Jag försökte verkligen

Daungerfeber är det nog INTE, för då står man inte på benen, det vet jag efter min omgång för 2,5 år sedan

Det gjorde jag inte heller, det är först nu det börjar bli folk av mig. Men jag hoppas lite försiktigt på att det var något annat, eftersom återsmittning är så farligt. Får förmodligen veta nästa vecka.

Hej

Jag vistas ju normalt tre månader men ibland upptill 6 månader om året och lever då byliv redan nu och har gjort så i över 25 år, och planerar för ett liv på heltid i Thailand och självklart vill jag då bo i byn, någon annan plats vore otänkbart för mig, men frugan kan nog tänka sig ett liv i stan, jag älskar varenda minut i byn tillsammans med släkten, vännerna, naturen och djuren.

Allt går lagom fort och stress och utbrändhet är ännu helt okända fenomen som bara drabbar utlänningar, någon tristess märker jag inte av alls, varje årstid har sina sysslor och jag deltar i byns alla arbeten precis som övriga byinnevånare, vi odlar, fiskar, jagar, bygger, arbetar på fält och i skogen, och dagens arbete avslutas oftast med en öl eller två tillsammans med släkt och grannar, innan vi äter hos någon av oss eftersom dom gillar att äta många tillsammans, och då blir det många rätter att välja på eftersom dom som kommer brukar ha med sig sånt som dom fångat eller plockat under dagen, eller att avsluta dagen sittande runt en öppen eld i mörkret med stjärnorna som tak tillsammans med svärfar eller någon kompis och hundarna känns så rogivande och rätt.

Och vardagslunken bryts ju av olika Buddistiska högtider, nyår, song kran, loi kratong, barnens dag, bröllopp, begravningar, födelsedagar, m,m.

Så visst händer det lite även på landet och ibland kan man ju ta en avstickare till Phon Phisai, Nong khai eller Udon Thani några dagar, men redan efter 2-4 dagar längtar jag till byn, så det blir inga längre vistelser på någon annan plats.

För mig känns livet på landet både naturligt, ursprungligt och harmoniskt, och jag tror att det är för ett liv ungefär på detta sätt som vi är både skapta och programmerade för, att leva detta naturnära liv med alla generationer tillsammans släktvis ger en enorm livsglädje, trygghet och man kan se att både barn och gamla trivs, jag anser att deras sätt att leva är helt överlägset vårt eget här i västvärlden där klockan, alla måsten och det faktum att dom flesta inte längre har tid ens för sina egna barn eller sina föräldrar och mormor-farfar o.s.v, man försöker ersätta den förlorade tiden med barnen genom att ge dessa prylar och pengar när barnen egentligen vill ha närhet, ömhet, trygghet och kärlek, och dom gamla förvisas till åldringsvård där dom gråtande tillbringar sina sista år i ensamhet med okända människor runt sig, utan matlust, barn och barnbarn och någon att dela sitt livs historia med.

Nej livet på landet är underbart.

Mvh Isan lover

Precis sådär hade jag också tänkt mig det. Man får så roligt som man gör sig.

Så visst händer det lite även på landet och ibland kan man ju ta en avstickare till Phon Phisai, Nong khai eller Udon Thani några dagar, men redan efter 2-4 dagar längtar jag till byn, så det blir inga längre vistelser på någon annan plats.

Jag är likadan här i Sverige. Efter ett par dagar i Stockholm, vare sig det är privat eller i jobbet, så vill jag åka hem. Jag tror inte att jag kommer att få några större problem med att bo i "en håla". Jag behöver mina böcker, en dator med Internet och mina dataspel, en lagom stor trädgård att pyssla i och möjlighet att dra runt på sightseeing ibland.

Maten är inget problem. Jag äter i princip vad som helst även om jag drar gränsen vid koskit...

Om vi återgår till maten äter vi i sverige issan mat nästan alltid. Jag tycker den är god. Däremot åt jag en bit pizza efter ca 1år. Smakade skit.Alldeles för mycket fett. Man har vant sig vid issan maten är det inte så många svenska rätter som jag längtar efter. Korv älskar jag i alla dess former.

Jag har åsså märkt att svensk mat inte smakar mycket.

Efter att frun flyttade hit i November äter vi nästan bara thaimat. Om det sen är Isan, thai eller en mix vet jag inte.

Tidigare tyckte jag inte om ris, men upptäckte att det var tillagningen det handlade om. Efter att ha köpt en riskokare så äter jag ris 4-5 dagar i veckan.

Vid några tillfällen har jag fixat någon svensk maträtt som jag tidigare gillade men upptäckt att jag måste krydda den med chili o lite annat för att den skall smaka något.

En dag snart skall jag laga stekt färskpotatis med stekt ägg och falukorv. Smakar inte det heller gott så kan jag lika gärna skita i att käka svenskt.

Tja,

Trivs bra i byn, blir det långtråkigt får man väl slå på en fest till.

Mat äter jag det mesta, om ni ej gillar maten så kan ni väl laga egen mat?

Gissar att de flesta här flyttat hemifrån och således inte får mat av mamma hemma heller.

Vad äter ni i Sverige som är så gott?

Puss

Erkki

Frugans thaimat!

Den blir ändå bättre i Thailand med färska råvaror. Fast då inhandlar vi maten och lagar i regel inte själva.

Tycker också att festerna i byn brukar inte gå av för hackor. Oavsett om är bortbjuden eller ordnar själv brukar det bli kanon.

Ja det är enkelt när man kan göra sig förstådd. Mycket roligare när man kan åka runt lite själv.. Första gången man var till LOS tänkte man att här skall man aldrig köra bil. Nu blir det runt 600 mil varje gång. Maten kan ju anpassas till dig din fru borde veta vad du kan äta. Jag slutade för länge sen jag var på sjukan för matfögiftning och läkaren BLAA( Kan inte falang äta och skall inte äta livsfarligt)Hoppas att du mår bättre snart men jag skulle tro att det är det vanligast mat sköljd under kran inte köpes vatten( bara ett tips... Ha de bäst och håll uppe ett gott humör

Mange..

Just hemkommen efter två veckor i byn. Förra gången vi var där tyckte jag det var jättekul att jag faktiskt kunde göra mig förstådd, men nu, efter två års rätt envetna studier upptäckte jag att nu kan jag prata med folk! Det blev som en helt annan by!, plötsligt upptäckte jag att folk jag aldrig begripit mig på ju var riktigt intressanta och kul att prata med.

Men tråkigt är det ju, jag fick börja böka lite med frugans hus, för att få nåt att göra. Sätta upp lite lysrör och så. Av någon anledning fiskade jag inte den här gången, annars brukar jag meta i åarna. Men jag håller med Dig om att sysslolösheten är ett problem. Nästa gång skall jag ta ut ett internationellt körkort, så jag kan låna moppen när jag vill och vara mer självständigt rörlig.

Maten är inget problem, vi äter samma käk hemma (oftast) men magsjuka är ju nästan oundvikligt, jag fattar inte att dom vågar hantera mat som dom gör.

Den här gången blev jag riktigt sjuk, det är inte över än, men jag vet fortfarande inte om det var denguefeber eller kolerainfektion.

Nej barlivet är ju ingen lösning, det kan man ju inte leva något längre tag.

Men en annan kåk utanför byn, myggnät mot flugorna, AC i sovrummet och mer praktiska lösningar på hushållsarbetet plus en bra internetuppkoppling -så kunde jag nog leva där!

Ibland funderar jag om vi skriver om samma Thailand som jag brukar åka till och även har ett hus i ??

Men folk är väll olika som tur är, för annars vore det tråkigt

Ibland funderar jag om vi skriver om samma Thailand som jag brukar åka till och även har ett hus i ??

Men folk är väll olika som tur är, för annars vore det tråkigt

Hej

Håller med dig, men frågan är om inte Thailand med sina stora klyftor och skillnader i levnadsstandard och övriga villkor faktiskt nästa har flera Thailand i ett, åtminstone verkar skillnaderna vara så stora att folk nästan kan sägas leva i olika världar, precis som landet också har flera olika sorters Thailandsresenärer som också lever i olika världar, med sina olika normer, värdeingar, moral, kultur, traditioner och livsstil beroende på i vilken av dessa världar man hamnar i eller självmant söker sig till, så egentligen är det nog ganska väntat och normalt att man kan fråga sig om vi verkligen skriver om samma Thailand som man själv brukar åka till och även har ett hus i ??

Det är nog också en av anledningarna att diskussionerna aldrig tar slut och att vi ofta på forumet har olika syn på både Thailand, folket, politiken, militären,, värderingarna, ärligheten, moralen, hur och varför det är som det är i "vårat" eget Thailand och någon annan upplever det som helt annorlunda i "sitt" Thailand.

Det är nog dom stora ekonomiska, regionala, kulturella, moraliska, traditionella skillnaderna och beroende på var, med vem (vilka), vilken grupp i samhället och hur och på vilket sätt man lever med och umgås med dessa som påverkar hur man upplever Thailand och vilket Thailand man lever i, och sen får man väl inte bortse ifrån att egna värderingar, inställning, attityder, moral och människosyn också påverkar hur man uppfattar omgivningen, vad man trivs med och vad man ogillar i ett nytt land i en ny kultur, och hur dom i den nya omgivningen uppfattar oss som individer.

Mvh Isan Lover

Ja BORN62, även jag har trots ett antal besök i byn aldrig kunnat förlika mig med Isaanmaten. Det är väl bara att beundra de faranger som lyckas få i sig den, och kanske till och med tycka det är gott. Kanske en vanesak, men så stort tålamod har i vart fall inte jag.

Största problemet är lukten, på andra plats utseendet och på tredje plats tillagningen. På hedrande fjärdeplats alla flugor som byborna gör halvhjärtade försök att vifta bort. Äcklet byggs sakta men säkert upp om man är dum nog att bevaka hela proceduren.

Men... ingen tvingar mig att bo i en Isaanby, och det gör jag inte heller

Herr Chang har talat.

5555 den kommentaren var bra Ds ser ingen skilnad på isanmat konntra chunburimat

Har inga som helst matproblem i byn, maten som tillagas i frugans hem är generellt bra mycket godare än den som finns att köpa på restauranger. Och skulle jag mot förmodan inte klara av maten i hemmet så finns det väl ett 20-tal mindre byrestauranger jag når med cykel inom 10 min och kanske 50-100 till jag når på samma tid i bilen. Finns att köpa hela skalan av rätter det thailändska, laotiska och kambodjanska köket har att erbjuda. Och jag garanterar att det finns mat som skulle falla precis alla på detta forum i smaken i urvalet.

Men kommer ihåg hur det var under de första Thailandresorna för 15 år sedan, när man inte riktigt visste vad som erbjöds i matväg och man jämt landade på "pad pria wan" (sweet and sour) eller "kao pad" (fried rice) efter en långs stunds studerande av menyerna. Idag, efter att ha spenderat 15 år med thaimat så har man ju bättre koll på vad som finns och jag läser aldrig menyn om vi går på en restaurang som serverar thaivardagsmat utan beställer direkt från minnesbanken precis som thailändarna. I Isaan finns ju sällan eller aldrig menyer stavade med våra västerländska bokstäver så att känna till vad som erbjuds, vad rätterna heter och hur de smakar är ju en stor fördel för att lyckas med mattrivseln på landsbygden.

Man behöver alltså inte tycka om "pla raa" för att lyckas trivas på landet.

... Idag, efter att ha spenderat 15 år med thaimat så har man ju bättre koll på vad som finns och jag läser aldrig menyn om vi går på en restaurang som serverar thaivardagsmat utan beställer direkt från minnesbanken precis som thailändarna. I Isaan finns ju sällan eller aldrig menyer stavade med våra västerländska bokstäver så att känna till vad som erbjuds, vad rätterna heter och hur de smakar är ju en stor fördel för att lyckas med mattrivseln på landsbygden.

Håller med. Jag ser restaurangerna som familjekök med en husmor i som erbjuder lite olika inriktningar. Är stället jag besöker t.ex ett nudelställe så kollar jag om det som erbjuds är "Naam Dtok" eller "Naam Sai", frågar kanske om de har några av mina favoritnudlar, om de har Moo Daeng eller om jag kan beställa en "Gao Lao". Om jag inte känt till varianterna så hade ju oddsen varit högre att jag kanske blivit serverat en mörk Guay Jab, som jag inte gillar alls. Så mat-trivseln är nog intimt förknippad med kännedom om maten.

Och med tanke på variationsrikedomen i det tillgängliga köket så är bristande mattrivsel snarare ett tecken på lättja, ovilja att prova nytt och traditionsbundenhet. Vill man så hittar man saker man gillar att äta, tror jag.

Jag smakar i princip allt men jag gillar definitivt inte allt. Frugans mat gillar jag väldigt mycket.. men så vet hon hur jag vill ha det nu.

Nej, maten har alldrig varit något prolem. Vill man ha "farangmat" som jag vill ibland är det bara att ha en välfylld kyl/frys. Äter jag

ute så är det som sagt innan i tråden att beställa det man vet man kan äta. Blir man bjuden på mat är det ibland nästan genant

hur värdinnan har gjord varje rätt som serveras i två utgåvor därför att hon utgår från att farangen vill ha lite snällare kryddning.

Numera vet dom som har "serveringar" i byn vad och hur jag vill ha min mat på samma sätt som dom vet vad alla andra stammisar

vill ha, så inga problem alls.

Har inga som helst matproblem i byn, maten som tillagas i frugans hem är generellt bra mycket godare än den som finns att köpa på restauranger. Och skulle jag mot förmodan inte klara av maten i hemmet så finns det väl ett 20-tal mindre byrestauranger jag når med cykel inom 10 min och kanske 50-100 till jag når på samma tid i bilen. Finns att köpa hela skalan av rätter det thailändska, laotiska och kambodjanska köket har att erbjuda. Och jag garanterar att det finns mat som skulle falla precis alla på detta forum i smaken i urvalet.

Men kommer ihåg hur det var under de första Thailandresorna för 15 år sedan, när man inte riktigt visste vad som erbjöds i matväg och man jämt landade på "pad pria wan" (sweet and sour) eller "kao pad" (fried rice) efter en långs stunds studerande av menyerna. Idag, efter att ha spenderat 15 år med thaimat så har man ju bättre koll på vad som finns och jag läser aldrig menyn om vi går på en restaurang som serverar thaivardagsmat utan beställer direkt från minnesbanken precis som thailändarna. I Isaan finns ju sällan eller aldrig menyer stavade med våra västerländska bokstäver så att känna till vad som erbjuds, vad rätterna heter och hur de smakar är ju en stor fördel för att lyckas med mattrivseln på landsbygden.

Man behöver alltså inte tycka om "pla raa" för att lyckas trivas på landet.

Håller med. Jag ser restaurangerna som familjekök med en husmor i som erbjuder lite olika inriktningar. Är stället jag besöker t.ex ett nudelställe så kollar jag om det som erbjuds är "Naam Dtok" eller "Naam Sai", frågar kanske om de har några av mina favoritnudlar, om de har Moo Daeng eller om jag kan beställa en "Gao Lao". Om jag inte känt till varianterna så hade ju oddsen varit högre att jag kanske blivit serverat en mörk Guay Jab, som jag inte gillar alls. Så mat-trivseln är nog intimt förknippad med kännedom om maten.

Och med tanke på variationsrikedomen i det tillgängliga köket så är bristande mattrivsel snarare ett tecken på lättja, ovilja att prova nytt och traditionsbundenhet. Vill man så hittar man saker man gillar att äta, tror jag.

Det funkar lika bra ett par Km utanför Bkk´s centrum.

Man går 100 meter åt nåt håll och beställer på den restaurang som har flest besökare, de har antagligen bäst mat och störst omsättning på råvarorna så man slipper gammal mat som stått framme hela dagen, eftersom jag inte läser Thai, så brukar jag beställa ur minnet, "Pad pet moo gawp" är en favorit, "Kao pad tom yam" är en annan favvo, annars kan man ju kolla vad grannborden beställt och säja att man vill ha samma, alla restauranger har ju sina specialitéer.

MVH Tommy

Hej

Håller med dig, men frågan är om inte Thailand med sina stora klyftor och skillnader i levnadsstandard och övriga villkor faktiskt nästa har flera Thailand i ett, åtminstone verkar skillnaderna vara så stora att folk nästan kan sägas leva i olika världar, precis som landet också har flera olika sorters Thailandsresenärer som också lever i olika världar, med sina olika normer, värdeingar, moral, kultur, traditioner och livsstil beroende på i vilken av dessa världar man hamnar i eller självmant söker sig till, så egentligen är det nog ganska väntat och normalt att man kan fråga sig om vi verkligen skriver om samma Thailand som man själv brukar åka till och även har ett hus i ??

Det är nog också en av anledningarna att diskussionerna aldrig tar slut och att vi ofta på forumet har olika syn på både Thailand, folket, politiken, militären,, värderingarna, ärligheten, moralen, hur och varför det är som det är i "vårat" eget Thailand och någon annan upplever det som helt annorlunda i "sitt" Thailand.

Det är nog dom stora ekonomiska, regionala, kulturella, moraliska, traditionella skillnaderna och beroende på var, med vem (vilka), vilken grupp i samhället och hur och på vilket sätt man lever med och umgås med dessa som påverkar hur man upplever Thailand och vilket Thailand man lever i, och sen får man väl inte bortse ifrån att egna värderingar, inställning, attityder, moral och människosyn också påverkar hur man uppfattar omgivningen, vad man trivs med och vad man ogillar i ett nytt land i en ny kultur, och hur dom i den nya omgivningen uppfattar oss som individer.

Mvh Isan Lover

Bra skrivet.

I Thailand finns det något som passar för alla.