(Pa forhand vill jag ursakta alla stav- och slarvfel da jag stressar igenom detta for att hinna med att kaka under lunchen ocksa)
Wickeh,
Jag tror inte detta pa nagot satt var varken nodvandigt eller onskvart i Thailands demokratiska utveckling. Du skriver en rad saker som inte gar ihop. Tex namner du att det numera innebar konsekvenser for de som fuskar. For vem och vilka? Inte for demokraterna iaf. Varfor har inte deras eventuella valfusk hamnat hos EC for ordentlig utredning tex? Vidare sa ar din jamforelse med Sverige haltande. Sverige ar ett av de lander i varlden med mest diversifierade parlament med folk fran alla tankbara olika bakgrunder. Vidare sa pavisar du samma cyniska forakt for "den outbildande massan" som PAD nar du diskvalifierar den genomsnittlige bonden fran maktens korridorer. Jag forstar resonemanget bakom att forsvara att polis och militar inte ingrep mot PAD. Dock sa har just den passiviteten enorma langsikta konsekvenser for ett land och det kommer kanske kosta mer an vad en atgard hade gjort.
Hur som helst sa skriver du att det numera finns regler. - Jag havdar att det ar just avsaknaden av dessa som gor att Thailand befinner sig i nuvarande situation.
Ok, detta blir lite langrandigt men jag vill gora en koppling till det erkanda begreppet "failed state".
I vanliga fall nar man pratar om s:k fragile states sa pratar man om lander sasom Kongo, Haiti osv. Dvs lander som befinner sig dels i konflikt och dels i mkt svar fattigdom. Tidigare kan man se lander som tex. Nepal tas sig ur situationen. Defitionen av fragile state kan forenklas till att antingen befinna sig i konflikt eller drabbade av nagon form av landsomfattande katastrof. Vidare sa ar en av de tydligaste kriterierna att man har en statsapparat som saknar legitimitet samt saknar tydlig handlingskraft. I forlangningen sa blir ett land s:k failed state nar de forlorar monopolet pa att anvanda vald inom landets granser. Ytterliggare kriterier innebar att staten saknar mojligheter att tillgodose grundlaggande service till befolkningen. Historiskt kan man se att lander som hamnar och cementerar sin position i et s;k failed state lage oftast har problem med politisk korruption, ineffektivt och korrupt rattsvasende, militar/polisiar inblandning i politiken samt informella moraliska/religiosa ledare utan legitim politisk makt.
Oavsett vad som hander den narmaste tiden i Thailand star landet infor en potentiell inhemsk kollaps. Den tydliga "klasskamp" som delvis pagar i kombination med en tydligare politisk kamp mellan monarkister och republikaner ar inte nagot problem i sig sjalvt (utan ett led i en demokratisk process). Problemen borjar nar det inte finns nagra som helst spelregler for folk att anpassa sig till och manniskor cyniskt kan utnyttjas for privata intressen. Hela iden om “check and balances” har gatt forlorad i Thailand och sjalva staten i sig sjalv anvands som ett politiskt slagtra. Nar polis, militar och rattsvasende later salja sig till hogstbjudande sa finns det ingenting som star i vagen for totalt forfall.
Jag har lange havdat att de egentliga problemet ar inte den politiska maktkampen utan snarare det fallererade rattsvasendet. Sag det land som inte har en mer eller mindre konstant pagaende politisk maktkamp. Det ar pa manga satt ett sundhetstecken och i manga fall bidrar det till en hogre grad av transparans i systemet.
Men hur kommer det sig att folk tillater att rattsvasendet springer arenden at den som betalar bast och att konstitutioner kan skrivas om i en handvandning for att forsvara/forhindra verkligt folkstyre? Hur kommer det sig att en genom-korrupt ledare delvis dyrkas trots sina mkt tydliga brister? Hur kommer det sig att folk delvis stoder en “demokratisk” rorelse som de facto vill lagstifta bort allman och lika rostratt for alla? Vad ar det som gor att gemena thailandare inte vill, kan eller orkar bry sig eller saga ifran? Vad gor att en majoritet av de som faktiskt oppet sager ifran ar antingen inhyrda lakejer eller akademiska proffstyckare? Var har thailandarna tagit vagen I denna fraga?
Jag inser att den stora massan sitter pa kammaren och skams over den senaste tidens handelser, men det hjalper ju knappast. Folk sager att de skamms osv. Men det leder ju knappast nagon vart.
En av de intressanta foljderna av den senaste tidens utveckling ar att man nu kan hoera thailandare oppet ifragasatta kungahusets agerande i fragan. Spader dams narvaro och tydliga stod till den kriminella massan ifragasatts nu, om inte oppet, iaf runt kaffeautomater runt om i staden.
En annan sak som jag tycker har blivit om mojligen annu tydligare i denna affar ar Thailandares oformaga/ointresse att se saker och ting ur ett mer global perspektiv. Eller jag hoppas iaf att de tar sa for I annat fall sa innebar det att inblandade parter inser omfattningen av sitt agerande men tar det mkt cyniska beslutet att strunta I konskekvenserna.
Vad som kommer handa nu nar de tillfalliga terroristerna har lamnat flygplatsen aterstar att se. For turister och andra kanske det finns hopp om en ljusare framtid men for Thailand och thailandare ser det fortfarande mkt morkt ut. Oavsett vad som hander sa kommer ingenting bli langsiktigt battre sa lange spelreglerna andras beroende av vem som for tillfallet spelar. Den politiska elitens forakt for den genomsnittlige thailandaren ar sa totalt att det kravs revolution snarare an reform att fa till stand nagon som helst langvarig forandring. Jag har aven svart att se hur en fortsatt indirekt inblandning av “den osynliga handen” faktiskt leder till nagot gott nar den foresprakar auktoritar oligarki snarare an demokrati…..
Nedan en modell sa visar de grundlaggande pelarna i en fungerande liberal demokrati (som Thailand sager sig vara).
Utifran detta sa ser man tydligt hur langt landet befinner sig fran att vara en fungerande demokratisk rattsstat.
Accountably of The State
Transparency
Technocratic Capacity
Rule of Law
Ownership& Information
Efficient Service Delivery
Law & order and Contract Enforcement
Legitimacy
Access of Policies
Political Will
Civil Services Reforms
Independent Judiciary
Free Press, Civil Society Organizations
Rules for Changing Rules
Om vi valjer att bortse fran de for tillfallet radande allianserna i TRT/PPP/Puea Thai och Demokraterna/PAD osv och kikar en mer grundlaggande problematik sa blir det annu lite mer komplicerat och dystert.
Bortom nasta regering eller val vad finner vi dar? Har monarkin nagon framtid i Thailand under radande omstandligheter? Kommer Thaksin bli landets forsta president? osvFragorna hopar sig och fa kan sia om vad som faktiskt kommer handa. Det enda jag ar overtygad om ar att sa lange inte forandring kommer fran folket sjalva och eventuell politisk utveckling drivs av sarintressen och akademiker sa finns det lite hopp om forbattring.
