Hur mycket ska man tåla från thaisläkten?

Min fru och jag har aldrig under våra 15 år skickat en enda Baht/SEK till hennes föräldrar eller släktingar, det enda som min fru bidrar med är matkostnaden när vi är på besök hos hennes föräldrar (småpengar).

Vi är kanske lyckligt lottade men hennes föräldrar har aldrig heller någonsin, så mycket som en gång antytt om pengabidrag. Vilket gör det skoj att komma och hälsa på också.

Ha en bra dag!

Är detta ett Isaan-syndrom o att damerna har tappat ansiktet för nära o kära o måste bygga upp sitt ansende i byn som respektabel medborgare o inte som en pro på en turistort.

Har alldrig upplevt detta på de sydliga breddgraderna.

Mango

Quote

Ähum, är alla från Isaan expro medan sådana tjejer inte finns i andra delar av landet? Du låter lika inskränkt och okunnig som en dryg tjej från Krabi jag kände en gång.

För övrigt så har mina släktingar aldrig sett oss som någon inkomstkälla. Ingen har någonsin frågat om vare sig att få eller få låna pengar. En faster ville en gång att vi skulle köpa 20 rai av hennes risfält när hon hade problem att betala amorteringarna på sitt nybyggda fina hus. - Så stannar den marken i släkten i alla fall var hennes motiv till att fråga oss. Vi var dock inte sugna på att bli risbönder så hon fick sälja till någon utomstående istället. Hon har dock rejält med mark och säkert minst 100 rai till.

Men så har vi heller aldrig spridit någon bild av att vi är rika och berömda och svärmor säger alltid åt alla nyfikna bybor att vi inte har några pengar när dom undrar varför vi inte köper en rolls-royce, bygger flådig villa istället för att bo hos svärföräldrarna osv. Och det trots att hon vet att vi har ett ganska runt sparkapital, i alla fall i bybors ögon. Och denna förmåga att ha utan att synas samt kunna låta bli att skryta gillar jag verkligen hos min svärmor. Den förmågan vinner i längden.

Jag känner dock till en del tjejer som blåljuger om sin rikedom i Sverige åt nyfikna bybor. Och säger man att man är mångmiljonär, bor i palats, kör lyxbil, inte behöver jobba osv så kommer förstås förfrågningarna om än det ena än det andra. Vad är väl 10 000 baht för en mångmiljonär med palats?

Men säga vad man vill om skitsnacket rörande varandras ekonomi i Thailand, personligen tror jag inte skitsnacket är ett dugg mindre i Sverige, det är bara ämnena som skiljer.

Hej Rospigg

Jag får nog förtydliga mig lite eftersom du missförstod det jag skrev.

" Man hör ofta thailändare säga att vuxna faranger vet mindre än thailändska barn."

För det första menade jag vuxna faranger och inte barn i skolåldern, barnen har oftast mycket lättare än vuxna att lära och ta till sig nya lärdomar.

Och grattis till att det går bra för pojken i skolan.

Det jag avsåg var att vuxna faranger oftast vet mindre än Thailändska barn om hur man ska bete sig,

och om för dom självklara saker i det dagliga livet.

Och detta påpekas ibland av Thailändarna, som skrattar gott ibland när någon utlänning gör något som dom tycker är konstigt, dom vet ju inte att vi utlänningar har helt andra normer och regler.

Mvh Isan Lover

Quote

Jag tror inte alls att onskan att aterstalla ett skadat personligt och familjeanseende ar ett Isaan-symptom men nog nagot som nastan alla pros har i baktanken nar de traffar en Farang for ett langre forhallande. Tjejer/killar hamnar inte inom prostitution enbart beroende pa fattigdom utan ocksa beroende pa omgivningens varderingar. I en omgivning som ar starkt fordommande mot prostitution, typ de 3 sydligaste provinserna, ar det nog valdigt fa pros trots att de ar allra fattigast. Pa samma satt finns det sakert urfattiga byar i Isaan dar ingen enda tjej jobbat som pro pa nagon turistort och andra, relativt rikare, byar i Isaan och ovriga delar av Thailand dar valdigt manga provat lyckan som pro. Ungefar som att vissa byar i Sverige tomdes pga folk som emigrerade till Amerika medans andra byar, bade rikare och fattigare, knappt paverkades alls.

Ibland kan det vara bra att generalisera men det ar alltid lampligt att ha lite baskunskaper innan man ger sig in pa det.

har även hört talas om breven från amerika där utvandrade svenskar skrev hem och berättade att allt

var så bra och man tjänade jättemycket pengar fast verkligheten ofta var en annan.

så det är nog inte bara i Thailand man vill verka framgångsrik

Bakom varje framgångshistoria står det alltid mängder av mindre framgångsrika historier. Men det som sprids och skvallras om är alltid framgångssagorna och då inte alltid verklighetsbaserade.

Historier om hur Lilla Noi sprungit ifatt den rike araben eller den äldre tyske miljonären kommer alltid att stanna kvar i det kollektiva barminnet i Pattaya eller på Patpong och verka som en dragande kraft på nya bartjejer. Givetvis sprids även historierna till byar och städer uppe i Isan och säkert även till platser nere i södern.

Så var det ju även med amerikafararna. Många utvandrade ju på grund av rykten om andras framgång och lycka.

Sanningen är ju att ett fåtal bartjejer blir rika och lyckliga.

De flesta faranger som springer i barerna är ju vanliga knegare med normala löner, så de flesta tjejer som hittar gubbe och åker utomlands blir inga rikenoier.

BTT

Hej  IL och tack för ditt tillrättaläggande.

Jag hade inte missat att det var vuxna som du syftade på men kanske på att det var uppförandet du tänkte på, hur man skall/ bör bete sig. Jag har tyvärr sett en del faranger uppträda mindre lämpligt på turistorter men aldrig på landsbyggden. De flesta av oss kan väl någon gång göra ett misstag eftersom vi inte har thailändska uppförande koden i ryggraden lika starkt som thailändarna själva, men det är ändå lika tråkigt varje gång det sker. De flesta av mina övertramp sker nog här på forumet...tack och lov.

Skickar ett par bilder över klassens favoritelev ett år, d.v.s. min son. Pappan som är duktigare i det mesta utom i thailändska språket fastnar inte lika lätt på en bild.

Rospiggen

Trevligt Rospigg

Få se om vi ska låta vår dotter gästspela en byskola i Thailand nu i juni när vi ändå är där..får prata med morsan..

En liten fråga i sammanhanget,va f-n har Issan med sinsod eller familebidrag att göra? Det är en Thailändsk tradition som kan ta sig uttryck på många olika sätt, ibland blir jag så jä-la trött på alla som slår sig för bröstet och uttalar att "jag har minsann inte betalt en enda brath". OK, Bra, men det är precis som de "giriga" släktinghistorierna som gör "alla" i LOS till utnyttjare bara för att det finns mer stålar i vår värld än i Thailands utsocknes belägna byar.

Vad är det som gör att vissa känner sig utnyttjade om man skickar samma summa slantar medans andra känner att man gör en god gärning till sin kärestas familj?

OK svenskan och grammatiken sprack visst men Ni förstår nog vad jag menar ändå!

Sunt förnuft,javisst,men på vems villkor.Svensken vet ju i alla fall bäst.

MVH

Baa

Quote

Om jag skickar en summa pengar som jag med lätthet kan klara av, och familjen är glad att jag skickat pengarna - då är känslan "god gärning".

Om jag skickar en summa pengar som jag nätt och jämnt kan klara av, och familjen är glad att jag skickat pengarna - då är känslan "god gärning", men jag kommer att bli rädd att de tror att jag med lätthet kan ge en sådan summa om och om igen. Det kommer alltså att kännas lite obehagligt.

Om jag skickar en summa pengar som jag nätt och jämnt kan klara av, och får höra "vilken j-a snåljåp du är, vi behöver mera" - då känner jag mig utnyttjad.

Så det som spelar roll är familjens attityd till mitt givande, mer än summan i sig.

Har inte varit in på ett tag och ser att den tråd jag startat tog en jävla fart. Har läst igenom mkt och vill bara klargöra några saker bara om vårat fårhållande. Min fru och jag har ett mkt bra förhållande och hon har även sagt att hennes familj ska aldrig komma emellan oss och skapa bråk. Nu är de jättebra stämmning här hemma och vi har så mkt annat att tänka på just nu som att ett barn är på väg inom 3 veckor och att jag fått nytt jobb som busschafför då jag vart varslad som betongarbetare. Inte en slant har blivit skickad på 2 månader och sjukhusräkningen är fixad efter många telefonsamtal. Vi har bestämt att vi åker ner 4 veckor i oktober och ska bli riktig intressant och möta upp den härliga släkten i Udon Thani.

Redspaggy

Quote

Du skall bara tåla det normala

Skälvklart provar dom att suga ur dej det mesta

Men du måste sätta gräns annars pappan super & mamman spelar kort & barnen svälter

Ju mer pengar du sänder ju mer du ödelägger

Bättre du reser dit & fixar hemmet "Huset"

Detta är ren sanning!

Nu är jag inte Proffs på thai Men önskar inte Kometarer "Från Glidarna som tror dom är födda där"

Hoppas dä löser sig

ja vad är det som gör att farangen känner sig utnyttjad? finns förstås många svar på detta. jag känner mig utnyttjad i mitt förrhållande om "alla thailändska traditioner" skall följas även om de går i mot mina svenska traditioner. thailändska tjejer hävdar ofta att sinsod, skicka månatliga pengar till familjen, betala allt för tre dagars festen på farmors begravning osv. är thailänska traditoner som skall följas till punkt och pricka vilket ofta leder till ett brännade hål i farangens plånbok.

har personligen stor förståelse för de thailändska traditionerna och känner även sympati för dem. oftast är tanken god.

eftersom jag själv har ett annat kulturellt arv så vill jag dock ha saker och ting på mitt vis också och kräver att man skall mötas på halva vägen. skall sinsod betalas så vill jag att min flickvän skall ha varit med och sparat ihop till den annars känner jag i djupet av min själ att det inte är rättvist. likadant med månatliga betalningar, i början kan jag stå för det men när tjejen har arbete får hon fixa det mesta osv.

om man möts på halva vägen så kan jag dessutom tala om dessa saker med familj, släkt, vänner och arbetskamrater utan att bli idi*tförklarad.

ha det

Neil