En anledning till att (ekonomiska) förväntningarna på oss faranger ofta är så oerhört höga är förutom de uppenbara skälet att vi tros vara så förmögna (vilket vi i jämförelse med våra thailändska vänner ofta är), att de thailändskor/are som får pengar från sina välgörande äkta faranghälfter aldrig skryter om de fått 1000 baht i månaden.
Ju mer pengar som skickas, ju högre hörs det i byarna, och ju längre sprider sig ryktet.
Om 4 faranger skickar 5000 baht i månaden till svärmor, men farang nr 5 skickar ner 30'000 baht i månaden, så är jag ganska säker på att farangs nr 5's familj talar ganska högt om de "ca 40-50'000" i månaden som kommer varje månad.
De familjer som får sina 5000 varje månad är det ingen som hört om, därför att A) ingen kan ju skryta om att man får mindre än någon annan i området och 
man kanske drar till med ett "Ja, vår farang in-law skickar ungefär lika mycket".
Hur är förväntningarna hos thailändska familjen som nyligen har fått farang nr 6 som in-law? De har aldrig ens hört talas om att att en farang skulle skicka en summa på under 40-50'000 i månaden.
Jag har genom åren hört oräkneliga historier från thailändska vänner och även från min flickvän om faranger som skickar hundratusentals baht varje månad, och om flickvänner som kommer tillbaks från [stoppa in valfritt västland] med guldringar och berättat om de fem bilarna som står på deras uppfart till deras 3-våningshus.
Men har aldrig hört om tjejen som träffade en jättemysig kille som skickar ner 3000 baht i månaden så att han har råd att spara ihop till en årlig semester med flickvännen i LOS.
Den historien ekar inte lika högt bland risfälten, barerna och spelhålorna.
Själv är jag precis i början av ett förhållande, som jag vet att jag kommer att få ställa upp på lite vad gäller den ekonomiska biten. Min flickvän är äldst av 4 systrar, inga bröder.
Pappa är knäpp (japp!), och mamma är för tillfället inte arbetsför (pajjat knä).
Så just nu är det ett par kronor i månaden för att hålla kvar två av syrrorna (6 och 19) i skolan. Tredje syrran har thailändsk kille som snickrar kontor åt shejkerna i Dubai och Brunei.
Förhoppningarna är att få igång morsan igen så hon kan försörja familjen igen med det dagliga och skolan, och att mina ev. farang-pengar kommer att gå till huset, muggen etc.
Jag tror väl att det viktigaste är att man går i ett (thai-farang) förhållande med öppna ögon, och att man känner att man aldrig blir utnyttjad. Sen om man skickar en miljon baht eller ett vykort i månaden, är väl upp till var själ och dennes ekonomi. (Även om miljon-mannen förstör lite för oss andra som knappt grejar portot).
Självklart är alla olika, jag drar inte alla över en kant, och med "oss", "dem" och "vi", så menar jag självklart inte er, mig eller dem. 
så är det skönt att ha nån att hålla om, känna värmen från. Och visst, håller med, prata med om vad som helst, när som helst är viktigt i ett bra förhållande! 
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
tjej (dom olika 
du vet) du träffar och hur länge hon bott i Sverige.
