Hej
Kan bara tacka för ett seriöst inlägg i debatten.
Och jag kan bara säga att jag håller med(som vanligt)i det du skriver.
Mvh Isan Lover
Så du håller även med om att han bedrev svågerpolitik och gav ut högre poster som gentjänster till vänner och släkt samt att han hanterade försvarsbudgeten som sin egen lilla nöjeskassa dvs. betedde sig helt oacceptabelt. Bra att vi är på samma blad iaf. 
Att andra väljer att fabriciera och hitta på faller väl under galenskap, men när brighta individer väljer ett ensidigt perspektiv (mer eller mindre medvetet) så är det värt att notera tycker jag.
Vad tror du det beror på?
Själv gissar jag att det beror på ILs floskelspammande. Min ensidighet är i alla fall ett direkt resultat av hans och Bossejs fanatism.
Hade man en IL-fri hörna så tror jag debatten blev både bredare, intressantare, intelligentare, trevligare och betydligt mer lärorik.
Så du håller även med om att han bedrev svågerpolitik och gav ut högre poster som gentjänster till vänner och släkt samt att han hanterade försvarsbudgeten som sin egen lilla nöjeskassa dvs. betedde sig helt oacceptabelt. Bra att vi är på samma blad iaf.
Och då säger jag som Pippi Långstrump, "ja säg det du, det får vi nog aldrig reda på".
Så du håller även med om att han bedrev svågerpolitik och gav ut högre poster som gentjänster till vänner och släkt samt att han hanterade försvarsbudgeten som sin egen lilla nöjeskassa dvs. betedde sig helt oacceptabelt. Bra att vi är på samma blad iaf.
Hej
Vi kan vara överens om det också, jag har sagt tidigare att Thaksin inte är fläckfri och att han har begått många av sina företrädares och efterträdares misstag, men jag hade ändå föredragit att han hade bytts ut i ett fritt och demokratiskt val före en militärkupp, hur det går när militären har den politiska makten ser vi nu med krig mot Kambodja, militäruppvisningar i Bangkok, nedsläckta TV stationer, extrem censur, extremt användande av lese majestätlagarna, förföljelse av all opposition, m.m. så Demokratiskt sett är läget mycket värre nu än under Thaksins tid.
Mvh Isan Lover
NB,
Du har den senaste veckan droppat lite kommentarer kring Thaksin politisering av den thailändska militären. Det är knappast en rättvis beskrivning tycker jag. Även om Thaksin använde den för att ge favours till släkt och vänner och det hela skrek svågerpolitik så var militärväsendet politisk långt innan hans tillträde till makten.
Skall en enskild individ pekas ut som ansvarig för politiseringen så är det väl Prem snarare än Thaksin?. Militären fick väl snarast minskat inflytande under Thaksins tid och deras roll i att hantera interna säkerhetspolitiska situationer minskade och ersattes av polis, rangers, etc. Att Thaksin styrde och ställde med försvarsbudgeten och utnämde omeriterade individer till högre poster skapade onekligen en tydlig konflikt inom det militära men även mellan tidigare inflytelserika militärer och Thaksin. Konflikten mellan det gamla ledarskicket och Thaksin översattes snabbt (och slarvigt) till en konflikt mellan royalister och populister – så enkelt var det nog inte.
Men, återpolitiseringen efter avpolleteringen av Surayud m.fl frpn det militära har onekligen skett nu. Du har en regering som i en ministermöte med ASEAN officiellt går med på 3e parts observatörer men accepterar att militären vägrar gå med på det. För några veckor sedan gick ÖB ut med högst tvivelaktiga kommentarer om det stundande valet och indirekt varnade landet för PT, etc.
Jag upplever det som högst tvivelaktigt och kanske lite intellektuellt ohederligt att försöka tillskriva politiseringen av militären till Thaksin och i samma veva frånskriva tidigare makthavare,Junta, Privy council, Demokrater, osv. från ansvar.
Nja, enligt de källor jag läst (t.ex The Thaksinization Of Thailand) så framkommer bilden att militären återpolitiserades under Thaksin.
Speciellt avsnittet "Thaksin and the repolitization of the military" tycker jag är spännande och ger en lite intressant bild. Utdrag ur boken finns att läsa här.
Det finns säkert andra källor som ger andra bilder och jag tror att de argument som presenteras till stor del beror på vilket material man läst, eller vad man vill visa.
Tycker ditt inlägg är bra och att det drar igång en kul debatt. Men den sista meningen där du refererar till intellektuell ohederlighet faller nog på eget grepp.
Eftersom jag aldrig frånskrivit tidigare makthavare, junte, privy council eller andra från ansvar. Jag har nämligen inte nämnt något om deras ansvar, eller friskrivande av det samma.
Det är en slutsats du drar på egen hand och på samma intellektuellt torvtiga grund som IL brukar göra.
Att man inte skriver om något betyder inte att man uttrycker en åsikt till favör för det outtalade.
Själv tycker jag nog att det är ett tecken på intellektuell ohederlighet att syfta till motsatsen. Men det var kanske inte det du gjorde? 
Vad tror du det beror på?
Själv gissar jag att det beror på ILs floskelspammande. Min ensidighet är i alla fall ett direkt resultat av hans och Bossejs fanatism.
Hade man en IL-fri hörna så tror jag debatten blev både bredare, intressantare, intelligentare, trevligare och betydligt mer lärorik.
Appropå att friskriva sig från ansvar 
Att en ensam floskel-lover kan trigga kollektiv intellektuell härdsmälta köper jag inte fullt ut.
Lika lite som att allt ont i Thailand kan skyllas på Thaksin eller "Eliten" lika lite kan all den negativa ensidigheten i den politiska dialogen på MPR skyllas på IL.
Vi blir nog alla lite fartblinda ibland och att vinna en diskussion och att ha rätt blir plötsligt viktigare än att förstå och skaffa sig bredare perspektiv - iaf för mig ibland, tyvär.
Tycker ditt inlägg är bra och att det drar igång en kul debatt. Men den sista meningen där du refererar till intellektuell ohederlighet faller nog på eget grepp.
Eftersom jag aldrig frånskrivit tidigare makthavare, junte, privy council eller andra från ansvar. Jag har nämligen inte nämnt något om deras ansvar, eller friskrivande av det samma.
Det är en slutsats du drar på egen hand och på samma intellektuellt torvtiga grund som IL brukar göra.
Att man inte skriver om något betyder inte att man uttrycker en åsikt till favör för det outtalade.
Själv tycker jag nog att det är ett tecken på intellektuell ohederlighet att syfta till motsatsen. Men det var kanske inte det du gjorde?
Kanske är en orättvis tolkning jag gjort men den byggde på att du bemötte kritik mot vad IL och andra kallar eliten dvs Demokraterna, Prem, juntan, m.fl och deras politisering av militären genom att säga att det var Thaksin som stod för den. Indirekt blir det ju då att du menar att han har ett större ansvar för den processen än de som IL anklagade. Jag missförståd säkert men det är onekligen lite luddigt när en anklagelse bemöts med en motsatt "anklagelse".
Appropå att friskriva sig från ansvar
Att en ensam floskel-lover kan trigga kollektiv intellektuell härdsmälta köper jag inte fullt ut.
Lika lite som att allt ont i Thailand kan skyllas på Thaksin eller "Eliten" lika lite kan all den negativa ensidigheten i den politiska dialogen på MPR skyllas på IL.
Vi blir nog alla lite fartblinda ibland och att vinna en diskussion och att ha rätt blir plötsligt viktigare än att förstå och skaffa sig bredare perspektiv.
Typisk "jag-är-neutral- jobbar-för-FN-och-alla-måste-gilla-mig"-dravvel!
Typisk "jag-är-neutral- jobbar-för-FN-och-alla-måste-gilla-mig"-dravvel!
Om dryga månaden kan jag skriva vad jag egentligen tycker 
Kanske är en orättvis tolkning jag gjort men den byggde på att du bemötte kritik mot vad IL och andra kallar eliten dvs Demokraterna, Prem, juntan, m.fl och deras politisering av militären genom att säga att det var Thaksin som stod för den. Indirekt blir det ju då att du menar att han har ett större ansvar för den processen än de som IL anklagade. Jag missförståd säkert men det är onekligen lite luddigt när en anklagelse bemöts med en motsatt "anklagelse".
Jo.. den var lite orättvis men jag förstår vad den bygger på.
IL's resonemang är ju "Allt är elitens/Abhisits fel" och "Thaksin försökte demokratisera och minska militärens roll".
Eftersom det inte går att argumentera mot hans första halva (han är inte mottaglig för information) så återstår att gå på den andra halvan.
Min syn är naturligtvis att militären är den stora politiska boven. Både historiskt och i nutid.
Militären har sedan 30-talet varit alldeles för inblandade i det politiska livet. Inte minst Prem under 80-talet.
Men om man ska prata om vilka politiker som förstör vad (Demokraterna vs Thaksin) så verkar det framkomma en bild i bl.a böcker att militären återfick
en mer framträdande roll under Thaksin, efter att ha avpolitiserats under 10 förestående år.
Så, det är därför jag kan anse att det verkar vara tack vare Thaksin som Prem kunnat återkomma till den politiska arenan.
NB,
Du har den senaste veckan droppat lite kommentarer kring Thaksin politisering av den thailändska militären. Det är knappast en rättvis beskrivning tycker jag. Även om Thaksin använde den för att ge favours till släkt och vänner och det hela skrek svågerpolitik så var militärväsendet politisk långt innan hans tillträde till makten.
Skall en enskild individ pekas ut som ansvarig för politiseringen så är det väl Prem snarare än Thaksin?. Militären fick väl snarast minskat inflytande under Thaksins tid och deras roll i att hantera interna säkerhetspolitiska situationer minskade och ersattes av polis, rangers, etc. Att Thaksin styrde och ställde med försvarsbudgeten och utnämde omeriterade individer till högre poster skapade onekligen en tydlig konflikt inom det militära men även mellan tidigare inflytelserika militärer och Thaksin. Konflikten mellan det gamla ledarskicket och Thaksin översattes snabbt (och slarvigt) till en konflikt mellan royalister och populister – så enkelt var det nog inte.
Men, återpolitiseringen efter avpolleteringen av Surayud m.fl frpn det militära har onekligen skett nu. Du har en regering som i en ministermöte med ASEAN officiellt går med på 3e parts observatörer men accepterar att militären vägrar gå med på det. För några veckor sedan gick ÖB ut med högst tvivelaktiga kommentarer om det stundande valet och indirekt varnade landet för PT, etc.
Jag upplever det som högst tvivelaktigt och kanske lite intellektuellt ohederligt att försöka tillskriva politiseringen av militären till Thaksin och i samma veva frånskriva tidigare makthavare,Junta, Privy council, Demokrater, osv. från ansvar.
Så du anser att texter som denna från olika artiklar är helt fel ?
Making over the military
When Thaksin became prime minister, the military lacked a clear role. With the communist threat long gone and without any immediate foreign threat, the military had difficulties in claiming a special role in society and was somehow squeezed out of the limelight by the democratization movement that pressed for its de-politicization. The new situation was in stark contrast to the previous 50 years, during which the military was wrapped up in an aura of reverence and generals were offered senior positions in government agencies.
Thaksin filled the vacuum by using the army to flank the police in dealing with civil issues. Under the current administration, the army has been called upon to deal with protests in rural areas and to play a pivotal role in the "war on drugs" and the "war on dark influences" begun in 2003. The army is currently involved in the predominantly Muslim provinces of Yala, Pattani and Narathiwat, where civilian unrest has flared since January 2004.
In addition, Thaksin stepped in to ease the chronic surplus of generals in the Thai army by offering "high influential advisory governmental positions" to more then 50 of them. The prime minister has also restored the army's influence over the country's foreign policy - another area in which it had previously been losing ground.
Så du anser att texter som denna från olika artiklar är helt fel ?
Även inledningen är intressant.
Thai politics have always been characterized by a close association between the country's military and its politicians. But under the administration of business tycoon turned politician, Prime Minister Thaksin Shinawatra, that relationship has changed. Where before the generals held the reigns of power, the prime minister is now calling the shots and has integrated the military into his power base. Analysts who were hoping for a de-politicization of the armed forces fear long-term negative consequences.
..cut..
To say that the army has dictated the political tempo in Thailand is an understatement. Historical records tell of 17 coups or attempted coups since 1932 and of generals occupying the prime minister's seat for all but eight years between 1938 and 1988. Furthermore, whenever not in power, the military had been the main force behind most of the civilian leaders who preceded the current prime minister.
The situation is different with Thaksin, who despite training at a military cadet school and serving as a policeman for a few years, entered politics as a civilian and has been legitimized by two democratic elections. Moreover, Thaksin's ascent has coincided with probably the weakest period of the army in modern Thai history.
The military began losing ground in the political arena in the late 1980s, but the turning point in the civilian-military relationship was the violent civilian resistance of May 1992, which brought an end to Thailand's last military regime. The resulting pro-reform movement, culminating with the drafting of the 1997 constitution, cornered the generals' political aspirations and threatened the army's status and its main financial resources. As a consequence, the military had no option but to lie low and partially de-politicize. This trend was interrupted, however, in 2001, when Thaksin was first elected premier.
Så du anser att texter som denna från olika artiklar är helt fel ?
Making over the military
When Thaksin became prime minister, the military lacked a clear role. With the communist threat long gone and without any immediate foreign threat, the military had difficulties in claiming a special role in society and was somehow squeezed out of the limelight by the democratization movement that pressed for its de-politicization. The new situation was in stark contrast to the previous 50 years, during which the military was wrapped up in an aura of reverence and generals were offered senior positions in government agencies.
Thaksin filled the vacuum by using the army to flank the police in dealing with civil issues. Under the current administration, the army has been called upon to deal with protests in rural areas and to play a pivotal role in the "war on drugs" and the "war on dark influences" begun in 2003. The army is currently involved in the predominantly Muslim provinces of Yala, Pattani and Narathiwat, where civilian unrest has flared since January 2004.
In addition, Thaksin stepped in to ease the chronic surplus of generals in the Thai army by offering "high influential advisory governmental positions" to more then 50 of them. The prime minister has also restored the army's influence over the country's foreign policy - another area in which it had previously been losing ground.
http://www.atimes.com/atimes/Southeast_Asia/GD07Ae01.html
Problemet är att du kan googla fram en massa artiklar som pekar på raka motsatsen av vad denna artikel säger. Antar att det är sant att som man söker får man svar. Jag har lite svårt att se bärigheten i stora delar av den analys som den utländske frilansjournalisten gör och eftersom han inte anger några käloor är det svårt att bemöta.
Men det kan vara lite av en tolkningsfråga eftersom jag tolkar första stycket som att Thaksin konsoliderade militär makt till sin position, och det i sig minskade militärens inflytande.
Hej
Enligt mig är det som sagt ingen tvekan om vilka som är ett hot mot demokratin i Thailand, och det är inte i första hand landets politiker, utan dom egentliga makthavarna bakom kulisserna som är Prem och hans anhang + Generalerna.
Dessa har lyckats få politikerna att bekämpa varandra på alla möjliga sätt och dom enda som vinner på detta är Prem och Generalerna själva + dom små grupper som dessa företräder.
Och det bästa för demokratin hade ju naturligtvis varit om politikerna slutade bekämpa varandra på både otillåtna och tillåtna sätt, och istället enades om att det största hotet utgörs av militärerna och andra ej valbara som är ute efter personligt inflytande på demokratins bekostnad.
Och själv skulle jag gärna se en koalitionsregering med Demokraterna och PT efter nästa val, detta skulle kunna leda till att både dom krävande och besvärliga småpartierna skulle hållas utanför makten, men viktigast av allt vore att stänga ute samhällets och demokratins fiende nr. 1 Prem, Generalerna.
Om Demokraterna och PT tog sitt ansvar för landet och Demokratin genom att gräva ned stridsyxan skulle militärerna och dom andra odemokratiska krafterna i landet drabbas av en mindre panik, och om inget av dom stora partierna är intreserade av att samarbeta med militären så är deras inflytande borta.
Då kan dom inte gömma sig bakom Apishit längre och har bara att acceptera läget eller att införa en ren militärdiktatur, men en sådan som inte välkommnades av något större parti skulle nog möta hårt motstånd både inom landet och utomlands.
Mvh Isan Lover
Problemet är att du kan googla fram en massa artiklar som pekar på raka motsatsen av vad denna artikel säger. Antar att det är sant att som man söker får man svar. Jag har lite svårt att se bärigheten i stora delar av den analys som den utländske frilansjournalisten gör och eftersom han inte anger några käloor är det svårt att bemöta.
Men det kan vara lite av en tolkningsfråga eftersom jag tolkar första stycket som att Thaksin konsoliderade militär makt till sin position, och det i sig minskade militärens inflytande.
Det var väl mer att han utsåg sig trogna personer/släktingar som ledare inom det militära för att själv kunna styra och kontrollera det militära efter sina egna behov
Men håller du inte med beskrivningen om militärens förändrade roll efter att Thaksin kom till makten ?
Logga in för att svara.