Funderingar kring Thaitjejer och barn

Att resa med barn i Thailand är trevligt. Som de flesta märkt är thaiarna hemskt trevliga med barn och man blir i princip alltid positvt bemött var man än tar med småbarn. De thailändska barnen är i mångt och mycket hela familjens angelägenhet och har det säkerligen bra även om en eller båda föräldrarna under ibland mycket långa perioder måste befinna sig på annan ort för att arbeta.

Thaitjejer i Sverige är säkert i mångt och mycket också bra med barn men under de 10 år jag umgåtts med thaifolk i Sverige har jag lagt märke till en del underligheter. En hel del tjejer gullar och leker med barnen men när det kommer till verkligt ansvar så lyckas de inte så bra. Inte så ovanligt att barnen i princip lämnas utan tillsyn i timmatal när deras mammor spelar kort, äter mat, skvallrar osv. sällan verkar de göra saker för barnets skulle utan de gör saker för sin egen skull och så får barnen hänga med.

När svenska par separerar sig är det ovanligt att kvinnan lämnar sin barn på heltid hos sin fd man. Men jag känner till en hel del fall där thaitjejer som plötsligt skall byta karl helt enkelt lämnar sina barn och drar till den nya gubben. (I och för sig bra för mannen som får ta hand om sina barn)

När det kommer till uppfostran så är det inte ovanligt med mycket skäll och ibland även aga.

Är ovanstående något som någon annan känner igen? Eller är det jag som stötter på de undantag som beter sig konstigt?

om ovanstående skulle var ett delvist utbrett mönster. Vad beror det i så fall på?

kan det vara så att thaiare har en delvis annourlunda bild av barnens funktion och ser att barnen skall vara till för föräldrarna istället för att föräldrarna skall vara till för barnen?

Tillägas bör dock att de flesta thaitjejer med barn som jag stött på i Sverige sköter sina ungar jättebra men ovanstående har jag stött på oroväckande ofta.

Neil

Även jag har stött på detta fenomen,dock inte SÅ ofta men tillräckligt för att reagera som du.Mvh Måne

kan det vara så att thaiare har en delvis annourlunda bild av barnens funktion och ser att barnen skall vara till för föräldrarna istället för att föräldrarna skall vara till för barnen?

Intressanta funderingar. Med bristande sociala skyddsnät är det kanske inte så konstigt att man ställer andra krav och förväntningar på sina barn. I Sverige verkar det där nästan har försvunnit och istället är det föräldrarna som har kravet på sig att vara just bra föräldrar.

kan det vara så att thaiare har en delvis annourlunda bild av barnens funktion och ser att barnen skall vara till för föräldrarna istället för att föräldrarna skall vara till för barnen?

Japp, det är helt sant. Det är en relativt stor skillnad i hur barns ses i "moderna" samhällen (västländer) och mer traditionella samhällen, som Thailand ju är ett exempel på.

Det finns en rad olika generella skillnader i perspektiv och hur man uppfostrar barn. Tex är synen på "lek" väldigt olika. I västländer ses lek som någon helt avgörande för barns utveckling, de ska leka med kompisar och man som förälderar ska leka med dem. I mer traditionella länder involveras barn ofta mer i aktiviter med föräldrar och lek är inte i fokus på samma sätt, tex flickor hjälper till att laga mat och pojkar följer med pappan att handla eller något liknande. Båda sätten fungerar bra, på olika sätt. Det finns inget direkt behov av "lek". Favorit uttrycket "låt barn vara barn" (vilket ju antyder att de ska leka, ha kul och inte ta så mycket ansvar) finns det inget belägg för att det skulle bara bättre, men det är ju även en fråga om grader. För mycket ansvar är inte heller bra.

Det finns otroligt mycket forskning gällande detta och dessa typer av skillnader via olika jämförade studier (främst mellan amerikanska familjer och mexikansk familjer). Det är detta som lärs ut inom tex utvecklingspsykologi, sociologi och socialt arbete för att de som arbetar med familjer från andra kulturer ska vara medveten om det på olika sätt.

Barnet har absolut in samma roll i båda samhällen, inget sätt är bättre än det andra de är olika och olika bra och kan leda till olika typer av problem också.

Detta är generella skillnader mellan vagat definerade kulturer, det finns ju dock helt klart olika grader och olika familjer har olika perspektiv och fokuserar olika med variationer mellan individer och familjer.

Vad roligt att du helt på egen hand reflekterat över detta, jag själv tänkte inte ens på sånt innan jag fick läsa om det. Det var först då som jag ens började titta efter det i familjer

>Neil Gällande dålig skötsel - Vad har de dåliga mödrarna för bakrund? D v s är de flesta bartjejer?

Även en del bra mödrar kan tänkas lämna barnen, för att de hoppas på att mannen har bättre resurser att ta hand om barnen. Då tänkte jag främst på situationen då hon flyttar tillbaka till Thailand.

Aga ses annorlunda på i Thailand för där är det fortfarande tillåtet. Finns t o m kvar lite i en del skolor, fastän det är förbjudet nu.

Normal syn på barn bland thailändare är (nog) som det normalt var i Sverige förr i tiden. (=Barn förväntades hjälpa till ganska mycket under barndomen. Då föräldrarna blir gamla förväntas att barnen tar hand om dem.)

Om någon är intresserad så finns det ju även en lite rolig parallel att dra gällande vuxna gällande lek och "funktion".

Personer från mer traditionella samhällen, där de vuxit upp som barn och umgåtts med föräldrar, vänner och andra vuxna och barn i sammanhang där de har en aktivit för sig. Dessa tenderar trivas bäst i vuxen ålder, när de inte jobbar, med att vara "produktiva". Tex sticka, virka, städa, plocka bär eller svamp, göra saker som smycken med händerna, laga mat eller annat liknande.

Personer som oss medelsvenskar vi trivs mest med att inte vara "produktiva" när vi inte jobbar. Tex se på TV, läsa en bok, sitta och prata skit, "slappa" eller hålla på med datorn, TV spel osv, någon samlar hobby eller liknande.

Men som sagt detta är ju tendenser i grupper, det finns ju helt klart undantag och grader

Har egentligen inget att anmärka på hur thaiarna sköter sina barn i Thailand. med andra förutsättningar så ser man säkert anourlunda på de små och deras funktion i samhället och familjen. Tämligen naturligt.

Men förutsättningarna ändras då tjejerna tar med barnen till Sverige eller får barn med en svensk man i Sverige. Om en del tjejer behandlar sina barn så som jag beskrivit i mitt tidigare inlägg så borde det rimligtvis leda till att barnen mår sämre då deras mammor agerar på ett sätt som ibland kraftigt strider mot den svenska normen om hur en mor skall vara med och mot sina barn? Barnen ser ju endast hur det är i Sverige och kan ju inte förstå att beteendet möjligtvis härstammar från en annan kulturs synsätt.

Själv kan jag tycka att dessa tjejer i Sverige handlar egoistiskt men kanske förklaringen till det ligger i deras kultur? kan det t.ex. vara så att det är mer ok för en del thaitjejer som bor i Sverige att lämna sina barn och leva med en annan man därför det är vanligt att tjejer i Thailand lämnar sina barn långa tisperioder för att arbeta? (Det som talar mot det är väl att den stora majoriteten thaitjejer i Thailand och deras familjer tar hand om barnen vid en sepration från barnens far)

Kan det vara som så att thaitjejer i Sverige agerar annourlunda i jämförelse med sina medsystrar i Thailand? Och om det är så vad beror det i så fall på?

Oj mycket att tänka på där och inget går väl att besvara men kul att fundera lite.

ha det

Neil

Har egentligen inget att anmärka på hur thaiarna sköter sina barn i Thailand. med andra förutsättningar så ser man säkert anourlunda på de små och deras funktion i samhället och familjen. Tämligen naturligt.

Men förutsättningarna ändras då tjejerna tar med barnen till Sverige eller får barn med en svensk man i Sverige. Om en del tjejer behandlar sina barn så som jag beskrivit i mitt tidigare inlägg så borde det rimligtvis leda till att barnen mår sämre då deras mammor agerar på ett sätt som ibland kraftigt strider mot den svenska normen om hur en mor skall vara med och mot sina barn? Barnen ser ju endast hur det är i Sverige och kan ju inte förstå att beteendet möjligtvis härstammar från en annan kulturs synsätt.

Själv kan jag tycka att dessa tjejer i Sverige handlar egoistiskt men kanske förklaringen till det ligger i deras kultur? kan det t.ex. vara så att det är mer ok för en del thaitjejer som bor i Sverige att lämna sina barn och leva med en annan man därför det är vanligt att tjejer i Thailand lämnar sina barn långa tisperioder för att arbeta? (Det som talar mot det är väl att den stora majoriteten thaitjejer i Thailand och deras familjer tar hand om barnen vid en sepration från barnens far)

Kan det vara som så att thaitjejer i Sverige agerar annourlunda i jämförelse med sina medsystrar i Thailand? Och om det är så vad beror det i så fall på?

Oj mycket att tänka på där och inget går väl att besvara men kul att fundera lite.

ha det

Neil

Familjen sätter ju normen också, när barnen små så ser de det ju som normalt det som de upplever i sin familj. De är inte tillräckligt gamla för att kunna jämföra med kompisar eller vänner i en tidig ålder. När de blir äldre kanske vissa saker som sker i en familj ter sig som lite konstigt för barn, när de har något annat att jämföra med samt har den förmåga att tänka i de banorna.

Sedan finns det ju en stor variation mellan individer om vad de anser är ok och inte. En person som vuxit upp i en fattig familj, kanske blivit slagen lite då och då samt blev övergiven av sin mor eller liknande. Denna person har ju troligen blivit påverkad av sina negativa erfarenheter på olika sätt.

För vissa kanske detta lett till att de är otroligt omhändertagande om sina egna barn, att de är nästan överbeskyddande. För andra kanske det lett till att de har svårt att få en koppling till sina egna barn, och det är ganska enkelt att överge barnen. För en tredje person kanske det inte påverkade henne eller honom nämnvärt i vuxen ålder alls.

Själv kan jag tycka att dessa tjejer i Sverige handlar egoistiskt men kanske förklaringen till det ligger i deras kultur?

Har du räknat/kollat om många av dem är bartjejer?

"Barkulturen" är ju inte samma som vanlig kultur.

Traditionell kultur: Aga = dåligt, men resten av behandlingen av barn är bättre, tror jag. (Jag känner inte tillräckligt många för att kunna bedöma vad som är "normalt".)

Om någon är intresserad så finns det ju även en lite rolig parallel att dra gällande vuxna gällande lek och "funktion".

Personer från mer traditionella samhällen, där de vuxit upp som barn och umgåtts med föräldrar, vänner och andra vuxna och barn i sammanhang där de har en aktivit för sig. Dessa tenderar trivas bäst i vuxen ålder, när de inte jobbar, med att vara "produktiva". Tex sticka, virka, städa, plocka bär eller svamp, göra saker som smycken med händerna, laga mat eller annat liknande.

Personer som oss medelsvenskar vi trivs mest med att inte vara "produktiva" när vi inte jobbar. Tex se på TV, läsa en bok, sitta och prata skit, "slappa" eller hålla på med datorn, TV spel osv, någon samlar hobby eller liknande.

Men som sagt detta är ju tendenser i grupper, det finns ju helt klart undantag och grader

Appropå annan träd om byliv: Och en tredje grupp kan inte komma på ett dugg intressant/roligt att göra om man bor i en by

Har du räknat/kollat om många av dem är bartjejer?

"Barkulturen" är ju inte samma som vanlig kultur.

Traditionell kultur: Aga = dåligt, men resten av behandlingen av barn är bättre, tror jag. (Jag känner inte tillräckligt många för att kunna bedöma vad som är "normalt".)

Nej, Jag har inte kollat eller frågat om de är fd bartjejer. Och skulle jag frågat så skulle det med största säkerhet förnekas vilket inte är så konstigt.

Men visst är säkert flera av dessa tjejer fd. bartjejer, det vore ju märkligt annars eftersom en inte alltför liten del av thaitjejerna kommer från baren. Jag gissar att du vill komma fram till att en del av de fd batjejerna skulle vara sämre mödrar. kan så vara. De bör ju rimligtvis haft större svårigheter som barn och inte alltför sällan skaffat sig ordentliga ärr i själen under arbetet i barerna. Detta skulle naturligtvis kunna påverka dem att agera på ett sätt som inte alltid är bra för deras barn.

Neil

Neil, bästa trådstarten på länge!

Intressanta inlägg från flera medlemmar.

Får mej att fundera och tänka både på passerad tid och kommande tid.

Vi är på gång att lämna Thailand för att flytta till Sverige, de största problemen för oss är vår dotter som frugan har med sin exman och min svärmor.

Dottern träffade jag första gången när hon var 3 år gammal (hon är 10år nu) och jag är en av hennes Pappor...

Det är tänkt att hon skall stanna i Bangkok med sin far och hans familj (farmor,farbror och fastrar), hon kommer att vara i goda händer, men jag oroar mej för hur hon kommer att sakna oss, och vi henne.

Flyttar hon med till Sverige, kommer samma problem för hennes pappas familj.

Sen funderar jag naturligtvis på hur mycket frugan kommer att sakna sin första dotter.

Hon vet att dottern är i mycket goda händer, och kanske är det tillräckligt för att hon skall känna att allt är bra?

Vi kommer att ta med vår äldsta dotter till Sverige så att hon får se hur det är, kanske vill hon stanna kvar, jag vet inte.

Svärmor är ett annat huvudbry, hon och frugan vill att hon skall med i flytten, jag tror att det skulle funka dåligt, vi får se hur det blir.

Tanten är trevlig, men hon klarar knappast omställningen till Sverige.

MVH Tommy

Jag gissar att du vill komma fram till att en del av de fd batjejerna skulle vara sämre mödrar. kan så vara. De bör ju rimligtvis haft större svårigheter som barn och inte alltför sällan skaffat sig ordentliga ärr i själen under arbetet i barerna. Detta skulle naturligtvis kunna påverka dem att agera på ett sätt som inte alltid är bra för deras barn.

Ja, oddsen för problem ökar säkert om det är "bartjejer".

MEN det finns säkert bra mödrar bland "bartjejer" också,

för de har ju blivit det av olika orsaker, en del för att själva/familj ska kunna överleva, andra för att de själva ska bli "rika".

Även en del icke penninghungriga kan säkert få svårare med relationer med män p g a hur de har behandlats, eller så blir det det motsatta =De är väldigt tacksamma mot maken, för att han har räddat dem därifrån. Och relationer med barnen behöver ju inte vara skadade av hur kvinnorna har blivit behandlade av män (om de tycker pappan är OK/bra).

Om någon är intresserad så finns det ju även en lite rolig parallel att dra gällande vuxna gällande lek och "funktion".

Personer från mer traditionella samhällen, där de vuxit upp som barn och umgåtts med föräldrar, vänner och andra vuxna och barn i sammanhang där de har en aktivit för sig. Dessa tenderar trivas bäst i vuxen ålder, när de inte jobbar, med att vara "produktiva". Tex sticka, virka, städa, plocka bär eller svamp, göra saker som smycken med händerna, laga mat eller annat liknande.

Personer som oss medelsvenskar vi trivs mest med att inte vara "produktiva" när vi inte jobbar. Tex se på TV, läsa en bok, sitta och prata skit, "slappa" eller hålla på med datorn, TV spel osv, någon samlar hobby eller liknande.

Men som sagt detta är ju tendenser i grupper, det finns ju helt klart undantag och grader

??

Om jag förstår detta rätt så har barn som umgåtts mycket med sina föräldrar en tendens att vara "produktiva". Dvs, sticka och göra smycken. Låter som hobbies i mina öron. (lät ju också som det var en dotter du hänvisade till eftersom du inte nämnde några typiska manligt "produktiva" sysslor från dessa traditionella samhällen.)

Och till motsats: du/ni medelsvenskar som trivs med att vara "improduktiva" när det inte jobbas?. Skulle det då inte kunna bero på att du/ni inte umgåtts tillräckligt med föräldrarna för att ha präglats samt funnit dessa föräldrars intressen att nära som hobbies? Förstår inte riktigt resonemanget.

Att de thailändska kvinnorna verkar vara beredda att lämna/bryta med sina barn vid möte med en annan man som trådskaparen antyder kan ju vara så enkelt att hon, efter att säkerställt att barnet kommer att få det så bra som bara möjligt, väljer detta för att inte belasta den nya mannen med bagage/problem som inte är hans. Allt för att behaga så mycket som möjligt helt enligt gamla traditionella mönster. Kanske också därför som många gånger en västerländsk man är att föredra då vi oftast sitter på en modernare syn på detta och ser det som en självklarhet att en mamma vill ha med sig sina barn vidare i livet. Samt att vi dessutom vill vara en del av detta.

Spekulationer givetvis. Tror att det vanligaste är att en kvinna blivit lämnad efter ett första och oplanerat barn i ung ålder. Alltså att singelmamman är vanligare och att mannen har ny familj och saknar intresse av att ta sig an detta egentligen oönskade barn och då har ju inte kvinnan ens en möjlighet att "lämna över" till pappan.

Dessa kvinnor sitter förmodligen ganska bakbundna såvida de inte träffar en hygglig västeurope, farang, att fortsätta sin framtid med. (Ännu en anledning att ha lite blidare ögon på en del kvinnors yrkesval)

Spekulerande Sixten, Sambo utan barn

Oj, blir en inte helt lättsam tråd att starta med på måndagsmorgonen när man värmer upp inför kommande arbetsdag med en stor kopp Java.

Intressant perspektiv och frågeställning från Joe. Jag har onekligen tänkt en hel del på barn och barnuppfostran de senaste åren men har noll koll på hur det kan tänkas se ut i vår svenska thai-community.

Har du räknat/kollat om många av dem är bartjejer?

"Barkulturen" är ju inte samma som vanlig kultur.

Traditionell kultur: Aga = dåligt, men resten av behandlingen av barn är bättre, tror jag. (Jag känner inte tillräckligt många för att kunna bedöma vad som är "normalt".)

Det var säkerligen en av dina första tankar och sedan känns det som du kört fast i spåret då du tar upp det flera gånger. Visst innebär det säkert en hel del mer emotionellt bagage för en f.d prostituerad men därifrån är steget ganska långt till de svepande generalisering som du verkar vara ute efter.

Sen att resten av behandlingen av barn i thailändsk kultur skulle vara bättre ställer jag mig enormt frågande till. Vad är bättre enligt dig? Visst, det finns en del positiva aspekter av kulturen som direkt eller indirekt kan tänkas ha en positiv inverkan på ett barns uppväxt. Dock är de flesta sakerna dubbeleggade och kan också innebära något negativt. Storfamiljen tex. ses nästan alltid som en i princip enbart positiv aspekt. Barnet socialiseras i den större gemenskapen och lär sig knyta ann till flera olika vuxna samtidigt som de på ett tidigt stadium lär sig fungera i sociala sammanhang. Bakom sörgårdsidyllen kan dock situationen vara en annan och det handlar istället om barn som ingen riktigt tar ansvar för. Barn som springer lite vind för våg och blir lite vilsna och tappar del av den emotionella kopplingen till sina föräldrar osv.

Thailändskt säkerhetstänkande är ett intressant ämne även om diskussionerna kring det tenderar till att bli relativt kortfattade. Säkerhetstänkandet är generellt minimalt och jämför man med Sverige (säkerhetsnojja på steroider) så ter det sig lite magert minst sagt. Avsaknaden av ett sorts konsekvenstänkande (kulturrelativistiskt så klart) i kombination med fatalistisk karma - händer det så händer det - attityd gör att barn ofta tillåts utsättas för mkt stora risker. Säga vad man vill men relativt Europa så dör många ggr fler barn i olyckor i Thailand. Förklaringen till det är självklart komplicerad men del av det är självklart beroende på hur man ser efter sina barn.

En annan mkt negativ företeelse som verkar bli vanligare och vanligare är medelklassjukan att ge barnet precis allt de vill och göra i princip vad som helst för att undvika att de blir lednsa, arga eller sura. Det verkar ibland inte som det finns några mellanting. Antingen en örfil eller en påse chips om man vill att de skall sluta gnälla om någonting. Det känns ibland som barn uppfostras helt utifrån teorin om stimuli och de lär sig reagera på negativ och positiv feed back. Detta är normalt för de yngre år men verkar fortsätta upp i åldrarna i Thailand och det resonerande samtalet lyser kanske med sin frånvaro.

När det gäller Tommys dilemma så kan man ju lugnt säga att man inte är avundsjuk. Många gånger har jag tänkt på hur alla dessa thai-svenska förhållanden påverkar barn, både i Sverige och i Thailand. Många man träffat vittnar om barn kvar hemma i Sverige som man träffar ytterst sällan eller kvinnor som lämnar relativt unga barn för ett liv i Sverige. Utan att fördöma så ställer jag mig undrande till hur man resonerar eftersom det är en sådan svår fråga där det egentligen inte finns någon riktig bra lösning - bara en del dåliga.