Funderingar kring Thaitjejer och barn

Har du räknat/kollat om många av dem är bartjejer?

"Barkulturen" är ju inte samma som vanlig kultur.

Traditionell kultur: Aga = dåligt, men resten av behandlingen av barn är bättre, tror jag. (Jag känner inte tillräckligt många för att kunna bedöma vad som är "normalt".)

Du kan sluta hänga upp dig på "barkulturen", dom är faktiskt människor dom med, på gott och ont, precis som alla andra samhällsskick.

Du har ju gång efter gång förklarat, eller bedyrat, att du inte har någon kunnskap om eller känner nån bardam så varför skall du nu plötsligt ha en massa åsikter utan grund.

Varför är nu traditionell kulturell uppfostran så mycket bättre än modern (kunnskapsmässigt) uppfostran?

Det jag tycker är anmärkningsvärt är också att man ser en stor skillnad på uppfostran av pojkar jämfört med flickor.

Och den stora skillnaden som jag ser det är att flickor uppfostras, pojkar uppfostras inte.

Jag har inte sett många problemtjejer i 6-17 års åldern under tiden jag haft sådana i min "bekantskapskrets" tack vare dottern.

Jag har dock sett en hel del problempojkar i samma ålder.

Tycker flickorna lär sig ta ansvar och hjälpa till hemma och blir enligt mig uppfostrade och växer upp på ett sunt och bra sätt.

Pojkarna verkar lämnas (en generalisering, jag vet) lite vind för våg och det syns tydligt på många killar i sena tonåren hur deras uppväxt haft en avsaknad på uppfostran.

Sen är väl som någon skrev tidigare i denna tråd, att det inte finns mycket psykologi i många föräldrars uppfostran.

Det är antingen lite stryk eller en belöning i form av godis eller annat.

Inte så mycket mitt-emellan.

Sen är det ju så att en familj med endast söner blir det logiskt sätt en annan slags uppfostran än i en familj med både söner och döttrar. Dvs. om jag har rätt i mina funderingar.

Intressant trådämne och jag har också funderat och diskuterat detta. Jag tror att de flesta thailändare som idag är en bit över 30 fått en bra uppfostran, alltså bra med tanke på hur Thailand såg ut när de var barn, men att ganska många thailändska barn de senaste decennierna och än mer idag får en ganska dålig uppfostran. Många på forumet skriver hur fattigt det är i Thailand och hur långsam utvecklingen är men faktum är ju att Thailand från mitten av 70-talet fram till den ekonomiska kraschen 1997 hade en av världens snabbaste ekonomiska tillväxt, dessvärre har inte den sociala och kulturella utvecklingen hängt med den ekonomiska och tekniska och det är nog den största förklaringen till att det idag ser ut som det gör. För 30-40 år sedan föddes och dog de allra flesta i byn eller möjligtvis grannbyn och nästan alla jobbade med jordbruk. Skolan lärde bara ut det mest elementära och barnen togs om hand i en storfamilj. Nästan ingen reste bort för att jobba och det fanns inte så mycket "störande influenser". Visst, det fanns män som söp och hade mia nois men storfamiljen fångade upp de flesta barnen.

Idag åker många bort från byn för att jobba och får kontanter, om än lite, istället för att ägna sig åt självhushållning och för många av dem har skola och uppväxt inte alls förberett dem för att ta hand om sig själva och ta långsiktiga beslut. Samtidigt sätter de gammaldags traditionerna käppar i hjulen för dem då unga par på landsbyggden fortfarande inte ska ses ensamma utan så fort de försöker umgås på ett sätt som de varje dag ser på såpoperor och filmer så dyker det upp någon gammal moster och säger att de måste gifta sig för att inte förstöra familjens rykte. Nästan inga 18-åringar vill gifta sig men att sluta träffa sin puppy-love eller göra familjen besviken är ett än sämre alternativ så hastigt och mindre lustigt är de gifta och 1 år senare föräldrar. Ganska få 19-åringar är redo att bli föräldrar och ännu färre tycker att det är särskilt kul. Ett par månader efter barnet är fött har killen flyttat tillbaka till sin fabrik och tjejen sitter där ensam utan pengar med ett barn. Ganska snart tröttnar hon på mammans tjat om att hon valde fel man, fast i själva verket var det ju mamman som valde en man hon ville bara ha en kille, och då drar hon också till en fabrik eller en bar och barnet lämnas med morföräldrar som varken har tid, ork eller förmåga att uppfostra ett barn, framförallt inte på det sätt som krävs idag.

Alla länder tar ett smärtsamt steg från jordbruksland till industriland men det gäller att inte fastna någonstanns mittemellan som Thailand nu gjort i ett par decennier. Thailand behöver ledare som lyckas ta nästa steg ekonomiskt men som också vågar göra upp med den delen av den thailändska kulturen som gör att ett av världens trevligaste folk har så svårt att ta beslut på ett konstruktivt, modernt och långsiktigt sätt.

Traditionen av storfamiljsuppfostran sätter nog normen för hur flickor och pojkar behandlas vid uppväxten. Eftersom det är kvinnorna som stannar hemma och uppfostrar barnen blir det en feminim uppfostran. Flickorna sätts in i hemmafrurollen medans pojkarna upplever en brist på manliga förebilder. De män som är hemma är oftast äldre och är allmänt trevliga med barnen men tar inte riktigt del i uppfostran. Pojkarna har sina leksaker i "skogen" eller utanför hemmet, detta påverkar säkert också. Flickorna tar sedan med sig sin uppfostran när de bildar familj och uppfostrar sina barn efter storfamiljmönstret oavsett om det sker i falangfamilj eller inte.

Jag har sett åtminstonne två flickor som spårat ur efter sådan uppfostran så visst sker det. När det sker sker det nog oftast i senare tonåren medans killarna är tidigare. Nu är jag ingen expert på thailänds barnuppfostran, detta är vad jag själv noterat och mina egna tankar runt det.

Oj, blir en inte helt lättsam tråd att starta med på måndagsmorgonen när man värmer upp inför kommande arbetsdag med en stor kopp Java.

Intressant perspektiv och frågeställning från Joe. Jag har onekligen tänkt en hel del på barn och barnuppfostran de senaste åren men har noll koll på hur det kan tänkas se ut i vår svenska thai-community.

Det var säkerligen en av dina första tankar och sedan känns det som du kört fast i spåret då du tar upp det flera gånger. Visst innebär det säkert en hel del mer emotionellt bagage för en f.d prostituerad men därifrån är steget ganska långt till de svepande generalisering som du verkar vara ute efter.

Sen att resten av behandlingen av barn i thailändsk kultur skulle vara bättre ställer jag mig enormt frågande till. Vad är bättre enligt dig? Visst, det finns en del positiva aspekter av kulturen som direkt eller indirekt kan tänkas ha en positiv inverkan på ett barns uppväxt. Dock är de flesta sakerna dubbeleggade och kan också innebära något negativt. Storfamiljen tex. ses nästan alltid som en i princip enbart positiv aspekt. Barnet socialiseras i den större gemenskapen och lär sig knyta ann till flera olika vuxna samtidigt som de på ett tidigt stadium lär sig fungera i sociala sammanhang. Bakom sörgårdsidyllen kan dock situationen vara en annan och det handlar istället om barn som ingen riktigt tar ansvar för. Barn som springer lite vind för våg och blir lite vilsna och tappar del av den emotionella kopplingen till sina föräldrar osv.

Thailändskt säkerhetstänkande är ett intressant ämne även om diskussionerna kring det tenderar till att bli relativt kortfattade. Säkerhetstänkandet är generellt minimalt och jämför man med Sverige (säkerhetsnojja på steroider) så ter det sig lite magert minst sagt. Avsaknaden av ett sorts konsekvenstänkande (kulturrelativistiskt så klart) i kombination med fatalistisk karma - händer det så händer det - attityd gör att barn ofta tillåts utsättas för mkt stora risker. Säga vad man vill men relativt Europa så dör många ggr fler barn i olyckor i Thailand. Förklaringen till det är självklart komplicerad men del av det är självklart beroende på hur man ser efter sina barn.

En annan mkt negativ företeelse som verkar bli vanligare och vanligare är medelklassjukan att ge barnet precis allt de vill och göra i princip vad som helst för att undvika att de blir lednsa, arga eller sura. Det verkar ibland inte som det finns några mellanting. Antingen en örfil eller en påse chips om man vill att de skall sluta gnälla om någonting. Det känns ibland som barn uppfostras helt utifrån teorin om stimuli och de lär sig reagera på negativ och positiv feed back. Detta är normalt för de yngre år men verkar fortsätta upp i åldrarna i Thailand och det resonerande samtalet lyser kanske med sin frånvaro.

När det gäller Tommys dilemma så kan man ju lugnt säga att man inte är avundsjuk. Många gånger har jag tänkt på hur alla dessa thai-svenska förhållanden påverkar barn, både i Sverige och i Thailand. Många man träffat vittnar om barn kvar hemma i Sverige som man träffar ytterst sällan eller kvinnor som lämnar relativt unga barn för ett liv i Sverige. Utan att fördöma så ställer jag mig undrande till hur man resonerar eftersom det är en sådan svår fråga där det egentligen inte finns någon riktig bra lösning - bara en del dåliga.

Flera intressanta saker från dig och några till.

(En del har tidigare klagat på att jag brukar skriva för långt så jag försökte hålla mina texter kortare genom generalicerande och i stort sett jämförde jag bara svensk+"bartjej"-förhållanden och fattig/rik-ytterligheterna, och de fattigaste har inte råd att ge så många chipspåsar.)

Ja, de högre riskerna glömde jag bort - vuxna thai är ju inte försiktiga med sig själva heller

Familjen, som jag känner till bäst, har inga småbarn, så jag har inte sett om de bara har ytterligheterna "aga-chipspåse", men jag tror den familjen pratar en del med mindre barnen också, för det gör de med den yngste (10 år), plus "min" thai reagerade, som det var normalt för dem, då jag sa att jag knappast skulle hinna lära mig thai tillräckligt innan vårt eventuella barn skulle komma upp i åldern då det går att förklara för dem.

--

"Min" sa att vad hon vet så har det aldrig varit några stölder alls i byn. I byn finns det en del äldre tonåringar, som är lite struliga, men det är bara på svensk helgfyllenivå. Gällande grundskoleåldern känner jag bara till 2 (båda pojkar) som det är en del problem med. En skolkar bara en del, och en på annan ort var småkriminell genom påverkan av äldre där, men har blivit ordning på nu. Alltså ingenting jämfört med Sverige Det tolkar jag som att thai bybarnuppfostran ger bättre resultat än nutida snitt i Sverige.

Men då en del flyttar långt för att jobba då fungerar inte "traditionell" thaiuppfostran p g a avstånden.

Du kan sluta hänga upp dig på "barkulturen", dom är faktiskt människor dom med, på gott och ont, precis som alla andra samhällsskick.

Du har ju gång efter gång förklarat, eller bedyrat, att du inte har någon kunnskap om eller känner nån bardam så varför skall du nu plötsligt ha en massa åsikter utan grund.

Och du verkar tro att det inte är någon skillnad alls!!! Såklart blir de påverkade av en sådan situation. Och jag har ju skiljt på de, som gör det för överlevnad (=bra/normala människor i alla fall innan de kom dit, sedan beror det på hur de klarat mentala påfrestningen), och de, som av pengahunger föredrar det före ett lågbetalt industrijobb (=skitmänniskor).

Och du verkar tro att det inte är någon skillnad alls!!! Såklart blir de påverkade av en sådan situation. Och jag har ju skiljt på de, som gör det för överlevnad (=bra/normala människor i alla fall innan de kom dit, sedan beror det på hur de klarat mentala påfrestningen), och de, som av pengahunger föredrar det före ett lågbetalt industrijobb (=skitmänniskor).

Känns det bättre när du nu generaliserat, moraliserat och överreagerat på en och samma gång?

Bara att komma på iden om att beteckna en grupp individer som "skitmänniskor" tyder på ett desperat behov av att förenkla en kanske alltför svårförstådd verklighet...

Det jag tycker är anmärkningsvärt är också att man ser en stor skillnad på uppfostran av pojkar jämfört med flickor.

Och den stora skillnaden som jag ser det är att flickor uppfostras, pojkar uppfostras inte.

Jag har inte sett många problemtjejer i 6-17 års åldern under tiden jag haft sådana i min "bekantskapskrets" tack vare dottern.

Jag har dock sett en hel del problempojkar i samma ålder.

Tycker flickorna lär sig ta ansvar och hjälpa till hemma och blir enligt mig uppfostrade och växer upp på ett sunt och bra sätt.

Pojkarna verkar lämnas (en generalisering, jag vet) lite vind för våg och det syns tydligt på många killar i sena tonåren hur deras uppväxt haft en avsaknad på uppfostran.

Sen är väl som någon skrev tidigare i denna tråd, att det inte finns mycket psykologi i många föräldrars uppfostran.

Det är antingen lite stryk eller en belöning i form av godis eller annat.

Inte så mycket mitt-emellan.

Sen är det ju så att en familj med endast söner blir det logiskt sätt en annan slags uppfostran än i en familj med både söner och döttrar. Dvs. om jag har rätt i mina funderingar.

Jag är grovt miljöskadad av de svenska gendertänkandet och hade bestämt mig för att ge Amelia en så pass könsneutral uppfostran som möjligt. Dvs. jag planerade att inte försöka prägla vissa beteenden utifrån det faktum att hon är en tjej osv. Det är inte lätt att göra i teorin och i princip omöjligt i praktiken. Min lilla tjej är besatt av rosa, älskar att leka att hon lagar mat och städar, låtsas-sminkar sig och pratar om att hon vill shoppa, etc. Phew! Hon har blivit en liten Alisa i miniatyr och en karikatyr på en typisk tjej (på 50-talet!). En gendermedveten pappa kan få ångest för mindre. Visst gillar hon fotboll och klättra i träd etc. Men det kommer inte lika naturligt som mer tjejiga aktiviteter och jag framstår säkert som ganska löjlig i mina försök att vidga hennes vyer till mer icke traditionella tjejaktivteter.

Tror många tjejer i Thailand skulle må bra av att få vara lite mer olydiga, lite mer självständiga från sina föräldrar, och mindre skolade till att endast bli bra fruar och mödrar. Många tjejer lever också i en skuld-kärleks relation till sina föräldrar som inte verkar vara helt sund kan man tycka eftersom det verkar prägla många negativt i vuxen ålder. Jag har fått känslan av att tjejer på ett tidigt stadium får lära sig att deras behov, deras åsikter, deras drömmer, deras liv kommer på undantag. I första rummet handlar det om föräldrarna, mannen, barnen, etc och de får lära sig att ta hand om de allra flesta utom just sig själva. Ödets ironi är väl att just denna mer traditionellla uppfostran präglat de kvinnor som svenska män ofta lyfter fram som så positivt. Kvinnor som vet hur de skall ta hand om sin man, etc. hör man ofta som argument.

Om jag tänker på min egen dotter så känner jag att jag absolut inte vill att hon skall växa upp till denna traditionella kvinnoroll. Jag vill att hon skall sätta sig själv i första rummet och inte knäcka ryggen för att göra föräldrar, män och andra lyckliga – jag hoppas att hon skall bli en stark och självständig tjej som inte värderas för sina service-färdigheter. Detta 'r faktiskt ett av de många skälen varför jag och Alisa är överens om att låta Amelia växa upp i Sverige är ett bättre alternativ en Sverige.

Hur det blir i praktiken – det återstår att se men livet blir ju sällan som man planerar.

Citat SLU

Och du verkar tro att det inte är någon skillnad alls!!! Såklart blir de påverkade av en sådan situation. Och jag har ju skiljt på de, som gör det för överlevnad (=bra/normala människor i alla fall innan de kom dit, sedan beror det på hur de klarat mentala påfrestningen), och de, som av pengahunger föredrar det före ett lågbetalt industrijobb (=skitmänniskor).

Neil, bästa trådstarten på länge!

Intressanta inlägg från flera medlemmar.

Får mej att fundera och tänka både på passerad tid och kommande tid.

Vi är på gång att lämna Thailand för att flytta till Sverige, de största problemen för oss är vår dotter som frugan har med sin exman och min svärmor.

Dottern träffade jag första gången när hon var 3 år gammal (hon är 10år nu) och jag är en av hennes Pappor...

Det är tänkt att hon skall stanna i Bangkok med sin far och hans familj (farmor,farbror och fastrar), hon kommer att vara i goda händer, men jag oroar mej för hur hon kommer att sakna oss, och vi henne.

Flyttar hon med till Sverige, kommer samma problem för hennes pappas familj.

Sen funderar jag naturligtvis på hur mycket frugan kommer att sakna sin första dotter.

Hon vet att dottern är i mycket goda händer, och kanske är det tillräckligt för att hon skall känna att allt är bra?

Vi kommer att ta med vår äldsta dotter till Sverige så att hon får se hur det är, kanske vill hon stanna kvar, jag vet inte.

Svärmor är ett annat huvudbry, hon och frugan vill att hon skall med i flytten, jag tror att det skulle funka dåligt, vi får se hur det blir.

Tanten är trevlig, men hon klarar knappast omställningen till Sverige.

MVH Tommy

Svår sitts där Tommy ska flickan med till sverige så måste de bli nu inte när hon är typ 13-15 nästan försent redan bäst är vid sex då kommer dom in i förskolan å dagis med di barn som hon ska gå hela skolgången med

pga att hon kommer för sent in i skolan hammnar i en sfiklass med alla möjliga utläningar

sen kommer ju tonnårsproblemen och att thaiungdommar träffas och skiter i skolan

PS har sett skräckexempel

Även jag har stött på detta fenomen,dock inte SÅ ofta men tillräckligt för att reagera som du.Mvh Måne

Kopierar in Månes svar har också upplevt det har ju haft mina bataljer me frugan om det

mvh toffeln clirre

Ja, oddsen för problem ökar säkert om det är "bartjejer".

MEN det finns säkert bra mödrar bland "bartjejer" också,

för de har ju blivit det av olika orsaker, en del för att själva/familj ska kunna överleva, andra för att de själva ska bli "rika".

Även en del icke penninghungriga kan säkert få svårare med relationer med män p g a hur de har behandlats, eller så blir det det motsatta =De är väldigt tacksamma mot maken, för att han har räddat dem därifrån. Och relationer med barnen behöver ju inte vara skadade av hur kvinnorna har blivit behandlade av män (om de tycker pappan är OK/bra).

Fel sek loso frugan e ingen bartjej( så det problemet kan inte kopplas till om man jobbar i bar eller inte) men vill gärna låta nån annan sköta barnen (jag) men va det beror på har ja ingen aning om men de är nog nåt som kommer från Thailand där det alltid finns nån som kan ta hand om barnet eller barnen

Mins när ja träffa frugan i BKK och hon var nyskild.Hon vart iväg till marknaden sent på natten och köpte mat sen till vagnen och laga den. sov några timmar för att sen börja sälja maten till sent på på kvällen.och så höll det på varje dag.och det var ju en dam som passade hennes pojk

Oj, blir en inte helt lättsam tråd att starta med på måndagsmorgonen när man värmer upp inför kommande arbetsdag med en stor kopp Java.

Intressant perspektiv och frågeställning från Joe. Jag har onekligen tänkt en hel del på barn och barnuppfostran de senaste åren men har noll koll på hur det kan tänkas se ut i vår svenska thai-community.

Det var säkerligen en av dina första tankar och sedan känns det som du kört fast i spåret då du tar upp det flera gånger. Visst innebär det säkert en hel del mer emotionellt bagage för en f.d prostituerad men därifrån är steget ganska långt till de svepande generalisering som du verkar vara ute efter.

Sen att resten av behandlingen av barn i thailändsk kultur skulle vara bättre ställer jag mig enormt frågande till. Vad är bättre enligt dig? Visst, det finns en del positiva aspekter av kulturen som direkt eller indirekt kan tänkas ha en positiv inverkan på ett barns uppväxt. Dock är de flesta sakerna dubbeleggade och kan också innebära något negativt. Storfamiljen tex. ses nästan alltid som en i princip enbart positiv aspekt. Barnet socialiseras i den större gemenskapen och lär sig knyta ann till flera olika vuxna samtidigt som de på ett tidigt stadium lär sig fungera i sociala sammanhang. Bakom sörgårdsidyllen kan dock situationen vara en annan och det handlar istället om barn som ingen riktigt tar ansvar för. Barn som springer lite vind för våg och blir lite vilsna och tappar del av den emotionella kopplingen till sina föräldrar osv.

Thailändskt säkerhetstänkande är ett intressant ämne även om diskussionerna kring det tenderar till att bli relativt kortfattade. Säkerhetstänkandet är generellt minimalt och jämför man med Sverige (säkerhetsnojja på steroider) så ter det sig lite magert minst sagt. Avsaknaden av ett sorts konsekvenstänkande (kulturrelativistiskt så klart) i kombination med fatalistisk karma - händer det så händer det - attityd gör att barn ofta tillåts utsättas för mkt stora risker. Säga vad man vill men relativt Europa så dör många ggr fler barn i olyckor i Thailand. Förklaringen till det är självklart komplicerad men del av det är självklart beroende på hur man ser efter sina barn.

En annan mkt negativ företeelse som verkar bli vanligare och vanligare är medelklassjukan att ge barnet precis allt de vill och göra i princip vad som helst för att undvika att de blir lednsa, arga eller sura. Det verkar ibland inte som det finns några mellanting. Antingen en örfil eller en påse chips om man vill att de skall sluta gnälla om någonting. Det känns ibland som barn uppfostras helt utifrån teorin om stimuli och de lär sig reagera på negativ och positiv feed back. Detta är normalt för de yngre år men verkar fortsätta upp i åldrarna i Thailand och det resonerande samtalet lyser kanske med sin frånvaro.

När det gäller Tommys dilemma så kan man ju lugnt säga att man inte är avundsjuk. Många gånger har jag tänkt på hur alla dessa thai-svenska förhållanden påverkar barn, både i Sverige och i Thailand. Många man träffat vittnar om barn kvar hemma i Sverige som man träffar ytterst sällan eller kvinnor som lämnar relativt unga barn för ett liv i Sverige. Utan att fördöma så ställer jag mig undrande till hur man resonerar eftersom det är en sådan svår fråga där det egentligen inte finns någon riktig bra lösning - bara en del dåliga.

Tusan nu får ja sätta på tänkarn när snygge Leif skriver läsa medelandet 3 gånger innan det fastnar

Det jag tycker är anmärkningsvärt är också att man ser en stor skillnad på uppfostran av pojkar jämfört med flickor.

Och den stora skillnaden som jag ser det är att flickor uppfostras, pojkar uppfostras inte.

Jag har inte sett många problemtjejer i 6-17 års åldern under tiden jag haft sådana i min "bekantskapskrets" tack vare dottern.

Jag har dock sett en hel del problempojkar i samma ålder.

Tycker flickorna lär sig ta ansvar och hjälpa till hemma och blir enligt mig uppfostrade och växer upp på ett sunt och bra sätt.

Pojkarna verkar lämnas (en generalisering, jag vet) lite vind för våg och det syns tydligt på många killar i sena tonåren hur deras uppväxt haft en avsaknad på uppfostran.

Sen är väl som någon skrev tidigare i denna tråd, att det inte finns mycket psykologi i många föräldrars uppfostran.

Det är antingen lite stryk eller en belöning i form av godis eller annat.

Inte så mycket mitt-emellan.

Sen är det ju så att en familj med endast söner blir det logiskt sätt en annan slags uppfostran än i en familj med både söner och döttrar. Dvs. om jag har rätt i mina funderingar.

DE har med hormonerna å göra Petteri.har du glömt hur du va när du va 15

??

Om jag förstår detta rätt så har barn som umgåtts mycket med sina föräldrar en tendens att vara "produktiva". Dvs, sticka och göra smycken. Låter som hobbies i mina öron. (lät ju också som det var en dotter du hänvisade till eftersom du inte nämnde några typiska manligt "produktiva" sysslor från dessa traditionella samhällen.)

Och till motsats: du/ni medelsvenskar som trivs med att vara "improduktiva" när det inte jobbas?. Skulle det då inte kunna bero på att du/ni inte umgåtts tillräckligt med föräldrarna för att ha präglats samt funnit dessa föräldrars intressen att nära som hobbies? Förstår inte riktigt resonemanget.

Nej, det finns inget som säger vilken typ av barn som umgåtts mer eller mindre med dina föräldrar, bara att deras umgänge skiljer sig. Barn rapporterar ofta i båda omständigheter att de tycker om den aktivitet de har, det finns inget sätt som är bättre än det andra, de är bara annorlunda.

Jag menade även vad man tenderar tycka om är som vuxen, baserat på vad man gjorde som barn. Inte intressen som man hade som barn.

De exempel som jag tog var bara de som jag rakt av hade i huvudet, i traditionella samhällen tenderar flickor bli mer involverade i hushållet genom deras mamma medans pojkar gör andra aktiviteter med sin far, vad de dock sällan gör är "leker" med sin barn, de umgås med dem på andra sätt och vilkor. Det brukar finnas stora könsskillnader också, ofta mycket större än i ett samhälle som det Svenska.

Men som sagt det finns inget barn som umgås mer eller mindre med sina föräldrar, bara annorlunda. Gällande att tycka om att vara "produktiv" så handlar det bara om vad man är van att göra som barn "leka" eller göra en aktivitet som är produktiv på något sätt.

Svår sitts där Tommy ska flickan med till sverige så måste de bli nu inte när hon är typ 13-15 nästan försent redan bäst är vid sex då kommer dom in i förskolan å dagis med di barn som hon ska gå hela skolgången med

pga att hon kommer för sent in i skolan hammnar i en sfiklass med alla möjliga utläningar

sen kommer ju tonnårsproblemen och att thaiungdommar träffas och skiter i skolan

PS har sett skräckexempel

Det är bara att hålla med dig i det du skriver Clion. Frugans grabb kom till Sverige som 13-åring, alldeles för sent med facit i hand.