Hur mycket ska man tåla från thaisläkten?

Quote

Haha

Jag en bitter skollärare? Haha inte alls.

Ser inte några större skillander mellan mina och kims senaste inlägg i denna tråd.

märker dock i en del inlägg att författarna påtalar hur fint det är med deras thaifamilj. ingen girighet där inte utan de bidrag som sker är på helt frivillig basis. lite goo AC, kylskåp, betalning av studier, förbättringar av huset osv. Kanske just därför familjen inte klagar?    Har flera bekanta som också på helt frivillig basis bidragit med goda summor bath till helt ogriga familjer. Kan undra om de ibland ligger och tänker på hur öppna, naturliga och ärliga deras nya familj skulle vara utan dessa frivilliga bidrag?

Neil har som fattig skollärare dock inte råd med alltför många frivilliga gåvor. därav den bittra tonen kanske?

ha det

Neil

Varför inte berätta om dina egna exempel på dåliga erfarenheter istället för att med misstänksamhet spekulera i andras goda. Luktar bara missunsamhet och avund lång väg, vilket alltid bara blir trist.

Har du dåliga personliga erfarenheter att dela med dig av så gör det, tror ingen blir upprörd över det, tvärtom. Vad jag inte förstår är varför man så gärna önskar dra alla över en kam, förtala och vara missunsam mot andra man aldrig har träffat. Det är inte ett dugg klädsamt för någon.

Hej Mjölis

Quote

Jag kan bara svara för egen del och är övertygad om att jag skulle välkomnas även utan pengar.

Och att folk skulle ställa upp är jag också lika säker på.

Men jag skulle säkert förväntas deltaga i det dagliga arbetet där.

Och det tror jag inte är unikt för mig utan gäller alla som har ett normalt förhållande till sin Thailändska familj och släkt.

Mvh Isan Lover

Hej Atom,

Ja, möljis scenario ter sig för all del ganska hypoteteiskt. Men jag tycker ändå frågan är ganska intressant.

Fru Chang påstår att hon i viss mån skulle ta hand om mig om jag förlorade allt. Mat, husrum, en cigg om dan och kanske en öl... Tja, kanske socialen i Sverige är att föredra ;-)

För mig lite svårt att bedöma hur fru Changs släkt skulle reagera. Det är väl möjligt att jag skulle kunna få bo i svärfar Changs hus, om man nu bortser från visumproblem.

Faktum är att det vore intressant att se hur dom skulle tycka jag borde tillbringa mina dagar. Kanske som engelskalärare...

Herr Chang har talat.

Quote

Hej Isan Lover,

Visst är det bra att dom som är nöjda och glada också får göra sig hörda. På forum blir det tyvärr ofta så att de missnöjda syns mest. Man är liksom mest benägen att skriva inlägg om man är missnöjd.

Själv är jag väl i stort sett nöjd. Även om jag ser ett visst utrymme för kritik mot en hel del i Thailand. Men som det heter:

Den man älskar, agar man.

Herr Chang har talat.

Ja, mitt resonemang var helt hypotetiskt. Jag förutsätter att ingen utlänning utan pengar vill sätta sig i en by på thailändska landsbygden. Vad jag menade var att jag undrar vad som skulle hända OM man sa att man inte hade pengar, och nu får ni försörja mig i sex månader?

Atom har det bättre än de flesta andra eftersom jag tror att många av oss är gifta eller sammanboende med risfarmardöttrar, vars familjer kanske inte har det så fett.

Som du skriver Chang, allt är inte så rosenrött, man får nog se lite skeptiskt på vissa grejer.

Jag är dock, efter 21 år som bosatt i Pattaya, nu beredd att flytta ut på landet. Pattaya står mig upp i halsen.

Men jag är inte så naiv att jag tror att livet på landet är helt underbart. Jag och min fru är dock bilburna, och det är bara 5 timmar till Pattis, vi ska behålla vårt condo, så man kan åka hit och bli botad ibland...

Möljis

Kim

förstås inte så klädsamt att spekulera i andra medlemmars situation. får be om ursäkt för det.

är dock fortfarande övertygad att många faranger och deras tgf på det ena eller andra blir pressade av tjejens familj att ge för mycket pengar. säkerligen ofta så att farangen i sin kärlek i början tar detta för frivilliga gåvor och endast ser allt i rosenrött. har flera bekanta som råka ut för brutala uppvaknanden. har själv inte råkat på problemet särskilt mycket. var dock för några år sedan ihop med en mycket trevlig och go tjej från udon. henes familj var rätt ok, särskilt pappan. mamman ställde dock till en del problem. kort efter jag blivit i hop med hennes dotter så sa hon upp sig från sitt jobb i Bkk och flytta hem till byn. när hennes dotter fråga varför så blev svaret att nu förväntade sig mamman att hennes dotter och farang skulle försörja henne. (tanten var 42 och fullt arbetsför) självklart så sa jag nej. inga pengar till någon som inte jobbar. så mamman fick fixa nytt jobb men vilket gnäll det var.

ha det

Neil

Är det verkligen så svårt att se att olika människor har olika erferenheter i Thailand? Det är så vanligt att man bara tittar på sina egna erferenheter och sedan drar alla över en kam.

Liksom den andre "bittre" skolläraren Neil så har inte jag heller råd att akicka 4000 kr i månaden till familjens sprit och cigaretter och spelskulder.

Inte heller har jag råd att bygga hus för miljoner baht uppe i Isan.

Men inte är jag bitter för det.

Jag lever ett drägligt liv. Kan spara 4-5000 sv kr i månaden och unna mig två månader om året bland barerna och gå shorttime och ha kul.

Hade jag varit gift och haft en gnetig och penninghungrig thaifru hade jag inte kunnat unna mig det.

Som man bäddar får man ligga.

Nu kan jag visserligen ibland sakna sällskap av en livspartner, men det är det liv jag valt att leva.

Jag ska inte säga att inget kan förändras, det kan det ju.

Även jag kan ju springa ifatt den stora, hjärtevarma kärlekens liv.

Men än så länge så sparar jag för mina glädjeresor till Pattaya.

BTT

Hade jag varit gift och haft en gnetig och penninghungrig thaifru hade jag inte kunnat unna mig det.

Bäste Herr Bror, hade ni varit gift med en thaidam så verkar det som om hon haft en gnetig och penninghungrig man.

[move]

Ognetige Arne

[/move]

Quote

Det finns sakert ett antal svarforaldrar runt om i Thailand som ser en Farang son-in-law huvudsakligen som en ekonomisk tillgang men jag tror anda att de ar relativt fa och att det ar nagot man ganska latt borde kunna upptacka med ett besok eller tva innan man gifter sig. Personligen vill jag tro att jag ar sa pragmatisk att jag skulle avstyrt giftemalet om jag upptackt sadana tendenser men det sags ju att karleken gor en blind sa det kanske ar lattare sagt an gjort  .

Man maste ju ocksa satta bidragen man kan ge i relation till pengarna man har/tjanar. De flesta par med dubbla inkomster i Sverige har iaf 30,000 SEK disponibel inkomst eller 150,000 Baht vid "normal" vaxelkurs. Om de da skickar 5% till foraldrarna i Thailand sa ar det ju den ansenliga summan 7,500 Baht vilket lyfter dem fran fattigdom till ett tamligen dragligt liv. Om de skulle avvara 5% av sina 5,000 Baht till er sa far ni 250 baht och det gor ju varken till eller fran for er.

I vart fall sa brukar vi ata ihop med svarforaldrarna och frugans moster med familj och morbror med familj ungefar varannan lordagkvall. Vi brukar da sta for drickat och lite godsaker till barnen och jag uppskattar att detta utgor cirka 50% av totala kostnaden. Ovriga 3 familjer bidrar efter fallande inkomst. Var/min inkomst ar dock minst 5 ganger hogre an de andra 3 familjernas gemensamma inkomst sa egentligen betalar ju vi minst, eller? Givetvis kunde jag havda att vi alla borde betala 25% var och ingen skulle nog klaga pa det men hade det varit mer rattvist? Jag tycker inte det.

Bästa broder Tuk Tuk.

På tal om bädda o ligga :

Jag gillar att ligga i en nybäddad säng o vakna upp med en härlig go Thai-gumma bredvid mig

varje morgon. Såväl i Sverige som i Thailand men till skillnad från dig så har jag detta

12 månader om året.

Du åker till dina tjejer 2 månader per år.hur ser dina handflator ut under övriga året ?

Du sparar 4-5000 kr under året i 10 månader = 40-50000:- som du sedan spenderar

under dessa 2 månader på fruntimmer ?

Håller med dig om att om jag varit gift med en gnetig o penninghungrig fru så hade jag

inte heller trivts.

Men varför skall man välja en sådan ?

Bygga hus för miljoner bath i Isan...du får en bra kåk för under millen.

Eller en condo med 2 sovrum för under 800.000 bath mitt i Nong Khai.

Som du dessutom kan äga själv.

Tror säkert att du en dag vaknar upp o känner att livet är så djävla kort och

dessutom inte till för att leva allena.

Det finns så mycket mer att göra med sin kvinna än att rulla runt i sängen.

Hoppas att du tar ovan på rätt sätt. 

Från en som önskar att du också skall få uppleva hur det kan vara att få leva med en

härlig thai-tjej...12 månader om året.

M.a.o som jag gör o säkert många med mig

Quote

Kanske det klokaste inlagget i den har debatten. Det ar latt att glomma att personliga referenser inte ar universella sanningar. Det jag mojligtvis har lart mig av att forsoka generalisera ar att jag alltid blir besviken for undantagen alltid ar fler an reglerna.

Mina egna, hogst personliga och for min svarfamilj specifika, erfarenheter kan sagas vara skiftande. Dels har jag upplevt vissa finansiella forvantningar, dels har deras finansiella generositet overrumplat mig.

Kraven har aldrig riktigt varit krav utan snarare underforstadda onskningar fran min frus sida. De har alltid haft samma motiv. Stodja mamman och systrarna med kontanter da och da. Inte for att pengar inte finns i familjen utan for att pappan inte skall vara inblandad (han haller i planboken at hela familjen). A andra sidan fick jag erbjudandet om att flytta in i ett av deras hus och fa 1-2 ar betalda studier pa Mahidol for att fadern visste att jag garna ville ge mig pa en specifik utbildning. De visste da att jag skulle forlora min inkomst och att de inte skulle kunna falla tillbaka pa den vid behov.

Jag har betalt en del for min frus systrar som bada pluggar i USA respektive NZ men aven min egen lilla syster som pluggar i Sverige - mest for jag vet hur hart det suger att vara fattig student.

Vid 2 tillfallen har jag reagerat lite tveksamt nar diekta forfragningar om att lana pengar kommit fran min svarmor. Bada gangerna har jag dock kalkylerat kostnad och risk for mig gentemot min frus kanslomassiga halsa. Hon hade nekat sin mor for att hon inte tyckte det var ratt att oht ta upp fragan med mig. Dock foll det pa att jag uppmarksammade hur ledsen hon var - sagt och gjort efter lite overtalning sa skickade vi over pengarna. Det ironiska ar att en del bekanta i Bangkok harjade om hur blast jag var som foll for min frus "skadespel" och de menade att det var planerat av frun och svarmor. Det hade kanske varit fallet om jag inte fatt tillbaka pengarna + ca 20% som lite tack for hjalpen 14 dagar senare. Det tragiska var hur mkt jag funderade over min svarfamiljs motiv under de 14 dagarna - dock kanner jag dem mkt battre nu.

Quote

Som jag tidigare skrivit så verkar vi ha ungefär samma livsuppfattning, med en stor skillnad.

Jag träffade en tjej 2004 som verkligen VAR annorlunda, hon bor nu med mig här i Sverige sen ca 3 år. Jag hade ALDRIG trott att jag skulle träffa en livskamrat på denna resan, men så blev det. Hon har jobbat i ca 15 år som frivillig arbetande på YFC, Youth For Christ, bland annat med barn prostution i Pattaya som såg ganska annorlunda ut för 8-10 år sen om man jämför med nu.

När det gäller pengar så skickas det i stort sett inget alls till Thailand, Varför skall vi det säger hon, om vi skickar så kommer de att vänja sig vid det och sen bara vänta på mer. (Ungefär som en norrlandskommun)

Behöver dom hjälp så skickas det, men inget slentrianmäsigt alls.

Vad jag menar är att man aldrig vet när blixten slår ner, kanske tom BTT kan träffas av kärleken nångång? För man vet ALDRIG när den slår till!

  / Joe

Quote

En sexturists funderingar ..

"Jag träffade en tjej 2004 som verkligen VAR annorlunda, "

Herr Hjo, di allra flesta tjejer ÄR annorlunda.

[move]

Genusforskaren Arne

[/move]