Hur mycket ska man tåla från thaisläkten?

Quote

Skojar du eller? Vilken lirare hahaha! Rätt skönt ändå 

Det är väl ett typexempel på vad man verkligen inte skall tåla från thaisläkten.

den unga damens föräldrar är väl urtypen av de thailändare som jag avskyr. sälja ut sin dotter på det viset. gör mig illamående.total avsaknad av normal moral.

Neil

Hej McTwist,

Nej, jag skojar inte. En sann historia.

Själv bryr jag mig inte så mycket om vad denna thaiman gör, men det känns ändå lite magstarkt att han vill det ska finansieras från farangland.

Friskt vågat, hälften vunnet!

Herr Chang har talat.

Lite magstarkt? Jo du, det kan man lugnt påstå. Haha!

Visst, han kunde ju inte få mer än ett nej, men ändå... Inga spärrar där inte  Verkligen friskt (& fräckt) vågat. Antar att han knappast frågade dig direkt, utan lät fru Chang agera ombud.

Man tackar för gårdagens roligaste 

Quote

Fram med degen nu, avsikten är ju fin! 

Mvh

Kimmo

Quote

Fram med degen nu, avsikten är ju fin! 

Mvh

Kimmo

Det verkar ju som det finns sympatier här... vi kanske skulle arrangera en insamling på MPR ;-)

Herr Chang har talat.

Jag föreslår att bifalla svågerns önskan på villkor att pengarna betalas ut via hans fru .. 

Hejsan!

Tyckte detta var en mycket intressant tråd ungefär halvvägs, tills den spårade ut med diskussioner om folks förmåga att läsa kartor m.m.

Jag är själv en nybliven farang-pojkvän och sitter just nu och väntar på att min flickvän ska anlända till Sverige. Tjejen har två barn från ett tidigare äktenskap vilka blir kvar i Thailand (så här i början av relationen i alla fall). Barnen tas hand om syrran med familj samt föräldrarna. Självklart står jag för fiolerna i detta fallet.

Däremot undrar jag om jag kan få råd från er som bor/har bott i Thailand eller varit med om en liknande situation om vad som är rimligt att skicka ner för att ta hand om en skoltjej och en lite yngre krabat? Jag har tyvärr en känsla av att "svärföräldrarna" är den giriga typen, och jag vill abslout inte bli utnyttjad i denna situation.

Quote

Det är inte alls säkert att svärföräldrarna är giriga. Däremot kan det vara så att dom(inklusive flickvännen) har en bild av faranger som omåttligt rika och därför har förväntningar som man svårligen kan leva upp till.

Det är MYCKET VIKTIGT att du är ärlig och tydlig med dina känslor samt att du inte mörkar med dina ekonomiska förutsättningar. Det är klart att dom hoppas att de dragit den ekonomiska högvinsten men när de ser att du är en bra och ansvarsfull kille som kommer att ta hand om deras dotter och hennes barn så blir du säkert omtyckt och accepterad. Beloppsdiskussionen ger jag migt dock inte in på. Hoppas allt blir bra för er

Jens

Bra svar roiet

Tack för ditt svar RoiET!

Jag hoppas att jag har fel angående svärföräldrarna, det får väl tiden utvisa. Jag har dock märkt av fenomenet du talar om, och försökt göra det tydligt för min flickvän hur långt min plånbok räcker. Tror inte hon greppar det helt förrän hon varit i Sverige ett tag.

Förstår att det är känsligt med beloppsdiskussionerna. Det är väl rätt individuellt vad man kan och är villig att skicka... Jag får väl känna mig fram.

Det svåraste är väl att veta vad som verkligen behövs hos mottagarsidan

Quote

Egentligen tror jag inte att förväntningarna ligger hos din flickvän eller svärföräldrarna. Jag kan ibland känna att det ligger ett stort tryck av förväntan i från omgivningen. Grannar, avlägsna släktingar m.m.. I mitt fall alltså 

Det här med olika kulurer är svårt. Hade jag fortfarande varitt tillsammans med mitt svenska ex, hade man i alla fall vetat vad man fått och inga överraskningar. Men

Jens

Hej alla jag är ny på forumet. Jag träffade en i slutet av november en underbar tjej på 'Koh Chang'  hon stod i en bar ropade välkommen, okej hon har inte ett fläckfritt förflutet! Men jag tycker om att umgås och prata med nya människor. Så det hela utvecklade sig till en relation. Har bott 3 månader i hennes hemby och möt släkt och vänner. Bestämde mig att redan från början att endast hjälpa släktingar som bemöter en med respekt och inte tror att man är en levande bankomat. Har funkat hyfsat även om man ofta hör snack om pengar och ordet farang! men självklart ger man lite pengar till grandmother 103 år som påtade runt huset men, senare blev sjuk under tiden som jag var där. Men va fan här hemma tycker säkert en del släktingar och vänner att man blir utnyttjad. Men som allt annat annat här i livet så kan man inte misstro alla människor man möter. Då kan lika gärna hoppa ner i träfracken direkt. Om det i slutändan visar sig att man blev utnyttjad, så har jag i alla fall möt en kultur och människor som jag aldrig kommer att glömma. Hur många har svenskar har blivit inbjudna till bröllop när man varken känner maken eller makan eller ätit nyfångade råttor eller kobror. Självklart har man köpt saker b.l.a. ett kylskåp, vespa och en tv samt gett pengar till en syster som tagit hand om min flickväns dotter, men hennes har kört oss till stan och fixat saker i huset. Alltså lite ge och ta. Åker ner igen den 31 maj, för man vill inte bli gammal å bitter och ångra att man inte tog chansen att kanske möta sin livs kärlek..

Jalamet! Du låter som en hyvens kille tycker jag

Frågan är vad BTT skulle säga om det här? 

RoiET

Det kan ju också vara så att svärföräldrarna känner av ett tryck och förväntan som inte finns. Något som de av olika skäl själva har skapat. Och för att inte skämma ut sig så måste de liksom andra grannar köra i samma hjulspår.

Kulurer    kan vara svårt. Det håller jag med om. Lycka till noobiefarang.