Hej
Det gäller nog att lite tur med vilken släkt man får, plus att man får sätta gränser direkt.
Kommer man in snett är det nog väldigt svårt att rätta till.
Och inte dela ut pengar som får familjen att räkna med en ny stadig inkomst, som i värsta fall innebär att dom slutar jobba.
Mvh Isan Lover
Vadå "mest följa thailändsk kultur" som b la Rospigg nämner? Åtminstone hos oss följer vi väl svensk kultur till 80-90% eller mer. Att vi äter god thaimat oftare än 10-20% av målen räknas inte.
Skulle nog inte funka så himla bra om vi körde "thaiway" på det mesta här i Sverige.
Vad gäller familjer som slutar jobba när dom får ett farangbidrag så känner jag till ett sådant exempel från grannarna i vår by. Deras dotter gifte sig med en islänning och åkte på turistvisa samtidigt som hon lämnade sitt barn hos mormor och morfar.
Från Island skickades det därför ett underhåll på 5-6 tusen baht i månaden för den unga sonens skull. Och då slutade momor och morfar helt sonika att jobba utan stannade istället hemma och drack lao kao mest hela dagarna. Spriten köper dom i min familjs affär och jag kommer ihåg diskussionerna mellan svärmor och dom andra granngummorna om vad dom tyckte om den attityden. - Dom hade ju kunnat ha det så bra om dom bara fortsatt att jobba och sparat pengarna från Island till något bra istället för att slösa iväg dom på ingenting, tyckte svärmor och granngummorna.
Numer är dock även barnet boende på Island och det månatliga bidraget har upphört. Så nu jobbar mormor och morfar på som vanligt igen.
Quote
Om jag skickar en summa pengar som jag nätt och jämnt kan klara av, och familjen är glad att jag skickat pengarna - då är känslan "god gärning", men jag kommer att bli rädd att de tror att jag med lätthet kan ge en sådan summa om och om igen. Det kommer alltså att kännas lite obehagligt.
Om jag skickar en summa pengar som jag nätt och jämnt kan klara av, och får höra "vilken j-a snåljåp du är, vi behöver mera" - då känner jag mig utnyttjad.
Så det som spelar roll är familjens attityd till mitt givande, mer än summan i sig.
Hej Jolin!
Detta är mycket väl skrivet! Det är så jag känner mig. Givetvis brukar de funkar så - med mycket viktiga undantag förstås - att de som ber om minst är de som verkligen behöver mer?
Jag skulle vidare gissa att de som ber om minst om de som har varit mest generösa mot sina barn när de var små. De som ber om mest och klarar om snålhet gissar jag har själva varit ganska snåla mot sina barn.
Hälsning
Svarten
Quote
Jag skulle vidare gissa att de som ber om minst om de som har varit mest generösa mot sina barn när de var små. De som ber om mest och klarar om snålhet gissar jag har själva varit ganska snåla mot sina barn.
Hälsning
Svarten
Vad du gör det svårt för dig själv. 
Där har Svarten definitivt en insikt. Så sant.
De som ber om minst är de som behöver mest. Alternativt är mest förtjänta av hjälp.
Herr Chang har talat.
Hej
Stämmer med min erfarenhet också.
"De som ber om minst är de som behöver mest. Alternativt är mest förtjänta av hjälp"
Mvh Isan lover
Logga in för att svara.