Jag försökte verkligen

Jaha.då får du väll ta och fara upp till någon avlägsen by i China eller Mongoliet om du har sådana problem med alla falanghus.

Precis min tanke!! och du är inte bjuden...

Precis min tanke!! och du är inte bjuden...

Ok.intresseklubben noterar.

Ok.intresseklubben noterar.

Ok.jag tar bort dig från klubben..

Ok.jag tar bort dig från klubben..

Har någon snott din spade i sandlådan idag, eller har du fått sand i ögat, lilla gubben..?

Har någon snott din spade i sandlådan idag, eller har du fått sand i ögat, lilla gubben..?

Tvärtom. jag tog allas spade idag.

Orkar dock inte tjafsa mer med dig. Ville bara tala om att livet i byn kan vara ensamt ibland...

Ville bara tala om att livet i byn kan vara ensamt ibland...

Det är lugnt.(tänkte skriva, "det är lugnt lille vän)...det är bland det mest retfulla man skriva...men avstod)

Som sagt så tror jag det beror på vilken by man nu befinner sig i, det är skillnad på by och by.

Hav en bra dag..jag åker och fiskar med lite vänner..från byn;)

Det är lugnt.(tänkte skriva, "det är lugnt lille vän)...det är bland det mest retfulla man skriva...men avstod)

Som sagt så tror jag det beror på vilken by man nu befinner sig i, det är skillnad på by och by.

Hav en bra dag..jag åker och fiskar med lite vänner..från byn;)

Jag har jagat fiskar hela dagen:))

Ha en bra fisketur med kompisarna!

En tanke som slår mig när jag läser tråden är att nästan ingen som skrivit här kan tänka sig att bosätta sig och stanna i byn.

Själv bor jag inte i Thailand ännu men jag planerar att bosätta mig och stanna i byn, visserligen bara 5 km till en halvstor stad, men ändå en liten by med 10-talet hus.

Här i Sverige bor jag i en liten stad men skulle hellre vilja bo på landet.

Så nu undrar jag... Ni som inte vill bo i en liten by i Thailand, hur bor/bodde ni (eller hur vill/ville ni helst bo) i Sverige ? Gäller samma sak för er här ?

mvh

Chan2011

Vadå vad är det för fel med att ha ett liv med ett jobb att gå till, tycker det är underskattat och framförallt överskattat att sitta i en urtråkig issanby och glo. Allra helst om man inte kan göra sig förstådd med byborna. Men det är klart e man gammal och bara vill ta det lugnt och sitta och glo kanske det är ok. Men jag tycker det finns bättre sätt att fördriva tiden!

Jag säger som BTT antingen e ni gamla och trötta eller så gör ni det för att blidka damen. Sen finns det några få som som helt passar in där som IL. Visst generaliseringar men ändå med en stor saninng i tror jag.

snucke

mvh

Chan2011

En tanke som slår mig när jag läser tråden är att nästan ingen som skrivit här kan tänka sig att bosätta sig och stanna i byn.

Själv bor jag inte i Thailand ännu men jag planerar att bosätta mig och stanna i byn, visserligen bara 5 km till en halvstor stad, men ändå en liten by med 10-talet hus.

Här i Sverige bor jag i en liten stad men skulle hellre vilja bo på landet.

Så nu undrar jag... Ni som inte vill bo i en liten by i Thailand, hur bor/bodde ni (eller hur vill/ville ni helst bo) i Sverige ? Gäller samma sak för er här ?

Hej

Jag vistas ju normalt tre månader men ibland upptill 6 månader om året och lever då byliv redan nu och har gjort så i över 25 år, och planerar för ett liv på heltid i Thailand och självklart vill jag då bo i byn, någon annan plats vore otänkbart för mig, men frugan kan nog tänka sig ett liv i stan, jag älskar varenda minut i byn tillsammans med släkten, vännerna, naturen och djuren.

Allt går lagom fort och stress och utbrändhet är ännu helt okända fenomen som bara drabbar utlänningar, någon tristess märker jag inte av alls, varje årstid har sina sysslor och jag deltar i byns alla arbeten precis som övriga byinnevånare, vi odlar, fiskar, jagar, bygger, arbetar på fält och i skogen, och dagens arbete avslutas oftast med en öl eller två tillsammans med släkt och grannar, innan vi äter hos någon av oss eftersom dom gillar att äta många tillsammans, och då blir det många rätter att välja på eftersom dom som kommer brukar ha med sig sånt som dom fångat eller plockat under dagen, eller att avsluta dagen sittande runt en öppen eld i mörkret med stjärnorna som tak tillsammans med svärfar eller någon kompis och hundarna känns så rogivande och rätt.

Och vardagslunken bryts ju av olika Buddistiska högtider, nyår, song kran, loi kratong, barnens dag, bröllopp, begravningar, födelsedagar, m,m.

Så visst händer det lite även på landet och ibland kan man ju ta en avstickare till Phon Phisai, Nong khai eller Udon Thani några dagar, men redan efter 2-4 dagar längtar jag till byn, så det blir inga längre vistelser på någon annan plats.

För mig känns livet på landet både naturligt, ursprungligt och harmoniskt, och jag tror att det är för ett liv ungefär på detta sätt som vi är både skapta och programmerade för, att leva detta naturnära liv med alla generationer tillsammans släktvis ger en enorm livsglädje, trygghet och man kan se att både barn och gamla trivs, jag anser att deras sätt att leva är helt överlägset vårt eget här i västvärlden där klockan, alla måsten och det faktum att dom flesta inte längre har tid ens för sina egna barn eller sina föräldrar och mormor-farfar o.s.v, man försöker ersätta den förlorade tiden med barnen genom att ge dessa prylar och pengar när barnen egentligen vill ha närhet, ömhet, trygghet och kärlek, och dom gamla förvisas till åldringsvård där dom gråtande tillbringar sina sista år i ensamhet med okända människor runt sig, utan matlust, barn och barnbarn och någon att dela sitt livs historia med.

Nej livet på landet är underbart.

Mvh Isan lover

Om vi återgår till maten äter vi i sverige issan mat nästan alltid. Jag tycker den är god. Däremot åt jag en bit pizza efter ca 1år. Smakade skit.Alldeles för mycket fett. Man har vant sig vid issan maten är det inte så många svenska rätter som jag längtar efter. Korv älskar jag i alla dess former.

Det är sysslolösheten som gör byalivet svårt för min del i längre perioder.

Maten, det äter jag utan problem, men visst anpassas mycket mat för min skull.

Om jag lär mig thaliändska bättre, så skulle livet bli lättare.

Finns saker som att kunna fiska i någon sjö eller flod i närheten, så skulle mitt byaliv bli mycket lättare.

Men en som jag, som inte klarar av hög musik, är ju barlivet inte lösningen.

Leif

Just hemkommen efter två veckor i byn. Förra gången vi var där tyckte jag det var jättekul att jag faktiskt kunde göra mig förstådd, men nu, efter två års rätt envetna studier upptäckte jag att nu kan jag prata med folk! Det blev som en helt annan by!, plötsligt upptäckte jag att folk jag aldrig begripit mig på ju var riktigt intressanta och kul att prata med.

Men tråkigt är det ju, jag fick börja böka lite med frugans hus, för att få nåt att göra. Sätta upp lite lysrör och så. Av någon anledning fiskade jag inte den här gången, annars brukar jag meta i åarna. Men jag håller med Dig om att sysslolösheten är ett problem. Nästa gång skall jag ta ut ett internationellt körkort, så jag kan låna moppen när jag vill och vara mer självständigt rörlig.

Maten är inget problem, vi äter samma käk hemma (oftast) men magsjuka är ju nästan oundvikligt, jag fattar inte att dom vågar hantera mat som dom gör.

Den här gången blev jag riktigt sjuk, det är inte över än, men jag vet fortfarande inte om det var denguefeber eller kolerainfektion.

Nej barlivet är ju ingen lösning, det kan man ju inte leva något längre tag.

Men en annan kåk utanför byn, myggnät mot flugorna, AC i sovrummet och mer praktiska lösningar på hushållsarbetet plus en bra internetuppkoppling -så kunde jag nog leva där!

Vadå vad är det för fel med att ha ett liv med ett jobb att gå till, tycker det är underskattat och framförallt överskattat att sitta i en urtråkig issanby och glo. Allra helst om man inte kan göra sig förstådd med byborna. Men det är klart e man gammal och bara vill ta det lugnt och sitta och glo kanske det är ok. Men jag tycker det finns bättre sätt att fördriva tiden!

Jag säger som BTT antingen e ni gamla och trötta eller så gör ni det för att blidka damen. Sen finns det några få som som helt passar in där som IL. Visst generaliseringar men ändå med en stor saninng i tror jag.

snucke

Håller med Dig i mycket! Man kan nog bli uttråkad till döds, om man inte har något vettigt att göra. Och jag tror det hjälper om man har stark anknytning till byn, blodsband genom barn och så. Att man lär sig språket är väl nästan en självklarhet ? Så svårt är inte Thai och det finns skapliga böcker. Jag tänker odla fisk när jag flyttar ner och jag har lovat tösen en gris. Och så blir det trädgård, förstås. Får jag utbrott av lappsjuka får jag väl ta bussen till Pattis och leta upp svenskar att tjöta röven av några dagar!

Just hemkommen efter två veckor i byn. Förra gången vi var där tyckte jag det var jättekul att jag faktiskt kunde göra mig förstådd, men nu, efter två års rätt envetna studier upptäckte jag att nu kan jag prata med folk! Det blev som en helt annan by!, plötsligt upptäckte jag att folk jag aldrig begripit mig på ju var riktigt intressanta och kul att prata med.

Men tråkigt är det ju, jag fick börja böka lite med frugans hus, för att få nåt att göra. Sätta upp lite lysrör och så. Av någon anledning fiskade jag inte den här gången, annars brukar jag meta i åarna. Men jag håller med Dig om att sysslolösheten är ett problem. Nästa gång skall jag ta ut ett internationellt körkort, så jag kan låna moppen när jag vill och vara mer självständigt rörlig.

Maten är inget problem, vi äter samma käk hemma (oftast) men magsjuka är ju nästan oundvikligt, jag fattar inte att dom vågar hantera mat som dom gör.

Den här gången blev jag riktigt sjuk, det är inte över än, men jag vet fortfarande inte om det var denguefeber eller kolerainfektion.

Nej barlivet är ju ingen lösning, det kan man ju inte leva något längre tag.

Men en annan kåk utanför byn, myggnät mot flugorna, AC i sovrummet och mer praktiska lösningar på hushållsarbetet plus en bra internetuppkoppling -så kunde jag nog leva där!

Daungerfeber är det nog INTE, för då står man inte på benen, det vet jag efter min omgång för 2,5 år sedan

Daungerfeber är det nog INTE, för då står man inte på benen, det vet jag efter min omgång för 2,5 år sedan

Hej

Själv tror jag att det har med vatten att göra och inte maten.

Mvh isan Lover