bond Olle att sluta upprepa Tages förträfflighet började de förvränga och förvärra så att det till slut lät som om de verkligen ville att himlen skulle ramla ned, så länge de blev av med Bond Olle och hans far. Roffe L var riktigt arg för allt var ju så orättvist och även Valter var arg, fast mest på Bond Olle och Roffe L, och han som inte ens ville bråka.
Till slut kommer dock William tillbaka in i klassrummet, efter att stått utanför och lyssnat ett tag, och läxar upp båda sidor. "Himlen faller inte ned och skulle den falla ned så kan ingen göra något åt det" förklarar han. De flesta nickar instämmande och Bond Olle utbrister "Jag håller med men visst vill Gulingpapporna att den ska falla ned". "Du är ju helt kokt" utbrister Nobbe, "Din gubbjävel är 7 resor värre". "Han borde skjutas" konstaterar Långe Jan. William tittar bistert på Gulingarna "Jag hade förväntat mig mer av er, skärp er!" säger han och sedan tittar han på Bond Olle med bihang "Dig hade jag inte förväntat mig något av men skärp dig ändå".
Tog bråken slut där, kanske ni frågar er? Knappast, men visst är det sannolikt att även barn en dag tröttnar på att bråka om vems pappa som är starkast.
) och en inköpsrunda. 
