Jag försökte verkligen

Hej!

Som jag skrivit flera gånger förut här på forumet så skulle jag aldrig kunna bosätta mig i byn.

Ledan av att inte ha något att göra som intresserar mig samt det sävliga tempot skulle nog ta kål på mig relativt omgående.

Läser ibland om hur olika medlemmar har frågor om risodling, svinfarm, gummiträd, fiskodling etc etc.

Kul för er om det är detta ni vill göra och ni finner tillfredställelse med dylika sysslor men som sagt, inget för mig.

Skulle vi någon gång flytta ner till Thailand så är även min tjej inne på samma linje.

Hon vill inte bo i byn för tempot och det som erbjuds räcker inte längre till för henne vilket jag tror är ganska vanligt bland den yngre generationen som kanske levt flera år i tex Bangkok, på någon av turistorterna eller eventuellt i väst.

Mostrar, morbröder, kusiner och självklart mormor vill givetvis träffa lillgrabben så mycket som möjligt när vi är i Thailand och det löser vi genom att vi möts i Pattaya där tjejens ena syster med man har egen verksamhet.

Däremot så vill hon självklart besöka byn då vi är i Thailand och det är även något jag gärna gör.

Nu senast va vi uppe under songkran och då va ju dom flesta hemma samt även några andra falanger.

Liv o rörelse, fest, musik o party.

Jätteroligt i det stora hela även om omfattningen givetvis inte går att jämföra mot veckan efter då det går av stapeln i Pattis.

Gången innan va vi nere i okt-nov förra året och då va veckan i byn inte lika rolig för mig.

Alltså troligen så som livet oftast gestalltar sig i byn.

Däremot finns det en sak som ställer till det för mig i byn.

Maten!

Sorry, men det finns absolut ingenting som tilltalar mig i det isaanska köket.

Jag har under ett antal år verkligen försökt men det går bara inte.

Sanningen är snarare den att alla mina sinnen bara skriker - detta ska inte ner i min hals.

Thaimat äter jag gärna men lika lite som jag skulle vilja äta rysk kaviar varje dag kan jag inte med thaimat varje dag.

Ofta när man går runt i byn så blir man ju inbjuden av grannarna som sitter och äter och jag är övertygad att skulle jag behärska språket så skulle jag få ut en hel del av dessa sammankomster även om det på långa vägar inte skulle räcka för ett liv på heltid i byn.

Tyvär kan jag ju inte ta del av måltiden och det kanske för somliga låter löjligt men för mig så är det en realitet som inte tycks gå att övervinna.

Tjejens familj vet ju om det här och vi åker ofta in till NongKhai där det finns mat jag kan äta och jag har även micromat 'hemma'.

Så - vad tycker ni andra om maten som serveras uppe i byarna?

Maten har jag inga problem med, men jag har "bosatt" mig i Lampang som är en hyggligt stor stad, så där erbjuds ju lite falang-mat som avbrott och dom bekvämligheter med affärer som en stor stad har.

Tror inte landet vore nåt för mig heller.

Språket är AO tror jag om man ska bo där, och jag tror det kommer ordna sig den dagen det blir aktuellt, känner att jag snappar upp lite varje gång.

Hej!

Som jag skrivit flera gånger förut här på forumet så skulle jag aldrig kunna bosätta mig i byn.

Ledan av att inte ha något att göra som intresserar mig samt det sävliga tempot skulle nog ta kål på mig relativt omgående.

Läser ibland om hur olika medlemmar har frågor om risodling, svinfarm, gummiträd, fiskodling etc etc.

Kul för er om det är detta ni vill göra och ni finner tillfredställelse med dylika sysslor men som sagt, inget för mig.

Skulle vi någon gång flytta ner till Thailand så är även min tjej inne på samma linje.

Hon vill inte bo i byn för tempot och det som erbjuds räcker inte längre till för henne vilket jag tror är ganska vanligt bland den yngre generationen som kanske levt flera år i tex Bangkok, på någon av turistorterna eller eventuellt i väst.

Mostrar, morbröder, kusiner och självklart mormor vill givetvis träffa lillgrabben så mycket som möjligt när vi är i Thailand och det löser vi genom att vi möts i Pattaya där tjejens ena syster med man har egen verksamhet.

Däremot så vill hon självklart besöka byn då vi är i Thailand och det är även något jag gärna gör.

Nu senast va vi uppe under songkran och då va ju dom flesta hemma samt även några andra falanger.

Liv o rörelse, fest, musik o party.

Jätteroligt i det stora hela även om omfattningen givetvis inte går att jämföra mot veckan efter då det går av stapeln i Pattis.

Gången innan va vi nere i okt-nov förra året och då va veckan i byn inte lika rolig för mig.

Alltså troligen så som livet oftast gestalltar sig i byn.

Däremot finns det en sak som ställer till det för mig i byn.

Maten!

Sorry, men det finns absolut ingenting som tilltalar mig i det isaanska köket.

Jag har under ett antal år verkligen försökt men det går bara inte.

Sanningen är snarare den att alla mina sinnen bara skriker - detta ska inte ner i min hals.

Thaimat äter jag gärna men lika lite som jag skulle vilja äta rysk kaviar varje dag kan jag inte med thaimat varje dag.

Ofta när man går runt i byn så blir man ju inbjuden av grannarna som sitter och äter och jag är övertygad att skulle jag behärska språket så skulle jag få ut en hel del av dessa sammankomster även om det på långa vägar inte skulle räcka för ett liv på heltid i byn.

Tyvär kan jag ju inte ta del av måltiden och det kanske för somliga låter löjligt men för mig så är det en realitet som inte tycks gå att övervinna.

Tjejens familj vet ju om det här och vi åker ofta in till NongKhai där det finns mat jag kan äta och jag har även micromat 'hemma'.

Så - vad tycker ni andra om maten som serveras uppe i byarna?

Maten tycker jag nog är rätt ointressant och dessutom förfärligt enahanda. Och hanterad med en livsmedelshygien som är en direkt inbjudan till koleran. Och aldrig i helkotta att familjen försöker fatta att en europes mage inte klarar deras mathantering. Jag löser problemet med att käka kwittiau på "hörnan" och då kollar jag själv att ingredienserna verkligen kokar -inte bara blöts upp i varmvatten! Och så lagar jag mat själv, ordentligt genomkokt. Men jag håller med Dig om att man nog måste vara väldigt "lantligt lagd" för att kunna trivas länge i en by.

Hej,

Jag bor pa landet och tycker det ar kanon,en valdigt liten by(ca.10 hushall) 20km utanfor Chantaburi,har en fastighet i Pattaya dar jag bodde tidigare,efter nastan 6 ar i Pattis ar man ganska feed-up pa det stallet,men det ar ju sjalvklart hur man ar som person och vad man har for intresse,bade min fru och jag ar intresserad av djur och natur,vi forvarvade denna marken for lite mer an ett ar sedan och har byggt ett modernt farang hus,vi odlar frukt,har en liten uppfodning av Engelsk Bulldog,foder upp skoldpaddor(mitt stora intresse),odlar fisk for husbehov.

Skulle daremot inte kunna tanka mej att bosatta mej i Issan dar min fru kommer ifran,jag vill ha narheten till havet samt det ar ganska skont att ha slakten pa avstand.

Ater garna Thaimat,men inte for ofta,har en fru som lagar underbar farang mat.

Halsningar

Chan2011

Ja BORN62, även jag har trots ett antal besök i byn aldrig kunnat förlika mig med Isaanmaten. Det är väl bara att beundra de faranger som lyckas få i sig den, och kanske till och med tycka det är gott. Kanske en vanesak, men så stort tålamod har i vart fall inte jag.

Största problemet är lukten, på andra plats utseendet och på tredje plats tillagningen. På hedrande fjärdeplats alla flugor som byborna gör halvhjärtade försök att vifta bort. Äcklet byggs sakta men säkert upp om man är dum nog att bevaka hela proceduren.

Men... ingen tvingar mig att bo i en Isaanby, och det gör jag inte heller

Herr Chang har talat.

Jag har tidigare skrivit lite om min åsikt angående Isaanmaten i denna tråden http://www.maipenrai...411#entry433411

Jag håller med TS att den i princip är helt oätlig. I stort sett så äts det bara sticky rice med rutten fisk att doppa riset i, eller kanske nån stackars fisk.

Oavsett hur länge jag stannat i byn så kan jag inte tänka mig att jag kan lära mig att äta den motbjudande maten. I vilket fall så hade jag nog dött innan, av tristess...

/ Joe

Att bo i en by är inga problem bara den ligger anständigt nära civilisationen, uppåt 6-7 km är bra men även längre om det finns vettigt vägnät och ännu hellre nån kommunikativ förbindelse som inte lägger av kl 18!

Käket, nja, kan möjligtvis inmundiga ett smakprov som jag VET vad det är, annars får det vara, och Thaimat? Vad är det? Inte är det detsamma som Thairestaurangerna serverar i t.ex. Sverige om man befinner sig i Issan, här är maten oftast en bukfylla, och att skryta med att man inte har problem med Chilli är bara dumt, lika dumt som att det finns de i Sverige som inte tål blomkå!, nä, bo i en by, inga problem, men LEVA byliv, NIX!

Issanslöddret Baa

Ok att inte viss isaan mat e så spännande, men råvaror finns ju i många affärer och marknader , så det e väl bara köpa det man vill äta och koka ihop det, förstår inte helt problemet.

Thank God for 7/11! Kan säga att det går åt några ham and cheese mackor på 7/11 när man besöker byn.

Tycker TS förklara väldigt bra som vi känner. Isaan är kul en vecka men sen böjar det krypa i kroppen och man längtar till lite liv och rörelse.

Ok att inte viss isaan mat e så spännande, men råvaror finns ju i många affärer och marknader , så det e väl bara köpa det man vill äta och koka ihop det, förstår inte helt problemet.

Nu var det ju inte "hemlagat" TS avsåg, men förvisso är nog de flesta "farangkylskåp" fulla med godsaker från BigC eller Tesco!

Thank God for 7/11! Kan säga att det går åt några ham and cheese mackor på 7/11 när man besöker byn.

Tycker TS förklara väldigt bra som vi känner. Isaan är kul en vecka men sen böjar det krypa i kroppen och man längtar till lite liv och rörelse.

Du fattar inte hur bra du har det !!

Jag har nyligen besökt min hustrus hemby som ligger ca: 35 km från närmaste 7/11.

Är man då kräsen i maten som jag är så blir det ganska jobbigt.

Jag brukar inhandla bacon, bröd och div pålägg på Tesco Lotus i Loei på vägen dit.

SangSom, Cola-Cola och pilsner av olika märken finns dock att inhandla i närbutiken.

Fritz..

Jag bor gärna i byn, så länge jag slipper Isaanmaten. Så länge man slipper pla raa och massor med kapi så går det mesta ner. Älskar annars thaimat kan äta thaimat varje dag om så vore. Som tur är så bor vi inte i Isaan utan en bit utanför Pithsanulok, så det finns mycket som inte är Isaanmat. Jag tycker att mycket i byn är ganska intressant och blir man uttråkad kan man alltid göra en sväng någonstans.

Dom senaste åren har jag varit i Isaan 7 - 9 månader, ibland lagar jag farangmat och ibland lagar frugan försvenskad "Isaanmat" men jag äter aldrig mat när det bjuds in till dom fyrkantiga borden där alla sitter och pillar med sina fingrar i dom olika matskålarna tillsammans med ett moln med flugor.

Dom här fyrkantiga borden brukar ju även vara en sovplats för hundar, katter, fjäderfän, mm innan maten serveras, nä fy faan.

Försökte förklara för grannen en gång att du äter ju koskit, först sitter fluga i koskiten på gatan och sedan flyger flugan och sätter sig i din mat men han tittade på mig som om jag var en idi*t.

Förövrigt trivs jag bra i obygden.

Jag håller med Baa; att bo i en by är inga problem, eller till och med jävligt skönt, om den ligger nära en mindre stad eller hyfsat nära en större stad. Efter att bott i Bangkok i 7 år flyttade vi ut på landet lagom till Atom skulle födas och sedan bodde vi där i 3.5 år tills hon skulle börja dagis och vi flyttade tillbaka till Bangkok igen och nu har vi huset på landet lite som en sommarstuga. När jag är ute och reser är det aldrig lägenheten i Bangkok jag längtar hem till utan huset på landet, därmed inte sagt att jag skulle vilja bo där för jämnan.

Jag trivdes väldigt bra under de 3.5 åren vi bodde på landet men det är kanske lätt för mig att säga som reser ut ur Thailand varannan vecka Dessutom har vi ju bara 3 minuter på moppen in till den lilla stadens centrum samt 1.5 timme vardera till Bangkok och Pattaya så givetvis är det landsbyggd-light och ganska långt ifrån vad de puritanska hard-core landsbyggsentusiasterna skulle kalla landsbyggd.

När det gäller maten så slår vår thailändska by min svenska by 8 dagar i veckan. Vi gillar att åka till Sverige ett par veckor varje sommar men redan efter 1 vecka får både jag och frugan ångest av den tråkiga svenska maten och den totala avsaknaden av ens hyffsade restauranger. Lyckligtvis gillar mor och far thaimat så frugan får laga åtminstonde en måltid om dagen så man slipper överleva på enbart Mariestadsöl och Estrellas Sourcreme. Maten på den Isaanska landsbyggden har jag ingen direkt erfarenhet av men den Bangkokifierade Isaanmaten gillar jag skarpt, har precis fått i mig en Somtam Thai och Saigrak Isaan som slår alla svenska rätter jag någonsin ätit.

Det viktiga är ju ändå att man är öppen för att prova nya saker (leverne, mat etc) och ger det en chans. När man kommit fram till att man inte gillar det ska man dock inte vara så envis eller eftergiven att man tvingar sig göra något man inte trivs med. Gillar man inte byliv och bymat så ska man givetvis inte utsätta sig för det i större doser än vad en schysst uppfostran påbjuder.

Dom senaste åren har jag varit i Isaan 7 - 9 månader, ibland lagar jag farangmat och ibland lagar frugan försvenskad "Isaanmat" men jag äter aldrig mat när det bjuds in till dom fyrkantiga borden där alla sitter och pillar med sina fingrar i dom olika matskålarna tillsammans med ett moln med flugor.

Dom här fyrkantiga borden brukar ju även vara en sovplats för hundar, katter, fjäderfän, mm innan maten serveras, nä fy faan.

Försökte förklara för grannen en gång att du äter ju koskit, först sitter fluga i koskiten på gatan och sedan flyger flugan och sätter sig i din mat men han tittade på mig som om jag var en idi*t.

Förövrigt trivs jag bra i obygden.

Faktum är att det äts koskit emellanåt.

Blev erbjuden det för många år sedan vid en skördefest.

Den råa, blodiga köttsörjan doppades i vad som de facto var koskitsdipp, dock ej ännu extraherad på naturligt vis.