Som längst har jag tillbringat 1mån i sträck mitt ute på landsbygden,det blev ju så att man kom in i deras livsstil och maten som lagades var ju mycket och väldigt ofta det som äts i Issan,jag gjorde som så att jag provade nästan iaf att smaka på allt som familjen åt. Vissa saker var riktigt goda tex torkat kött,en del fiskrätter och kyckling.Men sen fanns det även såna saker som jag endast smakade å en endaste gång. men i det stora hela gick matbiten ganska bra,min tjej fixade lite anpassad mat till mig och ibland kockade jag själv ihop nån slags variant av olika såser/grytor som gick att käka med ris,klipp ris som fanns nästan vid varje måltid har jag inga problem med att äta och sen kokades det alltid vanlig ris för min skull. Okej,kosten blev ganska ensidig ibland,men det var inga problem. Mitt största problem där på landet var att det finns ju inte mycket att göra förutom att försöka hitta på lite projekt med att tex bygga nått som kunde vara till nytta för att göra livet på landet lite enklare,tex renovera lite på huset eller så. Och sen blev det ju jäkligt jobbigt med att man inte kan språket tillräckligt bra. Det begränsar ju helt vilka man kan snacka med och det blir tillslut jobbigt att inte kunna prata fritt med alla. Den jag kunde prata mest med om man bortser från dom få som kunde engelska var en dövstum dam. Jag lärde mig ganska fort att förstå det mesta av hennes egenhändiga teckenspråk och hon verkade förstå mig och mina försök att tala med tecken. Livet på landet var helt okej. Men jag kommer nog inte att bosätta mig där på landet om jag nu kommer att flytta till Thailand en dag.mvh Jocke
